Nörd på Selma Lagerlöf idag…

Detta fotografi av Selma Lagerlöf togs 1928.

Nörd på Selma Lagerlöf idag, nörd på något annat imorgon. Min plötsliga fascination för Selma Lagerlöf säger ganska mycket om mig som person. Jag får lätt specifika ämnen på hjärnan och kan sedan tillbringa mer eller mindre tid med att riktigt grotta ner mig i dem. I mitt huvud hänger allt samman. Jag vet bara inte om sambanden är lika tydliga för omgivningen, som kanske en aning trött undrar vad det blir härnäst. Svårt att hänga med i svängarna, vet du! (Jag hänger knappt med själv ibland.)

Så om du tycker det är lite konstigt att bloggflödet översvämmas av blogginlägg om Selma Lagerlöfs böcker – typ om Gösta Berlings saga, En herrgårdssägen och Kejsarn av Portugallien – vet du nu vad det beror på. Mitt nörderi håller helt enkelt på att kulminera. Jag har dessutom haft för mycket värk och varit för trött för att bege mig ut och fotografera platser. Vad många säkert inte vet är att nörderi är min räddning i livet som sjuk. Det är det ultimata sättet att vända fokus bort från smärtan.

Galnaste av faderskärlekar i Kejsarn av Portugallien

Kejsarn av Portugallien betraktas av många som en av Selma Lagerlöfs vackraste böcker. Jag föredrar hennes mer sagolika verk – som Gösta Berlings saga och En herrgårdssägen – men känner samtidigt att jag inte kan motstå denna berättelse om ett smärtsamt avsked mellan förälder och barn.

Många lyfter ivrigt den komplexa psykologin bakom karaktären Jan i Skrolyckas totala sammanbrott efter att dottern Klara Gulla lämnat torpet i Värmland för livet i Stockholm. Komplex psykologi eller inte, jag tycker ändå att Kejsarn av Portugallien är en otroligt fin bok i det sorgliga.

Selma Lagerlöf böcker
Bokomslaget till Bonnier pockets 2017-utgåva av Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien. Mycket fint, eller hur? Det här är en läsvärd bok. Jag älskar början där Jan i Skrolycka ventilerar sitt missnöje över att bli pappa. Att han pratar med värmländsk dialekt gör inte saken sämre.

Jan i Skrolycka vill först inte ha barn

Jag kan inte komma på någon annan författare än Selma Lagerlöf som jag tycker skriver så bra börjor. Hon är bäst på detta, enligt min mening. Redan de första raderna i Kejsarn av Portugallien avgör saken för mig: det här är en bok jag kommer tokgilla att läsa. Vad är det som är så märkvärdigt med de inledande orden? Jan i Skrolycka vill inte ha barn. Medan frun är på väg att föda sitter han vid vedskjulet och surar över tillvaron – på värmländsk dialekt. Helfestligt och faktiskt lite otippat. Jag skrattar högt av förtjusning:

Jag undrar just om nån tänker, att jag är glad åt å ta emot det här barnet, mumlade han, där han satt, och med detsamma sparkade han till en liten vedpinne, så att den flög ända ut på gården. För det är allt nätt opp den värsta olycka, som jag kunde råka ut för. När vi gifte oss, Kattrinna å jag, så var det, för det att vi hade tröttnat på å gå som dräng å piga hos Erik i Falla å ville sätta fötterna under eget bord, men visst inte, för att vi skulle få barn.

(Stycket är direkt hämtat ur Kejsarn av Portugallien från 1914)

Sedan blir det ju ändå så att Jan i Skrolycka älskar nyfödda dottern Klara Gulla från första ögonkastet, och det är denna stora faderskärlek Kejsarn i Portugallien handlar om. Under sina unga år är Klara Gulla bara till glädje för föräldrarna. Hon charmar hela bygden, människorna och miljön som gör Selma Lagerlöfs bok så himla levande. Kejsarn av Portugallien utkom 1914 men utspelar sig på 1860- eller 1870-talet i Värmland. Lagerlöfs penna väcker liv i historien, i de svunna tiderna, som också Gösta Berlings saga är ett lysande exempel på.

Förlamande sorg när dottern flyttar

Jan i Skrolycka och dottern Klara Gulla får många lyckliga år tillsammans. När hon blir äldre drabbas hon av rastlöshet. Hon vill ut på äventyr, flytta till Stockholm och se hur långt hon kan nå där. Den dag Klara Gulla flyttar blir Jan som förlamad, bortdomnad av sorg inombords.

Det värsta slaget mot hans hjärta kommer dock något senare, när han får reda på att Klara Gulla råkat illa ut i huvudstaden. Hjärtat brister och Jans värld rämnar. Han orkar inte ens vara Jan längre, utan blir Kejsarn av Portugallien, som väntar på den upphöjda kejsardotterns återkomst.

Du kan ju tänka dig hur människorna i bygden reagerar på Jans plötsliga sinnesförvirring – Karln är alldeles tossig! Ganska snart börjar de flesta leva sig in i Jans villfarelser, eller spela med i dem. Hur kan man annat än att känna medlidande med denne man som har mist sitt allt? Det är dessutom svårt att inte tro på en person som är så övertygande…

Kejsarn av Portugalliens osvikliga faderskärlek

Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien utkom 1914, och varken före eller efter har vi väl sett ett liknande exempel på exakt hur galen faderskärlek kan bli. Rätta mig gärna om jag har fel!

Men det är ingen kontrollerande kärlek. Tvärtom sätter Jan Klara Gullas lycka i främsta rummet, han offrar till och med sin egen lycka för att hon ska få chans att förverkliga sig själv. Han tror på dottern in i det sista, som ingen annan gör. En förälders osvikliga kärlek.

Det är just nu när jag skriver dessa avslutande rader som jag inser hur sant det är att Kejsarn av Portugallien har något tidlöst över sig; vilken förälder kan inte känna igen sig i ångesten att behöva klippa navelsträngen? Förhoppningsvis är det inte lika uppslitande som i detta litterära exempel.

Så måste jag stanna upp. Vad vet egentligen jag som inte ens är förälder, jag som bara kan gissa hejvilt? Det kändes i alla fall bra att generalisera lite.

Bokinformation

Originaltitel: Kejsarn av Portugallien
Svensk titel:
Serie: Albert Bonniers klassiker
Författare: Selma Lagerlöf
Översättare:
Utgivningsår: 2017 (2014)
Bokförlag: Bonnier pocket
Sidantal: 272

Kärlekens förvandlande kraft i En herrgårdssägen

Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga gjorde ett starkt intryck på mig. Faktiskt så starkt att jag nu läser min sjätte Selma Lagerlöf-bok sedan slutet på juni. Det här blogginlägget kommer jag helt och hållet tillägna En herrgårdssägen, en berättelse som är lika fantastisk som Gösta Berlings saga och som har en del mörker i sig i form av en fiolspelande getabock, en skendöd samt av det skrämmande väsendet fru Sorg. Jag gillar ju det mörka – en av anledningarna till att jag är svag för Lagerlöf – men tackar heller inte nej till en bra kärlekshistoria. En herrgårdssägen innehåller såväl kärlek som kusligheter, som Selma Lagerlöfs böcker lyxigt nog brukar göra.  

Bokomslaget till Bonnier pockets 2017-version av Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen. Återigen ett vackert omslag till ett sagolikt innehåll, som rymmer både kärlek och kusligheter. Här är 1890-talstexten omskriven så att den passar oss läsare på 2010-talet.

Motvillig student blir galen getabock

Huvudkaraktären i En herrgårdssägen heter Gunnar Hede. Han är arvtagare till den fina gården Munkhyttan, hemmet han älskar av hela sitt hjärta. Gårdens tillgångar har börjat sina och ansvaret att återställa Munkhyttans forna glans ligger nu på honom.

Visst vill Gunnar göra sitt yttersta för att rusta upp gården, det är bara det att lusten att spela fiol rasar i blodet på honom. Han måste få spela sin musik och väljer i begäret bort allt annat, som att sköta studierna vid Uppsala universitet.

När han en dag spelar på gatorna i Uppsala möter han för första gången unga Ingrid, flickan som leder sin blinde morfar och som redan då känner sig djupt berörd av Gunnar. Föga anar de att det är just Ingrid som senare ska bli Gunnars räddning.

I ett desperat försök att återupprätta Munkhyttans rikedom lägger Gunnar musiken på hyllan och blir kringresande säljare. Han kastar sig in i det djärva säljuppdraget att forsla hundratals getter från Norrland till Värmland, men kör fast i de snöpinade skogarna.

Getterna dör och Gunnar blir fattigare än någonsin. Efter en rad jobbiga händelser är det detta som knuffar honom utför galenskapens stup. Från och med nu kommer jag som läsare få känna honom som Getabocken, som getmannen med en fiol som spelar av sig själv.

Fosterdotter begravs levande

Medan Gunnar Hede i sin djuriska galenskap drar fram i skogarna skriver Selma Lagerlöf ett annat spår i En herrgårdssägen. Nu har Ingrid blivit fosterdotter i en prästfamilj. Hon duger inte så mycket till, går mest omkring och dagdrömmer. Prästerskapet förtvivlar över hennes onytta. Så händer det att de en dag påträffar Ingrid livlös. Vad de inte vet är att hon är skendöd, borttynad av otillfredsställda drömmar, och de begraver henne därför levande.

För andra gången i livet korsas Gunnars och Ingrids vägar. Getabocken hör hennes rop på hjälp och öppnar kistan. Ingrid lovar Getabocken att lära den självspelande fiolen nya låtar, om han bara vill ta med henne bort därifrån. Getabocken älskar att höra Ingrids fiolspel och förälskar sig i henne, och just då är det som om lite av Gunnar vaknar igen. Finns det hopp för honom, ett hopp i form av en ung kvinnas kärlek?

Kan kärleken vinna förståndet tillbaka?

Stycke ur Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen

Samtidigt är Munkhyttan hårt drabbad av fru Sorg. Detta skröpliga sorgeväsen har flyttat in på gården och fyllt den med mörker, damm och fladdermöss.

Hon gick genom en massa salar och rum, hon såg dem för sig med grå lärftsöfverdrag på möblerna, tyllklädda taflor och ljuskronor, och på golfven ett tjockt lager af damm, som hvirflade upp, då hon gick. Men till sist kom hon in i ett rum, där hon aldrig förr varit, det var ett ganska litet rum, där väggarna och taket voro svarta.

 Men då hon såg bättre efter, var ej rummet svartmåladt, ej heller öfverdraget med svart tyg, utan det var så mörkt, därför öfver tak och vägg hängde flädermus vid flädermus, hela rummet var ej annat än ett stort läderlappsbo. En ruta var ute i ett fönster, så att man kunde förstå, hur djuren kunnat komma in i en sådan otrolig mängd, att de klädde hela rummet. De hängde där i orörlig vintersömn, intet enda rörde på sig, då hon trädde in.

Men hon själf greps af sådan fasa vid denna syn, att hon började rysa och darra. Det var förfärligt med denna massa af djur, som hon så tydligen såg hänga där. Alla hade de svarta vingarna svepta om sig som kappor, alla hade slagit in en enda lång klo i väggen och hängde på denna, sofvande den mest orörliga sömn.

(Stycket är direkt hämtat ur En herrgårdssägen från 1899)

Åtminstone är det just så här Ingrid föreställer sig Gunnars hem. En herrgårdssägen förvecklar sig så att hon själv får rum på den sorgehärjade gården.

Hänger på kraften i Ingrids kärlek

Gunnar Hedes mor tror nämligen att Ingrid kan få sonen att bli sig själv igen – har hon inte med egna ögon bevittnat hur han ser på den lilla fröken när denna spelar fiolen för honom? Så sätter alltså modern sitt sista hopp till Ingrid och bjuder in henne att bo på Munkhyttan.

Ingrid vet att Gunnars väl och ve hänger på henne nu. Men det är inte alla gånger så lätt att älska en galen getabock. Många gånger tvivlar hon själv på kraften i kärleken – men Selma Lagerlöf skriver gärna lyckliga slut och låter Ingrid få sin Gunnar i en dramatisk upplösning med bittra tårar och hjärtan i brand.

Med det drar ju också sorgen sig bort från Munkhyttan och jag tror att de alla sedan lever lyckliga i alla sina dagar.

Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen från 1899

Som jag skrev inledningsvis finns det många likheter mellan En herrgårdssägen från 1899 och debutromanen Gösta Berlings saga från 1891 – läs och jämför själv, vet jag! Selma Lagerlöf väver saga i saga, verklighet i dröm, och till slut är jag som läsare bortkollrad av den oerhörda fantasifullheten.

Under min och pappas promenad igår försökte jag berätta för honom hur mycket rikare min syn på människa och natur har blivit sedan jag började läsa Selma Lagerlöfs böcker. Han såg ut som ett frågetecken. Men något i den här stilen:

Nu tittar jag på gammelmorfars gamla fiol och väntar mig att den ska spela för mig, tycker jag mig se dunkla fladdermusrum i de gamla trähusen och får jag kalla kårar när jag tänker på skendöda… Tack vare böcker som en En herrgårdssägen blir vardagen lite mera pirrig.

Bokinformation

Originaltitel: En herrgårdssägen
Svensk titel:
Serie: Albert Bonniers klassiker
Författare: Selma Lagerlöf
Översättare:
Utgivningsår: 2017 (1899)
Bokförlag: Bonnier pocket
Sidantal: 197

I Gösta Berlings saga räddas försupen präst till flärdfullhet

Jag har haft bestämda åsikter om Selma Lagerlöfs debutroman Gösta Berlings saga. Boken är så snustorr att jag kommer få plåga mig igenom den, har jag tänkt utan att egentligen ha en susning. Nu när jag har läst verket måste jag medge att jag har haft fel. Gösta Berlings saga kan vara en av de bästa läsupplevelser jag haft. Lagerlöfs klassiker från 1891 passar mig perfekt, jag som älskar skrönor och sägner.

Försupne Gösta Berling får inte längre vara präst

Äntligen stod prästen i predikstolen. Så inleder Selma Lagerlöf debutromanen Gösta Berlings saga från 1891.

Äntligen stod prästen i predikstolen. Om inte Gösta Berling kan leverera sitt livs bästa predikan är det kört. Han kommer åka ut från församlingen med huvudet före. Församlingsborna har fått nog av hans försupenhet. Gösta är Gösta och i denna minst sagt utmanande stund grips han av gudomlig inspiration och predikar så väl att man bönar och ber att han ska stanna kvar som präst.

Nu blir det ändå så att Gösta förlorar prästämbetet – hur ska jag inte röja här. Det får du läsa själv. Han vandrar runt i Värmland, som en fattig och deprimerad man. Just som han ska göra slut på sitt elände räddas han av majorskan på Ekeby. Hon är rik och mäktig, äger inte färre än sju bruk i Värmland. Majorskan känner samhörighet med Gösta Berling och bjuder in honom att vara kavaljer på hennes Ekeby gård.

Gösta Berlings många eskapader på Ekeby gård  

Selma Lagerlöf tecknar Gösta Berlings levnadsporträtt – och vilket liv han lever! Det är fantastiskt i ordets alla bemärkelser. Han är emellanåt en ganska svårmodig man men är alltid beredd att hitta på ofog i Värmlands skogar. Livet är en fest får en ny innebörd när jag tänker på Göstas liv på Ekeby, dessa ständiga dryckeslag och middagar tillsammans med de andra kavaljererna och förnäma i trakten.

Många kvinnor faller för Göstas charm – och de som inte gör det drar han sig inte för att röva bort i natten. Majorskan är dessvärre en av de kvinnor som drabbas hårt av Gösta. Efter att ha tagit hand om och stöttat honom driver han och kavaljererna bort henne från Ekeby och tar därefter över styret av gården. Hur det sedan går för majorskan får läsaren följa i ett av de många sidospåren i Gösta Berlings saga.

Selma Lagerlöfs vackra väv av sagor

Bokomslaget till Bonnier pockets 2017-utgåva av Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Jag tycker det är väldigt fint. Omslaget matchar dessutom de andra pocketböckerna med Lagerlöfs klassiker.

Selma Lagerlöfs förmåga att göra en vacker väv av sagor får mig att tänka på epos av Homeros eller Vergilius. Likt de gamla eposen innehåller Gösta Berlings saga ett myller av livsöden, här med Gösta som den gemensamma nämnaren. Boken blir aldrig spretig, bara ofantligt rik och jag tycker den är en otroligt fin hyllning till berättelsetraditionen i Värmland.

I Gösta Berlings saga finns hövisk kärlek, skogsväsen, gränslös girighet och trolldom. Kapitlen skildrar allt från flärdfulla aftnar till sanslösa uppfinningar. Det är saga i saga i saga… Jag vet inte riktigt vilket annat svenskt verk jag ska jämföra med för att bättre illustrera Lagerlöfs intrikata hantverk. Kanske att det är så enkelt att det saknar motstycke.

Bokinformation

Originaltitel: Gösta Berlings saga
Svensk titel:
Serie: Albert Bonniers klassiker
Författare: Selma Lagerlöf
Översättare:
Utgivningsår: 2017 (1891)
Bokförlag: Bonnier pocket
Sidantal: 369