Låt mig få berätta om sista stora grejen jag gör

Vardagssaker.se
Datorskärmsfronten på nya Vardagssaker.se, en “veckotidning” jag driver tillsammans med Pernilla Bergman och Johan Nordström.

Den fysiska hälsan har inte varit på topp på väldigt länge och för varje år som går blir att jobba som jag gör alltmer kännbart i kroppen. Jag kommer helt enkelt behöva gå ner i arbetstid. Projekten jag tokjobbat på i flera års tid kommer tillåta kortare arbetsdagar framöver. Faktiskt satsar jag på att kunna gå ner till 50 60 procent i arbetstid vid nästa årsskifte, i samband med att jag fyller 35.

Att bygga upp sajter – som barnsajter och veckotidningar – kan fungera som så att man satsar allt under en viss tid. Man offrar till och med en betydande del av sin inkomst under uppbyggnadsfasen. När sajterna sedan rullar på kan man backa med en fot och låta dem dra in pengarna åt en, det är alltså ett slags automatiserad verksamhet som ger så kallade passiva inkomster.

Nyare och bättre veckotidning

När jag började på första sajten Bättre hälsa ville jag för min egen skull öva på att göra en veckotidning, som en del i att bli en bättre och bredare skribent. Jag förstod aldrig hur många läsare jag skulle få direkt och mådde i perioder dåligt över att allt gick snabbare än vad jag mäktade med och hade trott från början. Jag kunde inte ens hantverket och fick hela tiden fråga mig själv, bryta ner varför så många läste ditten och datten. Hur galet är det inte att ha höftat sig fram till lååångt över 100 000 läsare i månaden!?

Ägnat fem år åt att bygga sajter

Jag har ägnat ofattbara fem år att skriva redaktionella innehåll och bygga sajter, åt att just bryta ner och analysera mina egna texter. Förra året bestämde jag mig för att jag måste steppa upp och skapa mer nischade plattformar. Så föddes barnsajten Vi växer så det knakar, som det också gick omedelbart bra för. Bloggen ligger ofta topp tre eller fyra på Sveriges största bloggplattform Blogg.se.

Räcker sällan med ett eller två bra projekt

Ska man tjäna bra med pengar på bloggar räcker det sällan med en eller två rejäla grejer – du vet säkert hur tufft tidningar har det idag – så jag har känt att jag behöver ytterligare en grej i min portfölj. Under året har jag parallellt med frilansuppdrag som content manager åt en begravningsbyrå och övrigt bloggande provat mig fram för att hitta en ny veckotidningsplattform. I augusti någon gång lossnade det och jag lade grunden till Vardagssaker.se – ett fantastiskt bra och enkelt namn btw.

Nya projektet Vardagssaker.se

artikel om hjärntrötthet
Så här kan det se ut inne i en artikel på Vardagssaker.se, även här sett från datorskärmen. Just denna artikel handlar om det för mig viktiga ämnet hjärntrötthet. Hjärntrötthet är något jag kämpar med själv.

I måndags fick jag två medskapare till Vardagssaker.se – och jag är så himla glad och tacksam för det. Det är Pernilla Bergman och Johan Nordström, som jag har lärt känna tack vare Bättre hälsa. Både jag och Pernilla är vad man kallar för sjukdomsbloggare och driver liknande frågor kring hur det är att leva med kronisk sjukdom.

Nu ska alltså hon överta halva ägarskapet för Vardagssaker.se och tillsammans med mig se till att skapa något superbt. Johan är hennes otroligt teknikkunniga sambo och för att vara ärlig är allt så mycket lättare nu när han sköter allt från annonserna till kodningen på den nya sajten. Längesedan jag kände mig så här taggad.

Mitt sista stora projekt kommer nu också bli det bästa jag någonsin gjort för att jag äntligen kan dela det med två så talangfulla kreatörer.

Pernillas och Johans fantastiska sajter

Pernilla har skapat sig ett namn med sjukdomsbloggen Lungan i stormen. Hon skriver på sajten och Johan sköter mycket av den tekniska biten. Förutom vår gemensamma Vardagssaker.se har de ganska nyligen dragit igång Festliga tider och Upp till ytan. Måste ju få skryta lite om mina bloggkollegor!

Hemsökta platser i Göteborg

Gustaf Adolfs torg i Göteborg
Min bästa nördkompis Jessica bläddrar i guideboken Spökhus i Göteborg. Vi ska precis börja vår lilla rundtur vid Gustaf Adolfs torg.

Jag har några få oprövade drömmar kvar. En av dem är att bli spökjägare. Fascinationen för det övernaturliga – och de flesta andra av mina nördintressen – delar jag med Jessica. Vi läste arkeologi tillsammans för en herrans massa år sedan och nördar fortfarande ner oss i udda ämnen. Idag har vi tagit ett första steg mot att upptäcka hemsökta platser i Göteborg och till vår hjälp har vi haft guideboken Spökhus i Göteborg, som inte bara innehåller spännande fakta om hemsökta hus utan korta berättelser om flera aspekter av det magiska och mystiska Göteborg.  

Statyn på Gustaf Adolfs torg

Gustaf II Adolf staty
Här har du Gustaf II Adolf i egen hög person. Extra skoj att en fågel sitter på hans huvud just nu. Symboliken…

Hela dagen har varit novembermörk och regntung. Grånaden har ramat in spökletardagen perfekt, bidragit med mysstämning. Vår tur i det hemsökta Göteborg började självfallet vid den ikoniska Gustaf II Adolf-statyn på Gustaf Adolfs torg. Konungen ska ha varit intresserad av det ockulta och det sägs att staden byggdes precis här för att han fick ett omen. När han och hans mannar blickade ut över landskapet från Otterhälla och diskuterade huruvida platsen var lämplig för att anlägga den nya staden hördes ett fågelskri. En liten, liten fågel jagades av en stor örn och för att undkomma rovfågeln landade den framför konungens fötter. Örnen började då cirkla ovanför kungen och mannarna och detta var alltså ett gott tecken. Här ska staden ligga, sa Gustaf II Adolf och pekade nedför Otterhällas sluttning, berättas det i Spökhus i Göteborg.  

Börsen

spökar i Börshuset i Göteborg
Kan Börsen vara Göteborgs läskigaste spökhus?

Börsen, eller egentligen Börshuset, på Östra Hamngatan 21 och alltså beläget i anslutning till Gustaf Adolfs torg bär på många spökhistorier. Här knarras det i trappor, hörs det steg och oväsen i korridorerna och gungar ljuskronorna av sig själva. Spökhus i Göteborg förtäljer om en särskild händelse, den när klockorna stannade inför två journalister som skulle skriva om spökerierna på Börsen. Klockorna togs med till urmakaren och så fort de packades upp ur lådorna började de fungera igen. Väl tillbaka på sina platser i Börshuset slutade de åter fungera. Detta ska ha upprepats två gånger – till allas häpnad. En dag drog en kall vind genom rummen och klockorna började fungera som de skulle, sägs det.

Frimurarhuset

Södra Hamngatan 31 i Göteborg
Vad är det egentligen som pågår i Frimurarhuset på Södra Hamngatan 31?

Hur intressant är inte Frimurarorden? Jag hade gärna haft inblick i den och blir alldeles till mig när Jessica berättar om de hemska rykten som omger Frimurarhuset på Södra Hamngatan 31 i Göteborg. Det sägs att frimurarna dricker blod och äter barn i källaren… Som skrivet, rykten! Det måste vara något alldeles visst med Frimurarhusets källare, för om den berättas det också att det finns underjordisk gång som leder till Tyska kyrkans krypta. Hur passagen blev till är egentligen en annan, äldre historia som sträcker sig tillbaka till 1700-talet. Den forne husägaren Rosenschütz lät bygga gången för att kunna sörja sin hädangångna älskade i lugn och ro. Sorgen varade inte så länge. Han skaffade sig ett eget harem.

Norra Hamngatan 6

Nej, jag håller med, ingen vidare trevlig syn. Men låt mig påminna om att här på Norra Hamngatan 6 har DEN (!) Emanuel Swedenborg dinerat och fjärrskådat.

Enligt Spökhus i Göteborg var det i huset på Norra Hamngatan 6 som Emanuel Swedenborg fick sin vision om ett brinnande Stockholm, en vision som visade sig bli sann. Det var på en supé i 1700-talets Göteborg som den då gamle fjärrskådaren förutsåg den så kallade Mariabranden, som härjade i huvudstaden. Det var ingen vacker bild jag fick på huset – någon har haft en kanske inte så rolig kväll. (Med tanke på flaskan och spyan.)

Kronhuset

Kronhuset är ett av Göteborgs äldsta hus. Jag tycker det är jättevackert och kanske inte fullt så dystert eller otäckt som det ser ut.

Kronhuset på Kronhusgatan 1D byggdes någon gång omkring 1640-talet och kan därmed vara ett av Göteborgs äldsta hus. Byggnaden användes först som spannmålsmagasin men snart uppläts den åt militären. Det var också här som Sveriges riksdag invigdes 1660. Men det är inte detta som gör Kronhuset intressant i sammanhanget. På denna plats ska en predikantson ha sålt sin själ till Djävulen i utbyte mot framgång och rikedomar. Det blev en skandal i slutet på 1600-talet. Eftersom gamla rättsprotokoll inte berättar vilket straff predikantsonen fick, tror man att fadern utnyttjade sin makt för att få honom friad.

Jessica kan vara dagens läskigaste syn. Notera det hotfulla ansiktsuttrycket. 😉💖

Vid Kronhuset avslutade jag och Jessica vår lilla rundtur för att gå och fika och sedan traska vidare till Science fiction bokhandeln. Får se vilken stadsdel vi ska utforska nästa gång.

Helloweentider på SVT Play

Skräckfilmens legender

Har du sett Skräckfilmens legender på SVT Play? Denna fråga har den senaste veckan cirkulerat runt i forum där jag är med, och inte utan kollektiv förundran. Skräckfilmens legender är något så ovanligt som en välproducerad dokumentärserie om skräckfilmernas historia. Som grädde på moset streamar SVT även klassiska skräckfilmer just nu. Det här är min chans att se Night of Living Dead från 1968 och att upptäcka för mig nya titlar, som Spider Baby från 1967.

7 olika skräckteman i Skräckfilmens legender  

Varje av de sju avsnitten i Skräckfilmens legender behandlar en subgenre inom skräcken. Jag älskar tätt sammanhållna teman! Kanske är det också därför denna dokumentärserie faller mig så väl i smaken. Att ikoner som Stephen King, Linda Blair, Quentin Tarantino och Jamie Lee Curtis under ledning av Eli Roth reflekterar kring filmerna bidrar också till min wow-känsla. Vad handlar de olika avsnitten om?

1. Zombies

Zombiefilmerna är först ut i avsnittet Zombies. Mycket fokus ligger på George Romeros skräckklassiker Night of the Living Dead (1968) och Dawn of the Dead (1978). Även en av mina favoritserier The Walking Dead (2010-) får vara med på ett hörn. Genom att visa filmklipp illustrerar experterna varför zombier har varit, och fortfarande är, så viktiga symboler för vårt samhälle.

2. Slashers: Då

Nog för att jag har sett min beskärda del av skräckfilmer med Jason, Freddy och Chucky, men slashers är verkligen ingen favorit. Jag tycker de är äckliga – inte läskiga. Får inte ens en kick av dem. I vilket fall, det andra avsnittet handlar om tidiga slashers i stil med Motorsågsmassakern (1974) och Alla helgons blodiga natt (1978). Även om jag ogillar de blodiga scenerna uppskattar jag det kulturhistoriska värdet till tusen. Jättespännande att få komma bakom kulisserna på dessa kultrullar.

3. Slashers: Nu

Jag var tio när Scream (1996) kom och jag ville förbannat gärna köpa filmen. Har nog aldrig behövt tjata på och försökt övertala mamma så mycket som jag gjorde då, Scream som hade rykte om sig att uppmuntra till våld och att visa ovanligt hänsynslösa knivattacker. Det tredje avsnittet i Skräckfilmens legender handlar om den ”moderna” tidens slashers, om filmer som Scream men också om När lammen tystnar (1991) och tortyrporren som blev STOR efter 9/11.  

4. Demoner

Det fjärde avsnittet om demoner är det avsnitt jag gillar mest i Skräckfilmens legender. Inte för att vara sån, va, men jag tror att jag har sett det mesta i fältet och läst min beskärda del av litteratur om demoniska hemsökelser. Här diskuteras demoner utifrån Rosemarys baby (1968) och Exorcisten (1973), som ett par exempel. Hur inspirerande är det inte att få höra Linda Blair berätta om hur det var att spela den besatta Regan?

5. Mordiska bestar

Mordiska bestar kallas det femte avsnittet i Skräckfilmens legender och jag som har en fin relation till Stephen Kings skräckroman Det (1986) och som dessutom gillar 2017-filmatiseringen av boken kan ju inte annat än att mysa. Det får extra mycket kärlek i avsnittet, liksom Frankenstein (1931), Hajen (1975), Gremlins (1984) och The Shape of Water (2017). Underbara monsterfilmer, enligt min mening!

6. Vampyrer

Jag har bara börjat titta på det sjätte avsnittet om vampyrer. I tonåren var vampyrer typ det bästa, coolaste och sexigaste jag visste. Så jag har väl sparat det smaskigaste till sist. Av det lilla jag hunnit se av avsnittet tas filmerna Dracula (1931), En vampyrs bekännelser (1994), Twilight (2008) och tv-serien True Blood (2008-2014) upp i de nördiga samtalen.

7. Spöken

När jag skriver detta inlägg om Helloweentider och Skräckfilmens legender kommer jag på mig själv med att tycka lika mycket om det sjunde avsnittet om spöken som det fjärde om demoner. Det övernaturliga och hemsökelser räknas som mina största passioner i livet, och så har det varit så långt tillbaka jag kan minnas. Övernaturlig skräck är därmed också det jag vurmar mest för inom skräckgenren. I detta avsnitt pratas det särskilt mycket om Poltergeist (1982), The Ring (2002 och om The Shining (1980), som Stephen King öppet erkänner att han kanske inte är överväldigande förtjust i.   

5 sevärdheter på SVT Play så här i Helloweentider

1. Skräckfilmens legender (2019)
2. Night of the Living Dead (1968)
3. Spider Baby (1967)
4. Mänskligt villebråd (1932)
5. A Bucket of Blood (1959)

Pyssel av pastaskelett – när inspirationen slår till

Mitt bästa tips på inspiration? Att göra något annat än det du brukar göra. Jag lever sällan upp till det själv, sitter och knappar texter som en galning. När jag nu äntligen lägger ner tid på att göra pyssel ploppar idéerna upp i huvudet, en efter en och utan hejd. Jag får svårt att besinna mig och måste avbryta pysslandet för att skriva. Vad startade inspirationsruset?

Säg hej till Ben, mitt skelett av pasta! 😅 Jag valde svart kartongpapper för effektens skull. Så här efteråt tänker jag att en annan, mindre avslöjande färg hade varit bättre.

När jag gjorde pastaskelett att visa upp på bloggen Vi växer så det knakar och Facebooksidan Pyssla och lek igår kväll, började jag lyssna på nya avsnitt av Creepypodden och Ufopodden. Skräck och regency-romantik – inget får mig att gå igång så. Men jag försökte ändå fokusera på uppgiften framför mig, på att pyssla, fotografera och lägga upp pysslet. Samma sak nu på förmiddagen, pumpapyssel skulle det bli.

Pyssla pastaskelett inför halloween

pyssel pasta skelett
Jag fick inte alls till limmet under mitt pyssel av pastaskelett. Försökte retuschera bort kladdet i efterhand men det blev inte heller hundra. Och vad tusan – allt behöver ju inte vara perfekt. Man förstår ändå vad detta pyssel går ut på, med eller utan perfekta foton.

Så sitter jag här och är helt tänd på mina egna artikelidéer, kan inte tänka på annat. Känner ändå att jag vill lägga upp mitt pastaskelett på bloggen innan halloween är över och kommer lägga upp ännu fler pyssel i dagarna, som jag tänkt från början.

Utmaningen med att göra skelett av pasta är att få limmet att se snyggt ut. Det var ganska pilligt att få lim på pastadelarna, som jag i vissa fall brutit sönder, och att få dem på plats på kartongpappret utan att kladda. Men voilà – ett skelett av olika pasta (som jag skäms grundligt för att visa upp. Jag måste göra ett nytt för att bevisa för mig själv att jag överhuvudtaget kan pyssla snyggt).

Skelettet påminner om en helt egen karaktär och är ett enkelt projekt för hela familjen, förskolan eller fritids.  Om man lägger ner lite mer krut på pastaskelettet skulle man kunna göra det inom ramarna för anatomilektionen i skolan – mer om det får det bli på Vi växer så det knakar!

Lyssnar spänt på Creepypoddens nya Anstaltsserien

läskiga poddar

Jag och Creepypodden har ett långvarigt förhållande. Visst, ibland knakar relationen lite snarare än att spraka, men överlag är den fin. Givande. Som jag har berättat i ett tidigare blogginlägg om tv-serien A Haunting slappnar jag av till skräck och kusligheter. Det är helt enkelt det som får mig att hamna i mysstämning. Sedan flera år tillbaka har Creepypodden varit det jag lyssnat på när jag klockan fem sex på morgonen ger upp soffan och går och lägger mig i sängen, när jag inte vill något hellre än att få sova eller bara komma till ro i kroppen. Över 20 år med värk har gett mig allvarliga sömnstörningar. För det mesta ligger jag därför och tittar på tv på nätterna. Men på morgonkvisten brukar kroppen vara redo för sömn och då är det alltså Creepypodden som gäller.

Nya Anstaltsserien på Creepypodden

Eftersom det är halloweentider har Creepypodden trappat upp produktionen. Under sex dagar släpper de ett nytt avsnitt om dagen. De olika poddavsnitten hänger samman men är ändå fristående, de ingår i Anstaltsserien som ursprungligen är skriven av Matt Dymerski. Serien inleds med att en anställd på en anstalt läser patientjournalerna och i dessa successivt inte bara upptäcker skrämmande saker med patienterna utan med hela anstalten. Jag har för ovanlighetens skull kvällslyssnat på Creepypodden, när jag ikväll suttit och pysslat vid köksbordet. Jag har lyssnat spänt och inte fullt så avslappnat som jag brukar. Även om Anstaltsserien inte handlar om spöken är den ganska ryslig. Jo, faktiskt! Det är än så länge bara mitt i veckan, så jag väntar med iver på att resten av avsnitten ska släppas.

Forskning som gör skillnad för oss med värk

fibromyalgi forskning

Kronisk smärta är osynlig smärta. På grund av osynligheten kan man råka ut för ifrågasättande – har du verkligen så ont som du säger att du har? Jag menar att detta ifrågasättande är lika jobbigt som värken. Det gör nämligen att det man går igenom saknar legitimitet, att det oerhörda man kämpar med varje dag mister sin betydelse i andras ögon. Bekräftelse och förståelse är viktigt, oavsett vilka vi är och hur vi mår.

Jag kommer ihåg hur glad – ja, glad – jag blev första gången en smärtforskare berättade att man nu faktiskt kan mäta att personer med fibromyalgi har så ont som de säger att de har. Detta gjorde man rent kliniskt med hjälp av fMRI. Man tryckte på exempelvis fibropunkterna och registrerade förändringen som skedde i hjärnan, olika delar i den lystes upp av smärtpåslaget.

Jag kan tycka att det är så fel att smärtan hela tiden måste bevisas. Det kan ju vara så att jag säger att jag har ont för att jag har ont, om du förstår hur jag menar? Samtidigt förstår jag hur viktig smärtforskningen är för att vi smärtpatienter ska få ett bättre bemötande av sjukvården, försäkringskassan och av samhället i stort, för att vi överhuvudtaget ska få chans till lindring. Jag är dessutom övertygad om att smärtforskarna inte tvivlar på smärtan, de försöker bara förstå den och hur de på bästa sätt kan använda sina kunskaper för att hjälpa.

Värk vid dåligt väder och inflammation i hjärnan

Vinterkyla eller sommarvärme – om du frågar oss med värk känner vi ofta att vädret påverkar hur vi mår. Fram till för några dagar sedan har vi bara haft våra delade erfarenheter om hur vädret kan påverka värken, men nu kan vi även falla tillbaka på forskningsresultat som ger oss ”rätt”. I rapporten Cloudy with a Chance of Pain har forskare vid University of Manchester i Storbritannien kunnat mäta att vädret – i synnerhet fuktighet – förvärrar smärtan i kroppen.

Jag har skrivit en notis om den nya forskningen till min livsstilstidning Vardagssaker.se, där jag försöker rapportera om forskningsläget kring kronisk smärta. Vad jag ännu inte rapporterat om är en minst lika intressant studie från tidigare i år. Smärtforskare vid KI har funnit bevis för att personer med fibromyalgi har inflammation i hjärnan (och då sannolikast i kroppen). Enkelt förklarat ska graden av inflammation också påverka hur trött man känner sig. Många av oss med fibromyalgi – inklusive mig själv – känner oss enormt trötta.

Finns inga ord som kan beskriva hur skönt det är att under ett läkarbesök kunna hänvisa till forskningsresultat, som dessutom förklarar varför jag mår som jag mår.

Inolaxol för magen – dagens äckliga medicin

granulat
Den receptfria, tarmreglerande medicinen Inolaxol – här som granulat.

Intresseklubben antecknar min krånglande mage. Faktum är att magen har varit så jobbig på sistone att jag nu måste ta till en sista desperat åtgärd. Den stavas I-N-O-L-A-X-O-L. Inolaxol är en receptfri medicin mot bland annat ibs. Medicinen består av ett oskyldigt litet, guldbrunt granulat, som i kontakt med vätska sväller till en skrämmande, slemmig, klumpig blandning. Den ser faktiskt inget vidare ut.

Inolaxol i kontakt med vätska. Det här ska man alltså dricka! Ujk. Men magen kan faktiskt må bättre efter några dagar.

Men Inolaxol smakar ännu värre. Det smakar precis så som jag föreställer mig det skulle vara att dricka linoleumolja. Väldigt träigt, väldigt fränt. Att så lite kan smaka så mycket! Jag försöker reducera smaken genom att dricka ur två glas samtidigt, ett glas med Inolaxol, ett med vatten. Snabba turer, blir det. Många föredrar att äta sin Inolaxol på filen, men eftersom jag är vegan och därmed inte äter fil fungerar det inte för mig.

Hur mycket jag än ojar mig över hur äckligt Inolaxol är, är det ett medel som kan hjälpa mot en antingen lös eller trög mage, mot en mage i olag. På medicinspråk beskrivs det som ett tarmreglerande medel, och under alla mina år med ibs är det just Inolaxol läkarna tipsat om.

När jag i tonåren var inlagd på Spenshult reumatikersjukhus såg jag nästan inte en enda frukosttallrik utan standardtoppingen Inolaxol. Lite surrealistisk. På tonårsvis trodde jag att jag var den enda i världen med krånglig mage. Av Inolaxol-ymnigheten att döma var jag inte det.

Rör sig så konstigt i magen

konstiga tarmrörelser

Hur står det egentligen till med min mage? Det rör sig så konstigt i den. Det bubblar, studsar och knyter sig, som om tarmarna i nedre delen krampar. Det gör inte direkt ont, inte ondare än vanligt. Känns bara obehagligt. Jag är inte gravid, så mycket vet jag och jag förstår att jag måste göra detta lilla, förtydligande tillägg.

Nu har de obehagliga tarmrörelserna hållit på i en vecka. De uppstod i samband med att jag låg däckad i värk och utmattning i nästan ett dygn. Därefter tog jag en Treo och gick och satte mig framför datorn för att tokjobba ikapp det jag missat när jag låg platt fall. Allt liggande och sittande har troligen fått min ibs att slå bakut.

Jag fick diagnosen ibs när jag var sjutton. Vi med kronisk smärta av olika slag får ofta samsjukdomar och ibs är en vanlig samsjukdom till exempelvis fibromyalgi, som är en av mina smärtdiagnoser. Några år därefter fick jag även diagnosen magkatarr och ytterligare något år senare magsår. Magen är ett stort problemområde för mig, ett av mina gamla gissel.

När det kommer till magen har jag varit med om mycket. Åkt in och ut på sjukhus tills jag bestämde mig för att jag inte orkar vara så bekymrad över magsåret och tarmarna. Med rätt mediciner och flexibla arbetstider kan jag hålla åtminstone magsåret i hyfsad schack, har jag upptäckt. Till slut blir man ganska kapabel att sköta om sina krämpor.

Trots år av magkrångel har jag aldrig varit med om liknande tarmrörelser förut. Måste komma underfund med konstigheterna, för det här är bara för knasigt. Kanske läge för Inolaxol, det där avskyvärt äckliga granulatet som jag helst undviker?

Invigning på Hallands konstmuseum i Halmstad

fotograf Lotta Antonsson
Fotografen Lotta Antonsson mixar foto och vackra material till symboliskt laddade fotografier. Just nu pågår en jättefin utställning med hennes konst. Jag var tvungen att fotografera i kvällsljuset och utan blixt, svårt att få till perfekta bilder då (om man inte har bättre kamerautrustning).

När man är kulturtant är det så oerhört bra att ha en Therese som bästa vän. I egenskap av kultur- och näringslivspolitiker i region Halland får “min” Therese nämligen inbjudningar till spännande evenemang. Jag får vara hennes plus one. I våras var jag med henne på en jubileumskväll på Halmstads slott – helt galet surrealistiskt var det! En av de mest udda saker jag varit med om. På ett upplevelserikt, fint sätt. Ikväll fick jag följa med henne på invigningen av Hallands konstmuseum, som efter flera års om- och tillbyggnad nu ska öppnas.

Therese vandrar upp mot invigningskvällen på Hallands konstmuseum.

Jag är alltid så kluven inför den här typen av evenemang. Jag tycker det är himla roligt att få vara med om upplevelsen och är samtidigt nervös inför minglet. Att mingla är helt enkelt inte min grej, brukar jag intala mig och så går det ändå förvånansvärt smidigt. Det var just med mingel som invigningskvällen på Hallands konstmuseum inleddes, tillsammans med en plocktallrik. De hade gjort en vegansk tallrik till mig – hur snällt är inte det? Efter minglet följde invigningstal och därefter öppnades utställningarna.

Handmålat handfat på en av toaletterna. Jag brukar inte fotografera toaletter, men gjorde ett undantag ikväll.

Therese kom på den genialiska idén att vi kunde undvika trängseln genom att gå åt andra hållet. Så vi gick baklänges genom utställningarna och kunde därmed beundra konstverken i lugn och ro. Vi kunde titta närmare på de handmålade kakelplattorna på toaletterna, gå flera varv i biblioteket. Måste ju fotografera alla de vackra trädetaljerna för att kunna visa Christoffer dem, han som är finsnickare och älskar att designa inredning.

En del av det stiliga biblioteket på Hallands konstmuseum. Inredningen är gjord i ljust trä. Sedan jag träffade Christoffer tittar jag alltid extra noga på hantverk i trä.

Konsten kommer verkligen till sin rätt i den ”nya” museibyggnaden. Jag imponeras av hur snyggt uppbyggda utställningarna är. De är tematiskt uppbyggda, snarare än kronologiskt eller stilmässigt. Svårt att beskriva det med ord, det var kort och gott effektfullt. Engagerande. Särskilt roligt att halländsk konst är som en röd tråd genom samtliga utställningarna på Hallands konstmuseum.

konstnär Olle Bærtling
En pytteliten del av Olle Bærtling-utställningen. Han var en halländsk konstnär som fick ett internationellt erkännande.

Utställningen med halmstadkonstnären Olle Bærtlings verk ska vara lite av museets stolthet. Jag känner mig inte riktigt hemma bland den här typen av geometriska, matematiska estetik. Egentligen är det väl så att jag inte förstår den. Borde gå på en av museets guidade visningar om Olle Bærtlings konst. Den utställning som fångade min fulla uppmärksamhet var den med Lotta Antonssons feministiska fotografier. Hon är för övrigt en varbergsfotograf.

Återigen till Lotta Antonsson-utställningen. Fotografier, snäckor och havssand i en symboliskt och visuellt stark kombination. Jag ska tillbaka och fota i dagsljus.

Therese går helt klart också igång på denna form av konst, på fotografier med laddade budskap. Det är därför härligt att få dela upplevelserna med henne. De brukar utmynna i politiska och filosofiska diskussioner med såväl djup som skratt – och att jag lär mig nya saker. Hon är skarp, min bästa vän.

Invigningen av Hallands konstmuseum avslutas med att jag och Therese betraktar ljusspelet på museiväggarna. Det sätter neonfärger på kvällen. Jag gillar mitt misslyckade kvällsfoto.

Köpt massor av billigt pysselmaterial på Dollarstore

Okej, så två shoppingrelaterade inlägg i rad. Hur mycket handlar du egentligen, Sandra? Faktiskt inte så mycket, om jag ska vara ärlig. Det mesta av inkomsterna går åt till att återinvestera i mina sajter, i min framtid. Livet som skribent är inte så glammigt och om man dessutom vill ha passiva inkomster måste man satsa fullt ut på nästan bara det.

Igår gjorde jag och Christoffer en kvällsutflykt till Dollarstore. Vi har äntligen fått ett sådant varuhus i Varberg, men det var först igår jag besökte det. Jag hoppades kunna köpa billigt pysselmaterial där och blev inte besviken.

Christoffer är världens pyssligaste och jag skriver om pyssel på mina sajter, så vi ska slå våra två flugor i en smäll och börja pyssla tillsammans. Det blir något annat än allt det digitala vi gör, jag som arbetsnarkoman och han som gamer. Roligt sätt att umgås, hoppas jag.  

dollarstore pyssel

Jag har designat – vad konstigt det låter att skriva att jag ”har designat” – pedagogiska material för barn ganska länge nu. Säkert i ett par år, vilket är lång tid i min värld. Jag vill ta skapandet till en ny nivå, och då börja göra mina egna pyssel som jag fotograferar och publicerar på sajterna.

Utflykten till Dollarstore i Varberg gav mig precis det startkit jag så väl behöver – och för en billig peng. För under 300 kronor fick jag flera olika sorters pysselpapper, piprensare, pompom, målarfäger och garner. Garnerna betalade jag otroliga tio kronor styck för.

Kunde inte köpt pysselmaterialet så mycket billigare än så. Tro mig, den nya, mer prismedvetna Sandra har kollat runt många gånger om. Under mina sömnlösa nätter är det det jag gör: googlar pysseltips och vad saker kostar. En hemsk ovana jag försöker vänja mig av med och som inte direkt får mig att sova bättre på nätterna.

Får se hur seriös maker jag blir nu. Måste bara komma till skott någon gång. Uppdatering följer i veckorna…