Kärlekens förvandlande kraft i En herrgårdssägen

Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga gjorde ett starkt intryck på mig. Faktiskt så starkt att jag nu läser min sjätte Selma Lagerlöf-bok sedan slutet på juni. Det här blogginlägget kommer jag helt och hållet tillägna En herrgårdssägen, en berättelse som är lika fantastisk som Gösta Berlings saga och som har en del mörker i sig i form av en fiolspelande getabock, en skendöd samt av det skrämmande väsendet fru Sorg. Jag gillar ju det mörka – en av anledningarna till att jag är svag för Lagerlöf – men tackar heller inte nej till en bra kärlekshistoria. En herrgårdssägen innehåller såväl kärlek som kusligheter, som Selma Lagerlöfs böcker lyxigt nog brukar göra.  

Bokomslaget till Bonnier pockets 2017-version av Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen. Återigen ett vackert omslag till ett sagolikt innehåll, som rymmer både kärlek och kusligheter. Här är 1890-talstexten omskriven så att den passar oss läsare på 2010-talet.

Motvillig student blir galen getabock

Huvudkaraktären i En herrgårdssägen heter Gunnar Hede. Han är arvtagare till den fina gården Munkhyttan, hemmet han älskar av hela sitt hjärta. Gårdens tillgångar har börjat sina och ansvaret att återställa Munkhyttans forna glans ligger nu på honom.

Visst vill Gunnar göra sitt yttersta för att rusta upp gården, det är bara det att lusten att spela fiol rasar i blodet på honom. Han måste få spela sin musik och väljer i begäret bort allt annat, som att sköta studierna vid Uppsala universitet.

När han en dag spelar på gatorna i Uppsala möter han för första gången unga Ingrid, flickan som leder sin blinde morfar och som redan då känner sig djupt berörd av Gunnar. Föga anar de att det är just Ingrid som senare ska bli Gunnars räddning.

I ett desperat försök att återupprätta Munkhyttans rikedom lägger Gunnar musiken på hyllan och blir kringresande säljare. Han kastar sig in i det djärva säljuppdraget att forsla hundratals getter från Norrland till Värmland, men kör fast i de snöpinade skogarna.

Getterna dör och Gunnar blir fattigare än någonsin. Efter en rad jobbiga händelser är det detta som knuffar honom utför galenskapens stup. Från och med nu kommer jag som läsare få känna honom som Getabocken, som getmannen med en fiol som spelar av sig själv.

Fosterdotter begravs levande

Medan Gunnar Hede i sin djuriska galenskap drar fram i skogarna skriver Selma Lagerlöf ett annat spår i En herrgårdssägen. Nu har Ingrid blivit fosterdotter i en prästfamilj. Hon duger inte så mycket till, går mest omkring och dagdrömmer. Prästerskapet förtvivlar över hennes onytta. Så händer det att de en dag påträffar Ingrid livlös. Vad de inte vet är att hon är skendöd, borttynad av otillfredsställda drömmar, och de begraver henne därför levande.

För andra gången i livet korsas Gunnars och Ingrids vägar. Getabocken hör hennes rop på hjälp och öppnar kistan. Ingrid lovar Getabocken att lära den självspelande fiolen nya låtar, om han bara vill ta med henne bort därifrån. Getabocken älskar att höra Ingrids fiolspel och förälskar sig i henne, och just då är det som om lite av Gunnar vaknar igen. Finns det hopp för honom, ett hopp i form av en ung kvinnas kärlek?

Kan kärleken vinna förståndet tillbaka?

Stycke ur Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen

Samtidigt är Munkhyttan hårt drabbad av fru Sorg. Detta skröpliga sorgeväsen har flyttat in på gården och fyllt den med mörker, damm och fladdermöss.

Hon gick genom en massa salar och rum, hon såg dem för sig med grå lärftsöfverdrag på möblerna, tyllklädda taflor och ljuskronor, och på golfven ett tjockt lager af damm, som hvirflade upp, då hon gick. Men till sist kom hon in i ett rum, där hon aldrig förr varit, det var ett ganska litet rum, där väggarna och taket voro svarta.

 Men då hon såg bättre efter, var ej rummet svartmåladt, ej heller öfverdraget med svart tyg, utan det var så mörkt, därför öfver tak och vägg hängde flädermus vid flädermus, hela rummet var ej annat än ett stort läderlappsbo. En ruta var ute i ett fönster, så att man kunde förstå, hur djuren kunnat komma in i en sådan otrolig mängd, att de klädde hela rummet. De hängde där i orörlig vintersömn, intet enda rörde på sig, då hon trädde in.

Men hon själf greps af sådan fasa vid denna syn, att hon började rysa och darra. Det var förfärligt med denna massa af djur, som hon så tydligen såg hänga där. Alla hade de svarta vingarna svepta om sig som kappor, alla hade slagit in en enda lång klo i väggen och hängde på denna, sofvande den mest orörliga sömn.

(Stycket är direkt hämtat ur En herrgårdssägen från 1899)

Åtminstone är det just så här Ingrid föreställer sig Gunnars hem. En herrgårdssägen förvecklar sig så att hon själv får rum på den sorgehärjade gården.

Hänger på kraften i Ingrids kärlek

Gunnar Hedes mor tror nämligen att Ingrid kan få sonen att bli sig själv igen – har hon inte med egna ögon bevittnat hur han ser på den lilla fröken när denna spelar fiolen för honom? Så sätter alltså modern sitt sista hopp till Ingrid och bjuder in henne att bo på Munkhyttan.

Ingrid vet att Gunnars väl och ve hänger på henne nu. Men det är inte alla gånger så lätt att älska en galen getabock. Många gånger tvivlar hon själv på kraften i kärleken – men Selma Lagerlöf skriver gärna lyckliga slut och låter Ingrid få sin Gunnar i en dramatisk upplösning med bittra tårar och hjärtan i brand.

Med det drar ju också sorgen sig bort från Munkhyttan och jag tror att de alla sedan lever lyckliga i alla sina dagar.

Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen från 1899

Som jag skrev inledningsvis finns det många likheter mellan En herrgårdssägen från 1899 och debutromanen Gösta Berlings saga från 1891 – läs och jämför själv, vet jag! Selma Lagerlöf väver saga i saga, verklighet i dröm, och till slut är jag som läsare bortkollrad av den oerhörda fantasifullheten.

Under min och pappas promenad igår försökte jag berätta för honom hur mycket rikare min syn på människa och natur har blivit sedan jag började läsa Selma Lagerlöfs böcker. Han såg ut som ett frågetecken. Men något i den här stilen:

Nu tittar jag på gammelmorfars gamla fiol och väntar mig att den ska spela för mig, tycker jag mig se dunkla fladdermusrum i de gamla trähusen och får jag kalla kårar när jag tänker på skendöda… Tack vare böcker som en En herrgårdssägen blir vardagen lite mera pirrig.

Bokinformation

Originaltitel: En herrgårdssägen
Svensk titel:
Serie: Albert Bonniers klassiker
Författare: Selma Lagerlöf
Översättare:
Utgivningsår: 2017 (1899)
Bokförlag: Bonnier pocket
Sidantal: 197

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *