Kan bloggen vara som ett eget litet förlag?

kan bloggen vara som ett eget litet förlag

I samma veva som jag började skriva på riktigt cirkulerade en artikel om författarens genomsnittsårslön. 120 000 kronor före skatt. Det här var alltså vad etablerade författare med en ansenlig utgivning tjänade. Jag vet inte hur det ser ut i dag, sex sju år senare.

Jag som gillar udda ämnen skulle ju aldrig ha en chans, det var bara att inse faktum. Där och då började jag skriva reklamtexter, för om det var något jag skulle hata var det att inte få skriva när jag äntligen lyckats nå drömmen.

Successivt övergick reklamande i bloggande, och jag måste säga att det är det bästa som hänt mig karriärmässigt. Ganska snabbt lyckades jag skapa en egen plattform för mina idéer och texter, och det finaste med det hela var att jag fick bestämma. Bestämma ALLT.

Det är egentligen mitt enda mål, att själv få bestämma över min kreativitet och tid. Så var jag nöjd eller nöjd?

I går när jag var ute och kvällsfotade på Varbergs torg – bilden här ovanför föreställer statyn Badande ungdom – klurade jag på vad en blogg kan vara. Klurar mycket på sådana frågor.

Från e-tidning till eget litet förlag – i tanken

Jag har länge tänkt på mina bloggar som e-tidningar. På sistone har jag dock börjat tänka på dem i termer av ett eget litet förlag och det är nog så jag kommer arbeta med just den här bloggen.

För mig är Livet med Sandra J. en plattform där jag kan publicera allt från korta vardagsbetraktelser till gratis printables. Mina printables är faktiskt sådant som skulle kunna rymmas i förlagsutgivna böcker och det finns etablerade bokförlag som enbart har sådan utgivning.

Jag har valt att bjussa på mitt material i stället för att sälja det som böcker, hoppas ju att fler får glädje av målar- och pysselbilderna på det sättet. Kan dessutom driva in hyfsade reklamintäkter på det – men blir givetvis inte rik.

Det finns en enorm skaparglädje i det här arbetssättet. Jag kan gå på känsla och behöver liksom inte stämma av med någon annan än med mig själv.

Idémakeriet får ta lika mycket plats som slutresultatet, och det känns otroligt lyxigt. Jag blir kreativt hämmad om jag inte får vara i mina processer, det bara är så.

Med tanke på hur lite jag potentiellt skulle tjäna på mitt författarskap om jag blev utgiven – jag har publicerat dikter, essäer samt en novell och fått noll kronor – kan jag ju lika gå min egen väg och maxa plattformen efter egen förmåga.

Varför skulle jag liksom inte kunna publicera snyggt paketerade diktsamlingar, e-noveller och kulturessäer här? Så länge jag ändå kan gå runt. Här får jag trots allt mer än noll. Jag gillar tanken på bloggen som ett eget litet förlag och ska fundera vidare på den.

Crime Scene: The Vanishing at the Cecil Hotel på Netflix

varbergs stadshotell och asia spa

Det går långa perioder utan att jag tittar på tv-serier. Har så svårt att försvinna in i serierna när jag är stressad, det blir mest att jag ser utan att se. Flera avsnitt rullar förbi och jag vet inte ens vad som utspelat sig. Det är jag, det. Men i helgen gick det väldigt bra med tittandet, det måste jag säga.

Jag känner mig nästan lite mallig över att jag lyckades påbörja science fiction-serien Snowpiercer och se hela true crime-serien Crime Scene: The Vanishing at the Cecil Hotel. Bägge serierna finns på Netflix och den sistnämnda av dem har visserligen bara fyra avsnitt, men ändå.

Elisa Lams mystiska försvinnande i Los Angeles  

Vissa platser har en mörk historia, som om all världens elände drar sig till dem. Hotel Cecil i Los Angeles är en sån plats. Observera att det inte är detta hotell du ser på bilden! Fotot visar Varbergs stadshotell och Asia spa.

2013 checkar den 21-åriga studenten Elisa Lam in på hotellet – och hon kommer aldrig checka ut därifrån. Hon försvinner spårlöst och när polisen börjar söka efter henne dyker hon upp på kameraövervakningsfilmerna från hotellhissen, det sista spåret.

Elisa uppför sig märkligt, hon verkar rent av paranoid. Går ut och in i hissen, trycker på knapparna, ser sig omkring i hotellkorridoren som om någon vore där. Inspelningen väcker fasa hos den som ser den, min egen olustkänsla dröjer kvar.

Hotel Cecil har en mörk historia av brott och mord

Med tanke på Hotel Cecils mörka historia av brott och mord är det rimligt att anta att Elisa Lam rövades bort mot sin vilja och mördades. Det är i alla fall en av de inledande teorierna om hennes försvinnande.

Poliser och amatördetektiver försöker förstå varför alla hennes saker finns kvar på hotellrummet, om hon nu frivilligt bestämt sig för att ge sig av.

När Elisas kropp flera veckor senare påträffas i en av vattentankarna på hotelltaket tror många att en förövare dumpat liket där. Att hotellet ligger alldeles i närheten av Los Angeles mest utsatta område Skid Row förstärker misstankarna om ett fasligt brott.

Netflix Crime Scene: The Vanishing at the Cecil Hotel

Under fyra avsnitt vecklar Netflix Crime scene: The Vanishing at the Cecil Hotel ut mysteriet kring Elisa Lams försvinnande.

Den avslutande miniserien väver samman berättelser från Elisas liv, polisens och amatördetektivernas sökande samt från hotellets och Skid Rows historia.

Resultatet blir ett djupt porträtt av inte bara Elisa, utan av ett hotell, en stad och ett tidevarv.

Jag visste faktiskt inte att true crime kan vara så här, så mångsidig som den visat sig vara. Nu tror jag visst jag helt och hållet fastnat för Netflix true crime-serier. Har redan avverkat ett par avsnitt i Night Stalker: The Hunt for a Serial Killer – och wow.