När man är kulturtant är det så oerhört bra att ha en Therese som bästa vän. I egenskap av kultur- och näringslivspolitiker i region Halland får “min” Therese nämligen inbjudningar till spännande evenemang. Jag får vara hennes plus one. I våras var jag med henne på en jubileumskväll på Halmstads slott – helt galet surrealistiskt var det! En av de mest udda saker jag varit med om. På ett upplevelserikt, fint sätt. Ikväll fick jag följa med henne på invigningen av Hallands konstmuseum, som efter flera års om- och tillbyggnad nu ska öppnas.
Jag är alltid så kluven inför den här typen av evenemang. Jag tycker det är himla roligt att få vara med om upplevelsen och är samtidigt nervös inför minglet. Att mingla är helt enkelt inte min grej, brukar jag intala mig och så går det ändå förvånansvärt smidigt. Det var just med mingel som invigningskvällen på Hallands konstmuseum inleddes, tillsammans med en plocktallrik. De hade gjort en vegansk tallrik till mig – hur snällt är inte det? Efter minglet följde invigningstal och därefter öppnades utställningarna.
Therese kom på den genialiska idén att vi kunde undvika trängseln genom att gå åt andra hållet. Så vi gick baklänges genom utställningarna och kunde därmed beundra konstverken i lugn och ro. Vi kunde titta närmare på de handmålade kakelplattorna på toaletterna, gå flera varv i biblioteket. Måste ju fotografera alla de vackra trädetaljerna för att kunna visa Christoffer dem, han som är finsnickare och älskar att designa inredning.
Konsten kommer verkligen till sin rätt i den ”nya” museibyggnaden. Jag imponeras av hur snyggt uppbyggda utställningarna är. De är tematiskt uppbyggda, snarare än kronologiskt eller stilmässigt. Svårt att beskriva det med ord, det var kort och gott effektfullt. Engagerande. Särskilt roligt att halländsk konst är som en röd tråd genom samtliga utställningarna på Hallands konstmuseum.
Utställningen med halmstadkonstnären Olle Bærtlings verk ska vara lite av museets stolthet. Jag känner mig inte riktigt hemma bland den här typen av geometriska, matematiska estetik. Egentligen är det väl så att jag inte förstår den. Borde gå på en av museets guidade visningar om Olle Bærtlings konst. Den utställning som fångade min fulla uppmärksamhet var den med Lotta Antonssons feministiska fotografier. Hon är för övrigt en varbergsfotograf.
Therese går helt klart också igång på denna form av konst, på fotografier med laddade budskap. Det är därför härligt att få dela upplevelserna med henne. De brukar utmynna i politiska och filosofiska diskussioner med såväl djup som skratt – och att jag lär mig nya saker. Hon är skarp, min bästa vän.
