The conjuring: The devil made me do it på bio

Jag har successivt börjat ta små steg ur coronaisoleringen, steg i riktningar jag undrar över. Hur skulle det vara att gå på bio i coronaland?

Att gå på bio med vänner kommer inte på frågan, men jag och min bror lever i varandras bubblor så att sitta bredvid honom känns inte jobbigt. Gå på bio själv? Det har jag inte heller problem med.

I vilket fall, The conjuring: The devil made me do it går på bio. Jag är ett stort fan av Ed och Lorraine Warren, drömmer ju själv om att bli spökjägare.

Har följt dem i säkert 15 år och läst flera av deras böcker. The conjuring-universumet – som bygger på Ed och Lorraine Warrens ”verkliga” fall – är en annan storfavorit. Precis som övernaturliga skräckfilmer över lag.

Eftersom den senaste Conjuring-filmen innehåller så mycket av det jag tycker om kändes det stort att åter gå på bio i fredags.

Det läskigaste var coronan, vad skulle jag liksom vänta mig av biobesöket? Till min förvåning och glädje satte jag mig i en nästan tom biosalong. Jag och bror min satt ensamma längst fram, med rader mellan oss och de få andra besökarna.

Bara att luta mig tillbaka och njuta av den efterlängtade skräckrullen.

Vad handlar The conjuring: The devil made me do it om?

I The devil made me do it eller The conjuring 3 ställs Ed och Lorraine Warren inför ett av sina farligaste paranormala fall.

Filmen utspelar sig 1981 och inleds med en exorcism under vilken paret försöker driva en demon ur en pojke. I ett kaotiskt ögonblick ropar pojkens vuxna släkting Arne Ta mig i stället! Demonen lämnar pojkens kropp och allt blir stilla.

Men vad ingen anar är att helvetet snart ska bryta lös. Demonen har mycket riktigt intagit Arnes kropp och under det djävulusiska inflytandet dödar han sin hyresvärd med 22 brutala knivhögg. Efteråt vet han knappt vad han gjort.

bio the devil made me do it
Bio Capitol, biografen i Varberg. Före coronans utbrott kunde jag vara här en gång i veckan, typ. Vissa perioder var det faktiskt så och att gå på bio är en av de saker jag saknar mest.

Ed och Lorraine Warren kontaktas av Arnes flickvän. Hon är övertygad om att han är oskyldig till mordet. Paret bestämmer sig för att försöka få Arne friad från mordanklagelserna genom att samla bevis för att han är besatt av en demon.

När Warrens söker efter bevisen kommer de snart fram till att samma sak hänt förut, 22 förvirrade knivhugg. Allt tyder mer och mer på att en besvärjelse kallat på demonen – och nu måste paret hitta häxan som frambesvärjt hin håles tjänare för att rädda Arnes själ.

Samtidigt kämpar Ed med allvarliga hälsoproblem och hälsosituationen blir inte bättre av att häxan plötsligt riktar allt sitt mörker mot honom och Lorraine.

Vad tycker jag om The conjuring 3, då?

The conjuring: The devil made me do it är en ganska så klassisk exorcistfilm. Det som kanske särskiljer den från andra filmer är att den ingår i en hel skräckvärld, som bland andra regissören James Wan skapat.

Historien ligger också nära den amerikanska religiösa folktron, eller vad jag nu ska kalla den. För mig är den första The conjuring den bästa skräckfilmen någonsin. Ingen av efterföljarna har såklart toppat denna första upplevelse.

Men jag tycker ändå att den tredje filmen håller en hög nivå och att den rymmer flera riktigt omskakande ögonblick när gestaltningen lyckas – även om de snabbt övergår i något simplare skrämseltekniker. Jag skiter faktiskt lite i det sista, för jag älskar världen och hade gärna fått ännu mer av den.  

När kommer nästa film? *längtar redan halvt ihjäl mig*