Tungt med städning när man har värk

Jag hade tänkt visa en osmickrande närbild på kaoset här hemma. Tomma kartonger, krukväxter med bladlöss, kläder utspridda på värsta tonårsvis, dammiga golv och ett berg av disk… Jag och Christoffer hann halvt om halvt städa bort tvåveckorsröran först – eller så fegade jag helt enkelt ur från att visa denna sida av min vardag. Jag känner inte att kaoset representerar mitt hem, mig.

Men så gör det ju det. På ett sätt, i vissa perioder. Under dessa perioder brukar jag kalla lägenheten för mitt sjukdomskaos, och jag fasar för att någon ska spontanknacka på hemma hos oss.

Eftersom jag så sällan bjuder hem eller släpper in någon då, är det få som tror något annat än att det alltid är oklanderligt fint i Jönsson-Larsson-hushållet. Ha och tji!

Det lättaste vore ju att städa med en gång. Då hade jag sluppit fasan och ångesten över stöket. Det är bara det att städning kan knäcka värkkroppen, trigga ett rejält skov. Om jag städar ett par timmar orkar jag sällan göra något mer den dagen och då rämnar planeringen kring arbetsuppgifter och deadlines helt, och det finns det inte alltid utrymme för.

Många dagar måste jag välja vad jag ska lägga min lilla ork på och eftersom jag ofta lovat kunder textleverans måste skrivandet prioriteras före ALLT.

Jag är också envis. Aldrig i livet att jag vill lägga över hela ansvaret på Christoffer, som visserligen inte har värk men som precis som jag driver eget företag och har väldigt fullt upp. Jag vill till varje pris vara med och bidra till vardagen, jag blir stärkt av det. Samtidigt blir jag nedslagen av att det är aldrig är riktig balans i hemmet. Jag som älskar ordning, reda och doften av såpa.

Ska inte sjuka också få känna en stunds glädje och meningsfullhet?

En regntung sommardag stapplar en svårt cancersjuk kvinna fram i motionsspåren. Jag och pappa möter henne på vår promenad, stannar och pratar. Hon är så uppenbart sjuk, i ett sent cancerskede och vet inte ens om hon kommer överleva. Äntligen fri från Försäkringskassans häxjakt har hon nu stött på ett annat problem. Människor i hennes omgivning tycker inte att hon ska få vara på sin kolonilott, för om man är SÅ SJUK som man säger att man är ska man minsann hålla sig borta från livets nöjen. Och ja, jag har brett på lite för att göra en poäng här.

Jag frustar till, både när jag lyssnar på kvinnans berättelse och skriver denna text. Hur skrattretande är det inte att man vill ta ifrån en person med cancer i stadium IV den sak som får henne att komma ut, träffa lite folk och göra något helande? Grön rehabilitering är inget hokus pokus utan ett medicinskt faktum: många sjuka mår bra av att påta i jorden och pyssla om växter.

Jag har inte cancer men är, som många vet, kroniskt sjuk och är väldigt ofta i kontakt med andra sjuka. Ett återkommande inslag i både min egen och i andras vardag är just detta skuld- och skambeläggande av en när man har lite roligt. Det är som om sjukdomen – och hela personen med det – tappar i legitimitet om man orkar mer en dag eller om man förmår att ha ett liv trots sjukdomen.

Skuld- och skambeläggandet är säkerligen värst av sjukskrivna, de som inte förmår arbeta men som ägnar sig åt ett intresse eller en syssla de mår bra av. Omgivningen ser kanske 30 minuter av den sjukas dag, när personen har orkat sig ut en stund men inte resten av dagen efter att just den där lilla, härliga stunden har triggat skovet.

Sen är det ju så med sjukdomar att man mår bättre vissa dagar, och varför då inte passa på att träffa vännen man saknar, gå ut och dansa eller att plantera nya lökar i rabatten? Det kan vara dessa små tillfällen som gör att den sjuka håller mentalt. Även när symptomen är som värst och livsglädjen därmed inte är på topp.

Ifrågasättandet – Du orkade hålla igång igår, hur kan du må så dåligt idag?* – kan vara en av de mest knäckande sakerna med att vara sjuk. Man går igenom något väldigt jobbigt och gör sitt bästa för att vara glad och så stör sig delar av omgivningen på att man visar glädje, ork, jävlar anamma.

Gläds för personen istället, för att hen har ett ställe att gå till och känner att hen får göra något meningsfullt. Det är svårt som det är att komma dit att man kan känna glädje och meningsfullhet trots att hela livet vänts uppochner.

*En artikel jag skrivit till min andra sajt Bättre hälsa.

Dinosaurier på Universeum och vegokäk på Café Sirius

t rex
En verklighetstrogen Tyrannosaurus på Universeums tillfälliga dinosaurieutställning.

Ska jag kolla på gamla klänningar och svensk 1900-talskonst eller på skräckinjagande dinosaurier och läsvärda fantasyböcker? Det är en kall, nästan lite höstlig sommardag när den populärkulturella nörden i mig vinner över museinörden. Jag har för ont i kroppen och är för trött för att orka ett kulturhistoriskt museimaraton i Göteborg idag. Universeum får det bli, bestämmer jag mig på tåget från Varberg till Göteborg – och ett besök på Science fiction bokhandeln för att käka på Café Sirius. Även om jag inte mår hundra idag är det skönt att komma hemifrån och slippa datorn.

Akvarier, regnskog och dinosaurier på Universeum i Göteborg

Svenska vatten och exotiska akvarier

Vad är Universeum i Göteborg? Ett museum, ett upplevelsecentrum? Svårt att ringa in exakt, men även jag som vuxen upptäcker redan i den första avdelningen Vattnets väg att jag lär mig massor nytt. Här har Universeum byggt upp miljöer så att vi besökare kan se hur livet ser ut i exempelvis Västerhavet och Östersjön. Vattnets väg leder i ett snyggt flöde vidare till Akvariehallen med sina exotiska fiskar.

sjöhäst på Universeum i Göteborg
När man fotograferar genom ett tjockt akvarieglas blir bilderna inte så bra. Annars är ju motivet otroligt sött. En sjöhäst.
clownfisk på Universeum i Göteborg
Titta Nemo! Det säger nästan varenda unge när clownfisken simmar ut från reven i akvariet.

Akvariehallen på Universeum rymmer både små och stora akvarier. Universeum säger själva att de har några av världens största akvarier, med tillsammans över 3 miljoner liter vatten. Jag är löjligt skraj för hajar och stannar istället lite extra framför sjöhästarna och clownfiskarna. Det slår mig hur fridfullt det är att blicka in i ett akvarium. Reptilariet är inte lika stillsamt denna dag. Tvärtom är det fart i ormarna, som gapar stort och väser åt oss åskådare. Superhäftigt.

Fåglar och apor i Regnskogen

Mitt vad jag själv tycker stämningsfulla foto från Regnskogen på Universeum i Göteborg.
Små gångar, trappor och hängbroar binder samman de olika våningarna och sektionerna i Regnskogen på Universeum.

Jag har begett mig till Universeum för att titta på dinosaurieutställningen. Men det är i Regnskogen jag drabbas av en sån total hänförelse att jag inte riktigt kan slita mig härifrån. Växter, hängbroar, extrem luftfuktighet, Amazonfloden i miniatyr, trädkojor, fåglar och apor om vartannat. Det är inte så lite fantastiskt vad Universeum lyckats åstadkomma här – som en annan värld. Jag har alltid undrat hur det skulle vara att ha tukaner flaxande över huvudet, i det fria. Nu vet jag. Typ.

En röd ibis äter från ett av fågelborden.

Det enda kruxet med regnskogen på Universeum är att luftfuktigheten triggar smärtan ännu mer. Jag som redan har en skitdag med sprängvärk i hela kroppen kommer få det rejält kämpigt från och med nu. Det är på grund av smärtan jag till slut lämnar Regnskogen, men inte förrän jag fått beundra de tvåfärgade tamarinderna på riktigt nära håll och på så sätt fått lite balsam. Jag skyndar genom rymden och labbet och lägger min sista kraft på dinosaurierna. DINOSAURIERNA.

Jag ser både tvåfärgade tamarinder…
… och tukaner på vägen ut från Universeums regnskog.

Dinosaurier på Göteborgs häftigaste takterrass

Dinosaurieutsällningen på Universeum i Göteborg
Den tillfälliga dinosaurieutställningen på Universeum i Göteborg är belägen på byggnadens takterrass.
stegosaurus
En verklighetstrogen Stegosaurus i närbild.

Just nu har Universeum Göteborgs häftigaste takterrass. Fin utsikt över staden, restaurangen Taktäppan och så konstfullt uppbyggda miljöer med dinosaurer. Inga fjantiga dinosaurier i plast. Jag menar dinosaurier som rör på sig och låter, dinosaurier med stålskelett, motorer, realistiska skinn och tänder. Verklighetstrogna dinosaurier. Tyrannosaurus rex, Triceratops, Velociraptor, Brachiosaurus och flera andra dinosaurier i naturliga storlekar. Jag vet inte vilka som är mest exalterade, vi vuxna eller barnen?

Brachiosaurus
Denna Brachiosaurus är enorm.

Snabb vila och vegokäk på Café Sirius i Göteborg

vegan mat i Göteborg
Den veganska maträtten Melodias på Café Sirius i Göteborg.

När jag når Science fiction bokhandeln och Café Sirius bortanför Göteborgs domkyrka har jag också nått min fysiska gräns. Hur ont jag än har måste jag äta och det får bli vegokäk i form av vegansalladen Melodia. Café Sirius ligger inne på Science fiction bokhandeln och är en underbar plats. Här samlas fantastikfantaster för att filosofera, spela brädspel, läsa och skriva nästa stora bok.

Brädspel på Café Sirius i Göteborg
Café Sirius på Science fiction bokhandeln i Göteborg. Här spelas det brädspel. Det finns en hylla med spel man kan vraka och välja från. Jag älskar det här stället.

Pissig värkdag eller inte, jag älskar att vara här och inspireras. Jag sitter dock inte kvar så länge eftersom jag snabbt vill botanisera i vad jag tycker Sveriges bästa utbud av böcker innan jag sätter mig på tåget hem till Varberg. Tågresan går inte fort nog, trots lite verklighetsflykt i form av första boken i Margit Sandemos serie Sagan om Isfolket. Tack vare den nya säsongen av Stranger things kan jag fortsätta nörda väl hemma – men nu i ryggläge.

Café Sirius på Science fiction bokhandeln i Göteborg
Ingången till Café Sirius finns inne i Science fiction bokhandeln.

Ett och halvt avsnitt senare sover jag som en stock. När jag vaknar efter två timmar känner jag mig genomsliten. Var det värt att pressa mig själv så på Universeum? Ja, helt klart. Jag ler fortfarande åt aporna och dinosaurierna. Det är ett bra betyg, och jag vill inte låta värken hindra mig från att ha roligt.