Kan du gissa vad den konstiga stolanordningen är för något? Det ska jag berätta för dig: en gammal hårtork. Fotografiet är taget från utställningen Bohemian Luxury Liberty Style på Tjolöholms slott i Fjärås, Kungsbacka.
För knappt ett par veckor sedan var jag och bästa kompisen Therese på Tjolöholms slott i Fjärås. Besöket hit var ett stopp längs vår roadtrip på landsbygden i Kungsbacka. Åtminstone häromkring i Halland är Tjolöholm känt för de otroligt fina visningarna av slottet, och jag tror faktiskt att de har steppat upp ännu mer med den guidade utställningen Bohemian Luxury Liberty Style. Wow, säger jag bara!
Tjolöholms slott i all sin grönskande sensommarprakt.
En utställning som klippt och skuren för Tjolöholms slott
I och med att jag gick på Bohemian Luxury Liberty Style fick
jag också min första visning av Tjolöholms slott någonsin. Ångrar så att jag
inte besökt slottet tidigare, men kommer nog snart ha tagit igen alla missade
tillfällen. Det här är en plats jag vill komma tillbaka till. Igen och igen och
igen.
När Blanche Dickson lät bygga
sitt unika Arts and Crafts-slott vid sekelskiftet 1800/1900 beställde hon mycket
av inredningen från Liberty. Liberty var och är fortfarande ett fashionabelt varuhus
på Regent Street i London. Jag har skrivit upp ett besök dit på min måstelista
inför nästa besök till staden.
Bohemian Luxury Liberty
Style är ett slags hyllning till Blanches inredningsvision och nära samarbete
med Liberty – och inte minst till den för tiden så typiska Arts and Crafts-rörelsen.
Jag kan inte tänka mig en utställning som är mer klippt och skuren för Tjolöholms
slott än just denna. Vilket genidrag!
Guidad slottsutställning med fokus på designhistoria
Det är inte bara föremål ur Tjolöholms egen samling som visas upp. Inlån har gjorts från såväl Liberty som Fashion and Textile Museum i London. Under guidningen genom de olika slottsrummen fanns det så mycket vackert att titta på att jag inte visste var jag skulle fästa blicken. Det slutade med att jag var sist ut ur varje rum.
Möbler, prydnadssaker, kläder, accessoarer – till och med
böcker – har använts för att återskapa en för Blanche Dicksons tid trovärdig slottsmiljö.
Mycket fokus ligger på designhistoria, snarare än på livet på Tjolöholm.
Men här är ju jag! Hej, hej!Helt ofattbart att detta är en museibutik.
Samtidigt var ju Tjolöholms slott ett galet ambitiöst byggprojekt
som präglade familjen Dicksons liv. När maken James Fredrik Dickson avled steg
Blanche fram som slottets sanna ”byggherre”. Hon lade ner sin själ i att skapa
ett vackert hem – och det är jag glad för. Jag kan fortfarande inte fatta att
jag fått se så mycket skönhet på ett enda ställe. #prylgalen
Tjolöholms slott sett från slottsträdgården. De piskande kustvindarna har gett buskarna en rolig, böjd form.
Här går det undan! Jag har inte ens skrivit färdigt om min och bästa vännen Thereses roadtrip i Bohuslän innan vi hann ge oss ut på nya äventyr och jag således fått massor av nytt bloggmaterial. Ännu en gång hämtade Therese upp mig för en heldag tillsammans. Nu bar det av till landsbygden i grannkommunen Kungsbacka, så det blev inte så långt att åka i den bemärkelsen. Denna roadtrip blev en kulturmix av historia och mat.
Flärdfullt på Tjolöholms slott
Den här synen möter mig och Therese när vi traskar grusvägen upp mot Tjolöholms slott. Magnifik fasad, eller hur? Stranden och havet som smälter samman med Tjolöholms slottsträdgård.
Tjolöholms slott ligger i Fjärås, nära staden Varberg där jag bor. Detta till trots – och att jag dessutom varit på bilutställningen Tjolöholms Classic Motor åtskilliga gånger – har jag aldrig varit inne på slottet. Jag har faktiskt inte heller besökt slottsparken. Men idag skulle jag äntligen få besöka slottet. Så här i efterhand kan jag inte fatta att jag inte gjort det förut. Wow, så fint och alla tänkbara superlativer!
Det är här, i det orientaliska rummet, som utställningen Bohemian Luxury Liberty Style på Tjöholms slott börjar. Inför Bohemian Luxury Liberty Style har Tjolöholms slott låtit sy upp och/eller lånat kläder från Fashion and Textile Museum i London. Många av föremålen är lånade från det anrika varuhuset Liberty på Regent Street i London. Njut av den flärdfulla prakten!
Vi anlände till slottet på förmiddagen, ungefär en halvtimme före vi skulle gå på den guidade utställningen Bohemian Luxury Liberty Style. Det var mulet. De mörka molnen välvde över Tjolöholm och stranden nedanför slottsträdgården. Jag gillade att se Tjolöholms slott så här, med ett stämningsfullt väder som gör det redan ganska dystra slottet ännu dystrare. Det är magnifikt hur väl slottsparken smälter samman med den omgivande naturen – romantiska inslag, kanske?
Klockan 11 slogs dörrarna upp till utställningen Bohemian
Luxury Liberty Style. Utställningen är uppbyggd kring inrednings- och
modeföremål från det anrika varuhuset Liberty på Regent Street i London.
Föremålen avspeglar såväl Tjolöholms slotts historia som Arts and
Crafts-rörelsen kring förra sekelskiftet. Vi började i den orientaliskt
inspirerade entrén och fortsatte sedan slottsturen rum för rum.
När vi går ut genom dörren till baksidan av Tjolöholms slott knockas vi av denna inbjudande syn…… Givetvis styr vi stegen från terrassen till trädgården. Det är Therese som går där framme, hon i svart klänning.
Hemodlat i Mariebergs gårdsbutik
Vi stannar till vid Mariebergs gårdsbutik i Fjärås som är vida känd för sin utsökta pepparrot.
På Tjolöholms slott vaknade värsta tänkbara fotomonstret i
mig. Stackars Therese, säger jag bara! Vilken fin vän jag har som alltid väntar
på mig med ett beundransvärt tålamod. Efter flera timmars hänförelse och
fotograferande fick till och med jag ge upp. Om vi skulle hinna äta på Skårs
gård, som vi tänkt, måste vi åka nu. Men vi hann med ett litet stopp på vägen
från Tjolöholm, vid Mariebergs gårdsbutik i Fjärås. Gårdsbutiken är vida känd
för sin utsökta, hemodlade pepparrot, som också säljs i förädlad form.
Mariebergs gårdsbutik odlar och förädlar sin egen pepparrot.
Smakrikt på Skårs gård
Skårs gård i Gällinge, på landsbygden i Kungsbacka är en
annan mycket omtyckt plats. Här serveras det chokladfrukost varje helg, året
runt. Therese har talat varmt om chokladfrukosten, att besöka den får bli ett
litet kommande höstprojekt. Vid vårt besök hade gården fortfarande sommaröppet,
och med en smakrik sommarbuffé.
Bara en liten del av sommarbuffén på Skårs gård i Fjärås… Personalen fixade en särskild vegantallrik till mig, men här finns redan goda sallader och tillbehör. Chokladfröknäcket är min favorit.
Det fanns några veganska rätter i form av olika matiga
sallader på buffén. Personalen slängde därutöver ihop en egen tallrik till mig
och gav mig efterrätt i form av sorbetglass, istället för våfflorna med mjölk
och ägg i på buffén. Jag kände mig jättebra bemött på Skårs gård – långt från
alla matställen anstränger sig så när det kommer en oanmäld vegan.
Historiskt i Äskhults by
De gamla, gamla husen i Äskhults by i Fjärås. Vi gick in i dem både under och efter den guidade turen.
Har du varit i den där gamla byn? Så kan det låta ibland och
då syftar i alla fall mina bekanta på Äskhults by i Fjärås. Äskhult är en
bevarad 1800-talsby med rötter i 1600- och 1700-talen – hur häftigt är inte
det? Klockan var närmare 15 när vi parkerade bilen nedanför byn och började
traska upp mot den, upp längs en grusväg, förbi en kohage och blomsteräng. Vi
var framme i rättan tid, guidningen skulle precis börja.
Hela byn bjuder på autentiska 1800-talsmiljöer.
Guidningen förde oss till var och en av de små gårdarna i Äskhult,
in i trähusen och tillbaka i tiden. Jag gillar när information byggs upp kring
berättelser, och denna guidade tur var sannerligen berättelserik. Skildringar av
familjerna i Äskhults by blandades med nedslag i 1800-talets levnadsvillkor och
i svensk folktro. Både jag och Therese tyckte jättemycket om besöket – och inte
minst den guidade turen i byn.
Till och med naturlandskapet i Äskhults by är återskapad för att återspegla platsen under 1800-talet. Idylliskt.
Sött på Bräutigams Marsipan & Konfektyr
Bräutigams Marsipan & Konfektyr i Fjärås. Ser du hur mycket gott här finns?
Bräutigams i Fjärås har tillverkat chokladpraliner och
marsipan i närmare 150 år. Mycket av deras godis, som salt karamell
tryffel-chokladkakan och irish cream-marsipanbröden jag köpte till Christoffer,
är fortfarande handgjort. Fram till idag hade jag aldrig besökt Bräutigams, så
att åka hit var ett särskilt önskemål från mig och besöksmålet passade också
bra som ett sista stopp på roadtrippen. Som vegan kan jag äta långt från allt i
den här typen av butiker, men där fanns ändå ett par saker jag kunde mumsa på,
som superlena marsipanbröd med överdrag av mörk choklad och en himmelskt god
svartavinbärssorbet. Japp, Bräutigams har även egentillverkad glass. Hit ska
jag återvända med mitt glassmonster till sambo.
Några av dagens inköp hos Bräutigams. Christoffer kommer bli så glad när jag kommer hem. Sorbetglassen med smak av äkta svarta vinbär är dock bara min.
En dag full av inspiration
Ännu en dag att glädjas åt och jag har, som skrivet, samlat
på mig massor av nytt bloggmaterial. Jag ska skriva ett inlägg om enbart Bohemian
Luxury Liberty Style-utställningen på Tjolöholms slott och ett annat om att besöka
Äskhults by.
Jag har länge tänkt att jag ska bli bättre på lokalhistoria. Om man bara är öppen för det väntar spännande öden och äventyr alltid utanför dörren, och lokalhistorien är fullpackad av berättelser. Jag försöker se det som så att jag inte behöver korsa världshav för att få försvinna in i ett dramatiskt förflutet. Det är en pågående process inom mig, kanske är jag inte riktigt där ännu, hur gärna jag än vill vara det. Jag rör mig åtminstone i den riktningen.
Stackenäs gård i Karl Gustav socken. På bilden ser du magasinet som ursprungligen var ett gästhus inför ett bröllop på 1600-talet. I bakgrunden breder den vackra sjön Fävren ut sig. Landskapet är verkligen magiskt fint här i trakten och bara utsikten gör i sin egen rätt det väl värt att besöka Stackenäs gård på Varbergs landsbygd. Vi sitter utanför byggnaden och lyssnar på föreläsarna som berättar om både gårdens och Hallands historia.
När bästa vännen Therese frågade om jag ville följa med till hennes hembygd, Karl Gustav och Kungsäter i Varberg, blev jag glad och kunde inte annat än skippa min tänkta vila för att följa med. Undrar om kroppen kommer protestera imorgon…?
I samband med att Halland fyller 400 år öppnade hembygdsföreningen dörrarna till Stackenäs gård i Karl Gustav socken, och detta under eftermiddagen idag. Det var ett unikt tillfälle att lära mig något nytt om en plats jag åkt förbi många gånger.
Här ser du ytterligare ett exempel på hur fin den gamla 1600-talsbyggnaden och Fävren-landskapet är. Det går att besöka den historiska platsen Stackenäs gård, det finns till och med en informationsskylt utanför denna byggnad.
Det var ett mysigt evenemang med hembakad fika, lotteristånd på “gammalt” vis, föreläsningar om Varbergs historia och berättelser från gården (jag hade gärna hört ännu mer om människorna som levt där). Som välbekant har Hallands tillhörighet inte alltid varit så självklar – svenskt, norskt eller danskt? Historiskt sett har gården legat i gränstrakterna mellan de nordiska länderna, och därmed befunnit sig mitt i stridernas hetta under flera århundraden.
Min sambo Christoffer är på väg till fyren på Hallands Väderö. Jag tycker att detta är ett fint foto att inleda med, därför fick det bli så här. Helt utan ordning och reda.
Igår morse bar det av till en dag på Hallands Väderö i Båstad. Jag och min sambo Christoffer åkte tillsammans med våra finaste familjevänner, Emel, Carl, Ville och Pontus. Sibel och Therese kunde inte följa med – annars hade gänget varit komplett.
Tack för att du håller upp kartan vi fick från biljettförsäljningen i Torekov, Emel. Det ska bli så kul att upptäcka ön tillsammans. Jag har längtat. Här är huset där man köper biljett till färjan mellan Torekov och Hallands Väderö. En tur- och returbiljett mellan hamnen i Torekov på fastlandet i Båstad och hamnen i Sandhamn på Hallands Väderö kostar 160 kronor. Det är många som ska åka med färjan över till Hallands Väderö denna fredagsförmiddag. Så här ser hamnen i Torekov ut från färjan.
Namnet till trots ligger Hallands Väderö inte i Halland, utan i Skåne. Vi åkte bil från Varberg till Torekov, den lilla badorten i Båstad och från vilken färjan till Hallands Väderö avgår. Avståndet mellan Varberg och Torekov är cirka 120 kilometer.
Färjan mellan Torekov och Hallands Väderö
Som skrivet, en väldigt fin dag för en båttur. Långt därborta syns stranden i Torekov.
Under sommarmånaderna går färjan mellan Torekov och Hallands Väderö flera gånger varje dag. Tur och retur, ska det tilläggas. Det var en härlig dag, strålande sol, spegelblankt vatten och lagom värme, så den 20 minuter långa överfarten var underbar. Jag tycker alltid det är lika meditativt att blicka ut över den försvinnande kustremsan medan jag hör båten skära genom vattnet.
Naturreservatet Hallands Väderö
Jag trivs bra på vandringslederna i Söndre skog på Hallands Väderö. Svårt att göra allt det gröna rättvisa.
Hallands Väderö är ett naturreservat. Det sägs att i förhållande
till storleken på tre kvadratkilometer är ön ovanligt varierande och artrik. Av
det jag hann att se och uppleva av ön kan jag inte annat än att hålla med.
Under mina 20 000 steg på Hallands Väderö gick jag genom skog, öppen
gräsmark, förbi snåriga enebuskar, sankmark – och såklart på sandstränder och
klippor.
Stranden i Sandhamn på Hallands Väderö. Jag kan inte komma till ro – det kan jag inte på någon strand – men fint är här. Ville, vår lille kompis som är 15 månader gammal, älskar att vara här. Vattnet är kristallklart. Man kan bada, bygga sandslott, stapla stenar, samla snäckor och fiska krabbor. Bara några steg bort finns kiosken som säljer både mat och glass. Här finns även toaletter i form av utedass.
Så många som ska med färjan till ön! Det var nästan lite
chockad jag såg på den strida ström av människor som steg på och av färjan till
Hallands Väderö. Men vi sprider väl ut oss över ön, förutspådde jag. Faktiskt valde
många att stanna i Sandhamn, för att bada i det klara, turkosglittrande
vattnet. Det är också på denna plats som färjan lägger till och där öns enda
kiosk finns. Trots strandens popularitet blev det aldrig riktigt trångt på den.
Medan de andra är på stranden passar jag och svågern-ish Pontus på att vandra på Hallands Väderö. Fina skogar, va?
Jag har väldigt svårt för att komma till ro på stranden, och
då menar jag överlag. Jag vill gärna vara i rörelse och fixar inte det här med
att lägga mig raklång på ett strandlakan. Medan de andra solade och badade gick
jag och min sambos bror Pontus på en liten vandring i naturreservatet. Vi
följde vandringsleden som förde oss längre och längre in i skogen. Vilken skog!
Alldeles full av sagolika lövträd.
Perfekt ö för kortare vandring
I början av vår gemensamma vandring på Hallands Väderö går vi förbi de underbaraste av lövträd… Å, perfekta klätterträd! utbrister jag och Christoffer. Givetvis måste han klättra upp i dem. Det här är en av anledningarna till att jag älskar honom – vilken annan 30-plussare hoppar liksom upp i ett träd med en sådan iver?
Hallands Väderö är perfekt för vandring. Det finns flera
kortare, upptrampade vandringsleder som går genom det varierade ölandskapet.
Man kan gå runt hela ön. Det gjorde dock inte vi. Lille Ville var med, han är
15 månader och på många håll är Hallands Väderö inte så barnvagnsvänlig. Vi
fick helt enkelt hålla oss till de framkomliga stigarna, som var tillräckligt
breda för att vi skulle kunna få med oss barnvagnen.
Kultur och historia på ön
Vi går genom skogen. Är på väg till fyren på Hallands Väderös nordvästra sida.
Det har funnits bofasta på Hallands Väderö, som har haft mänsklig
aktivitet sedan stenåldern. Idag finns inga fastboende, men under sommarhalvåret
betar bland annat får och hästar på markerna. Vi såg flera av de ståtliga
hästarna.
Jag brukar läsa på inför mina utflykter. Jag vill veta vad
det är jag ser. Platsen blir dessutom så mycket mer levande för mig om jag
känner till dess förflutna, dess berättelser. Den här gången har jag inte orkat
läsa på alls.
Fyren på ligger på Hallands Väderö nordvästra sida. Den uppfördes 1884 och är 13 meter hög. Det trodde jag aldrig! Svenska kyrkan hyr ut boende till sina medlemmar, och detta boende ligger just här, vid fyren.
När vi gick förbi de gamla husen och ut till fyren – för övrigt belägen på nordvästra sidan av Hallands Väderö – blev vi såklart nyfikna på öns historia. Överraskande nog upptäckte vi i våra “efterforskningar” att ön tillhör Svenska kyrkan sedan 2006, och detta sedan en uppgörelse på 1700-talet.
Genom Söndre skog, på väg till Kappelhamn…
På Hallands Väderö gick vi genom både Nörre skog och Söndre
skog. Den två kilometer långa vandringen genom Söndre skog förde oss till Kappelhamn
vid öns sydspets. Ett helt fantastiskt fint badställe!
Se en gammal kyrkogård! Enligt traditionen begravde man förr i tiden strandvaskare på denna plats. Vad är strandvaskare? Okända drunknade personer som flöt i land på ön. Så spännande, om du frågar mig! Strandvaskare är ju även spöken man kan ha oturen att få med sig hem efter sin fisketur.
Sandhamn har helt klart sin charm, och det är väldigt enkelt att ta sig till stranden. Man behöver bara gå ett par hundra meter från färjehamnen. Men Kappelhamn, alltså! Det är helt klart värt att traska den relativt korta biten genom skogen för att komma till denna idyll av strand, äng och gamla hus.
Nu närmar vi oss otroligt fina Kappelhamn på Hallands Väderö. En vandring på knappt två kilometer har fört oss hit.
Det är just här, i Kappelhamn, som Väderömuseet är beläget. Vi hann aldrig besöka museet, då vi var tvungna att vända tillbaka till Sandhamn för att åka med färjan till Torekov på fastlandet. Nästa gång, kanske… Och nästa gång kanske vi även får se sälarna, som lever sydväst på ön. Det hade jag tyckt mycket om.
Hur härlig ser inte stranden i Kappelhamn på Hallands Väderö ut?
Jag inleder detta blogginlägg med ett av mina favoritfotografier från torsdagens roadtrip i Bohuslän. Här inramas Jaume Plensas 14 meter höga Anna-skulptur i Pilane skulpturpark av gröna blad.
Hmm… en roadtrip i Bohuslän. Skulle inte det vara något? I onsdags kände jag och bästa vännen Therese spontant för att vi måste uppleva M-a-a-arstrand, Tjörn och alla andra bohuslänska platser. På torsdagsmorgonen hoppade jag in i hennes lilla SEAT och så gasade vi uppåt längs västkusten på ett sånt där härligt tantvis, med en framåtlutad kropp över ratten och näsan in i vindrutan. Jag älskar Thereses unika körstil! (Jag som inte har körkort ska såklart inte kaxa för mycket men kan inte låta bli. Det görs med 110 procent kärlek.)
Från Varberg till Marstrand
Avståndet mellan Varberg och Marstrand är närmare 12 mil. När man har gött tjejsnack susar bilfärden förbi, och det var det som hände oss. Snart var vi framme i den soldränkta turiststad vi kallar M-a-a-arstrand. Skönt att inte vara den enda som inte fattar hur man ska uttala Marstrand rätt.
Upplevelser på Marstrand
Här står jag och bästa vännen Therese på färjan mellan Koön och Marstrandsön i just Marstrand. På fotot syns både hamnen och Carlstens fästning i småstadssilhuetten.
I vilket fall var vi alltså framme i Marstrand, vårt första stopp på roadtrippen i Bohuslän. För att komma över till Marstrandsön måste vi först åka Marstrandsfärjan från färjeläget på Koön. Överfarten tog ett par minuter – hur smidigt som helst! Redan på färjan Lasse-Maja förstod jag varför Marstrand är ett så omtyckt resmål. Ljuvliga små trähus och kullerstensgator som ringlar upp mot Carlstens fästning; en mycket scenisk stadsmiljö i den bohuslänska skärgården.
Stadsvandring
Jag fotograferar Therese när vi går på Marstrands kullerstensgator. Är barnsligt nöjd med fotot, som fångar såväl den fina Therese som det mysiga stadslandskapet.
Klockan var strax efter 10. Än så länge var Marstrand lite
morgontrött, gatorna tomma i de långa förmiddagsskuggorna. Det var fint att
kunna stadsvandra utan att behöva trängas med andra turister.
Ännu fler bilder på småstadslandskapet på Marstrandsön…
Marstrand är en idyllisk skärgårdsstad. Gamla trähus omgärdade av mormorsträdgårdar i blom, ett och annat litet café, småbutiker, kullerstensgator och backar. Både Carlstens fästning och havet är stående inslag i staden.
Carlstens fästning
Carlstens fästning var en av dagens höjdpunkter. Hela fästningen är ett museum. Man betalar inträde och får sedan ströva relativt fritt på området, som bjuder på allt från mörka fängelseceller till storslagna vyer över Marstrand och öarna runtomkring.
Carlstens fästning fotograferad från baksidan. Det enda sättet att få med en större del av fasaden.
Bygget av Carlstens fästning började 1658. Fästningen har därefter byggts till, utvecklats under flera hundra års tid. Platsen har utsatts för två militäraktioner, en gång på 1600-talet och en annan på 1700-talet. Främst har Carlstens fästning använts som fängelse och arbetsläger. I svensk lag har det till och med funnits ett straff vid namnet marstrandsarbete.
Så här ser det ut innanför murarna…
Vilka var fångarna på Carlstens fästning? Visserligen
skickades mördare och våldtäktsmän hit, men här satt även småtjuvar och
lösdrivare fängslade. När jag och Therese gick runt i fängelsecellerna och läste
på skyltarna slogs vi av vilka löjliga förseelser en del av fångarna var
straffade för – vi hittade även en spännande person i fästningens 1800-talshistoria.
Den påhittige tjuven Lasse-Maja.
… och så här.
Lasse-Maja hette egentligen Lars Larsson Molin. Han tjuvade mycket framgångsrikt, hade nämligen ett extraordinärt knep. Genom att klä ut sig till kvinna lyckades han gång på gång undvika att åka fast, tills han slutligen blev påkommen och dömdes till livstids marstrandsarbete i fängelset på Carlstens fästning. Lasse-Maja arbetade som kock. Han måste varit sjuhelsikes bra på matlagning för han benådades efter 26 års fångenskap.
Tunnlar och passager förbinder de olika delarna av Carlstens fästning. Det finns en del mörka utrymmen här.
Det var alldeles varmt och vindstilla på Carlstens fästning under vårt besök. Jag som bor i Varberg, och som varit på Varbergs fästning mulna och blåsiga dagar, kan enkelt föreställa mig hur ogästvänlig denna plats annars hade kunnat vara. Atmosfären i fängelsecellerna och lönngången hade en mörk udd som det var ändå, utan att behöva förstärkning av vädret. Jag vet faktiskt inte om jag hade vågat gå i lönngången helt ensam, den fick det att kittla av ett lätt obehag i magen.
Marstrands hamn
På vägen ner från Carlstens fästning gick vi återigen genom
den charmiga småstaden, tillbaka till hamnen och färjeläget för att äta. Det
var nu lunchtid och betydligt livligare på Marstrands gator. Flera av matställena
ligger intill vattnet, och det var just ett av dessa ställen vi valde att slå
oss ner på. Veganmaten var väl sisådär, en tråkig sallad, men utsikten över det
glittrande vattnet kompenserade för den mediokra lunchen.
I väntan på färjan kom vi på den geniala idén att gå runt Marstrandsön – och missade självfallet färjan på sekunden. Eftersom färjan går med max 15 minuters mellanrum är det ingen katastrof, men efter att också ha sett den lilla strandpromenaden och badplatserna var vi redo att fortsätta vår roadtrip i Bohuslän. Vi – Therese – tantstyrde bilen mot Tjörn och Pilane skulpturpark, som hon har velat visa mig efter ett av sina studiebesök.
Från Marstrand till Tjörn
Jag och Therese är oförbätterliga tidsoptimister. När vi snackar oss samman inför våra utflykter och äventyr tror vi att vi ska hinna med hur mycket som helst. Klockan var över 13 då vi insåg att vi fick ge upp tanken på att först åka till Tjörn, därefter till Orust, Lysekil och de andra sevärda platserna i Bohuslän. Det fanns för mycket vi ville göra på Tjörn för att vi skulle hinna med något annat. Över Tjörnbron och mot upplevelserna!
Upplevelser på Tjörn
På Tjörn finns mängder av upplevelser för de konst- och
kulturintresserade, som vi båda är men på olika sätt. Vår roadtrip skulle föra
oss till två av de bästa sevärdheterna: Pilane skulpturpark och Nordiska
akvarellmuseet. Trots alla Thereses superlativer om skulpturparken hade jag
inte fattat att den skulle vara så häftig, men här var den i all sin
surrealistiska prakt och dessutom på ett forntida gravfält mitt ute i
ingenstans.
Pilane skulpturpark
Pilane skulpturpark… Var börjar jag? Det här kan vara något
av det coolaste jag sett. Någonsin. Så är också platsen rankad som en av de 10
bästa skulpturparkerna i Europa. Redan sett från parkeringen skjuter det gigantiska,
vita huvudet upp i landskapet, som ett hologram eller en pappersfigur på den
knallblå himlen.
Här avtecknar sig det vita Anna-huvudet mot den knallblå himlen. Det här fotot har jag valt att ha med för att visa hur naturen i Pilane skulpturpark ser ut.
Den spanske konstnären Jaume Plensa har gjort Anna, utan jämförelse den mest ikoniska skulpturen i Pilane. Anna-huvudet följde oss vart vi än gick i parken, och oavsett vid vilken av de 18 skulpturerna vi stannade längs promenadstigen. Flera av skulpturerna är placerade högt uppe på de bohuslänska klipporna, så jag var tvungen att klättra för att få de perfekta fotografierna. Uscha, sommarvärmen från eftermiddagssolen och träningsvärken i låren från veckans tidigare pass!
Den här skulpturen heter What holds me back carries me further och är gjord av den tjeckiska konstnären Klara Kristalova. För att överhuvudtaget få ett skapligt fotografi av konstverket var jag tvungen att klättra upp på höjden där den står och fota under skulpturens kjol och uppåt. *Rodnar*
Glasfiber, patinerad brons, galvaniserat stål och
carraramarmor är exempel på material Pilane-skulpturerna är gjorda av. Förtjusta
mummel i stil med Å, DET HÄR ÄR SÅ SALVADOR DALÍ hördes från flera av
besökarna, och jag kunde inte annat än att hålla med. Jag hade en surrealistisk
känsla under hela besöket i Pilane skulpturpark.
Här ramar den amerikanska konstnären Helaine Blumenfelds surrealistiska marmorstaty Taking risks in Anna-skulpturen. Så smart planerat!
Upplägget uppmuntrar till att man som besökare ska kliva in
i den drömlika utställningen, uppleva den på nära håll. Det är fritt fram att
klättra upp till skulpturerna, gå runt dem, känna på dem. Gå in i dem, som i
fallet med skulpturen Optic Labyrinth av Conrad Shawcross. Anna-huvudet
framträder som en synvilla… men så är många av skulpturerna också optiska
illusioner. Mindfucking, mindbending.
Therese är på väg in i skulpturen och labyrinten Optic Labyrinth av den brittiske konstnären Conrad Shawcross. Det här är ett fint exempel på de interaktiva konstverken i Pilane skulpturpark.
Nordiska akvarellmuseet
Nordiska akvarellmuseet från utsidan. Den vackra symboliken i att museibyggnaden ligger nere vid vattnet…
Nordiska akvarellmuseet ligger i Skärhamn och bara några kilometer
från Pilane skulpturpark. Skärhamn är i sin egen rätt en sevärdhet, men museet
med de så omtalade akvarellutställningarna var på väg att stänga för kvällen så
vi skyndade dit.
Akvarellmålningar från sommarutställningen på Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn. Konstnären är Mats Gustafsson och han är känd för sina flytande naturmotiv, målningar i rörelse och förändring. Man får inte fotografera med blixt inne på museet så ljuset i bilderna är verkligen kasst. Jag har gjort vad jag har kunnat för att stabilisera det i efterhand– men icke!
Nordiska akvarellmuseet har ett fantastiskt fint läge i
hamnen. Byggnaden är modern, smälter samman med klipporna och havet. Jag har
hört så bra saker om museet att jag hade väntat mig ett stort sådant. Jag
upplevde det i själva verket som ganska litet.
Lars Lerins underbart fina och fängslande collage av svenska hus och hem. Jag misstänker att Therese fascinerades av det politiska budskapet i collaget, precis som jag. Vi tittade på målningarna länge.
Men den ringa storleken gjorde mig inte så mycket, för det
viktigaste är trots allt kvaliteten på utställningarna. Jag tyckte mycket om
det jag såg på museet, från utställningen med Mats Gustafssons levande natur-
och modeakvareller till Lars Lerins akvarellmålningar av hus och hem i Sverige.
Denna akvarellmålning är gjord av Martin Jacobson. Jag fastnade för hans naturmålningar som har sagolika stämningar och talar direkt till min fantasi. Det är precis så här jag tänker på mina skogspromenader.
Överraskande nog fick vi även se ett gäng av Gunilla Bergströms originalbilder från Alfons Åberg-böckerna. Så mycket igenkänning och nostalgi från barndomen! Att gå på den här typen av konstmuseum är inte riktigt Thereses grej – snäll kompis jag har som ändå går med – men jag är säker på att hon tyckte det var roligt att se Alfons Åberg-bilderna.
Skärhamn
Här har du hamnen i Skärhamn på Tjörn.
Vilken kustidyll! Vår roadtrip i Bohuslän fick ett perfekt
avslut i och med vår lilla vandring i Skärhamns hamnområde med rödmålade
fiskebodar. Jag och Therese hade typ en deal: först Nordiska akvarellmuseet och
sedan glasscaféet en bit bort.
Jag blir nervös när jag ser hur trångt det är i Skärhamns hamn. Inget båtliv för mig, tack!
Varken glasscaféet eller restaurangerna i fiskebodarna imponerade med veganalternativen, det blev därför inget stilla, utdraget kvällsmys i hamnen, som vi hade hoppats på. Klockan var ändå efter 19 och vi var nöjda med vår upplevelserika dag, så det var dags att åka hem till Varberg.
Skärhamn är idylliskt som sjutton.
Från Tjörn till Varberg
Du kan ju tänka dig trösten i att MAX fanns på hemvägen och som ett hägrande stopp mitt i den 14 mils långa resan från Skärhamn på Tjörn till Varberg i Halland. Jag brukar tycka att hemresor är urtrista, men just den här färden hem var rolig. Vi spelade 90-talsmusik och fulsjöng hela vägen. En kul, energigivande musikalisk nostalgitripp tillbaka till sången och dansen på tonårsrummet.
Här är en stenskulptur i närbild. Folk som vandrar på Subbehalvön vid Varbergs kusthotell stannar alltså för att stapla stenar på varandra. Vissa dagar är här säkert 20 30 skulpturer. Att stapla stenar är en övning i mindfulness, och som ger både fokus, lugn och medveten närvaro. Under tiden försvinner allt annat än uppgiften, de salta vindarna och det brusande havet. Det är en mäktig miljö att stanna upp och vara i.
… Eller för att det är en rolig grej. Jag vet inte när eller hur traditionen att stapla stenar på Subbehalvön vid Varbergs kusthotell började. Här är stenskulpturerna i alla fall, nästan varje dag och så även ikväll. Jag går och lyssnar på ljudboken Trollbunden, första delen i Margit Sandemos bokserie Sagan om Isfolket, men hajar till när jag ser de många stenformationerna. De ger onekligen kustlandskapet med de hårda klipporna och böljande vågorna ett smått overkligt utseende.
Jag stannar och tittar på stenarna, blir frestad att stapla sten på sten jag också, försjunka i ett totalt fokus, andas lugnt medan jag balanserar stenarna på varandra. Men det här är bara en kort runda för att lindra värken i nacken och ryggen, för att komma bort från datorn en stund och för att få nytt syre. Jag måste traska hemåt, uppbåda ett annat fokus. Nu ska jag plöja igenom uppgiftshögen . På tal om Sagan om Isfolket – så underbart att få återstifta bekantskapen med böckerna!
Stenarna kommer troligen från ett gammalt stenbrott på Subbehalvön i Varberg. Fotot ger en viss bild av hur många stenskulpturer det kan vara åt gången. Visst är formationerna ändå lite overkliga när man ser dem så här?
En verklighetstrogen Tyrannosaurus på Universeums tillfälliga dinosaurieutställning.
Ska jag kolla på gamla klänningar och svensk 1900-talskonst eller på skräckinjagande dinosaurier och läsvärda fantasyböcker? Det är en kall, nästan lite höstlig sommardag när den populärkulturella nörden i mig vinner över museinörden. Jag har för ont i kroppen och är för trött för att orka ett kulturhistoriskt museimaraton i Göteborg idag. Universeum får det bli, bestämmer jag mig på tåget från Varberg till Göteborg – och ett besök på Science fiction bokhandeln för att käka på Café Sirius. Även om jag inte mår hundra idag är det skönt att komma hemifrån och slippa datorn.
Akvarier, regnskog och dinosaurier på Universeum i Göteborg
Svenska vatten och exotiska akvarier
Vad är Universeum i Göteborg? Ett museum, ett
upplevelsecentrum? Svårt att ringa in exakt, men även jag som vuxen upptäcker
redan i den första avdelningen Vattnets väg att jag lär mig massor nytt. Här
har Universeum byggt upp miljöer så att vi besökare kan se hur livet ser ut i exempelvis
Västerhavet och Östersjön. Vattnets väg leder i ett snyggt flöde vidare till Akvariehallen
med sina exotiska fiskar.
När man fotograferar genom ett tjockt akvarieglas blir bilderna inte så bra. Annars är ju motivet otroligt sött. En sjöhäst. Titta Nemo! Det säger nästan varenda unge när clownfisken simmar ut från reven i akvariet.
Akvariehallen på Universeum rymmer både små och stora
akvarier. Universeum säger själva att de har några av världens största akvarier,
med tillsammans över 3 miljoner liter vatten. Jag är löjligt skraj för hajar
och stannar istället lite extra framför sjöhästarna och clownfiskarna. Det slår
mig hur fridfullt det är att blicka in i ett akvarium. Reptilariet är inte lika
stillsamt denna dag. Tvärtom är det fart i ormarna, som gapar stort och väser
åt oss åskådare. Superhäftigt.
Fåglar och apor i Regnskogen
Mitt vad jag själv tycker stämningsfulla foto från Regnskogen på Universeum i Göteborg. Små gångar, trappor och hängbroar binder samman de olika våningarna och sektionerna i Regnskogen på Universeum.
Jag har begett mig till Universeum för att titta på dinosaurieutställningen.
Men det är i Regnskogen jag drabbas av en sån total hänförelse att jag inte
riktigt kan slita mig härifrån. Växter, hängbroar, extrem luftfuktighet, Amazonfloden
i miniatyr, trädkojor, fåglar och apor om vartannat. Det är inte så lite fantastiskt
vad Universeum lyckats åstadkomma här – som en annan värld. Jag har alltid
undrat hur det skulle vara att ha tukaner flaxande över huvudet, i det fria. Nu
vet jag. Typ.
En röd ibis äter från ett av fågelborden.
Det enda kruxet med regnskogen på Universeum är att luftfuktigheten
triggar smärtan ännu mer. Jag som redan har en skitdag med sprängvärk i hela
kroppen kommer få det rejält kämpigt från och med nu. Det är på grund av
smärtan jag till slut lämnar Regnskogen, men inte förrän jag fått beundra de
tvåfärgade tamarinderna på riktigt nära håll och på så sätt fått lite balsam.
Jag skyndar genom rymden och labbet och lägger min sista kraft på
dinosaurierna. DINOSAURIERNA.
Jag ser både tvåfärgade tamarinder…… och tukaner på vägen ut från Universeums regnskog.
Dinosaurier på Göteborgs häftigaste takterrass
Den tillfälliga dinosaurieutställningen på Universeum i Göteborg är belägen på byggnadens takterrass. En verklighetstrogen Stegosaurus i närbild.
Just nu har Universeum Göteborgs häftigaste takterrass. Fin utsikt över staden, restaurangen Taktäppan och så konstfullt uppbyggda miljöer med dinosaurer. Inga fjantiga dinosaurier i plast. Jag menar dinosaurier som rör på sig och låter, dinosaurier med stålskelett, motorer, realistiska skinn och tänder. Verklighetstrogna dinosaurier. Tyrannosaurus rex, Triceratops, Velociraptor, Brachiosaurus och flera andra dinosaurier i naturliga storlekar. Jag vet inte vilka som är mest exalterade, vi vuxna eller barnen?
Denna Brachiosaurus är enorm.
Snabb vila och vegokäk på Café Sirius i Göteborg
Den veganska maträtten Melodias på Café Sirius i Göteborg.
När jag når Science fiction bokhandeln och Café Sirius
bortanför Göteborgs domkyrka har jag också nått min fysiska gräns. Hur ont jag
än har måste jag äta och det får bli vegokäk i form av vegansalladen Melodia.
Café Sirius ligger inne på Science fiction bokhandeln och är en underbar plats.
Här samlas fantastikfantaster för att filosofera, spela brädspel, läsa och
skriva nästa stora bok.
Café Sirius på Science fiction bokhandeln i Göteborg. Här spelas det brädspel. Det finns en hylla med spel man kan vraka och välja från. Jag älskar det här stället.
Pissig värkdag eller inte, jag älskar att vara här och inspireras. Jag sitter dock inte kvar så länge eftersom jag snabbt vill botanisera i vad jag tycker Sveriges bästa utbud av böcker innan jag sätter mig på tåget hem till Varberg. Tågresan går inte fort nog, trots lite verklighetsflykt i form av första boken i Margit Sandemos serie Sagan om Isfolket. Tack vare den nya säsongen av Stranger things kan jag fortsätta nörda väl hemma – men nu i ryggläge.
Ingången till Café Sirius finns inne i Science fiction bokhandeln.
Ett och halvt avsnitt senare sover jag som en stock. När jag vaknar efter två timmar känner jag mig genomsliten. Var det värt att pressa mig själv så på Universeum? Ja, helt klart. Jag ler fortfarande åt aporna och dinosaurierna. Det är ett bra betyg, och jag vill inte låta värken hindra mig från att ha roligt.
När Peter Jöback uppträder på Stora scenen på Liseberg får man räkna med en tät publik. Jag tränger mig fram för att knäppa av några foton. Röken uppe på scenen gör det omöjligt att fotografera snyggt. Jag trodde verkligen att jag fick till det; min lilla segergest och mitt stora, oerhört självbelåtna flin lockade till en del skratt i publikhavet. #sakervibaragör
Jag och mamma älskar musikaler. Ibland åker vi till London bara för att gå på West End och då blir det gärna tre fyra fem musikaler i ett nafs. Idag räckte det att vi begav oss till Liseberg i Göteborg för att få lyssna på en av världens bästa musikalartister. Peter Jöback uppträdde på Stora scenen. Mamma var snäll och körde dit, så att vi sjuklingar inte skulle trötta ut oss för mycket och kunde åka hem när kropparna sa stopp. Tryggt.
Det har varit så mycket sjukdom och död i den allra närmaste
kretsen de senaste åren att jag tror vi glömt bort att göra roliga saker
tillsammans. Aldrig att vi har gått ner oss totalt – Jönssons kämpar alltid på –
men ibland tar livet en sådan vändning att man först och främst får fokusera på
att ta sig igenom dagen, veckan och året. Att resa till London eller att gå på
musikaler är just då kanske inte prio ett.
På bilden ser du Slänggungan, en av åkattraktionerna på Liseberg. Jag tycker det blir så fint när fotografiet suddas ut av bara farten, om du förstår hur jag menar?
Jag ser det som ett väldigt gott tecken att vi har börjat göra
små utflykter igen, att vardagen har blivit lite, lite stabilare. Först en
middag på Pinchos vid Heden, därefter tokspel på godishjulen på Liseberg –
mamma älskar lyckohjulen – och sedan en konsert med en av de främsta. Både jag
och mamma tycker Peter Jöback levererade hjärta, smärta och fest.
Det var en fin och personlig konsert. Hur mycket smälter man inte när Peter Jöback sjunger Guldet blev till sand ur Kristina från Duvemåla eller The music of the night ur The Phantom of the opera? Jag tycker om denna något äldre Jöback, som sjunger med livserfarenhet och skämtar om sin egen andfåddhet på scen.
Peter Jöback och Frida Öhrn sjunger Everybody hurts. Fantastiskt fint! Berörande på djupet.
Tillsammans med sångerskan Frida Öhrn gjorde han en träffande vacker version av R.E.M:s klassiker Everybody hurts. Vilken diva Frida Öhrn är btw! Jag menar det i ordets mest positiva bemärkelse. Hon kan verkligen inta en scen och sjunga som ingen annan – en perfect match till Peter Jöback. Så hade hon så galet snygga kläder också. Wow!
Subbe fyr på Subbeberget skymtar bakom sanddynorna i Lilla Apelviken.
En vacker sommardag vid Varbergs kusthotell. Både varbergsbor och turister vistas i Lilla Apelviken, även kallat Kåsa. Trots ihållande feber, sprängvärk och 24 graders värme har jag begett mig hit för att fotografera naturen på Subbehalvön. Frisk luft gör alltid gott! Tillsammans med Lilla Apelviken, strandpromenaden, Hästhagabergen och sanatoriemiljön är Subbehalvön ett av de områden som gör såväl kusthotellet som Varberg unikt.
Varbergs kusthotell en varm sommardag i juni.
Subbehalvön runt – tips på vandring vid Varbergs kusthotell
Jag går runt Subbehalvön nästan dagligen. Det innebär en
vandring på någon kilometer och är egentligen en förlängning av min enmilare
nere vid Apelviken och Varberg söder. Jag vet att många av hotellgästerna på Varbergs
kusthotell motionerar runt på halvön – och under sommartid cyklar och går även
gästerna från Apelvikens camping i naturområdet. Det är ändå ganska lugnt häromkring
idag, bitvis folktomt.
När du vandrar runt Subbehalvön kan du välja att antingen
fortsätta runt till kusthotellet eller att gå vidare till Stora Apelviken. Oavsett
målet för vandringen färdas du genom karg kustnatur, lummiga kulturskogar och
historiska miljöer. Havet är alltid lika praktfullt. En dag som denna glittrar
det, även om disigheten inte riktigt släpper igenom solen och vinden piskar upp
skummande vågor.
Lilla Apelviken – populär strand vid kusthotellet i Varberg
Lagom mycket folk i Lilla Apelviken så här före högsäsong – och trots en varm sommardag.
Ja, det är verkligen varmt idag, men lite lagom mycket folk i
Lilla Apelviken. Om ett par veckor kommer här troligen vara packat med solbadare
så det gäller att passa på att njuta. Kusthotellet i Varberg ligger vid just den
här populära stranden och det är också här som vandringen runt Subbehalvön
börjar. Härifrån kan du tydligt se hur mäktigt Subbe fyr avtecknar sig mot horisonten.
Den är högt belägen, på Subbeberget. Luften doftar av tång och strandnypon –
hur ljuvlig är inte rosendoften som färdas med vindpustarna?
Det finns även en badbrygga ner i havet vid Lilla Apelviken.
Lämningen efter Carl Larssons sommarstuga i Varberg
Lämningen efter en stenhuggarbostad konstnären Carl Larsson och hans familj hyrde 1887.
Det finns en härlig ruin eller lämning på Subbehalvön. Lämningen är delvis efter en gammal stenhuggarbostad men platsen är mest känd som Carl Larssons sommarstuga. Faktiskt hyrde konstnären och hans familj bostaden 1887. Det här är en underbar plats, med skog, hav och tusenskönor på marken. Helt perfekt för en picknick i det gröna. Varför inte köpa med dig en kaffe från Varbergs kusthotell eller en glass från kiosken som är sommaröppen?
Samma lämning sedd från andra hållet – nu med den spektakulära havsutsikten. Här vill i alla fall jag ha en picknick.
Subbeberget har både fyr och utsikt till Varbergs fästning
Här är Subbe fyr på nära håll. Jag har “klättrat” upp på Subbeberget för att komma hit.
Subbeberget tornar upp sig med Subbe fyr på toppen. Runtomkring
bergets fot finns ett gammalt stenbrott där man brutit varbergsgranit, som jag förstått
det. För att komma upp på berget kan du vika av på en liten stig och därefter klättra.
Terrängen är snårig och stenig men inte särskilt jobbig att ta sig upp i. Den
vackra Subbe fyr och utsikten bort till Varbergs fästning är värd den lilla
ansträngningen.
Från Subbeberget kan du se ut över strandpromenaden och ända bort till Varbergs fästning. Idag är det disigt, därav den suddiga bakgrunden.
Ett övergivet gammalt vattentorn på Subbehalvön
Träskylten som visar vägen till det gamla vattentornet på Subbehalvön.
Vid sträckan i närheten av Subbeberget är naturen
fortfarande karg. Visserligen full av enesnår, strandvass samt en och annan
sommarblomma – men inte så lummig som resten av Subbehalvön snart ska bli. Det
är i gränslandet mellan kargheten och lummigheten som det gamla vattentornet i
Varberg ligger. Det är halvtomhalvt övergivet, åtminstone är det så det känns när
jag som ensam vandrare trampar upp de igenvuxna stigarna som leder till det. En
skylt i trä visar vägen till vattentornet så det är svårt att missa det.
Dessutom avtecknar sig byggnaden nästan som ett sagoslott mot himlen och är ett
stående inslag i landskapet häromkring. Så här otroligt fint byggde man alltså
vattentornen förr i tiden.
Det gamla vattentornet på ett ganska nära håll. Jag är lite mallig över att jag vågade mig in i vildvuxenheten och ensligheten för att ta mig hit. Nu har jag säkert fått en miljon fästingbett men åtminstone inte råkat ut för en brutal seriemördarattack, uppenbarligen. Man får vara glad för det lilla!
Du kan bada från klipporna på Subbehalvön. Här är så rofullt och vackert.
Utmed kustlinjen på Subbehalvön finns massor av ensliga
badplatser. Om du inte har något emot att sola på och bada från klippor kan jag
varmt rekommendera detta naturområde. Badplatserna på Subbehalvön ligger precis
mittemellan Lilla Apelviken och Stora Apelviken och ligger därmed bara ett
stenkast från Varbergs kusthotell.
Jag var ju bara tvungen att fotografera strandvassen eller strandgräset eller vad det nu är. Ursäkta en okunnig! Visst ger detta vad-det-nu-är rätt känsla för kusten i Varberg?
Kulturskogar och historiska platser i Varbergs kustmiljö
Inget fotografi i världen kan göra det illgröna rättvisa… Jag kan inte få nog av att titta på vackert formade träd. Naturens skulpturer. Så en vacker och vild sommarblomma på det. Inte heller här vet jag vilken blomma jag fotat. Men jag jobbar på det!
Jag älskar hur fint kustlandskapet och skogslandskapet ånyo möts vid Subbehalvön, Nils Kreugers väg och Varbergs kusthotell. När du snart gått runt halvön smälter kusten samman med illgröna kulturskogar och anrika sanatoriebyggnader. De av naturen sinnrikt formade träden och den av människans hand resta kyrkogården är mina personliga favoriter i den här änden av naturområdet.
Varbergs kusthotell var från början ett kustsanatorium. Hit kom tuberkulossjuka från hela Sverige. På kyrkogården är sjukhusgrundaren Johan Severin Almer och ett hundratal av tuberkulospatienterna begravna. Många av patienterna var sorgligt nog barn. Under somrarna erbjuds gratis guidade turer på kyrkogården. De ger en jättespännande inblick i Varbergs historia – komsikomsi!
Kapellet på kyrkogården vid Varbergs kusthotell. På den lilla kyrkogården vid kusthotellet i Varberg kan du gå på en gratis guidad tur och få veta mer om de tuberkulospatienter som ligger begravna här. Nils Kreugers väg vid Varbergs kusthotell – länken mellan Subbehalvön och Lilla Apelviken.
Bortanför kröken på Nils Kreugers väg och vid kyrkogården väntar återigen Lilla Apelviken och kusthotellet i Varberg. Allt det här fantastiska kan du uppleva på mellan 30 och 60 minuter – eller på ett par timmar om du även väljer att bada och/eller gå på en guidad tur.
Efter att ha rundat kröken vid Nils Kreugers väg skymtar Lilla Apelviken igen…
Strandpromenaden i Varberg. Det är en plats jag tycker väldigt mycket om och som jag därför vill berätta om i mitt allra första blogginlägg här på Livet med Sandra J. Jag har bott i Varberg i hela mitt liv och alltid älskat att vandra i staden.
Strandnejlikor med humlor. Jag inleder med ett av dagens finaste ögonblick.
Idag fick jag ett par lediga timmar, tog med mig kameran ut till just strandpromenaden för att fotografera de upplevelser som finns här under sommaren. Något för alla intressen och åldrar, kan jag lova. Läs och se mina 22+ tips här nedanför!
Strandpromenaden i Varberg är 2,4 kilometer lång
Strandpromenaden i Varberg är 2,4 kilometer lång. Om man går
vägen från det håll jag gjorde idag börjar den vid Varbergs fästning och slutar
vid Kusthotellet. Promenaden stod klar 1912 och är en av de mest ikoniska sevärdheterna
i staden. Eftersom både hamnen och Apelviken ligger i nära anslutning till
strandpromenaden har jag valt att ha med dessa platser på min lista över
upplevelser.
22+ upplevelser längs strandpromenaden
Nu kommer jag till saken – här har du upplevelserna längs
strandpromenaden i min hemstad!
1. Hamnen
Hamnen i Varberg är faktiskt ganska mysig. Här finns
restauranger, caféer, minigolf och fiskebåtar. 2019 är det sista året för
färjan mellan Varberg och Grenå, som därefter flyttas till Halmstad. Fästningen
och dess sagolika vallgrav tronar över hamnen. Gå till Varbergs fästning för
att börja strandpromenaden.
2. Fästningen
Varbergs fästning har anor tillbaka till medeltiden. Det nuvarande utseendet började ta form på 1500-talet, under den danske konungen Kristian IV:s styre. Då fästningen står på ett berg syns den tydligt från strandpromenaden – så praktfullt och vackert! Jag tycker absolut att du ska besöka Varbergs fästning. Den är inte bara en storslagen historisk miljö, utan ett museum med såväl Bockstensmannens skelett som Karl XII:s kulknapp.
3. Kallbadhuset
Kallbadhuset i Varberg är en helt otroligt fin byggnad. Du har
kanske sett den på fotografier och målningar? Här kan du kallbada, bada bastu
och fika året runt. Kallbadhuset har byggts upp flera gånger. Den här byggnaden
är från 1903.
4. Barnstranden
Barnens barnstrand ligger alldeles invid hamnen, fästningen och kallbadhuset. Stranden är långgrund och därför har många barnfamiljer hållit till här genom decennierna. Vattnet kryper dock längre och längre upp för varje år… Societetsparken med den stora lekplatsen Spökitetsparken ligger bara ett stenkast bort från Barnens badstrand. Det går lätt att planera för en heldag med sol, bad, lek, minigolf och glass i denna ände av strandpromenaden.
5. Fästningsbadet
Fästningsbadet är ett nytt tillskott till strandpromenaden i
Varberg. Här finns soldäck, badbrygga och hopptorn. Denna plats för sol och bad
ligger också invid Varbergs fästning. Gå ut på piren för att komma till soldäcket!
6. Fästningsterassen
Uppe på fästningen finns flera bra restauranger. Fästningsterassen ligger i utkanten av fästningsområdet och kan stoltsera med en spektakulär utsikt över havet. Här serveras många fisk- och skaldjursrätter.
7. Fästningshörnan
Fästningshörnan är en stor gräsplätt nedanför hörnan av Varbergs fästning. Här hålls många konserter under somrarna. Ljumma kvällar är detta också en populär samlingsplats. Här äts det medhavd picknickmat, spelas det kubb och chillas det i solnedgången. Missa inte gympapassen med Friskis & Svettis varje sommar! De lockar massor av hurtbullar hit – och de är gratis.
8. Simstadion
På Simstadion i Varberg kan du bada i utomhuspooler. Det
finns både barnpooler och vuxenpooler. På somrarna anordnas många evenemang,
som vattengymnastik, vattendisco och simskolor. Bassängerna är fyllda med uppvärmt
havsvatten, och visst är det härligt att kunna gå hit en sommardag som denna när
vattnet i havet fortfarande är kallt.
9. Promenadvägen
Redan vid den ena änden finns så många upplevelser att jag
knappt har kommit till själva promenadvägen. Strandpromenaden utgörs av en asfalterad
väg, som ringlar bort, bort i kustlandskapet mot Kusthotellet och Subbe fyr.
10. Rantzauklippan
Vänd blicken åt vänster så ser du Rantzauklippan! Detta är
en historisk plats i Varberg. Klippan har ett ultimat strategiskt läge och har
brukats i flera viktiga slag.
11. Nakenbaden
Strandpromenaden fortsätter förbi nakenbaden. Här finns nakenbad för både damer och herrar. Jag har av givna orsaker aldrig varit på herrarnas, men damernas har jag varit på flera gånger. Många väljer att bada i havet från bryggorna i nakenbaden. Jag har väninnor som ser damernas som en härlig fristad – även om de inte nakenbadar. Baden är utrustade med fräscha toaletter.
12. Ankaret
Ankaret vid strandpromenaden i Varberg är ännu en populär mötesplats.
Inte minst under somrarna. Då brukar det vara smockfullt här. Folk hänger,
grillar och badar. Här går det att bada från klipporna, den lilla stranden
eller badbryggorna.
13. Kärleksparken
Kärleksparken är både en park och en restaurang. Den ligger vid Ankaret och i en liten skog. Detta matställe har endast öppet från april till augusti. Här serveras bland annat pizza, sallad, hamburgartallrik, rödspätta och pyttipanna. Bonustips: de offentliga toaletterna. Ifall det krisar längs strandpromenaden och du inte vill gå in på nakenbaden.
14. Havet
Jag tycker att det är först efter Ankaret och Kärleksparken som den verkliga naturkänslan infinner sig. Just här blir havet lite mer oändligt. Det kan bero på att sträckan från och med nu inte är lika bebyggd, med undantag för parkbänkar.
15. Badplatserna
På båda sidorna om dig har du klipporna. Här kan du vila och
sola i avskildhet. Havet finns på högersidan, hoppa ner i det från klipporna om
du törs!
16. Måsskrina
Ingen havskänsla utan fiskmåsarna och deras skrin. Jag
älskar att följa måsarna med blicken och hur skickligt de seglar med vindarna.
Vindarna längs strandpromenaden i Varberg kan vara obarmhärtiga. De för med sig
den ljuvligt salta doften av hav och tång.
17. Blommorna
När jag ändå späder på med naturupplevelser – hur underbart är det inte med alla vilda sommarblommor? Strandpromenaden kantas av strandnejlikor och strandnypon. Jag låg nästan raklång på marken för att komma riktigt nära blomstren. Vad gör man inte för att få till ett snyggt foto!?
18. Hästhagabergen
Hästhagabergen är ett jättefint strövområde längs strandpromenaden i Varberg. Det ligger på höjden till vänster om promenadvägen. Blicka ut över havet och staden härifrån.
19. Lilla Apelviken
Lilla Apelviken eller Kåsa är populär bland oss varbergare. Detta är en sandstrand med medeldjupt vatten. Kanske inte ideal för småbarnsfamiljer… Men oj, så härlig plats för oss som kan simma! Jag har tillbringat en och annan sommardag här.
20. Subbe fyr
Subbe fyr ligger på Subbeberget och Subbehalvön. Precis som Varbergs fästning och Kusthotellet är fyren ett stående inslag i kustlandskapet. När du går strandpromenaden ser du både Subbe fyr och Varbergs kusthotell framför dig.
21. Kusthotellet
Varbergs kusthotell är ett vackert hotellkomplex vid Lilla Apelviken. Strandpromenaden slutar officiellt vid denna plats. Här finns hotell och spa, restaurang och bar. Du behöver inte vara hotellgäst för att utnyttja spat eller äta på restaurangen. Jag rentav uppmuntrar dig att slå dig ner på uteserveringen och njuta. Stämningen är så lugn och avslappnad här – och maten god. Jag som är vegan har till och med hittat bra matalternativ på Kusthotellet, som ju inte heller är främmande för grön hälsomat.
22. Apelviken
Apelviken ligger i närheten av Lilla Apelviken och Kåsa. Fortsätt gärna promenaden hit. Du kommer då till en lång, vit sandstrand med ett stort utbud av restauranger och aktiviteter. Visste du att Apelviken är ett populärt tillhåll för vindsurfare? Jag tycker att surfarkulturen märks av mer och mer i Apelviken i Varberg. Bägge tummarna upp åt den sjysta stämningen!
Strandnypon med en perfekt rosa färg. Jag är helt besatt av vilda blommor. Kan inget om dem men stannar alltid upp för att beundra deras utsökta skönhet.
I Apelviken är det slut på min vandring. Jag viker av på vägen som leder hemåt. Där väntar jobb. Jag bär med mig bilderna av strandnyponen och strandnejlikorna hem.
