O, så vackert slånbärsbuskarna blommar!

vita blommor slånbär

Slånbärsbuskarna, nu skriver jag om dem med största självklarhet. Självklara för mig, det är de inte. Så sent som i går trodde jag de var någon sorts spirea. Spireor har också små vita blommor på buskarna. Det har därför varit ett ganska rimligt antagande.

Men att upptäcka att spireorna är slånbär är ju värsta skatten. Snart kommer de vackra, vackra blomstren förvandlas till bär. Nyttiga bär, dessutom! Slånbär sägs vara ett riktigt superbär, späckat av näringsämnen. Beska och sura i smaken, visserligen, men vad gör det?

vit slånbärsblomma
Slånbärsblommorna i närbild.

Hur vet jag att slånbärsbuskarna just är slånbär? Jag har gjort det till en vana att köra mina fotografier genom olika digitala växtidentifieringsverktyg. När jag har fått ett förslag fortsätter jag söka vidare i virtuella floror. På så sätt lär jag mig nya saker nästan dagligen.

I takt med att jag förvärvar mer och mer kunskap om min omgivning blir jag också allt mer tjusad av den. Det är som att jag upplever min lilla värld på nytt när jag numera ser nya saker i den. Nu, just nu, ska jag njuta av slånbärsbuskarnas oerhörda prakt, sedan av dess frukt.

blommande buske slånbär
Slånbärsbuskarna är ymniga. Små vita blommor sitter tätt, tätt.

Vilket är ditt bästa recept med slånbär?

Sov du lilla vide ung

videvisan

I mitt barndomskvarter växte tjocka videsnår och de små, små videkissarna var en alltid lika välkommen syn. Nu var de inte bara ludna knoppar, de var jamande katter som ville bli klappade, som ville att jag skulle stryka dem mot kinden. De var små barn – sagoväsen, kanske älvfolk – sovande i filtar. Var det inte jag hade sett dem i sångboken Nu ska vi sjunga, i illustrationen av Elsa Beskow?

”Sov du lilla vide ung
än så är det vinter.
Än så sova björk och ljung,
ros och hyacinter.”

– Zacharias Topelius

Jag gick förbi ett snår med videungar i går och kunde såklart inte låta bli att drömma mig tillbaka till Videvisan och dagarna när jag verkligen trodde att världen omkring mig var befolkad av oknytt. Då var det så självklart att videkissarna i själva verket var katter eller barn eller något annat än just ludna knoppar. Videungar och videkissar, så kallas knopparna trots allt. Sådana namn måste väl ändå betyda något magiskt?

En sak vet jag i alla fall att de betyder: att det snart är vår.