Bohemian Luxury Liberty Style på Tjolöholms slott – wow!

Kan du gissa vad den konstiga stolanordningen är för något? Det ska jag berätta för dig: en gammal hårtork. Fotografiet är taget från utställningen Bohemian Luxury Liberty Style på Tjolöholms slott i Fjärås, Kungsbacka.

För knappt ett par veckor sedan var jag och bästa kompisen Therese på Tjolöholms slott i Fjärås. Besöket hit var ett stopp längs vår roadtrip på landsbygden i Kungsbacka. Åtminstone häromkring i Halland är Tjolöholm känt för de otroligt fina visningarna av slottet, och jag tror faktiskt att de har steppat upp ännu mer med den guidade utställningen Bohemian Luxury Liberty Style. Wow, säger jag bara!

Tjolöholms slott i all sin grönskande sensommarprakt.

En utställning som klippt och skuren för Tjolöholms slott

I och med att jag gick på Bohemian Luxury Liberty Style fick jag också min första visning av Tjolöholms slott någonsin. Ångrar så att jag inte besökt slottet tidigare, men kommer nog snart ha tagit igen alla missade tillfällen. Det här är en plats jag vill komma tillbaka till. Igen och igen och igen.

När Blanche Dickson lät bygga sitt unika Arts and Crafts-slott vid sekelskiftet 1800/1900 beställde hon mycket av inredningen från Liberty. Liberty var och är fortfarande ett fashionabelt varuhus på Regent Street i London. Jag har skrivit upp ett besök dit på min måstelista inför nästa besök till staden.

Bohemian Luxury Liberty Style är ett slags hyllning till Blanches inredningsvision och nära samarbete med Liberty – och inte minst till den för tiden så typiska Arts and Crafts-rörelsen. Jag kan inte tänka mig en utställning som är mer klippt och skuren för Tjolöholms slott än just denna. Vilket genidrag!

Guidad slottsutställning med fokus på designhistoria

Det är inte bara föremål ur Tjolöholms egen samling som visas upp. Inlån har gjorts från såväl Liberty som Fashion and Textile Museum i London. Under guidningen genom de olika slottsrummen fanns det så mycket vackert att titta på att jag inte visste var jag skulle fästa blicken. Det slutade med att jag var sist ut ur varje rum.

Möbler, prydnadssaker, kläder, accessoarer – till och med böcker – har använts för att återskapa en för Blanche Dicksons tid trovärdig slottsmiljö. Mycket fokus ligger på designhistoria, snarare än på livet på Tjolöholm.

Men här är ju jag! Hej, hej!
Helt ofattbart att detta är en museibutik.

Samtidigt var ju Tjolöholms slott ett galet ambitiöst byggprojekt som präglade familjen Dicksons liv. När maken James Fredrik Dickson avled steg Blanche fram som slottets sanna ”byggherre”. Hon lade ner sin själ i att skapa ett vackert hem – och det är jag glad för. Jag kan fortfarande inte fatta att jag fått se så mycket skönhet på ett enda ställe. #prylgalen

Vad är värst – smärtan eller tröttheten?

Sedan jag var tio år har jag dygnet runt kämpat med en intensiv smärta i hela kroppen. Det har aldrig varit enkelt att ha så ont men jag har tack och lov alltid klarat mig. Jag lyckades ta mig igenom grundskolan, gymnasiet, universitetet och att skaffa mig en frilanskarriär. Jag har till och med lyckats göra det riktigt jävla bra, om du ursäktar ordvalen och skrytet.

Smärtan har varit svårhanterlig

Missförstå mig inte. Smärtan har varit svårhanterlig. Den har gjort mig sängliggande i veckor, hållit mig vaken 48 timmar i sträck otaliga gånger och fått mig att fälla många, många tårar. Den har fått mig att dra mig undan ett socialt liv i långa perioder och gjort att jag sedan barnåren måste planera mitt liv efter den. Det är tufft att leva med kronisk smärta. Inget snack om saken!

Sällan betraktat smärtan som oövervinnerlig

Kanske för att jag levt med smärtan så länge har jag sällan betraktat den som oövervinnerlig. Som skrivet, jag har klarat mig och livet bra, med och trots smärta. På senare år har dock den sjukdomsrelaterade tröttheten – kallat fatigue – slagit till med sin fullaste kraft och jag kan inte komma på när jag senast kände mig pigg.

Med eller utan sömn – utmattningen försvinner inte

Trötthet är ett missvisande ord, för vad det rör sig om är en utmattning så stor att jag knappt orkar lyssna när någon pratar, att jag konstant känner mig yr och illamående, totalluddig i hjärnan. Med eller utan sömn – utmattningen försvinner inte. På grund av den orkar jag – den gamla toppstudenten – inte längre ta till mig fakta eller läsa böcker på engelska.

Utmattningen försvagar mina styrkor

Jag som egentligen är bra på att göra föreläsningar och hålla i kurser, sluddrar skrämmande ofta och har svårigheter att konversera. Utmattningen försvagar mina styrkor, tar ifrån mig det som är jag, som jag har byggt upp mot alla odds. Visst känner jag att smärtan har berövat mig min barndom, men tröttheten upplever jag tar ifrån mig viktiga delar av min identitet. Saker jag gillar hos mig själv.

Svårt att beskriva den ständiga utmattningskänslan

Så när jag frågar mig själv Vad är värst – smärtan eller tröttheten? blir svaret utan tvekan tröttheten. Jag finner det särskilt svårt att beskriva den ständiga utmattningskänslan. Inga av mina ord räcker till för att göra den rättvisa.

Snubblade över ett mycket bra och beskrivande radioreportage

Förra året snubblade jag över radioreportaget Jag är inte dum, jag är hjärntrött i P1-programmet Kropp och själ. Det gjorde mig glad. Plötsligt fanns det något som satte ord på det jag upplever varje dag och det fick min sambo Christoffer att bättre förstå vad det är jag går igenom. Reportaget blev en aha-upplevelse för oss båda.

4 utskriftsbara lekar till babyshowern

En aning udda att jag nu bloggar om lekar till babyshowern. Inte så karakteristiskt för mig, tänker jag. Here we go i alla fall! Jag har tillsammans med tre tjejkompisar varit med och planerat babyshower för en gemensam vän – och vilket dream team vi varit! En av oss har skött det sociala, en annan har bakat sju sorters kakor och ytterligare en har fixat dekorationerna inklusive en helt sagolikt fin blöjtårta.

Ljuset var extremt dåligt i lokalen – plus det mulna vädret. Nu ser man inte de fina, knalliga regnbågfärgerna i bordsdukningen. 🙁 Kommer du ihåg 90-talsnapparna? Sådana har min fina vän Malin skaffat som dekorationer till babyshowern.
Den här bilden gör inte blöjtårtan rättvisa. Malin har vikt små, söta djur i bebishanddukar och fjärilar i färgade papper. Tråkigt att vår enhörningsballong gick sönder innan festligheterna hann börja.
Rosa rulltårta – bara en av bff-Thereses sju sorters kakor till babyshowern. Imponerande vänner jag har! Nämnde jag att de också är supersmarta? Jag älskar mina multibegåvade väninnor. <3 <3 <3

Jag har bidragit på de sätt jag kan och har alltså gjort utskriftsbara lekar till babyshowern. Jag lägger upp dem här på Livet med Sandra J. eftersom de avspeglar lite av det jag jobbar med på dagarna, på exempelvis bloggen Vi växer så det knakar som jag hade blivit glad om du ville kika på. Det är fritt fram att spara ner, skriva ut och använda mina prints för privat bruk.

Lekar till babyshower

Här har vi fyllt i barnmusikquiz. Se lek #1. Denna lek till babyshower var faktiskt ganska svår. Att komma på de rätta namnen på och texterna till barnlåtar är svårare än man tror.

Jag har valt att göra de utskriftsbara lekarna i svartvitt. Tanken med detta är att de ska vara enkla – läs hyfsat billiga – att skriva ut och att du ska sätta din egen prägel på dem genom att rita och måla med färg.

#1

Jag inleder med min barnmusikquiz. Leken börjar med att du spelar snuttar från fem olika barnlåtar och att gästerna ska skriva ner namnen på dem. Jag valde sångerna 1. Oppochnervisan; 2. Tänk om jag hade en liten, liten apa; 3. Sudda sudda; 4. Var bor du lilla råtta?; 5. Sockerbagaren. Gud, vad svårt det var att komma på rätt namn! Det tyckte vi alla. När musiksnuttarna spelats är det bara att fylla i resten av frågorna. För enkelhetens skull räknade jag ett poäng per rätt svar. Kommentar angående Blinka, lilla stjärna: Enligt de visböcker jag kollat i ska det vara “VAD” och inte “VAR”. Jag har fått så många rättningar på detta att jag känner att jag vill föregripa framtida kommenterar. 😀 Det kan säkert vara så att både “VAD” och “VAR” är rätt, att “VAR” är en moderniserad version av sången.

#2

Gissa barnets födelsedag, längd och vikt. Svårare än så är inte denna babyshowerlek. Var och en av gästerna ska fylla i bladet – även du själv och föräldern.

#3

Tänk dig att du är en god fé och ska välsigna bebisen – vad önskar du för hen? Fyll i bladet med dina önskningar och/eller visdomsord. Det är kul för föräldrarna att ta med sig dessa personliga hälsningar hem, som ett litet minne från babyshowern.

#4

Fyll i ett barnnamn på varje bokstav. Lite inspiration till föräldrarna och när de ska välja namn till bebisen. Ganska klurigt, om jag får säga det själv. Hur många namn finns liksom på X och Ä?

A Haunting – spännande tv-serie om hemsökta hus i USA

Min box med de fyra första säsongerna i skräck-tv-serien A Haunting. Många av mina saker får behålla nyskicken, men den här boxen är så välanvänd att den nästan rasar samman.

Under mulna och regniga dagar blir det mycket lättare för mig att komma till ro inomhus. När jag inte känner behovet att vara ute i solen är det som om luften går ur mig och då hinner även värken ikapp. Vila är inte bara välkommet, det är ett måste. Vilken tur att jag i dagarna upptäckt att det finns ”nya” avsnitt i min favoritserie A Haunting och vad snällt att jag dessutom tillåtit mig ha ett par lugna förmiddagar.

Hur paradoxalt det än låter finns det inget som får mig att komma till ro så som att titta på skräck. Faktiskt brukar jag slockna när spänningen är som tätast. A Haunting är en skräck-tv-serie om paranormala fenomen och hemsökta hus i USA. Den började sändas på Discovery Channel redan 2005 och har i skrivande stund kommit upp i 10 säsonger, men då genom sändningar på även Destination America och TLC.

Många av avsnitten kretsar kring kända fall, som A Haunting in Connecticut där Ed och Lorraine Warren undersökte huset och bistod vid en exorcism. Lorraine berättar själv om sina övernaturliga upplevelser i flera av avsnitten, liksom de som drabbats av hemsökelserna och spökjägarna som bistått dem gör. Det ger de otäcka berättelserna en större tyngd, känner jag.

Är hemsökelserna i A Haunting mer spännande än i en skräckfilm?

Kan det vara så att A Haunting är mer spännande än en skräckfilm? Med The Conjuring som enda undantag tycker jag det. Utan att lägga in en värdering i huruvida berättelserna i tv-serien är sanna eller inte, riktigt njuter jag av att dras in i dem. De är underhållande, får det att kittlas sådär härligt i maggropen.

A Haunting är en mycket berättande tv-serie. Dokumentära och dramatiserade inslag varvas med varandra, och det är främst de som bor i de hemsökta husen som delar med sig av sina upplevelser. Att titta på A Haunting är lite av min sagostund, och det händer ofta att jag blundar och därmed bara lyssnar till det som sägs.

Vilka av avsnitten i tv-serien levererar bäst hemsökta hus?

Jag gillar smygande skräck och är därför inget fan av så kallade ”jump scares”. Enligt min mening går A Haunting mer och mer åt ”jump scares”- och överdrivna specialeffekter-hållet för varje säsong. Så samtliga avsnitten i de fyra första säsongerna är mina självklara favoriter. Kanske beror det också på att tv-serien ännu känns fräsch och nytänkande i de första säsongerna.

A Haunting in Connecticut är ett av de bästa avsnitten i A Haunting-serien. Det är just denna berättelse som skräckfilmen The Haunting in Connecticut bygger på och jag har även läst Ed och Lorraine Warren-boken om det otäcka begravningshemmet som den svårt sjukdomsdrabbade barnfamiljen flyttar in i.*

Som i så många andra av tv-avsnitten i A Haunting handlar A Haunting in Connecticut om demonisk aktivitet. Hemsökelserna i USA verkar vara betydligt mer dramatiska än de paranormala fenomenen i Sverige. Det är ju otroligt fascinerande i sig… Visst är det?

The Haunting of Summerwind påminner om det hemsökta Amityville och är ett annat exempel på ett hemsökt hus med näst intill demonisk aktivitet. Sallie’s House – ett av de kändaste spökhusen i USA – är ytterligare ett. Googla ”the sallie house” så får du upp massor av fängslande sökträffar.

Var någonstans kan man se A Haunting?

Ett par av de senare A Haunting-säsongerna ligger uppe på TV4 Play. Där har tv-serien döpts till Onda andars hus. Jag har boxar med fyra-fem av de äldre säsongerna hemma, men annars brukar jag fusktitta på Youtube. Jag söker då på ”a haunting season 10”, som exempel och får i och med det upp avsnitten i just den säsongen. Boxarna har jag för övrigt köpt på Amazon.com. Jag är osäker på om de går att få tag på i Sverige.

Noter

* Ed och Lorraine Warren-boken om hemsökelsen i Connecticut heter In a Dark Place och bygger på såväl Warren-parets som Snedeker-familjens fasansfulla upplevelser i det gamla begravningshemmet.  

En kulturrik roadtrip på landsbygden i Kungsbacka

Tjolöholms slott sett från slottsträdgården. De piskande kustvindarna har gett buskarna en rolig, böjd form.

Här går det undan! Jag har inte ens skrivit färdigt om min och bästa vännen Thereses roadtrip i Bohuslän innan vi hann ge oss ut på nya äventyr och jag således fått massor av nytt bloggmaterial. Ännu en gång hämtade Therese upp mig för en heldag tillsammans. Nu bar det av till landsbygden i grannkommunen Kungsbacka, så det blev inte så långt att åka i den bemärkelsen. Denna roadtrip blev en kulturmix av historia och mat.

Flärdfullt på Tjolöholms slott

Den här synen möter mig och Therese när vi traskar grusvägen upp mot Tjolöholms slott. Magnifik fasad, eller hur?
Stranden och havet som smälter samman med Tjolöholms slottsträdgård.

Tjolöholms slott ligger i Fjärås, nära staden Varberg där jag bor. Detta till trots – och att jag dessutom varit på bilutställningen Tjolöholms Classic Motor åtskilliga gånger – har jag aldrig varit inne på slottet. Jag har faktiskt inte heller besökt slottsparken. Men idag skulle jag äntligen få besöka slottet. Så här i efterhand kan jag inte fatta att jag inte gjort det förut. Wow, så fint och alla tänkbara superlativer!

Det är här, i det orientaliska rummet, som utställningen Bohemian Luxury Liberty Style på Tjöholms slott börjar.
Inför Bohemian Luxury Liberty Style har Tjolöholms slott låtit sy upp och/eller lånat kläder från Fashion and Textile Museum i London. Många av föremålen är lånade från det anrika varuhuset Liberty på Regent Street i London. Njut av den flärdfulla prakten!

Vi anlände till slottet på förmiddagen, ungefär en halvtimme före vi skulle gå på den guidade utställningen Bohemian Luxury Liberty Style. Det var mulet. De mörka molnen välvde över Tjolöholm och stranden nedanför slottsträdgården. Jag gillade att se Tjolöholms slott så här, med ett stämningsfullt väder som gör det redan ganska dystra slottet ännu dystrare. Det är magnifikt hur väl slottsparken smälter samman med den omgivande naturen – romantiska inslag, kanske?

Klockan 11 slogs dörrarna upp till utställningen Bohemian Luxury Liberty Style. Utställningen är uppbyggd kring inrednings- och modeföremål från det anrika varuhuset Liberty på Regent Street i London. Föremålen avspeglar såväl Tjolöholms slotts historia som Arts and Crafts-rörelsen kring förra sekelskiftet. Vi började i den orientaliskt inspirerade entrén och fortsatte sedan slottsturen rum för rum.

När vi går ut genom dörren till baksidan av Tjolöholms slott knockas vi av denna inbjudande syn…
… Givetvis styr vi stegen från terrassen till trädgården. Det är Therese som går där framme, hon i svart klänning.

Hemodlat i Mariebergs gårdsbutik

Vi stannar till vid Mariebergs gårdsbutik i Fjärås som är vida känd för sin utsökta pepparrot.

På Tjolöholms slott vaknade värsta tänkbara fotomonstret i mig. Stackars Therese, säger jag bara! Vilken fin vän jag har som alltid väntar på mig med ett beundransvärt tålamod. Efter flera timmars hänförelse och fotograferande fick till och med jag ge upp. Om vi skulle hinna äta på Skårs gård, som vi tänkt, måste vi åka nu. Men vi hann med ett litet stopp på vägen från Tjolöholm, vid Mariebergs gårdsbutik i Fjärås. Gårdsbutiken är vida känd för sin utsökta, hemodlade pepparrot, som också säljs i förädlad form.

Mariebergs gårdsbutik odlar och förädlar sin egen pepparrot.

Smakrikt på Skårs gård

Skårs gård i Gällinge, på landsbygden i Kungsbacka är en annan mycket omtyckt plats. Här serveras det chokladfrukost varje helg, året runt. Therese har talat varmt om chokladfrukosten, att besöka den får bli ett litet kommande höstprojekt. Vid vårt besök hade gården fortfarande sommaröppet, och med en smakrik sommarbuffé.

Bara en liten del av sommarbuffén på Skårs gård i Fjärås… Personalen fixade en särskild vegantallrik till mig, men här finns redan goda sallader och tillbehör. Chokladfröknäcket är min favorit.

Det fanns några veganska rätter i form av olika matiga sallader på buffén. Personalen slängde därutöver ihop en egen tallrik till mig och gav mig efterrätt i form av sorbetglass, istället för våfflorna med mjölk och ägg i på buffén. Jag kände mig jättebra bemött på Skårs gård – långt från alla matställen anstränger sig så när det kommer en oanmäld vegan.

Historiskt i Äskhults by

De gamla, gamla husen i Äskhults by i Fjärås. Vi gick in i dem både under och efter den guidade turen.

Har du varit i den där gamla byn? Så kan det låta ibland och då syftar i alla fall mina bekanta på Äskhults by i Fjärås. Äskhult är en bevarad 1800-talsby med rötter i 1600- och 1700-talen – hur häftigt är inte det? Klockan var närmare 15 när vi parkerade bilen nedanför byn och började traska upp mot den, upp längs en grusväg, förbi en kohage och blomsteräng. Vi var framme i rättan tid, guidningen skulle precis börja.

Hela byn bjuder på autentiska 1800-talsmiljöer.

Guidningen förde oss till var och en av de små gårdarna i Äskhult, in i trähusen och tillbaka i tiden. Jag gillar när information byggs upp kring berättelser, och denna guidade tur var sannerligen berättelserik. Skildringar av familjerna i Äskhults by blandades med nedslag i 1800-talets levnadsvillkor och i svensk folktro. Både jag och Therese tyckte jättemycket om besöket – och inte minst den guidade turen i byn.

Till och med naturlandskapet i Äskhults by är återskapad för att återspegla platsen under 1800-talet. Idylliskt.

Sött på Bräutigams Marsipan & Konfektyr

Bräutigams Marsipan & Konfektyr i Fjärås. Ser du hur mycket gott här finns?

Bräutigams i Fjärås har tillverkat chokladpraliner och marsipan i närmare 150 år. Mycket av deras godis, som salt karamell tryffel-chokladkakan och irish cream-marsipanbröden jag köpte till Christoffer, är fortfarande handgjort. Fram till idag hade jag aldrig besökt Bräutigams, så att åka hit var ett särskilt önskemål från mig och besöksmålet passade också bra som ett sista stopp på roadtrippen. Som vegan kan jag äta långt från allt i den här typen av butiker, men där fanns ändå ett par saker jag kunde mumsa på, som superlena marsipanbröd med överdrag av mörk choklad och en himmelskt god svartavinbärssorbet. Japp, Bräutigams har även egentillverkad glass. Hit ska jag återvända med mitt glassmonster till sambo.

Några av dagens inköp hos Bräutigams. Christoffer kommer bli så glad när jag kommer hem. Sorbetglassen med smak av äkta svarta vinbär är dock bara min.

En dag full av inspiration

Ännu en dag att glädjas åt och jag har, som skrivet, samlat på mig massor av nytt bloggmaterial. Jag ska skriva ett inlägg om enbart Bohemian Luxury Liberty Style-utställningen på Tjolöholms slott och ett annat om att besöka Äskhults by.

Stackenäs gård i Varberg – en eftermiddag med lokalhistoria

Jag har länge tänkt att jag ska bli bättre på lokalhistoria. Om man bara är öppen för det väntar spännande öden och äventyr alltid utanför dörren, och lokalhistorien är fullpackad av berättelser. Jag försöker se det som så att jag inte behöver korsa världshav för att få försvinna in i ett dramatiskt förflutet. Det är en pågående process inom mig, kanske är jag inte riktigt där ännu, hur gärna jag än vill vara det. Jag rör mig åtminstone i den riktningen.

Stackenäs gård i Karl Gustav socken. På bilden ser du magasinet som ursprungligen var ett gästhus inför ett bröllop på 1600-talet. I bakgrunden breder den vackra sjön Fävren ut sig. Landskapet är verkligen magiskt fint här i trakten och bara utsikten gör i sin egen rätt det väl värt att besöka Stackenäs gård på Varbergs landsbygd. Vi sitter utanför byggnaden och lyssnar på föreläsarna som berättar om både gårdens och Hallands historia.

När bästa vännen Therese frågade om jag ville följa med till hennes hembygd, Karl Gustav och Kungsäter i Varberg, blev jag glad och kunde inte annat än skippa min tänkta vila för att följa med. Undrar om kroppen kommer protestera imorgon…?

I samband med att Halland fyller 400 år öppnade hembygdsföreningen dörrarna till Stackenäs gård i Karl Gustav socken, och detta under eftermiddagen idag. Det var ett unikt tillfälle att lära mig något nytt om en plats jag åkt förbi många gånger.

Här ser du ytterligare ett exempel på hur fin den gamla 1600-talsbyggnaden och Fävren-landskapet är. Det går att besöka den historiska platsen Stackenäs gård, det finns till och med en informationsskylt utanför denna byggnad.

Det var ett mysigt evenemang med hembakad fika, lotteristånd på “gammalt” vis, föreläsningar om Varbergs historia och berättelser från gården (jag hade gärna hört ännu mer om människorna som levt där). Som välbekant har Hallands tillhörighet inte alltid varit så självklar – svenskt, norskt eller danskt? Historiskt sett har gården legat i gränstrakterna mellan de nordiska länderna, och därmed befunnit sig mitt i stridernas hetta under flera århundraden.

En dag på Hallands Väderö i Båstad

fyr Hallands Väderö
Min sambo Christoffer är på väg till fyren på Hallands Väderö. Jag tycker att detta är ett fint foto att inleda med, därför fick det bli så här. Helt utan ordning och reda.

Igår morse bar det av till en dag på Hallands Väderö i Båstad. Jag och min sambo Christoffer åkte tillsammans med våra finaste familjevänner, Emel, Carl, Ville och Pontus. Sibel och Therese kunde inte följa med – annars hade gänget varit komplett.

karta Hallands Väderö
Tack för att du håller upp kartan vi fick från biljettförsäljningen i Torekov, Emel. Det ska bli så kul att upptäcka ön tillsammans. Jag har längtat.
biljett färja Hallands Väderö
Här är huset där man köper biljett till färjan mellan Torekov och Hallands Väderö. En tur- och returbiljett mellan hamnen i Torekov på fastlandet i Båstad och hamnen i Sandhamn på Hallands Väderö kostar 160 kronor.
färja Torekov Hallands Väderö
Det är många som ska åka med färjan över till Hallands Väderö denna fredagsförmiddag.
Så här ser hamnen i Torekov ut från färjan.

Namnet till trots ligger Hallands Väderö inte i Halland, utan i Skåne. Vi åkte bil från Varberg till Torekov, den lilla badorten i Båstad och från vilken färjan till Hallands Väderö avgår. Avståndet mellan Varberg och Torekov är cirka 120 kilometer.

Färjan mellan Torekov och Hallands Väderö

Som skrivet, en väldigt fin dag för en båttur. Långt därborta syns stranden i Torekov.

Under sommarmånaderna går färjan mellan Torekov och Hallands Väderö flera gånger varje dag. Tur och retur, ska det tilläggas. Det var en härlig dag, strålande sol, spegelblankt vatten och lagom värme, så den 20 minuter långa överfarten var underbar. Jag tycker alltid det är lika meditativt att blicka ut över den försvinnande kustremsan medan jag hör båten skära genom vattnet.

Naturreservatet Hallands Väderö

Jag trivs bra på vandringslederna i Söndre skog på Hallands Väderö. Svårt att göra allt det gröna rättvisa.

Hallands Väderö är ett naturreservat. Det sägs att i förhållande till storleken på tre kvadratkilometer är ön ovanligt varierande och artrik. Av det jag hann att se och uppleva av ön kan jag inte annat än att hålla med. Under mina 20 000 steg på Hallands Väderö gick jag genom skog, öppen gräsmark, förbi snåriga enebuskar, sankmark – och såklart på sandstränder och klippor.

strand Sandhamn
Stranden i Sandhamn på Hallands Väderö. Jag kan inte komma till ro – det kan jag inte på någon strand – men fint är här. Ville, vår lille kompis som är 15 månader gammal, älskar att vara här. Vattnet är kristallklart. Man kan bada, bygga sandslott, stapla stenar, samla snäckor och fiska krabbor. Bara några steg bort finns kiosken som säljer både mat och glass. Här finns även toaletter i form av utedass.

Så många som ska med färjan till ön! Det var nästan lite chockad jag såg på den strida ström av människor som steg på och av färjan till Hallands Väderö. Men vi sprider väl ut oss över ön, förutspådde jag. Faktiskt valde många att stanna i Sandhamn, för att bada i det klara, turkosglittrande vattnet. Det är också på denna plats som färjan lägger till och där öns enda kiosk finns. Trots strandens popularitet blev det aldrig riktigt trångt på den.

Medan de andra är på stranden passar jag och svågern-ish Pontus på att vandra på Hallands Väderö. Fina skogar, va?

Jag har väldigt svårt för att komma till ro på stranden, och då menar jag överlag. Jag vill gärna vara i rörelse och fixar inte det här med att lägga mig raklång på ett strandlakan. Medan de andra solade och badade gick jag och min sambos bror Pontus på en liten vandring i naturreservatet. Vi följde vandringsleden som förde oss längre och längre in i skogen. Vilken skog! Alldeles full av sagolika lövträd.

Perfekt ö för kortare vandring

I början av vår gemensamma vandring på Hallands Väderö går vi förbi de underbaraste av lövträd…
Å, perfekta klätterträd! utbrister jag och Christoffer. Givetvis måste han klättra upp i dem. Det här är en av anledningarna till att jag älskar honom – vilken annan 30-plussare hoppar liksom upp i ett träd med en sådan iver?

Hallands Väderö är perfekt för vandring. Det finns flera kortare, upptrampade vandringsleder som går genom det varierade ölandskapet. Man kan gå runt hela ön. Det gjorde dock inte vi. Lille Ville var med, han är 15 månader och på många håll är Hallands Väderö inte så barnvagnsvänlig. Vi fick helt enkelt hålla oss till de framkomliga stigarna, som var tillräckligt breda för att vi skulle kunna få med oss barnvagnen.

Kultur och historia på ön

Vi går genom skogen. Är på väg till fyren på Hallands Väderös nordvästra sida.

Det har funnits bofasta på Hallands Väderö, som har haft mänsklig aktivitet sedan stenåldern. Idag finns inga fastboende, men under sommarhalvåret betar bland annat får och hästar på markerna. Vi såg flera av de ståtliga hästarna.

Jag brukar läsa på inför mina utflykter. Jag vill veta vad det är jag ser. Platsen blir dessutom så mycket mer levande för mig om jag känner till dess förflutna, dess berättelser. Den här gången har jag inte orkat läsa på alls.

Fyren på ligger på Hallands Väderö nordvästra sida. Den uppfördes 1884 och är 13 meter hög. Det trodde jag aldrig! Svenska kyrkan hyr ut boende till sina medlemmar, och detta boende ligger just här, vid fyren.

När vi gick förbi de gamla husen och ut till fyren – för övrigt belägen på nordvästra sidan av Hallands Väderö – blev vi såklart nyfikna på öns historia. Överraskande nog upptäckte vi i våra “efterforskningar” att ön tillhör Svenska kyrkan sedan 2006, och detta sedan en uppgörelse på 1700-talet.

Genom Söndre skog, på väg till Kappelhamn…

På Hallands Väderö gick vi genom både Nörre skog och Söndre skog. Den två kilometer långa vandringen genom Söndre skog förde oss till Kappelhamn vid öns sydspets. Ett helt fantastiskt fint badställe!

Se en gammal kyrkogård! Enligt traditionen begravde man förr i tiden strandvaskare på denna plats. Vad är strandvaskare? Okända drunknade personer som flöt i land på ön. Så spännande, om du frågar mig! Strandvaskare är ju även spöken man kan ha oturen att få med sig hem efter sin fisketur.

Sandhamn har helt klart sin charm, och det är väldigt enkelt att ta sig till stranden. Man behöver bara gå ett par hundra meter från färjehamnen. Men Kappelhamn, alltså! Det är helt klart värt att traska den relativt korta biten genom skogen för att komma till denna idyll av strand, äng och gamla hus.

Nu närmar vi oss otroligt fina Kappelhamn på Hallands Väderö. En vandring på knappt två kilometer har fört oss hit.

Det är just här, i Kappelhamn, som Väderömuseet är beläget. Vi hann aldrig besöka museet, då vi var tvungna att vända tillbaka till Sandhamn för att åka med färjan till Torekov på fastlandet. Nästa gång, kanske… Och nästa gång kanske vi även får se sälarna, som lever sydväst på ön. Det hade jag tyckt mycket om.

strand Hallands Väderö
Hur härlig ser inte stranden i Kappelhamn på Hallands Väderö ut?

Kanske är det inte helt kört för mina rosa palettblad, trots allt?

För ungefär en månad sedan fick jag ge upp visionen om en storslagen inomhusdjungel av gröna växter och sticklingar. Då åkte mina palettblad i soporna. Somliga av dem var angripna av bladlöss, somliga av dem var ruttna. Nu är ju mina fingrar inte grönast i världen, men jag tror faktiskt att jag hade lite otur med köpen av krukväxterna och sticklingarna.

Coleus pink flamingo
Vad överraskad mamma kommer bli när hon får en stickling från min flamingo, ett riktigt knallrosa palettblad. Jag tittar till palettbladen flera gånger varje dag, de har blivit mina små bebisar och gör köksfönstret väldigt trivsamt.

Två palettblad överlevde växtkrisen här hemma, och däribland min absoluta favorit i samlingen av så kallade coleus. Min flamingo, som jag tror att just detta palettblad heter. Den ursprungliga växten frodas. Jag har till och med tagit min första stickling från den, som jag har rotat i vatten och som nu har fått massor av fina rötter.

Ett spirande hopp. Kanske är det inte helt kört för mina rosa palettblad, trots allt?

Nörd på Selma Lagerlöf idag…

Detta fotografi av Selma Lagerlöf togs 1928.

Nörd på Selma Lagerlöf idag, nörd på något annat imorgon. Min plötsliga fascination för Selma Lagerlöf säger ganska mycket om mig som person. Jag får lätt specifika ämnen på hjärnan och kan sedan tillbringa mer eller mindre tid med att riktigt grotta ner mig i dem. I mitt huvud hänger allt samman. Jag vet bara inte om sambanden är lika tydliga för omgivningen, som kanske en aning trött undrar vad det blir härnäst. Svårt att hänga med i svängarna, vet du! (Jag hänger knappt med själv ibland.)

Så om du tycker det är lite konstigt att bloggflödet översvämmas av blogginlägg om Selma Lagerlöfs böcker – typ om Gösta Berlings saga, En herrgårdssägen och Kejsarn av Portugallien – vet du nu vad det beror på. Mitt nörderi håller helt enkelt på att kulminera. Jag har dessutom haft för mycket värk och varit för trött för att bege mig ut och fotografera platser. Vad många säkert inte vet är att nörderi är min räddning i livet som sjuk. Det är det ultimata sättet att vända fokus bort från smärtan.

Galnaste av faderskärlekar i Kejsarn av Portugallien

Kejsarn av Portugallien betraktas av många som en av Selma Lagerlöfs vackraste böcker. Jag föredrar hennes mer sagolika verk – som Gösta Berlings saga och En herrgårdssägen – men känner samtidigt att jag inte kan motstå denna berättelse om ett smärtsamt avsked mellan förälder och barn.

Många lyfter ivrigt den komplexa psykologin bakom karaktären Jan i Skrolyckas totala sammanbrott efter att dottern Klara Gulla lämnat torpet i Värmland för livet i Stockholm. Komplex psykologi eller inte, jag tycker ändå att Kejsarn av Portugallien är en otroligt fin bok i det sorgliga.

Selma Lagerlöf böcker
Bokomslaget till Bonnier pockets 2017-utgåva av Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien. Mycket fint, eller hur? Det här är en läsvärd bok. Jag älskar början där Jan i Skrolycka ventilerar sitt missnöje över att bli pappa. Att han pratar med värmländsk dialekt gör inte saken sämre.

Jan i Skrolycka vill först inte ha barn

Jag kan inte komma på någon annan författare än Selma Lagerlöf som jag tycker skriver så bra börjor. Hon är bäst på detta, enligt min mening. Redan de första raderna i Kejsarn av Portugallien avgör saken för mig: det här är en bok jag kommer tokgilla att läsa. Vad är det som är så märkvärdigt med de inledande orden? Jan i Skrolycka vill inte ha barn. Medan frun är på väg att föda sitter han vid vedskjulet och surar över tillvaron – på värmländsk dialekt. Helfestligt och faktiskt lite otippat. Jag skrattar högt av förtjusning:

Jag undrar just om nån tänker, att jag är glad åt å ta emot det här barnet, mumlade han, där han satt, och med detsamma sparkade han till en liten vedpinne, så att den flög ända ut på gården. För det är allt nätt opp den värsta olycka, som jag kunde råka ut för. När vi gifte oss, Kattrinna å jag, så var det, för det att vi hade tröttnat på å gå som dräng å piga hos Erik i Falla å ville sätta fötterna under eget bord, men visst inte, för att vi skulle få barn.

(Stycket är direkt hämtat ur Kejsarn av Portugallien från 1914)

Sedan blir det ju ändå så att Jan i Skrolycka älskar nyfödda dottern Klara Gulla från första ögonkastet, och det är denna stora faderskärlek Kejsarn i Portugallien handlar om. Under sina unga år är Klara Gulla bara till glädje för föräldrarna. Hon charmar hela bygden, människorna och miljön som gör Selma Lagerlöfs bok så himla levande. Kejsarn av Portugallien utkom 1914 men utspelar sig på 1860- eller 1870-talet i Värmland. Lagerlöfs penna väcker liv i historien, i de svunna tiderna, som också Gösta Berlings saga är ett lysande exempel på.

Förlamande sorg när dottern flyttar

Jan i Skrolycka och dottern Klara Gulla får många lyckliga år tillsammans. När hon blir äldre drabbas hon av rastlöshet. Hon vill ut på äventyr, flytta till Stockholm och se hur långt hon kan nå där. Den dag Klara Gulla flyttar blir Jan som förlamad, bortdomnad av sorg inombords.

Det värsta slaget mot hans hjärta kommer dock något senare, när han får reda på att Klara Gulla råkat illa ut i huvudstaden. Hjärtat brister och Jans värld rämnar. Han orkar inte ens vara Jan längre, utan blir Kejsarn av Portugallien, som väntar på den upphöjda kejsardotterns återkomst.

Du kan ju tänka dig hur människorna i bygden reagerar på Jans plötsliga sinnesförvirring – Karln är alldeles tossig! Ganska snart börjar de flesta leva sig in i Jans villfarelser, eller spela med i dem. Hur kan man annat än att känna medlidande med denne man som har mist sitt allt? Det är dessutom svårt att inte tro på en person som är så övertygande…

Kejsarn av Portugalliens osvikliga faderskärlek

Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien utkom 1914, och varken före eller efter har vi väl sett ett liknande exempel på exakt hur galen faderskärlek kan bli. Rätta mig gärna om jag har fel!

Men det är ingen kontrollerande kärlek. Tvärtom sätter Jan Klara Gullas lycka i främsta rummet, han offrar till och med sin egen lycka för att hon ska få chans att förverkliga sig själv. Han tror på dottern in i det sista, som ingen annan gör. En förälders osvikliga kärlek.

Det är just nu när jag skriver dessa avslutande rader som jag inser hur sant det är att Kejsarn av Portugallien har något tidlöst över sig; vilken förälder kan inte känna igen sig i ångesten att behöva klippa navelsträngen? Förhoppningsvis är det inte lika uppslitande som i detta litterära exempel.

Så måste jag stanna upp. Vad vet egentligen jag som inte ens är förälder, jag som bara kan gissa hejvilt? Det kändes i alla fall bra att generalisera lite.

Bokinformation

Originaltitel: Kejsarn av Portugallien
Svensk titel:
Serie: Albert Bonniers klassiker
Författare: Selma Lagerlöf
Översättare:
Utgivningsår: 2017 (2014)
Bokförlag: Bonnier pocket
Sidantal: 272