Helt magiskt i Disneys nya Aladdin

Ett färgstarkt Agrabah lockar mig till biosalongen för att se Disneys nya Aladdin en andra gång. Det var längesen jag sveptes bort så totalt av en film och jag har längtat efter att få känna magin igen, trots att det bara gått en vecka mellan biobesöken.

Tecknade Aladdin öppnade en helt ny värld

Officiell filmposter för Disneys nya Aladdin.

Den nya Aladdin från 2019 bygger på den tecknade filmen från 1992. Det är ingen överdrift att påstå att Aladdin från 1992 och uppföljarna till filmen öppnade en helt ny värld för mig. En värld full av fantastik och äventyr. Jag tror att många av oss 80-talister har en innerlig relation till Aladdin, Anden, Jasmine, Abu, Jago och den flygande mattan. När man tycker om något så mycket blir man lite nervös inför dess makeover.

Till skillnad från många kritiker tycker jag Disney hanterar Aladdin varsamt, jag som är så eld och lågor att jag alltså sett filmen två gånger på bio. Berättelsen och karaktärerna är desamma. Gatpojken Aladdin blir kär i Prinsessan Jasmine och förvandlar sig med en magisk lampas – eller snarare med en magisk andes – hjälp till Prins Ali. Romansen utspelar sig i Agrabah, ett myller av människor, starka färger, skimrande sand, Bollywood och street.

Älskade Disneyfigurer i egna tolkningar

Det är omöjligt för sultanens dotter att äkta en gatpojke. Hon måste gifta sig med en kunglighet, så säger i alla fall Agrabahs uråldriga lag. I den animerade 1990-talsversionen av Aladdin är Jasmine mest bekymrad över orättvisan i lagen, om jag ska hårdra det hela. I 2019-versionen har Jasmine fått en ännu mer aktiv roll och hon framträder som en tämligen slipad politiker med drömmen att själv få bli sultan över Agrabah och göra riket till en bättre plats för alla som lever där. Inte minst för de fattiga.

Både Aladdin och hans alter ego Prins Ali uppmuntrar helhjärtat Jasmines dröm att bli sultan – men vem av personerna är han? Han väver lögn i lögn. Det sprakar och gnistrar mellan Mena Massoud och Naomi Watts, skådespelarna som spelar Aladdin respektive Jasmine. Will Smith spelar Anden, och gör den så älskade figuren till en helt egen karaktär med en lite mer cool och avslappnad personlighet än Robin Williams annars underbart energiska anden i lampan.

Lagom gammalt, lagom nytt i nya Aladdin

För mig hängde mycket på hur väl Disney skulle balansera allt det jag älskar från gamla Aladdin med nya scener att ta till mig, rakt in i hjärtat. Det är bland annat i den utsökta balansen mellan gammalt och nytt som jag tycker att mycket av 2019-versionens storhet ligger.

Samtidigt som jag dras med i nostalgin när Anden med rapparens tyngd sjunger Friend like me, fängslas jag av scenen när Aladdin och Jasmine dansar Bollywood – eller när den onde trollkarlen Jafar förvandlar papegojan Jago till ett gigantiskt monster i ett sista desperat försök att få tag på den magiska lampan.

Eller när Prinsessan Jasmine sjunger Speechless. Wow! Den nya låten befäster hennes styrka i metalliknande toner. Så mäktigt! För att inte tala om kläderna. 2019-Aladdin är värd att ses bara för att häpna över Jasmines spektakulära garderob. En utstyrsel för varje av dygnets timmar, som det sägs i filmen.

Filminformation

Originaltitel: Aladdin
Svensk titel:
Produktionsår: 2019
Filmbolag: Disney
Regissör: Guy Ritchie
Längd: 128 minuter