”Lagom” läskiga spökhistorier för barn är svårt…

”Lagom” läskiga spökhistorier för barn är svårt. Det har jag inte minst märkt under mina år i Varbergs skolor, där jag en och annan gång gått över en gräns i mitt berättande. Nej, det är inte jag som lärt era barn Svarta madam (vill få den biten överstökad)!

Men en person har verkligen lyckats hitta balansen mellan för läskigt och för mesigt, barnboksförfattaren Mårten Melin. Han har skrivit den fantastiska serien Spöksystrar, som utgörs av ett gäng mysrysliga, lättlästa kapitelböcker.

Mårten Melins Spöksystrar
Hur underbart fint är inte detta omslag till den första boken i Mårten Melins serie Spöksystrar!? Hanna Granlund har illustrerat samtliga böckerna i serien.

I serien får läsaren följa bästa kompisarna Nila och Maj. De har en lite speciell relation, för Maj är ett spöke. De två möts en dag – och under smått otäcka omständigheter – när Nila genar över kyrkogården. Därefter blir de oskiljaktiga. Maj bestämmer sig till och med för att börja i Nilas klass, hur det nu är möjligt för ett spöke att gå i skolan?

Just nu arbetar jag en hel del på min barnblogg Vi växer så det knakar och jag har precis lagt upp ett inlägg om Mårten Melins Spöksystrar, blir oerhört inspirerad av att det går så bra för bloggen. Hade gärna gått in i skapandet kring den ännu mer.

Toca Life-spel och ett barns skoningslösa funderingar

Jag har de bästa syskonbarnen i världen. De har i sin tur världens bästa faster, vill jag tillägga. Moi. När nu femåriga Leia föddes förändrades mitt liv totalt och har på så många sätt varit underbart sedan dess. Leia och hennes lillasyster Lova är mitt livs största kärlekar.

En liten, liten del av Toca World.

Det går lite i vågor, men under perioder brukar jag och Leia träffas för att spela spel tillsammans. Vi har samma favoritgenre, dockskåpsappar på plattan. Där är Toca Life-spelen oöverträffade vad gäller spelupplevelse – i alla fall hittills.

En av åkattraktionerna på nöjesfältet. Söta gubbar, eller hur?

Idag blev Toca Life-upplevelsen ännu större när vi skaffade Toca World. Toca World är som en The Sims-värld för barn. Man kan gå runt i världen, utforska olika miljöer och spela olika karaktärer, jamen, som i ett dockhus. Alla Toca Life-spel slås samman i denna enda, storartade värld.

På farmen där man kan sköta djur och odla växter.

Virtuellt har vi åkt massor av skojiga åkattraktioner på nöjesfält, dykt efter fiskar och snäckor samt drivit vår egen farm med regnbågsfärgade lamadjur. Det är sådana här grejer som man drömmer om att få göra irl.

Just som vi är inne i Toca World tittar Leia upp på mig med en filosofisk blick:
– Ska du inte ha några barn, Sandra?
– Nej, det ska jag inte och jag behöver inga när jag älskar dig och Lova så mycket, svarar jag.
En nick.

Vi spelar på. Så tittar Leia, alltså fem år, upp igen:
– Det måste bli väldigt ensamt för dig som är så oälskad. [Typ så.]
– Jag är väl inte oälskad? säger jag.
Och det är faktiskt sant. Jag är galet bortskämd med kärlek.
– Din farmor och farfar älskar mig över allt, din pappa älskar mig, Christoffer älskar mig. Du älskar mig.
Hela tiden tittar hon skeptiskt på mig och skakar på huvudet:
– Nähä, nej, nope.
Och sedan ett gapflabb.

Finaste, roligaste Leia i mitt hjärta.