5 skäl till att jag älskar vårblomman vitsippa

5 skäl att jag älskar vårblomman vitsippa

Vitsippa är nog min favoritblomma. Har länge tänkt att inget är ljuvare än körsbärsblomningen, men vid närmare eftertanke är det få saker som fyller mig med sådan glädje som att se vitsippor täcka marken.

Den här våren har jag kunnat njuta av skönheten länge. Fördelen med det halvtaskiga vädret är att det förlängt våren och därför är jag innerst inne tacksam att värmen hållit sig borta.

Jag bor i utkanten av Varbergs stad och har skogen runt hörnet. Har vandrat på skogsstigarna otaliga gånger bara för att få se havet av vitsippor igen och igen…

1. Vitsipporna breder ut sig överallt på marken

Nog för att vitsippan är vacker i sin egen rätt, ändå är det ymnigheten som fyller mig med en poetisk kärlek. Genast får lövskogarna ett sagoskimmer när vitsipporna breder ut sig överallt. Än perfektare blir synen när ljuset strilar genom lövverken och ner över blomstren.

2. Finns många vackra sagor om vitsippa

Det var i första klass jag hörde den, sagan om vitsippan. Den har kopplingar till grekisk mytologi, kanske visste jag redan där och då att det var antikvetare jag skulle bli som vuxen.

sagor om vitsippor
Vit på ovansidan, lätt röd på undersidan. Tårar och blod.

Enligt den grekiska mytologin blev vitsipporna till genom blodet från Afrodites döde älskare Adonins och de tårar hon fällde över hans livlösa – men o, så vackra – kropp.

På samma plats där händelsen utspelat sig växte en skör liten blomma, vit på ovansidan och med en skiftning av rött på undersidan.

3. Rättelse: finns många HEMSKA sagor om vitsippor

Okej, okej, så kanske att sagan om Afrodite och Adonis inte är jättevacker. Kanske är den riktigt, riktigt hemsk. Märkligt nog tycks blomman ha inspirerat till många otäckheter i folklore.

I Kina planteras vitsippa på gravarna, dödsblomma som den är i detta land. Tyskland, då? Där är den häxornas blomma – hexenblume – och växer där häxorna dansar. I Storbritannien är den däremot en älvblomma, vilket jag kan förstå (se min älvbild så förstår du varför jag förstår).

Läs mer om vitsippesagor på Sagobygdens blogg, Sagobygden.blog.

4. Vill skriva en dikt om temat vitsippa…

… eller kanske inte bara en eller två eller tre dikter. Oavsett vilket tror jag att jag bär på något litet om vitsippan, må det bli epik eller lyrik av den inre bilden.

vitsippa i skog

Jag försöker bygga upp en inre symbolbank med djur, växter och platser som betyder något för mig och som dessutom har en djupare kulturell betydelse. Där platsar vitsipporna.

Löjligt, måhända. Men ja, sådan är jag. När jag blundar och tänker på vitsippor ser jag romantiska sagoäventyr i svunna tider framför mig. Gränsen mellan myt och verklighet, borta.

5. Går utmärkt att pyssla med vitsippor

Tänk dig vilka fina små blombuketter du kan göra av vitsipporna du plockat under din skogspromenad. Har själv tänkt tanken oräkneliga gånger. Det blev dock inga vitsippebuketter i år.

Däremot plockade jag en del vitsippor och lade dem i blompressen. Än så länge verkar blommorna hålla, de har väl legat i några veckor eller så i väntan på att jag ska bestämma mig för vad jag ska göra med dem. En tavla, ett smycke eller ett bokmärke?

pressa blommor
Scillor och vitsippor är de första blommorna jag pressat, både i vår och i vuxen ålder.

Att ställa blommor i färgat vatten är ett roligt barnpyssel och vitsippan är ideal för ändamålet, spröd och ljus som den är. Vilken färg får de vita kronbladen om blomman står i rött, grönt eller gult vatten? Färga vattnet med karamellfärger. Billigt och enkelt.

Jag borde nämnt vitsippa som ett förtjusande vårtecken, det borde jag faktiskt. Nu fick det ingen egen punkt. Men vår, vad är väl mer vårligt än vitsippor överallt?

I en av skogsdungarna är vitsipporna nästan vinröda

nästan vinröda vitsippor

Jag rör mig mer och mer i närområdet, utforskar de otaliga skogsstigarna. Det här berättade jag om i ett inlägg förra veckan.

Det är något med obestämdheten i stegen som får hjärtat att sjunga glädjesånger, jag älskar att låta mig ledas av nyfikenhet och skönhet.

Ser jag något spännande eller vackert är det numera dit jag går och så kan jag hålla på i timmar.

Jag tror jag har hittat en av mina favoritplatser. Det är en liten skogsdunge med vitsippor över hela marken och där många av blomstren nästan är vinröda.

Du vet hur somliga vitsippor blir rosa på grund av den sura marken? Blommorna i min lilla dunge är till och med ännu färgrikare än så, den mörkaste, mörkaste rosa.

Kan inte få nog av dem.

Upptäckte tusen nya skogsstigar i närområdet

skogsstigar i kvällsljuset

Jag bor i ett ganska trist miljonprogramsområde i Varberg. Bostadsbolaget rustar upp det för fullt, ändå vilar en tråkig känsla över kvarteren.

Men en sak jag älskar med mitt hem är att det ligger jätte-jättenära centrala Varbergs bästa strövområden. Jag har skogen och jag har havet, bara att snöra på mig skorna och så är jag nästan där.

macro skogsblommor i kvällsljus
Jag har precis fått hem mitt nya makroobjektiv och äntligen, äntligen kan jag fotografera växter mer närgående. Har också fått värdefulla fotograferingstips av min projektkollega, som är proffsfotograf. Med ny utrustning och nya tips är det inte så märkligt att min wanderlust får en nytändning. Bilden visar ett litet skogssnår i kvällsljuset – så gör även bilden här ovanför.

I går gick jag in i skogen. Det gör jag i stort sett dagligen, men just i går gjorde jag det planlöst. Jag lät de vackra naturfynden leda vägen, en blomma eller knopp blev nästa mål.

Obestämdheten i stegen gjorde att jag upptäckte tusen nya skogsstigar – typ så – och att jag blev alldeles nykär i området.

macro lönnknoppar
Lönnknoppar spricker, vecklas ut och minner om palmträd i art deco-stil. Det är väl en lönnknopp?

Att gå utan en bestämd riktning är nog mitt favoritsätt att gå över huvud taget. Ibland behöver man känna sig lite vilse för att hitta rätt, såväl i en bokstavlig som i en symbolisk mening.

Under gårdagens skogspromenad hade jag bara en vag aning om var jag var, tillräcklig trygghet för att våga ta ännu ett steg längre och längre in i den begynnande frodigheten.