5 skäl till att jag älskar vårblomman vitsippa

5 skäl att jag älskar vårblomman vitsippa

Vitsippa är nog min favoritblomma. Har länge tänkt att inget är ljuvare än körsbärsblomningen, men vid närmare eftertanke är det få saker som fyller mig med sådan glädje som att se vitsippor täcka marken.

Den här våren har jag kunnat njuta av skönheten länge. Fördelen med det halvtaskiga vädret är att det förlängt våren och därför är jag innerst inne tacksam att värmen hållit sig borta.

Jag bor i utkanten av Varbergs stad och har skogen runt hörnet. Har vandrat på skogsstigarna otaliga gånger bara för att få se havet av vitsippor igen och igen…

1. Vitsipporna breder ut sig överallt på marken

Nog för att vitsippan är vacker i sin egen rätt, ändå är det ymnigheten som fyller mig med en poetisk kärlek. Genast får lövskogarna ett sagoskimmer när vitsipporna breder ut sig överallt. Än perfektare blir synen när ljuset strilar genom lövverken och ner över blomstren.

2. Finns många vackra sagor om vitsippa

Det var i första klass jag hörde den, sagan om vitsippan. Den har kopplingar till grekisk mytologi, kanske visste jag redan där och då att det var antikvetare jag skulle bli som vuxen.

sagor om vitsippor
Vit på ovansidan, lätt röd på undersidan. Tårar och blod.

Enligt den grekiska mytologin blev vitsipporna till genom blodet från Afrodites döde älskare Adonins och de tårar hon fällde över hans livlösa – men o, så vackra – kropp.

På samma plats där händelsen utspelat sig växte en skör liten blomma, vit på ovansidan och med en skiftning av rött på undersidan.

3. Rättelse: finns många HEMSKA sagor om vitsippor

Okej, okej, så kanske att sagan om Afrodite och Adonis inte är jättevacker. Kanske är den riktigt, riktigt hemsk. Märkligt nog tycks blomman ha inspirerat till många otäckheter i folklore.

I Kina planteras vitsippa på gravarna, dödsblomma som den är i detta land. Tyskland, då? Där är den häxornas blomma – hexenblume – och växer där häxorna dansar. I Storbritannien är den däremot en älvblomma, vilket jag kan förstå (se min älvbild så förstår du varför jag förstår).

Läs mer om vitsippesagor på Sagobygdens blogg, Sagobygden.blog.

4. Vill skriva en dikt om temat vitsippa…

… eller kanske inte bara en eller två eller tre dikter. Oavsett vilket tror jag att jag bär på något litet om vitsippan, må det bli epik eller lyrik av den inre bilden.

vitsippa i skog

Jag försöker bygga upp en inre symbolbank med djur, växter och platser som betyder något för mig och som dessutom har en djupare kulturell betydelse. Där platsar vitsipporna.

Löjligt, måhända. Men ja, sådan är jag. När jag blundar och tänker på vitsippor ser jag romantiska sagoäventyr i svunna tider framför mig. Gränsen mellan myt och verklighet, borta.

5. Går utmärkt att pyssla med vitsippor

Tänk dig vilka fina små blombuketter du kan göra av vitsipporna du plockat under din skogspromenad. Har själv tänkt tanken oräkneliga gånger. Det blev dock inga vitsippebuketter i år.

Däremot plockade jag en del vitsippor och lade dem i blompressen. Än så länge verkar blommorna hålla, de har väl legat i några veckor eller så i väntan på att jag ska bestämma mig för vad jag ska göra med dem. En tavla, ett smycke eller ett bokmärke?

pressa blommor
Scillor och vitsippor är de första blommorna jag pressat, både i vår och i vuxen ålder.

Att ställa blommor i färgat vatten är ett roligt barnpyssel och vitsippan är ideal för ändamålet, spröd och ljus som den är. Vilken färg får de vita kronbladen om blomman står i rött, grönt eller gult vatten? Färga vattnet med karamellfärger. Billigt och enkelt.

Jag borde nämnt vitsippa som ett förtjusande vårtecken, det borde jag faktiskt. Nu fick det ingen egen punkt. Men vår, vad är väl mer vårligt än vitsippor överallt?

Det öde landet av T.S. Eliot

vårblomma vintergäck

En trött och mulen dag, jag försjunker i Det öde landet av nobelpristagaren T.S. Eliot. Den modernistiska diktsviten är från 1922, men är fortfarande ett av de verk som fascinerar och inspirerar mest. Man kan ägna dagar åt att försöka uttyda innehållet och ändå inte nå hela vägen fram. Det älskar jag med sviten, som jag första gången läste när jag var 18 år och än i dag försöker begripa fullt ut.

”April är den grymmaste månaden, den driver
syrener ur den döda marken, blandar
minne och åtrå, kittlar
stela rötter med vårregn.”

– T.S. Eliot i tolkning av Jonas Ellerström

Citatet här ovanför är hämtat ur diktsvitens inledning. Den ger uttryck för ett riktigt aprilväder, ena stunden vår och andra stunden vinter. Vad kan väl växa under sådana omständigheter? Det öde landet fortsätter i samma kontrasterande anda, motsättningen mellan liv och död, hoppfullhet och hopplöshet.

”Overkliga stad,
under en vintermorgons bruna dimma
strömmade en folkmassa över London Bridge, så många,
jag trodde inte att döden hade förintat så många.”

– T.S. Eliot i tolkning av Jonas Ellerström

T.S. Eliot skrev Det öde landet i första världskrigets efterdyningar, en tid som säkerligen präglades av motsägelsefullhet. Floden Themsen – den flod London Bridge är rest över – är ännu en symbol för livet och döden. I många mytologier är vattnet länken mellan de levande och döda, och som du kanske vet troddes man färdas över floden in i dödsriket.

”När Lils man var på väg från kriget sa jag –
jag skrädde inte orden, jag sa så här till henne
DRICK UPP NU STÄNGER VI
att nu när Albert kommer hem så får du piffa upp dig lite.
Han kommer att vilja veta vad du gjort med pengarna han
gav dig
för att skaffa nya tänder. Det gjorde han, jag var där.”

– T.S. Eliot i tolkning av Jonas Ellerström

En annan anledning till att jag älskar Det öde landet är hur snyggt och fyndigt poeten väver samman den tyngsta symbolik med den lättsammaste dialog. Det citerade stycket är ju hur roligt som helst och det visar på att det finns ett liv långt bort från krigsfronten, ett liv där ett tjusigt leende spelar roll.

”Ganges var på väg att torka ut, och de slaka löven
väntade på regn, medan svarta moln
samlades långt borta över Himavant.
Djungeln kröp ihop, hukade i tystnad.”  

– T.S. Eliot i tolkning av Jonas Ellerström

Ännu en flod i diktsviten, den uttorkade Gangesfloden som ett riktigt åskoväder är på väg att välla in över. Det blir till slut regn och jorden återfuktas. Där det förr har varit ofruktbart kan det i stället börja frodas och människan får nytt hopp, tycker jag T.S. Eliot diktar om på sitt laddade sätt.

Jag har läst Det öde landet i svensk tolkning av Jonas Ellerström, läser gärna översättningar i mitt hjärntrötta tillstånd. I boken medföljer T.S. Eliots egen originaldikt The Waste Land och noter för att kunna uttolka diktsviten. Översättaren bjuder dessutom på ett lärorikt efterord. Det låter kanske mäktigt, men den här diktboken är inte omfångsrikare än 63 sidor.

Mer information om Det öde landet

det öde landet av t.s. eliot

Originaltitel: The Waste Land
Serie:
Författare: T.S. Eliot
Översättare: Jonas Ellerström
Utgivningsår: 2004 (1922)
Bokförlag: Bakhåll
Sidantal: 63