Lyxen i att äntligen kunna skörda grönt från balkongen – obeskrivlig. Det är precis det jag kan göra nu, plocksallat och basilika i massor. Jag måste ju göra något konstruktivt av skörden och därför fick det bli en sallad. En ganska klassisk sådan, faktiskt. Men med jordgubbar i, jordgubbe som ska gifta sig så väl med basilika.
Jag öste på med plocksallaten och basilikan. Lade sedan till kikärtor – min standardingrediens och främsta proteinkälla numera – pasta och jordgubbar. Hade säkert funkat med fetaost i stället för kikärtor, men jag äter vegankost och gillar väl inte den veganska fetaosten så värst. Därefter hällde jag över olja, vitvinsvinäger samt havssalt och rörde om. As simple as that.
Äta jordgubbar i sallad är inget jag gör till vardags. Jag gillar dock frukt i maten, så jag tyckte det blev helt okej gott. Inget kulinariskt mästerverk men en somrig sallad. Tack vare jordgubbarna blev salladen dessutom ganska vacker. Det är något alldeles särskilt med den jordgubbsröda färgen, visst är det?
I samma veva som jag började skriva på riktigt cirkulerade en artikel om författarens genomsnittsårslön. 120 000 kronor före skatt. Det här var alltså vad etablerade författare med en ansenlig utgivning tjänade. Jag vet inte hur det ser ut i dag, sex sju år senare.
Jag som gillar udda ämnen skulle ju aldrig ha en chans, det var bara att inse faktum. Där och då började jag skriva reklamtexter, för om det var något jag skulle hata var det att inte få skriva när jag äntligen lyckats nå drömmen.
Successivt övergick reklamande i bloggande, och jag måste säga att det är det bästa som hänt mig karriärmässigt. Ganska snabbt lyckades jag skapa en egen plattform för mina idéer och texter, och det finaste med det hela var att jag fick bestämma. Bestämma ALLT.
Det är egentligen mitt enda mål, att själv få bestämma över min kreativitet och tid. Så var jag nöjd eller nöjd?
I går när jag var ute och kvällsfotade på Varbergs torg – bilden här ovanför föreställer statyn Badande ungdom – klurade jag på vad en blogg kan vara. Klurar mycket på sådana frågor.
Från e-tidning till eget litet förlag – i tanken
Jag har länge tänkt på mina bloggar som e-tidningar. På sistone har jag dock börjat tänka på dem i termer av ett eget litet förlag och det är nog så jag kommer arbeta med just den här bloggen.
För mig är Livet med Sandra J. en plattform där jag kan publicera allt från korta vardagsbetraktelser till gratis printables. Mina printables är faktiskt sådant som skulle kunna rymmas i förlagsutgivna böcker och det finns etablerade bokförlag som enbart har sådan utgivning.
Jag har valt att bjussa på mitt material i stället för att sälja det som böcker, hoppas ju att fler får glädje av målar- och pysselbilderna på det sättet. Kan dessutom driva in hyfsade reklamintäkter på det – men blir givetvis inte rik.
Det finns en enorm skaparglädje i det här arbetssättet. Jag kan gå på känsla och behöver liksom inte stämma av med någon annan än med mig själv.
Idémakeriet får ta lika mycket plats som slutresultatet, och det känns otroligt lyxigt. Jag blir kreativt hämmad om jag inte får vara i mina processer, det bara är så.
Med tanke på hur lite jag potentiellt skulle tjäna på mitt författarskap om jag blev utgiven – jag har publicerat dikter, essäer samt en novell och fått noll kronor – kan jag ju lika gå min egen väg och maxa plattformen efter egen förmåga.
Varför skulle jag liksom inte kunna publicera snyggt paketerade diktsamlingar, e-noveller och kulturessäer här? Så länge jag ändå kan gå runt. Här får jag trots allt mer än noll. Jag gillar tanken på bloggen som ett eget litet förlag och ska fundera vidare på den.
Träna när man har värk, jag tror aldrig jag kommer kunna sätta punkt för ämnet. Det finns alltid något nytt att prova och tillföra – och fallgropar att rasa ner i. Inte bara det att livet med kronisk smärta är en utmaning i sig, man ska dessutom ge sig i kast med träningen för att i längden orka mer. Kanske till och med få lite mindre värk.
Jag har i veckorna kommit i gång ordentligt med träningen. Förutom mina nästan dagliga långpromenader innebär detta att jag gör träningspass typ varje dag, eller i alla fall fem sex dagar i veckan. Just nu går jag runt med en konstant mjölksyra i kroppen. Jag hoppas den ska gå över snart för jag har inte så mycket energi över till annat än just träningen.
Hade aldrig orkat träna så här med ett heltidsjobb
Innerst inne vet jag ju att jag pressar värkkroppen, det är bara det att om jag orkar bita ihop ett tag kommer jag kanske, kanske känna mig fysiskt starkare sedan. Det skulle inte vara första gången det händer. Jag hade dock aldrig orkat träna så här om jag hade heltidsjobbat. Tack och lov kommer jag kunna styra någorlunda över min egen tid över sommaren.
När man har värk blir träning mycket svårare. Det gäller att träna rätt utifrån de egna förutsättningarna och vad som fungerar för mig kan vara en dödsstöt för en annan. Allra helst ska jag träna vattengympa i varmvattenbassäng och qigong i någon form. Men vattengympa går inte på grund av coronan och jag bygger inga vidare muskler av qigong.
Jag vill känna mig vältränad. På riktigt. Därför måste jag prova och se hur långt de tuffare träningspassen för mig. I detta nu försöker jag peppa mig själv att riva av ett pass. Bara den som har värk kan sätta sig in i den enorma viljeansträngning som krävs för att trotsa smärtan och köra.
Häromdagen när jag skrev blogginlägget om japanska körsbärsträd påmindes jag om var jag befann mig 2012-2013-ish. Ganska nyexad antropolog och nu med blicken riktad mot att studera kreativt skrivande och kulturjournalistik.
Skriva kunde jag. Däremot hade jag varken koll på genrerna eller marknaden – hur presenterar man ens en artikelidéför en tidning?
Varje textform har sina egna formaliteter. Bara för att man är bra på att skriva betyder det inte att man behärskar alla textformerna, och ärligt, det fungerar inget vidare att försöka sälja in en idé som inte representerar den potentiella beställaren.
I torsdags rotade jag runt i gamla mejl, ville nämligen hitta haikudikter jag skrev under en period i livet. Dessa dikter hade jag skickat in till en lyriktidskrift och därför fanns mejlet i utkorgen.
Det som gjorde mig så förfärad var själva mejlet – faktiskt inte dikterna – hur tydligt det framgår att jag inte tog mig eller mitt skrivande på allvar.
Jag ville så gärna vara med, men trodde inte jag skulle lyckas. Ursäktade till och med att jag skickade in diktbidrag till tidskriften. Ursäktade min egen existens.
Jag blir generad å mina egna vägar, tycker fortfarande mejlet bjöd på en pinsam inblick i min osäkerhet. Skulle nöjt mig med att skriva en rad om mig själv och att copypasta dikterna direkt efter.
Men det var för åtta år sedan. Mycket har hänt sedan dess.
Trodde nog inte jag skulle nå stadiet när jag till slut skrivit, skickat in och publicerat så många texter att jag ser på dem med den vana hantverkarens blick. Inget känns som en big deal längre, liksom.
Må så vara att jag inte diktar så ofta och att jag mest skriver copy, men numera ursäktar jag mig inte. Jag tycker tvärtom att beställarna ska vara glada att jag tar mig an deras projekt, så som jag lägger ner själen i det jag gör.
Det skriver jag såklart inte i säljmejlen. Skulle ju varit pinsamt på ett annat sätt. Nej, erfarenheten har lärt mig vikten av att förstå sammanhanget, gå rakt på sak och att låta det jag skrivit tala för sig själv.
Häromdagen skrev jag ettblogginlägg om skälen till att jag älskar vitsippor och nu vill jag göra detsamma om varför jag tycker så mycket om japanska körsbärsträd. Känns fantastiskt glädjerikt att kunna ägna dagarna åt att skriva om sådant jag tycker är vackert.
1. Körsbärsblomningen är underbar men kort
Jag hade gärna haft ett evigt blommande japanskt körsbärsträd utanför fönstret, men det går ju inte. Körsbärsblomningen är underbar men kort. Kanske är det det ögonblickliga som gör att jag skattar körsbärsblommorna så högt. Det finns en poetisk skönhet i så sköra ögonblick, i förgängligheten.
2. Skrivs dikter om japanska körsbärsträd…
… och jag får väl medge att jag försökt imitera de japanska haikudikterna många gånger. Jag tycker jätte-jättemycket om haiku och längtar efter att finna ron till att skriva sådana kortdikter igen.
”Åh, åh – allt jag kunde säga vid blommande Yoshino-berget”
– Teishitsu i tolkning av Eiko och Christer Duke
Diktformen haiku härrör alltså från Japan. Dikten är ett slags bunden form. När den översätts till svenska (och engelska) får den tre rader.
Den första raden har fem stavelser, den andra sju och den tredje fem. Fem-sju-fem är mönstret i den bundna formen.
”Under körsbärsblommen – där förblir ingen främling”
– Issa i tolkning av Eiko och Christer Duke
Det går också att skriva så kallad fri haiku. Då är det mer känslan man eftersträvar, den där något snopna slutklämmen som ger dikten en djupare mening.
Haikuexemplen här ovanför är från den förtjusande lilla boken Haiku från 2003.
3. Dagdrömmer om den högtidliga Hanami i Japan
När jag ändå skriver ett inlägg om japanskt körsbärsträd (i vilket jag lyfter fram haiku) passar jag på att berätta om en dagdröm jag har.
Jag fantiserar om att få uppleva sakura under Hanami i Japan. Sakura är namnet på körsbärsträdet och Hanami på festivalen som firar dess blomning under våren.
Körsbärsblomningen är nästan som en högtid i sin egen rätt och i Sverige anordnar man liknande festivaler, bland annat i Göteborgs botaniska trädgård. Har faktiskt aldrig varit där och inte heller vid blomningen i Kungsträdgården i Stockholm. Det vill jag ändra på.
Det är mängden japanska körsbärsträd jag skulle vilja uppleva. Måste vara magiskt med alla de rosa blomstren som fyller synfältet.
4. Japanskt körsbärsträd har rosa blommor…
… och jag älskar färgen rosa. Körsbärsrosa, borde inte blommornas nyans ha ett eget namn? Jag tycker att rosaskimret på träden inte liknar något annat.
5. Japanska körsbärsträd väcker barndomsminnen
Jag har flyttat tillbaka till mina barndomskvarter och ett av de finaste minnena jag burit med mig härifrån är just de japanska körsbärsträden.
Det är mycket som inte är vackert med dessa slitna miljonprojektshus, grönområdena och blomträden som fyller dem är undantag.
Vitsippa är nog min favoritblomma. Har länge tänkt att inget är ljuvare än körsbärsblomningen, men vid närmare eftertanke är det få saker som fyller mig med sådan glädje som att se vitsippor täcka marken.
Den här våren har jag kunnat njuta av skönheten länge. Fördelen med det halvtaskiga vädret är att det förlängt våren och därför är jag innerst inne tacksam att värmen hållit sig borta.
Jag bor i utkanten av Varbergs stad och har skogen runt hörnet. Har vandrat på skogsstigarna otaliga gånger bara för att få se havet av vitsippor igen och igen…
1. Vitsipporna breder ut sig överallt på marken
Nog för att vitsippan är vacker i sin egen rätt, ändå är det ymnigheten som fyller mig med en poetisk kärlek. Genast får lövskogarna ett sagoskimmer när vitsipporna breder ut sig överallt. Än perfektare blir synen när ljuset strilar genom lövverken och ner över blomstren.
2. Finns många vackra sagor om vitsippa
Det var i första klass jag hörde den, sagan om vitsippan. Den har kopplingar till grekisk mytologi, kanske visste jag redan där och då att det var antikvetare jag skulle bli som vuxen.
Enligt den grekiska mytologin blev vitsipporna till genom blodet från Afrodites döde älskare Adonins och de tårar hon fällde över hans livlösa – men o, så vackra – kropp.
På samma plats där händelsen utspelat sig växte en skör liten blomma, vit på ovansidan och med en skiftning av rött på undersidan.
3. Rättelse: finns många HEMSKA sagor om vitsippor
Okej, okej, så kanske att sagan om Afrodite och Adonis inte är jättevacker. Kanske är den riktigt, riktigt hemsk. Märkligt nog tycks blomman ha inspirerat till många otäckheter i folklore.
I Kina planteras vitsippa på gravarna, dödsblomma som den är i detta land. Tyskland, då? Där är den häxornas blomma – hexenblume – och växer där häxorna dansar. I Storbritannien är den däremot en älvblomma, vilket jag kan förstå (se min älvbild så förstår du varför jag förstår).
… eller kanske inte bara en eller två eller tre dikter. Oavsett vilket tror jag att jag bär på något litet om vitsippan, må det bli epik eller lyrik av den inre bilden.
Jag försöker bygga upp en inre symbolbank med djur, växter och platser som betyder något för mig och som dessutom har en djupare kulturell betydelse. Där platsar vitsipporna.
Löjligt, måhända. Men ja, sådan är jag. När jag blundar och tänker på vitsippor ser jag romantiska sagoäventyr i svunna tider framför mig. Gränsen mellan myt och verklighet, borta.
5. Går utmärkt att pyssla med vitsippor
Tänk dig vilka fina små blombuketter du kan göra av vitsipporna du plockat under din skogspromenad. Har själv tänkt tanken oräkneliga gånger. Det blev dock inga vitsippebuketter i år.
Däremot plockade jag en del vitsippor och lade dem i blompressen. Än så länge verkar blommorna hålla, de har väl legat i några veckor eller så i väntan på att jag ska bestämma mig för vad jag ska göra med dem. En tavla, ett smycke eller ett bokmärke?
Att ställa blommor i färgat vatten är ett roligt barnpyssel och vitsippan är ideal för ändamålet, spröd och ljus som den är. Vilken färg får de vita kronbladen om blomman står i rött, grönt eller gult vatten? Färga vattnet med karamellfärger. Billigt och enkelt.
Jag borde nämnt vitsippa som ett förtjusande vårtecken, det borde jag faktiskt. Nu fick det ingen egen punkt. Men vår, vad är väl mer vårligt än vitsippor överallt?
Det är en konstig känsla, det här. Känslan att vakna på morgonen och vara helt min egen igen. Har längtat ihjäl mig under våren. Jag hoppade på ett projekt i vintras, 10 januari skulle projektet varit klart och så visade det sig bli ett evighetsprojekt. Typ så.
Projektet kan ha varit ett av de rörigaste någonsin och det har tillfört en stress i vardagen som jag inte behöver. Har mycket som det är med livet och var därför så sjukt stolt över att jag lyckats nå ett slags vardaglig harmoni under hösten – som försvann med projektstressen.
Livet kan jag inte påverka, men vilka frilansuppdrag jag har kan jag faktiskt styra någorlunda över. En enorm lyx, det förstår jag. Jag kommer hålla hårt i friheten nu och ser en framtid där jag mest sköter mitt eget innehåll. Driver ju flera egna sajter med hyfsad trafik och på vilka jag själv bestämmer dagens tema.
Mäktigt och märkligt att vara sin egen boss. Kanske lite stressande i sig, för nu ska jag komma på nya bloggämnen varje dag och jag har bara mig att utgå från. Jag tänker att blogginnehållet på många sätt ska få avspegla min egen strävan efter en mer balanserad tillvaro.
Vill absolut inte snitta en skärmtid på 12 timmar om dagen, den livsstilen gör mig till ett vrak. I stället ska jag utforska allt från platser till pyssel i lugn och ro med kameran som följeslagare, hoppas jag.
Recept på grön ärtsoppa, första dagen i vad jag skulle kalla frilansfrihet på typ ett halvår och soppa av gröna ärtor är vad jag tänker på. Men maträtten är god och nyttig, så tankarna är väl fullt rimliga?
Jag är inte ensam om att klura på ärtsoppa. Tvärtom! En snabbsökning i Ahrefs kostnadsfria Keyword Generator visar att frasen ”grön ärtsoppa” har cirka 7 200 sökningar i månaden på Google.
Det är inte alltid Keyword Generator styr mina ämnesval, men jag tycker den är ett viktigt verktyg för att driva in trafik till mina bloggar. Och nu är det MINA sajter som ska vara fokus igen, inga kunders.
Så ja, jag vänder mig till sökstatistiken för att rivstarta. Att så många letar aktivt efter ett recept på grön ärtsoppa är ett lyckligt sammanträffande, för det var precis det jag var sugen på i går och hade rester kvar av i dag.
Matfotografering visade sig dock vara svårt. Jag har mycket att öva på, ser jag. Men bilderna behöver inte vara perfekta så länge de är gjorda av mig. Årets projekt är att blogga mer personligt och därför gör jag fotojobbet själv.
Kunde till och med toppa ärtsoppan med egenodlad persilja – eller snarare med balkongodlad persilja. Yay, de små sakerna!
Recept på grön ärtsoppa
Hur gör man grön ärtsoppa?
Ingredienser
500 g frysta gröna ärtor
1 gul lök
7 dl vatten
2 tärningar grönsaksbuljong
2 ½ dl matlagningsgrädde (jag använder växtbaserad)
Valfritt: persilja, vitlökspulver och en skvätt vitvinsvinäger (jag varierade grundreceptet med dessa ingredienser)
Instruktioner
Koka upp vattnet och buljongtärningarna.
Skala och hacka löken under tiden.
Lägg löken och ärtorna i det kokande buljongvattnet.
Låt koka i cirka fem minuter.
Mixa soppan med exempelvis stavmixer.
Rör ner matlagningsgrädden och de valfria ingredienserna (även delar av persiljan).
Toppa med persiljan och servera!
Det här var ett recept på grön ärtsoppa, en för övrigt delikat måltid. Älskar soppa till lunch och middag! Att skriva blogginlägget har återigen ställt mig inför den oerhört viktiga frågan: heter det ärtor eller ärter? Det ska jag gå till botten med.
Hur många gånger i livet ser man uggla i det vilda? Det hör inte till vanligheten, tror jag. Men i går kväll såg jag sex ugglor, en ugglefamilj. Mamman, pappan och de fyra ungarna satt utspridda i tallarna i skogen runt knuten, i Påskbergsskogen.
Faktiskt såg jag en av de vuxna ugglorna häromveckan. Det blev ett förvånat utrop, var en så oväntad syn. Sedan dess har det surrats en del om ugglorna – särskilt om uggleungarna – som är så kallade kattugglor.
Jag hade hoppats på att få se de spektakulära fåglarna igen och har därför varit ute på spaning två gånger i dag. Men icke! Kanske att familjen redan hunnit flyga i väg eller att den gömmer sig väldigt väl i trädtopparna.
Känner en otrolig tacksamhet att jag fått uppleva detta ögonblick, det är för mycket begärt av moder jord att få vara med om det en gång till.
Slånbärsbuskarna, nu skriver jag om dem med största självklarhet. Självklara för mig, det är de inte. Så sent som i går trodde jag de var någon sorts spirea. Spireor har också små vita blommor på buskarna. Det har därför varit ett ganska rimligt antagande.
Men att upptäcka att spireorna är slånbär är ju värsta skatten. Snart kommer de vackra, vackra blomstren förvandlas till bär. Nyttiga bär, dessutom! Slånbär sägs vara ett riktigt superbär, späckat av näringsämnen. Beska och sura i smaken, visserligen, men vad gör det?
Hur vet jag att slånbärsbuskarna just är slånbär? Jag har gjort det till en vana att köra mina fotografier genom olika digitala växtidentifieringsverktyg. När jag har fått ett förslag fortsätter jag söka vidare i virtuella floror. På så sätt lär jag mig nya saker nästan dagligen.
I takt med att jag förvärvar mer och mer kunskap om min omgivning blir jag också allt mer tjusad av den. Det är som att jag upplever min lilla värld på nytt när jag numera ser nya saker i den. Nu, just nu, ska jag njuta av slånbärsbuskarnas oerhörda prakt, sedan av dess frukt.
Vilket är ditt bästa recept med slånbär?
We use cookies on our website to give you the most relevant experience by remembering your preferences and repeat visits. By clicking “Accept All”, you consent to the use of ALL the cookies. However, you may visit "Cookie Settings" to provide a controlled consent.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. These cookies ensure basic functionalities and security features of the website, anonymously.
Cookie
Varaktighet
Beskrivning
cookielawinfo-checkbox-analytics
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Analytics".
cookielawinfo-checkbox-functional
11 months
The cookie is set by GDPR cookie consent to record the user consent for the cookies in the category "Functional".
cookielawinfo-checkbox-necessary
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookies is used to store the user consent for the cookies in the category "Necessary".
cookielawinfo-checkbox-others
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Other.
cookielawinfo-checkbox-performance
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Performance".
viewed_cookie_policy
11 months
The cookie is set by the GDPR Cookie Consent plugin and is used to store whether or not user has consented to the use of cookies. It does not store any personal data.
Functional cookies help to perform certain functionalities like sharing the content of the website on social media platforms, collect feedbacks, and other third-party features.
Performance cookies are used to understand and analyze the key performance indexes of the website which helps in delivering a better user experience for the visitors.
Analytical cookies are used to understand how visitors interact with the website. These cookies help provide information on metrics the number of visitors, bounce rate, traffic source, etc.
Advertisement cookies are used to provide visitors with relevant ads and marketing campaigns. These cookies track visitors across websites and collect information to provide customized ads.