Det har redan gått en vecka sedan jag och Therese besökte Yngeredsforsen och Döda fallet i Falkenberg. Du vet när man blir så inspirerad att man inte riktigt finner orden? Så har jag känt inför den här magiskt vackra platsen.
Vad är det för en plats, då? Jag hade inte hört talas om den förrän Therese skrev och frågade om jag ville följa med på utflykt dit. Hon hade läst om den i turistappen A day in Halland, tror jag. Ladda ner den bums, om du inte har den. Innehåller massor av bra utflyktstips.
Yngeredsforsen ligger i en sagoskog. Det kändes faktiskt som att gå i en saga när jag gick längs den blomsterkantade kulturstigen under det knallgröna lövtäcket. Kulturstig? Ja, för inte så länge sedan verkade människan här. Vi pratar några decennier tillbaka i tiden, typ så.
Längs kulturstigen finns informationsskyltar som berättar om just Yngeredsforsens och Döda fallets historia, bland annat. Platsen har rymt ett ganska stort kraftverk kopplat till Ätran – och dessförinnan skvaltkvarnar. I Ätradalen har vattenkraften helt enkelt varit viktig.
På grund av att människan pysslat runt i området och byggt nya anläggningar är delar av forsen uttorkad, därav namnet Döda fallet. Det har gett upphov till en häftig miljö med en torrlagd fors och stenhällar att gå runt bland.
Stigen som leder till forsen må vara enkel att följa, men liiite utmanande var det allt att klättra ut till hällarna. I synnerhet som jag inte var i min bästa värkform och därmed något skakig i benen den dagen. Men det gick ju och det var sååå värt det.
Utsikten från Döda fallet var magnifik.
Mer information om Yngeredsforsen och Döda fallet
Kulturstigen vid Yngeredsforsen och Döda fallet är förvånansvärt framkomlig – så även skogsområdet intill forsen.
Tack vare grillplatser och utstakade stigar är det här ett ypperligt utflyktsmål för hela familjen. Sedan är det ju spännande att klättra vid det gamla kraftverket.
I vanlig ordning rekommenderar jag att du läser vidare på den officiella besöksplatsen, så surfa in till Falkenbergs webbplats för att få ännu mer information om stället.
När man tänker på det, hur otroligt är det inte att den lantliga oasen Johnssons gård i Vare ligger bara några kilometer från mitt hem och Varbergs centrum? Jag menar, det går knappt att få mycket mer lantkänsla än den jag finner på platsen.
Det var i torsdags jag besökte gården, i samband med att jag och Therese skulle äta på Spiseriet. Restaurangen är en del av gårdens hjärta, om du vill veta mer om matstället kan du läsa om det i mitt förra blogginlägg.
Men det är inte bara Spiseriet som drar besökare till Johnssons gård. Gården huserar nästan ett litet shoppingcenter, med småbutiker utspridda i ekonomibyggnaderna. På den finns även en, vad jag av en yttre anblick tycker, charmig bed and breakfast, Anna’s bed and kitchen.
Förutom Spiseriet är Sikta stenugnsbageri beläget på gården – alltså finns två matställen att välja på. Bageriet säljer bröd och fika. Flera sällskap åtnjöt fika i lugnet på den mysiga uteserveringen, under vårt besök. Det såg helmysigt ut. Dit ska jag! De har veganska mackor, har kollat.
Jag har ett annat starkt skäl att återvända snarast: de urtjusiga palettbladen i inredningsbutiken Nackhellehem blommor och inredning. Kände hur krukväxterna ropade mitt namn, men eftersom jag och Therese skulle vidare och det var varmt ville jag inte utsätta blommorna för hettan i bilen.
Krukmakeri, bryggeri, vernissage – vad finns inte på Johnssons gård? Till och med ett utegym i form av en utmanande hinderbana har hittat till och spirar på gården. Nu fattas väl bara en välsorterad vintagebutik och sedan är shoppingidyllen komplett.
Jag är glad att jag äntligen fick mysa runt på gården, visste inte att må bra-upplevelserna på landet finns så nära. Rena rama terapin att andas ut på Johnssons gård, ju.
Mer information om Johnssons gård i Vare
Vill du också andas ut på gården i fråga? Eventen och öppettiderna kan variera, så för att få rätt besöksinfo tycker jag du ska kika på den officiella webbplatsen – du kommer till den via länken.
Jag har så mycket att berätta att jag inte hinner i kapp mig själv. Förra veckans lunch på Spiseriet i Vare utanför Varberg är ett exempel på en trevlig upplevelse jag ännu inte skrivit om. Men nu så!
Spiseriet ligger på Johnssons gård, en oas strax utanför Varbergs centrum. Jag har hört mycket gott om restaurangen och gården, men det var först i torsdags jag besökte stället. Therese föreslog att vi skulle luncha där, då hon visste att jag gärna ville dit.
Restaurangen i fråga erbjuder lunch, de har en fast lunchmeny. Jag ville inte överrumpla dem med att bara dyka upp och förvänta mig vegansk mat, så jag mejlade och frågade om de hade ett veganskt alternativ för mig. Jajamensan!
På Spiseriet serveras nordiskt kök, härlig rustik mat gjord på gedigna råvaror. Mycket grönt, så som jag gillar det. Jag serverades stenugnsbakat bröd med en örtig olja att dippa i, krispig grönsallad och en varmrätt bestående av färskpotatis, gulbeta, blomkål, åkerböna samt mandel. Jag fattar inte hur de fick till smakerna – men som ingredienserna gifte sig!
Stämningen på gårdsserveringen var störtskön, ung, hipp, eller tja, hipster. Den här lantidyllen fick mig konstigt nog att tänka på en chill restaurang bland andra jag och Therese besökte längs Garden Route i Sydafrika. Samma lugn och samtidigt samma vitalitet. Men på en punkt skiljer sig restaurangerna åt: Spiseriet har nämligen tio gånger bättre mat. Minst.
Det märks tydligt att Spiseriet älskar såväl råvaror som mat, att dess kreatörer rent av tycker mat är kul.
Jag har även skrivit ett blogginlägg om Johnssons gård, du kommer vidare till det genom att klicka på länken. Kände att bägge platserna förtjänar ett eget litet utrymme, så fick det bli.
Mer information om Spiseriet på Johnssons gård
Lunch eller à la carte, på Spiseriet kan du äta båda beroende på när på dagen du besöker restaurangen. Det enklaste sättet att se vad som serveras här och nu – liksom att hålla koll på öppettiderna – är att klicka dig vidare till restaurangens webbplats via länken.
Ljudboken Socrates: Philosophy in an hour av Paul Strathern, varför fick jag en sådan lust att lyssna på den?
Antik filosofi, det har jag studerat ganska mycket i ungdomsåren. Har min ena magisterexamen i antikens kultur och samhällsliv. Men eftersom jag inte aktivt underhållit mina kunskaper om antikens värld har jag glömt mycket, tyvärr. Det är verkligen beklagligt.
I går anmälde jag mig dock till en filosofiworkshop på Göteborgs universitet. Nästa vecka ska jag under två dagar lära mig mer om temat irrationalitet och galenskap utifrån antikens och medeltidens filosofer. Är supernervös, hur kommer det gå med hjärntröttheten?
Nu har det i alla fall blivit en jäkla fart på mig. Fram till workshoppen har jag bestämt mig för att repetera de tre stora filosoferna under antiken. Därför blir det nu översikter om Sokrates, Platon och Aristoteles.
Socrates: Philosophy in an hour var den perfekta början.
Jag lyssnade på ljudboken under gårdagskvällens fotovandring och uppskattade hur bra inläst boken är. Jonathan Keeble heter inläsaren, om det kan vara av intresse? Översiktsverket tar ett avstamp i de så kallade försokratikerna, de grekiska naturfilosoferna som försökte förstå världens vara.
Sokrates var ju inte riktigt som dessa, han var i stället intresserad av att utforska människans vara. Detta gjorde han exempelvis genom att gå runt bland medborgarna i Aten och utmana såväl deras leverne som åsikter. Han var en riktig plåga, riktigt j*vla skitjobbig.
Men Sokrates var inte rakt igenom impopulär. Tvärtom hade han många inflytelserika vänner. Tur var väl det, för om det inte hade varit för deras middagsinbjudningar hade han väl knappt kunnat äta, luspank som han var.
Paul Stratherns Socrates: Philosophy in an hour varvar roliga anekdoter om Sokrates med exempel på hans filosofi och fakta om samhället han verkade i. Det blir ett levande porträtt av en av historiens kanske mest egna figurer, om än ett ganska ytligt sådant.
Man kan ju inte heller förvänta sig att ett översiktsverk som detta ska gå på djupet i Sokrates filosofi, men visst beskrivs filosofin i stora drag. Idévärlden, som ju lärjungen Platon senare utvecklade, ges utrymme och så även dialektiken.
Mer information om Socrates: Philosophy in an hour
Originaltitel: Socrates: Philosophy in an hour Serie: Philosophy in an hour Författare: Paul Strathern Inläsare: Jonathan Keeble Översättare: – Utgivningsår: 2013 Bokförlag: William Collins Tid: 1 timme och 18 minuter
Jag har successivt börjat ta små steg ur coronaisoleringen, steg i riktningar jag undrar över. Hur skulle det vara att gå på bio i coronaland?
Att gå på bio med vänner kommer inte på frågan, men jag och min bror lever i varandras bubblor så att sitta bredvid honom känns inte jobbigt. Gå på bio själv? Det har jag inte heller problem med.
I vilket fall, The conjuring: The devil made me do it går på bio. Jag är ett stort fan av Ed och Lorraine Warren, drömmer ju själv om att bli spökjägare.
Har följt dem i säkert 15 år och läst flera av deras böcker. The conjuring-universumet – som bygger på Ed och Lorraine Warrens ”verkliga” fall – är en annan storfavorit. Precis som övernaturliga skräckfilmer över lag.
Eftersom den senaste Conjuring-filmen innehåller så mycket av det jag tycker om kändes det stort att åter gå på bio i fredags.
Det läskigaste var coronan, vad skulle jag liksom vänta mig av biobesöket? Till min förvåning och glädje satte jag mig i en nästan tom biosalong. Jag och bror min satt ensamma längst fram, med rader mellan oss och de få andra besökarna.
Bara att luta mig tillbaka och njuta av den efterlängtade skräckrullen.
Vad handlar The conjuring: The devil made me do it om?
I The devil made me do it eller The conjuring 3 ställs Ed och Lorraine Warren inför ett av sina farligaste paranormala fall.
Filmen utspelar sig 1981 och inleds med en exorcism under vilken paret försöker driva en demon ur en pojke. I ett kaotiskt ögonblick ropar pojkens vuxna släkting Arne Ta mig i stället! Demonen lämnar pojkens kropp och allt blir stilla.
Men vad ingen anar är att helvetet snart ska bryta lös. Demonen har mycket riktigt intagit Arnes kropp och under det djävulusiska inflytandet dödar han sin hyresvärd med 22 brutala knivhögg. Efteråt vet han knappt vad han gjort.
Ed och Lorraine Warren kontaktas av Arnes flickvän. Hon är övertygad om att han är oskyldig till mordet. Paret bestämmer sig för att försöka få Arne friad från mordanklagelserna genom att samla bevis för att han är besatt av en demon.
När Warrens söker efter bevisen kommer de snart fram till att samma sak hänt förut, 22 förvirrade knivhugg. Allt tyder mer och mer på att en besvärjelse kallat på demonen – och nu måste paret hitta häxan som frambesvärjt hin håles tjänare för att rädda Arnes själ.
Samtidigt kämpar Ed med allvarliga hälsoproblem och hälsosituationen blir inte bättre av att häxan plötsligt riktar allt sitt mörker mot honom och Lorraine.
Vad tycker jag om The conjuring 3, då?
The conjuring: The devil made me do itär en ganska så klassisk exorcistfilm. Det som kanske särskiljer den från andra filmer är att den ingår i en hel skräckvärld, som bland andra regissören James Wan skapat.
Historien ligger också nära den amerikanska religiösa folktron, eller vad jag nu ska kalla den. För mig är den första The conjuring den bästa skräckfilmen någonsin. Ingen av efterföljarna har såklart toppat denna första upplevelse.
Men jag tycker ändå att den tredje filmen håller en hög nivå och att den rymmer flera riktigt omskakande ögonblick när gestaltningen lyckas – även om de snabbt övergår i något simplare skrämseltekniker. Jag skiter faktiskt lite i det sista, för jag älskar världen och hade gärna fått ännu mer av den.
När kommer nästa film? *längtar redan halvt ihjäl mig*
Förra veckan såg jag och Christoffer Pixars Soul på Disney plus. Det är den bästa filmen jag sett hittills i år och jag är ganska säker på att ingen annan filmupplevelse under året kommer toppa den här. Det skulle väl i så fall vara Disneys Inside out, en film av samma skapare som Soul och som jag ännu inte sett. Pete Docter är masterminden bakom bägge filmerna, btw.
Soul heter Själen i svensk översättning och handlar om det som gör varje mänsklig själ unik, gnistan. Jazzmusikern Joe tror sig ha funnit sin gnista i livet. Musiken, förstås. Han älskar att spela piano. Allra mest älskar han dock tanken på det stora genombrottet. När han äntligen får sitt livs gig dör han. Japp, bara sådär.
Inte en chans att Joe kommer släppa taget om premiärkvällen, inte nu. Så i stället för att åka rulltrappan upp till himlen flyr hans själ. Joe hamnar på platsen där själar skapas och tränas innan de skickas till sina mänskliga kroppar på jorden. Där får han agera mentor för 22, en hopplös själ utan gnista. Vilken är 22:s gnista?
Vilken är gnistan som gör själen komplett?
I ännu ett desperat flyktförsök hamnar både Joe och 22 så äntligen på jorden. Det finns bara ett krux, 22 intar Joes kropp medan hans egen själ fastnar i en katt. Nu måste de båda hjälpas åt för att förverkliga Joes musikdröm, samtidigt som 22 ges möjligheten att hitta gnistan som ska göra honom komplett.
Kanske att även Joe omprövar vad som är viktigt längs vägen?
Som du märker är handlingen ganska filosofisk – just därför jag föll pladask. Trots att Soul är animerad är den mer av en film för vuxna, som jag ser det. Tyvärr går ju den dubbla meningen av soul förlorad i den svenska översättningen, soul som ju är en förgrening av jazzmusiken.
Förutom att spela upp ett existentiellt drama, lyckas Disneyfilmen verkligen fånga en del av det afroamerikanska New York, mer bestämt livet i Harlem. Inte för att jag är en expert på ämnet, det är bara det att jag tycker att filmskaparna ansträngt sig för att göra Harlem och musiken i området rättvisa.
Slöinge är en liten håla – ursäkta uttrycket – i Falkenberg. Men för att vara en håla är den en ganska så fantastisk plats. En av anledningarna till dess storhet är Sia Glass. Här har den halländska glassjätten sin fabrik, sitt café och sin shop.
Efter att jag och bff-Therese varit i Glommens hamn och Morups tånge, tyckte vi det var läge för en fika. Den fredagen var det 25 grader och strålande sol, med andra ord glassväder. Så det var bara till att bege oss ytterligare lite söder ut och in mot land.
Sia Glass i Slöinge – ett café med delikat vegansk sorbet
Glass i stora lass, det är verkligen ledordet för Sia Glass café. Bägare och strutar överöses med tillverkarens egen glass. Kan faktiskt inte minnas när jag senast fick så generösa serveringar, som här. Jämförelsevis är det dessutom billigt på caféet.
Jag äter vegankost och därför håller jag mig borta från de flesta glassorterna. Sia har dock en handfull sorter att välja på, även deras egen variant av vegansk gräddglass. Den är utsökt men innehåller nötter.
Som allergiker fixar jag som mest små mängder nötter, också då får jag halsont. Jag valde ändå en kula av den veganska Salt karamell med mandel, en smak jag är svag för. Tyvärr, för det straffar sig alltid. Been there, done that många, många gånger.
Sedan blev det sorbet för hela slanten. Två dignande kulor delikat vegansk sorbet, citron och jordgubbe med rabarber. Det var den godaste mixen, lovar. Sött och syrligt i harmoni. Det blir ju dessutom så otroligt gott när glassen liksom smälter samman i hettan, om än lite kladdigt.
Glassbutiken i Slöinge har ett stort utbud och snälla priser
Snälla priser, så kan man nog beskriva dem när glassen är så himla billig. Många hallänningar tar med sig kylboxen när de har vägarna förbi glassbutiken i Slöinge bara för att kunna köpa med sig glass hem.
Det säljs andrahandssortering till toklåga priser, och som med andrahandssortering är det fullgod glass. Kanske att lådan har en något annan design eller att det finns pytte-pyttelite mer av någon ingrediens… Men när ett glasspaket kostar fem kronor har man ju råd att testa.
Sias glassbutik säljer också ”vanlig” glass, förstahandssortering, ja, eller sådan glass man köper i mataffärerna. Även den är väldigt mycket billigare än om man köper den på ett annat ställe än just hos Sia Glass i Slöinge.
Jag blev helt såld på de veganska sorbeterna och köpte med mig såväl citron- som jordgubbs- och rabarbersorbeten hem. Flera paket!
Mer information om Sia Glass i Slöinge
Jag tycker Sia Glass i Slöinge är en sevärdhet i sin egen rätt – du med? Du kan läsa mer om besöksmålet på Sias egen webbplats, klicka på länken för att komma vidare dit. Jag vågar inte lova något om öppettider och så, mycket bättre att du kollar där.
Jag sitter här med värsta värken och hjärntröttheten, men vill ändå skriva några rader om det inspirerande besöket till naturreservatet Morups tånge i Falkenberg. Therese och jag besökte platsen förra fredagen, och för mig var det verkligen ett ställe med stort s.
När jag gick över de ödsliga stränderna och triftgrönskande ängarna kände jag att jag klivit in i en saga. Kanske var det i en piratberättelse eller spökhistoria – eller i en selkieromans (om nu selkies egentligen är så romantiska). Platsen bjöd i vilket fall in till dagdrömmerier.
Försökte nå Morups tånge strandvägen…
Morups tånge, det ser ju ut att ligga så nära Glommen. Bara en liten, liten strand mellan Glommens hamn och naturreservatet. Även åsynen av Morups tånge fyr på andra sidan stranden lockar till att ta några kliv över stranden och sedan vara framme.
Ganska snart stötte vi på det första hindret i form av vatten och dy. Vi vadade tappert över stället – och blev både blöta och geggiga på köpet. Väl dyngsura var det ju bara att fortsätta. Trodde vi.
Men upplevelsen blev faktiskt ännu gyttjigare och till slut vände vi tillbaka för att i stället gå den asfalterade vägen mellan Glommen och Morups tånge. Mycket smidigare och definitivt vackert, det också.
Praktfullt att mötas av Morups tånge fyr
Vi gick genom grinden in i Morups tånge och i alla fall jag kände mig liten i jämförelse med den ståtliga fyren. Den är praktfull, såväl i sin reslighet som skönhet. Faktiskt påminner den mig om fyren på Anholt, det är något med självaste atmosfären runt den som gör det.
Många kreatörer åker hit för att fotografera Morups tånge fyr, som byggnaden heter, med fältet av trift som breder ut sig framför den. Det har jag märkt i mitt flöde på Instagram, som just nu domineras av stämningsfulla naturbilder.
Fyren ligger alltså mitt i naturreservatet och är ett lika självklart miljöinslag som sandstränderna, strandängarna, barrträdssnåren (?), otaliga kaninerna samt betande korna. Det var en del som solade i buskagen, något jag kan se mig själv göra i framtiden. Särskilt med tanke på att det verkar vara lugnare i reservatet än hemma i Apelviken.
Korta fakta om naturreservatet och fyren
Morups tånge har varit ett naturreservat och skyddat område sedan 1946. Det 210 hektar stora området ligger i Falkenbergs kommun och är privatägt. Bara 90 hektar av det utgörs av land.
En av anledningarna till att naturområdet är skyddat är att det är rymmer oändligt många fåglar. Under sensommaren och hösten skådas de flesta arterna inom fågelsläktet vadare på platsen.
Fyren, då? Morups tånge fyr byggdes 1847 och moderniserades med elektricitet på 1930-talet. Den är 27 meter hög, så inte att undra på att den syns långväga. Fyren har varit obemannad sedan 1967, men den är väl omhändertagen.
Mer information om detta naturreservat i Falkenberg
Morups tånge ligger i anslutning till den pittoreska fiskeorten Glommen i Falkenberg. Där finns bekvämlighetsfaciliteter, om så skulle önskas. Annars finns det en behändig parkering utanför grinden till naturreservatet och det finns en även toalett i det.
Fyren har öppet ibland, dock inte under mitt och Thereses besök. Det lättaste sättet att få reda på mer om Morups tånge och fyren är att läsa vidare på Falkenbergs respektive Länsstyrelsens webbplatser.
Nu är det nästan en vecka sedan jag och bff-Therese eftermiddagsbesökte den pittoreska fiskeorten Glommen i Falkenberg. Jag har längtat efter att berätta om utflykten och så har jag ändå inte kommit till skott, upptagen av andra tankar som jag varit de senaste dagarna.
Men Glommen – oj, vad fint! Jag har varit där en gång tidigare. När jag var fem eller sex år. Därför har jag inte så många minnen kvar av platsen, som du kanske förstår. Kanske en vag bild av hamnen, den var dock tio gånger charmigare än vad jag föreställt mig när jag nu återupplevde den som vuxen.
Fredagen var en perfekt dag att strosa i Glommens hamn, soligt och varmt som det var. Det var dessutom en väldigt lugn atmosfär i hamnområdet, de flesta jobbade trots allt. Men en och annan ortsbo stötte vi på, somliga pratglada och mer än villiga att berätta om platsen. Älskar sån’t! Kan lyssna i timmar.
Fiskebodar, foodtrucks och Glumstenen i Glommens hamn
Hamnen i Glommen är vad som kan beskrivas som en oexploaterad pärla, ”som Läjet i Varberg men utan kommersialiseringen”, uttryckt med Thereses ord-ish. Fiskebodarna finns kvar, så även de gamla förvaringsbyggnaderna. Är det skeppsvarv?
Strax bortom hamnen ligger Glommens fiskekrog, en regelrätt restaurang med havsutsikt. Restaurangen var stängd under vår eftermiddagsvistelse på orten. Däremot hade en foodtruck öppet i hamnen. Den serverade våfflor och glass, och för att vara en så liten ort drog den många besökare. Underbart att kunna njuta av något svalkande i hettan!
I anslutning till hamnen ligger även den så kallade Glomstenen eller Glumstenen. Stenen hamnade där under istiden och har omnämnts ända sedan vikingatiden, om jag förstått saken rätt. Förr i tiden fungerade bumlingen som riktmärke för sjöfarten, den rollen tog Morups tånge fyr över på 1800-talet.
Det finns en inskription på stenen, den härrör från 1800-talet och förtäljer om havsytans medelnivå där och då. Två bänkar står bredvid Glumstenen, så att man kan ha picknick invid den. Utsikten från platsen är magnifik, hamnen åt ena hållet och stranden åt andra.
Öde stränder i Glommen – för att vara den halländska kusten…
… men att stränderna i Glommen är öde har säkerligen med tiden på dagen och året att göra. Kan tänka mig att turister kommer flockas även på denna plats under högsommaren. Om än inte som hemma i Apelviken!
Jag tycker det är helt fantastiskt att kunna vandra längs ödsliga stränder, bara naturen och jag (och Therese i det här fallet). Just här smälte sanden och vattnet samman till en synvilla, det var i alla fall så jag upplevde det under strandpromenaden.
Promenaden blev inte så lång. Vi tänkte att vi skulle vandra över stranden för att komma till naturreservatet Morups tånge, det verkade ju ligga så nära. Bara sanden och blommorna mellan oss. Visserligen var sträckan kort, men den blev en dyig upplevelse med dyngsura skor och strumpor. Ha!
Vackra vyer vid Morups tånge fyr och naturreservat
Morups tånge fyr och naturreservat förtjänar ett eget blogginlägg, så jag ska skriva och lägga upp ett här på Livetmedsandraj.se. Vilken plats, alltså! Påminner faktiskt lite om Anholt, vilket inte är helt otroligt med tanke på att den danska ön en gång i tiden hörde samman med denna plats.
Det slutade med att vi gick den asfalterade lantvägen till Morups tånge, den ack, så ljuvligt blomsterkantade vägen. Ren idyll från början till slut, ser du! Väl i reservatet breder nästan oändliga strandängar ut sig, ett kustlandskap så här års alldeles fullt av trift. Det finns inga markerade leder, men det är egentligen bara till att gå dit känslan för dig.
Under mitt och Therese besök var Tånge fyr dessvärre stängd. Jag tror dock fyren har öppet, då under bestämda besökstider. Att beskåda fyren utvändigt var en fullgod upplevelse, fyren är tämligen praktfull där den tronar över strandheden.
Besökarna var något fler i Morups tånge, många av dem hade med sig picknickkorgar och solstolar. De såg ut att ha en riktigt härlig sommardag i den undersköna kustnaturen. Jag fick upp en bild av att jag ska återvända hit för en stranddag längre fram.
Förra veckan började jag utforska Édouard Louis författarskap. Jag har läst ut hans debutroman Göra sig kvitt Eddy Bellegueule och påbörjat Vem dödade min far, därefter väntar Våldets historia.
Göra sig kvitt Eddy Bellegueule, boken väcker ett enormt obehag i mig. Missförstå mig inte, det här är ett lysande litterärt verk. Det är mer skarpsinnet i den tragiska uppväxtskildringen som gör att jag känner misären i varenda nerv.
Författaren berättar om hur det är att växa upp i en liten fransk håla med snäva maskulinitetsideal. Han skriver om våndan i att vara homosexuell och ”flickig” i en sådan kontext, om hur längtan efter att passa in leder till självutplåning.
Det är ju jättehemskt – ofattbart – att en tioåring ska behöva växa upp med känslan av att man inte älskas för den man är, här gäller det en uppväxt på 90-talet. Tillvaron i hemmet: ett ständigt ifrågasättande. Tillvaron i skolan: ett ständigt hat.
Nyanserade perspektiv på uppväxten i en fransk by
Det är så mycket som gör att unge Eddy vill bli en annan. I Göra sig kvitt Eddy Bellegueuleskildrar han den dysfunktionella familjen och sociala misären. Det är inte för intet som boken klassas som arbetarlitteratur, den är nämligen en stark klasskildring.
I den nordfranska byn har Édouard Louis familj inga möjligheter, de är så fattiga att såväl Frankrikes som världens dörrar upplevs som stängda för dem. Det är både en känsla och ett faktum att de hör till samhällets bottenskrap (ursäkta ordvalet).
När man inte släpps in skapar man en parallell tillvaro och eftersom många i byn upplever samma hopplöshet lever de efter sina egna regler, normer. Normerna säger att alla pojkar som växer upp bör bli fabriksarbetande hårdingar – gärna småkriminella fyllebultar.
Édouard Louis studerar sociologi och det tycker jag märks tydligt i Göra sig kvitt Eddy Bellegueule, i nyanserna. Louis skriver som en person som vill förstå och väcka andras förståelse, snarare än en som bara hytter med fingret.
För mig är det nyanseringen som gör det, att jag tycker jag läst ett litet mästerverk med ett stort skarpsinne. Visserligen ett mästerverk som gett mig magont under läsningen, men klart som sjutton att man ska beröras av en bok.
Mer information om Göra sig kvitt Eddy Bellegueule
Originaltitel: En finir avec Eddy Bellegueule Serie: – Författare: Édouard Louis Översättare: Marianne Tufvesson Utgivningsår: 2015 Bokförlag: Wahlström & Widstrand Sidantal: 171
We use cookies on our website to give you the most relevant experience by remembering your preferences and repeat visits. By clicking “Accept All”, you consent to the use of ALL the cookies. However, you may visit "Cookie Settings" to provide a controlled consent.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. These cookies ensure basic functionalities and security features of the website, anonymously.
Cookie
Varaktighet
Beskrivning
cookielawinfo-checkbox-analytics
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Analytics".
cookielawinfo-checkbox-functional
11 months
The cookie is set by GDPR cookie consent to record the user consent for the cookies in the category "Functional".
cookielawinfo-checkbox-necessary
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookies is used to store the user consent for the cookies in the category "Necessary".
cookielawinfo-checkbox-others
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Other.
cookielawinfo-checkbox-performance
11 months
This cookie is set by GDPR Cookie Consent plugin. The cookie is used to store the user consent for the cookies in the category "Performance".
viewed_cookie_policy
11 months
The cookie is set by the GDPR Cookie Consent plugin and is used to store whether or not user has consented to the use of cookies. It does not store any personal data.
Functional cookies help to perform certain functionalities like sharing the content of the website on social media platforms, collect feedbacks, and other third-party features.
Performance cookies are used to understand and analyze the key performance indexes of the website which helps in delivering a better user experience for the visitors.
Analytical cookies are used to understand how visitors interact with the website. These cookies help provide information on metrics the number of visitors, bounce rate, traffic source, etc.
Advertisement cookies are used to provide visitors with relevant ads and marketing campaigns. These cookies track visitors across websites and collect information to provide customized ads.