The Amityville horror av Jay Anson

huset som gud glömde bok

The Amityville horror av Jay Anson, nu har det gått två veckor sedan jag läste boken. Skulle ha skrivit boktipset redan då, men i vanlig ordning kom livet emellan. Det är verkligen sjukdom och olycka i plural. Nästan så att jag börjar undra om jag kanske plågas av demoner. Ha! Det för mig inte helt osökt vidare till bokens handling.

1975 flyttar familjen Lutz till hålan Amityville i New York. Huset familjen bosätter sig i har stått stadigt genom fruktansvärda händelser, till och med genom en brutal slakt på familjen som bodde där dessförinnan. Lutz låter sig inte avskräckas av husets historia, tvärtom lockas de av den otroligt låga prislappen på egendomen.

Det dröjer inte länge innan familjen påverkas av osynliga energier i huset – energier som snart tar form i hiskeliga varelser. Dag för dag följer jag som läsare hur i synnerhet pappa George Lutz tappar greppet om tillvaron. 28 dagar, så länge stannar Lutz-familjen i huset innan de till slut flyr i ren och skär skräck.

Jay Ansons The Amityville horror sägs bygga på verkliga händelser, i mångt och mycket på pappa Georges skildringar. Boken är ett slags reportage om de övernaturliga händelserna på 112 Ocean Avenue, med personlighetsförändringar, husvälsignelser, spökjägare och allt. Jag tycker det här är hur spännande som helst, har läst boken flera gånger.

Mina favoriter Ed och Lorraine Warren har undersökt huset, som räknas till en av de mest hemsökta platserna i världen. The Amityville horror har också gett upphov till en filmserie. På svenska heter den första filmen Huset som Gud glömde – som jag älskade den när jag var barn! Hyrde skräckfilmen var och varannan helg.

Hur märkligt det än låter finns det inget som får mig att koppla av så som en ryslig berättelse, ju hemskare desto bättre.

Mer information om The Amityville horror

the amityville horror av jay anson

Originaltitel: The Amityville horror
Serie:
Författare: Jay Anson
Översättare:
Utgivningsår: 2019 (1977)
Bokförlag: Simon and Schuster
Sidantal: 256

The conjuring: The devil made me do it på bio

the conjuring 3 på bio

Jag har successivt börjat ta små steg ur coronaisoleringen, steg i riktningar jag undrar över. Hur skulle det vara att gå på bio i coronaland?

Att gå på bio med vänner kommer inte på frågan, men jag och min bror lever i varandras bubblor så att sitta bredvid honom känns inte jobbigt. Gå på bio själv? Det har jag inte heller problem med.

I vilket fall, The conjuring: The devil made me do it går på bio. Jag är ett stort fan av Ed och Lorraine Warren, drömmer ju själv om att bli spökjägare.

Har följt dem i säkert 15 år och läst flera av deras böcker. The conjuring-universumet – som bygger på Ed och Lorraine Warrens ”verkliga” fall – är en annan storfavorit. Precis som övernaturliga skräckfilmer över lag.

Eftersom den senaste Conjuring-filmen innehåller så mycket av det jag tycker om kändes det stort att åter gå på bio i fredags.

Det läskigaste var coronan, vad skulle jag liksom vänta mig av biobesöket? Till min förvåning och glädje satte jag mig i en nästan tom biosalong. Jag och bror min satt ensamma längst fram, med rader mellan oss och de få andra besökarna.

Bara att luta mig tillbaka och njuta av den efterlängtade skräckrullen.

Vad handlar The conjuring: The devil made me do it om?

I The devil made me do it eller The conjuring 3 ställs Ed och Lorraine Warren inför ett av sina farligaste paranormala fall.

Filmen utspelar sig 1981 och inleds med en exorcism under vilken paret försöker driva en demon ur en pojke. I ett kaotiskt ögonblick ropar pojkens vuxna släkting Arne Ta mig i stället! Demonen lämnar pojkens kropp och allt blir stilla.

Men vad ingen anar är att helvetet snart ska bryta lös. Demonen har mycket riktigt intagit Arnes kropp och under det djävulusiska inflytandet dödar han sin hyresvärd med 22 brutala knivhögg. Efteråt vet han knappt vad han gjort.

bio the devil made me do it
Bio Capitol, biografen i Varberg. Före coronans utbrott kunde jag vara här en gång i veckan, typ. Vissa perioder var det faktiskt så och att gå på bio är en av de saker jag saknar mest.

Ed och Lorraine Warren kontaktas av Arnes flickvän. Hon är övertygad om att han är oskyldig till mordet. Paret bestämmer sig för att försöka få Arne friad från mordanklagelserna genom att samla bevis för att han är besatt av en demon.

När Warrens söker efter bevisen kommer de snart fram till att samma sak hänt förut, 22 förvirrade knivhugg. Allt tyder mer och mer på att en besvärjelse kallat på demonen – och nu måste paret hitta häxan som frambesvärjt hin håles tjänare för att rädda Arnes själ.

Samtidigt kämpar Ed med allvarliga hälsoproblem och hälsosituationen blir inte bättre av att häxan plötsligt riktar allt sitt mörker mot honom och Lorraine.

Vad tycker jag om The conjuring 3, då?

The conjuring: The devil made me do it är en ganska så klassisk exorcistfilm. Det som kanske särskiljer den från andra filmer är att den ingår i en hel skräckvärld, som bland andra regissören James Wan skapat.

Historien ligger också nära den amerikanska religiösa folktron, eller vad jag nu ska kalla den. För mig är den första The conjuring den bästa skräckfilmen någonsin. Ingen av efterföljarna har såklart toppat denna första upplevelse.

Men jag tycker ändå att den tredje filmen håller en hög nivå och att den rymmer flera riktigt omskakande ögonblick när gestaltningen lyckas – även om de snabbt övergår i något simplare skrämseltekniker. Jag skiter faktiskt lite i det sista, för jag älskar världen och hade gärna fått ännu mer av den.  

När kommer nästa film? *längtar redan halvt ihjäl mig*