Vissa dagar blir det inte mer än så här och så är det bara

Det finns dagar när jag egentligen inte borde gå upp, dagar i värklivet. I dag är en sådan dag, ett förlorat slag redan från början och jag vet det ju så väl.

Ändå finns det där fanskapet i mig som vill pressa på i alla fall, som inte vill kännas vid begränsningarna och som beskriver en dålig värkdag som ett förlorat slag.

Bara en sådan sak, hur jag väljer att se på behovet av vila och återhämtning för kroppen. Det måste jag sluta med. Faktiskt.

Vid lunchtid nådde smärtan nya höjder och jag bestämde mig för att bryta arbetsdagen och gå en vända till snabbköpet.

För att köpa havremjölk och kardemummaskorpor, för att sedan göra chokladdryck att doppa skorporna i. Tröstätande när energin tryter.

Jag bäddade ner mig i soffan, velade mellan flera olika serier men kunde till slut landa i Netflix true crime Night Stalker.

Vissa dagar blir det inte mer än så här – knappt mer än tusen steg till kvartersaffären – och så är det bara. Jag väljer att tro att i morgon är en annan dag (och den blir vad den blir).

6 svar på ”Vissa dagar blir det inte mer än så här och så är det bara”

  1. Vissa dagar så får man ha de så slappt 🙂 Herregud man är ingen sämre människa för det 🙂 mys att bara sitta framför Netflix o ta de chill, det är ju de bästa

    1. Du har så rätt, klart man ska unna sig vila. Kanske att det är just vilan som gör att man orkar vara en bra människa? 😉

  2. Sandra, har just upptäckt att du har denna blogg också. Det är nog den här jag jag skulle vilja följa, men jag vet inte hur jag gör det, hittar ingenstans att klicka på Följ.

    De där hemska värkdagarna känns alltid som förlorade dagar. Man får bara hitta ett sätt att uthärda. För mig som inte jobbar längre är det ju mycket lättare, men nog är livet en kamp ibland.

    1. Den här bloggen är ny, men jag är glad att du hittat hit. Vet inte riktigt själv hur följandet går till i wp. Kanske att man följer en profil och att det är därför du inte kan följa denna blogg specifikt?

      Jag reder mig oftast bra, har dock tendensen att jag inte vilar när jag borde vila. Det tror jag späder på värken ytterligare. Men det är inte alltid så lätt att lyssna när man har jobb och åtaganden, som du skriver. Jag har börjat trappa ner mina arbetsdagar, försöker jobba färre timmar och i stället göra sådant jag mår bra av. Känns helt underbart med den annalkande våren och all utomhustid.

      Har tänkt fråga dig om det finns någon bloggfotoutmaning man kan delta i, en sådan där man utgår från ett veckotema. Vet du någon?

  3. Vad gäller följandet så tror jag att det är viktigt att man har rätt inställningar på gravataren så att den leder en till bloggen.

    Det där med vila känner jag så väl igen, min man brukar säga att jag inte har någon stoppknapp, men numera försöker jag göra saker och ting i mindre etapper.

    På Ankis blogg kan du se några utmaningar: en med skyltar på söndagar tror jag, en som heter ”Glad måndag” och så en ”Vacker vägg”. Det är inte hon som driver dem, men det är där jag har sett att de är i gång.

    1. Tack för tipsen. 💖 Jag tycker skyltutmaningen verkar svår, men det är väl därför den är en utmaning. 😄

      Det där med att försöka göra saker i etapper tror jag är otroligt viktigt – men ack, så svårt. Jag jobbar också på det. Är faktiskt nyfiken på pacing och skulle vilja lära mig mer om det. Det verkar dock inte vara det lättaste att kombinera pacing med heltidsjobb, fast jag kanske upptäcker att jag antar fel. Som skrivet, vill lära mig mer.

      I dag hade jag sagt åt mig att jag MÅSTE vila, att allt annat kan vänta till senare. Har tendensen att köra på i ett snabbare tempo än vad jag är rustad för, genom vilan hoppas jag undvika en krasch. Var väldigt mycket bättre på att vila före och efter aktiviteter förr. SKA tillbaka dit.

Kommentarer är stängda.