Provmålar mitt eget pedagogiska material

pedagogiskt material
Några av mina egenhändigt skapade månadsmålarbilder. Underskatta inte hur svårt det är att färglägga bilder när man 1) använder vaxkritor och 2) har tokvärk i händerna.

Det är kanske lite märkligt att det plötsligt dykt upp inlägg om barnsaker här på bloggen. Jag som inte ens har eller vill ha egna barn. Saken är den att jag arbetat som obehörig lärare och lärarvikarie i över sex års tid, älskar att vara faster över allt annat, drömmer om att någon gång skriva barnböcker och dessutom till vardags lägger ner väldigt mycket av min arbetstid på att utveckla pedagogiska material. Jag driver exempelvis barnbloggen Vi växer så det knakar, som allt oftare ligger tre-i-topp på listan över mest besökta bloggar på Sveriges största bloggportal Blogg.se – och då räknat inom alla bloggkategorier.

pedagogiskt material
Min bakomliggande pedagogiska tanke med månadsmålarbilderna är att de ska bidra till ökad kännedom om olika årstidstecken. Hur ser naturen ut i exempelvis september och oktober? Det är därför jag själv valt att färglägga bilderna i så naturliga färger jag hittat i kritasken. Givetvis kan man färglägga bilderna precis hur man vill. Finns inga rätt eller fel.

Jag kan helt och hållet gå upp i mina bloggar, och då inte minst i Vi växer så det knakar. Det gör tyvärr att jag glömmer bort mycket annat i vardagen. Nästan all min tid går åt till att antingen jobba på mina sajter eller att ligga platt fall i attacker av värk och sjukdomsrelaterad utmattning. Jag som har haft så stora visioner för allt fantastiskt jag ska upptäcka under hösten. Som vanligt har jag lagt min lilla energi på jobbet. Jag gillar inte den här sidan hos mig själv. Det finns så många viktigare saker i livet än att jobba bort all sin ork, om du förstår hur jag menar.

pedagogiskt material

Samtidigt kan jag känna en enorm glädje att jag får göra det jag gör, som idag när jag har färglagt några av mina egenhändigt skapade månadsmålarbilder. Jag måste ju liksom testa materialet jag gör! Medan jag har lyssnat på lite av Susanna Alakoskis nya roman Bomullsängeln har jag provmålat mina målarbilder för fullt. Det slog mig hur jävla pilligt och svårt det är att färglägga bilder när man har tokvärk i händerna – skam den som ger sig! Jag fick i alla fall ihop några målarbilder, som jag nu kan använda som modeller inför kommande ”visningar” på Facebooksidan Pyssla och lek.

Det här var min lördag. Halva dagen har jag tillbringat med att ligga utslagen efter ett faktiskt ganska fruktbart besök på Gekås igår. En aning ironiskt köpte jag ett lass målarböcker.

”Lagom” läskiga spökhistorier för barn är svårt…

”Lagom” läskiga spökhistorier för barn är svårt. Det har jag inte minst märkt under mina år i Varbergs skolor, där jag en och annan gång gått över en gräns i mitt berättande. Nej, det är inte jag som lärt era barn Svarta madam (vill få den biten överstökad)!

Men en person har verkligen lyckats hitta balansen mellan för läskigt och för mesigt, barnboksförfattaren Mårten Melin. Han har skrivit den fantastiska serien Spöksystrar, som utgörs av ett gäng mysrysliga, lättlästa kapitelböcker.

Mårten Melins Spöksystrar
Hur underbart fint är inte detta omslag till den första boken i Mårten Melins serie Spöksystrar!? Hanna Granlund har illustrerat samtliga böckerna i serien.

I serien får läsaren följa bästa kompisarna Nila och Maj. De har en lite speciell relation, för Maj är ett spöke. De två möts en dag – och under smått otäcka omständigheter – när Nila genar över kyrkogården. Därefter blir de oskiljaktiga. Maj bestämmer sig till och med för att börja i Nilas klass, hur det nu är möjligt för ett spöke att gå i skolan?

Just nu arbetar jag en hel del på min barnblogg Vi växer så det knakar och jag har precis lagt upp ett inlägg om Mårten Melins Spöksystrar, blir oerhört inspirerad av att det går så bra för bloggen. Hade gärna gått in i skapandet kring den ännu mer.

Toca Life-spel och ett barns skoningslösa funderingar

Jag har de bästa syskonbarnen i världen. De har i sin tur världens bästa faster, vill jag tillägga. Moi. När nu femåriga Leia föddes förändrades mitt liv totalt och har på så många sätt varit underbart sedan dess. Leia och hennes lillasyster Lova är mitt livs största kärlekar.

En liten, liten del av Toca World.

Det går lite i vågor, men under perioder brukar jag och Leia träffas för att spela spel tillsammans. Vi har samma favoritgenre, dockskåpsappar på plattan. Där är Toca Life-spelen oöverträffade vad gäller spelupplevelse – i alla fall hittills.

En av åkattraktionerna på nöjesfältet. Söta gubbar, eller hur?

Idag blev Toca Life-upplevelsen ännu större när vi skaffade Toca World. Toca World är som en The Sims-värld för barn. Man kan gå runt i världen, utforska olika miljöer och spela olika karaktärer, jamen, som i ett dockhus. Alla Toca Life-spel slås samman i denna enda, storartade värld.

På farmen där man kan sköta djur och odla växter.

Virtuellt har vi åkt massor av skojiga åkattraktioner på nöjesfält, dykt efter fiskar och snäckor samt drivit vår egen farm med regnbågsfärgade lamadjur. Det är sådana här grejer som man drömmer om att få göra irl.

Just som vi är inne i Toca World tittar Leia upp på mig med en filosofisk blick:
– Ska du inte ha några barn, Sandra?
– Nej, det ska jag inte och jag behöver inga när jag älskar dig och Lova så mycket, svarar jag.
En nick.

Vi spelar på. Så tittar Leia, alltså fem år, upp igen:
– Det måste bli väldigt ensamt för dig som är så oälskad. [Typ så.]
– Jag är väl inte oälskad? säger jag.
Och det är faktiskt sant. Jag är galet bortskämd med kärlek.
– Din farmor och farfar älskar mig över allt, din pappa älskar mig, Christoffer älskar mig. Du älskar mig.
Hela tiden tittar hon skeptiskt på mig och skakar på huvudet:
– Nähä, nej, nope.
Och sedan ett gapflabb.

Finaste, roligaste Leia i mitt hjärta.

Musikaler i London – ett absolut favoritnöje

wicked london musikal
Det är väldigt grönt i foajén på Apollo Theatre i London. Skälet? Wicked: The Musical såklart!

Mamma fyllde 55 i somras. Pappa gav henne en resa till London i present, och jag fick snyltåka med. Så oerhört snällt och lyxigt! Londonresor är något jag och mamma delar tillsammans. Det finns massor av skäl att bege sig till storstaden. Mitt och mammas främsta gemensamma skäl är musikaler, det är rentav ett av våra absoluta favoritnöjen.

Jag är som jag är och brukar ha sett till att ha bokat musikaler och upplevelser långt i förväg. Men inte den här gången. Det enda som var inbokat var mammas favoritmusikal The Phantom of the Opera, som hon har velat se igen sedan länge.

Jag har själv varit spänd av förväntan inför att få se musikalen. Nu är det Tim Howar från Mike + The Mechanics som spelar fantomen, du vet de som gjort dundersuccélåten ”Looking back over my shoulder, I can see that look in your eye…”

Det är sällan helt okej att fotografera inne på teatrarna i London – i synnerhet inte om man har tänkt publicera bilderna på sin blogg. Detta, i kombination med att jag är så sönderarbetad för tillfället har gjort att jag inte haft så mycket inspiration att resefotografera i London. Ganska så nyss hemkommen från resan och fortfarande trött, nöjer jag mig med att berätta om musikalerna jag och mamsen varit på.

Wicked: The Musical i London

wicked london musikal
Mamma utanför Apollo Theatre i London, redo att se Wicked-musikalen och en aning trött på dottern som måste ta hundra foton.

En av sakerna jag älskar med mamma – förutom att hon är den bästa mamman i världen – är att hon är så otroligt intresserad av populärkultur. Finns inte en chans att jag någonsin kommer kunna titta ikapp alla de filmer och tv-serier hon sett. Hon älskar – ÄLSKAR – fantasy och sagor. Precis som jag.

När mamma frågade om vi inte skulle se Wicked igen tog mitt hjärta ett glädjeskutt. Wicked: The Musical är min favoritmusikal och paradlåten Defying Gravity kan vara min mest lyssnade låt någonsin, vilket inte säger så lite.

Första gången vi såg Wicked: The Musical på Apollo Theatre i London blev jag en aning besviken. Det var något vajsing med ljudet. Man vill inte att en sådan sak ska påverka upplevelsen, särskilt inte när resten är så underbart. Men det gjorde den, tyvärr.

Nu såg vi alltså om Wicked-musikalen och vilken upprättelse det blev. ALLT satt som smäck och jag kunde leva mig in i Trollkarlen från Oz-världen på riktigt. Denna musikal utspelar sig i just fantasilandet Oz och bygger på en spin-off av L. Frank Baums klassiska barnböcker.

Wicked handlar om hur den snälla, gröna häxan Elphaba blir the Wicked Witch of the West, en inte fullt så snäll häxa. Fortfarande en grön en, dock. På den nya skolan lär Elphaba känna den vackra, populära Glinda. Hur omaka de än är blir de bästa vänner – och kära i samma drömprins.

De vill bara så olika saker. Glinda bryr sig mest om att passa in, att beundras. För Elphaba är idealen viktigast, och hon gillar inte hur landet Oz behandlar de utstötta varelserna. Vad har hänt med invånarnas medkänsla? När Elphaba och Glinda måsta välja sida, glider de ifrån varandra. Elphaba är beredd att använda sina magiska krafter för att rädda varelserna undan Oz-bornas förtryck.

The Phantom of the Opera i London

the phantom of opera london musikal
Utanför Her Majesty’s Theatre i London, i väntan på att dörrarna ska öppnas till The Phantom of the Opera-musikalen.

The Phantom of the Opera är musikalernas musikal. Om det är en enda musikal du ska se är det denna. Så bra och ”musikalig” är den. Det är inte bara sången, dansen och skådespeleriet som briljerar, inte heller bara manuset. Det är helheten, detaljerna. Kostymerna och rekvisitan är häpnadsväckande – vilka otroliga konsthantverk!

The Phantom of the Opera-musikalen går på Her Majesty’s Theatre i London. Ganska så exakt i smeten på West End, strax bortom Piccadilly Circus. Musikalen bygger på Gaston Leroux bokklassiker Fantomen på operan, som också filmatiserats vid upprepade tillfällen. Musikalen är bättre än någon annan version, inklusive boken, om jag får säga så? Lite hädiskt är det, allt.

The Phantom of the Opera utspelar sig i operahuset i Paris under 1800-talets andra hälft. På operan härjar den musikaliska, krävande och skrämmande fantomen. När han inte är nöjd låter han personalen veta det med råge. Men det finns en av sångerskorna som han är svag för, Christine Daaé. Hon sjunger som en ängel.

Fantomen har bestämt sig för att göra Christine till sin. Kanske att det hade lyckats om det inte hade varit för Raoul. Raoul – greve de Chagny – är en av operans oväntade investerare. Han är även Christines barndomskärlek. När han hör henne sjunga förälskar han sig i henne på nytt och inleder en intensiv uppvaktning.

Galen av svartsjuka rövar fantomen bort Christine till sin underjordiska kammare – wow, vilken makalös scen på det mest spektakulärt, vrickade sätt. Den bara måste upplevas live:

In sleep he sang to me
In dreams he came
That voice which calls to me
And speaks my name

Tina: The Tina Turner Musical i London

Tina Turner london musikal
Utanför Aldwych Theatre i London, förväntansfull att få uppleva Tina: The Tina Turner Musical för första gången.

Jag och mamma har sett en del musikaler. Både Wicked och Phantom of Opera såg vi om, så vår sista musikalafton i London ville vi se något helt nytt. Mamma fick välja och valet föll på Tina: The Tina Turner Musical. Denna musikal är ett slags biografi av den världsberömda musikern Tina Turners stundom tragiska liv.

Här var jag med om något jag aldrig upplevt förut. Mitt i den första akten åker ridån tvärt ner. Musiken tystnar. Det blir knäpptyst. Sedan ett sorl bland publiken – vad står på? Ett tillfälligt avbrott utannonseras. Vi väntar i säkert en halvtimme och när showen sprakar igång igen är huvudrollsinnehavaren utbytt.

Frånsett missödet visade sig Tina Turner-musikalen vara mycket sevärd. Vad jag gillade mest med den är hur snyggt berättelsen om Tinas liv vävs samman med och gestaltas av hennes egen musik. Tack vare detta är musikalen ett intimt personporträtt av en av vår tids stora legender. Häftigt nog avslutas musikalen med en Tina Turner-konsert där publiken får sjunga och dansa med. Det blev fart på Aldwych Theatre i London.

Bohemian Luxury Liberty Style på Tjolöholms slott

Kan du gissa vad den konstiga stolanordningen är för något? Det ska jag berätta för dig: en gammal hårtork. Fotografiet är taget från utställningen Bohemian Luxury Liberty Style på Tjolöholms slott i Fjärås, Kungsbacka.

För knappt ett par veckor sedan var jag och bästa kompisen Therese på Tjolöholms slott i Fjärås. Besöket hit var ett stopp längs vår roadtrip på landsbygden i Kungsbacka. Åtminstone häromkring i Halland är Tjolöholm känt för de otroligt fina visningarna av slottet, och jag tror faktiskt att de har steppat upp ännu mer med den guidade utställningen Bohemian Luxury Liberty Style. Wow, säger jag bara!

Tjolöholms slott i all sin grönskande sensommarprakt.

En utställning som klippt och skuren för Tjolöholms slott

I och med att jag gick på Bohemian Luxury Liberty Style fick jag också min första visning av Tjolöholms slott någonsin. Ångrar så att jag inte besökt slottet tidigare, men kommer nog snart ha tagit igen alla missade tillfällen. Det här är en plats jag vill komma tillbaka till. Igen och igen och igen.

När Blanche Dickson lät bygga sitt unika Arts and Crafts-slott vid sekelskiftet 1800/1900 beställde hon mycket av inredningen från Liberty. Liberty var och är fortfarande ett fashionabelt varuhus på Regent Street i London. Jag har skrivit upp ett besök dit på min måstelista inför nästa besök till staden.

Bohemian Luxury Liberty Style är ett slags hyllning till Blanches inredningsvision och nära samarbete med Liberty – och inte minst till den för tiden så typiska Arts and Crafts-rörelsen. Jag kan inte tänka mig en utställning som är mer klippt och skuren för Tjolöholms slott än just denna. Vilket genidrag!

Guidad slottsutställning med fokus på designhistoria

Det är inte bara föremål ur Tjolöholms egen samling som visas upp. Inlån har gjorts från såväl Liberty som Fashion and Textile Museum i London. Under guidningen genom de olika slottsrummen fanns det så mycket vackert att titta på att jag inte visste var jag skulle fästa blicken. Det slutade med att jag var sist ut ur varje rum.

Möbler, prydnadssaker, kläder, accessoarer – till och med böcker – har använts för att återskapa en för Blanche Dicksons tid trovärdig slottsmiljö. Mycket fokus ligger på designhistoria, snarare än på livet på Tjolöholm.

Men här är ju jag! Hej, hej!
Helt ofattbart att detta är en museibutik.

Samtidigt var ju Tjolöholms slott ett galet ambitiöst byggprojekt som präglade familjen Dicksons liv. När maken James Fredrik Dickson avled steg Blanche fram som slottets sanna ”byggherre”. Hon lade ner sin själ i att skapa ett vackert hem – och det är jag glad för. Jag kan fortfarande inte fatta att jag fått se så mycket skönhet på ett enda ställe. #prylgalen

Vad är värst – smärtan eller tröttheten?

Sedan jag var tio år har jag dygnet runt kämpat med en intensiv smärta i hela kroppen. Det har aldrig varit enkelt att ha så ont men jag har tack och lov alltid klarat mig. Jag lyckades ta mig igenom grundskolan, gymnasiet, universitetet och att skaffa mig en frilanskarriär. Jag har till och med lyckats göra det riktigt jävla bra, om du ursäktar ordvalen och skrytet.

Smärtan har varit svårhanterlig

Missförstå mig inte. Smärtan har varit svårhanterlig. Den har gjort mig sängliggande i veckor, hållit mig vaken 48 timmar i sträck otaliga gånger och fått mig att fälla många, många tårar. Den har fått mig att dra mig undan ett socialt liv i långa perioder och gjort att jag sedan barnåren måste planera mitt liv efter den. Det är tufft att leva med kronisk smärta. Inget snack om saken!

Sällan betraktat smärtan som oövervinnerlig

Kanske för att jag levt med smärtan så länge har jag sällan betraktat den som oövervinnerlig. Som skrivet, jag har klarat mig och livet bra, med och trots smärta. På senare år har dock den sjukdomsrelaterade tröttheten – kallat fatigue – slagit till med sin fullaste kraft och jag kan inte komma på när jag senast kände mig pigg.

Med eller utan sömn – utmattningen försvinner inte

Trötthet är ett missvisande ord, för vad det rör sig om är en utmattning så stor att jag knappt orkar lyssna när någon pratar, att jag konstant känner mig yr och illamående, totalluddig i hjärnan. Med eller utan sömn – utmattningen försvinner inte. På grund av den orkar jag – den gamla toppstudenten – inte längre ta till mig fakta eller läsa böcker på engelska.

Utmattningen försvagar mina styrkor

Jag som egentligen är bra på att göra föreläsningar och hålla i kurser, sluddrar skrämmande ofta och har svårigheter att konversera. Utmattningen försvagar mina styrkor, tar ifrån mig det som är jag, som jag har byggt upp mot alla odds. Visst känner jag att smärtan har berövat mig min barndom, men tröttheten upplever jag tar ifrån mig viktiga delar av min identitet. Saker jag gillar hos mig själv.

Svårt att beskriva den ständiga utmattningskänslan

Så när jag frågar mig själv Vad är värst – smärtan eller tröttheten? blir svaret utan tvekan tröttheten. Jag finner det särskilt svårt att beskriva den ständiga utmattningskänslan. Inga av mina ord räcker till för att göra den rättvisa.

Snubblade över ett mycket bra och beskrivande radioreportage

Förra året snubblade jag över radioreportaget Jag är inte dum, jag är hjärntrött i P1-programmet Kropp och själ. Det gjorde mig glad. Plötsligt fanns det något som satte ord på det jag upplever varje dag och det fick min sambo Christoffer att bättre förstå vad det är jag går igenom. Reportaget blev en aha-upplevelse för oss båda.

4 utskriftsbara lekar till babyshowern

En aning udda att jag nu bloggar om lekar till babyshowern. Inte så karakteristiskt för mig, tänker jag. Here we go i alla fall! Jag har tillsammans med tre tjejkompisar varit med och planerat babyshower för en gemensam vän – och vilket dream team vi varit! En av oss har skött det sociala, en annan har bakat sju sorters kakor och ytterligare en har fixat dekorationerna inklusive en helt sagolikt fin blöjtårta.

Ljuset var extremt dåligt i lokalen – plus det mulna vädret. Nu ser man inte de fina, knalliga regnbågfärgerna i bordsdukningen. 🙁 Kommer du ihåg 90-talsnapparna? Sådana har min fina vän Malin skaffat som dekorationer till babyshowern.
Den här bilden gör inte blöjtårtan rättvisa. Malin har vikt små, söta djur i bebishanddukar och fjärilar i färgade papper. Tråkigt att vår enhörningsballong gick sönder innan festligheterna hann börja.
Rosa rulltårta – bara en av bff-Thereses sju sorters kakor till babyshowern. Imponerande vänner jag har! Nämnde jag att de också är supersmarta? Jag älskar mina multibegåvade väninnor. <3 <3 <3

Jag har bidragit på de sätt jag kan och har alltså gjort utskriftsbara lekar till babyshowern. Jag lägger upp dem här på Livet med Sandra J. eftersom de avspeglar lite av det jag jobbar med på dagarna, på exempelvis bloggen Vi växer så det knakar som jag hade blivit glad om du ville kika på. Det är fritt fram att spara ner, skriva ut och använda mina prints för privat bruk.

Lekar till babyshower

Här har vi fyllt i barnmusikquiz. Se lek #1. Denna lek till babyshower var faktiskt ganska svår. Att komma på de rätta namnen på och texterna till barnlåtar är svårare än man tror.

Jag har valt att göra de utskriftsbara lekarna i svartvitt. Tanken med detta är att de ska vara enkla – läs hyfsat billiga – att skriva ut och att du ska sätta din egen prägel på dem genom att rita och måla med färg.

#1

Jag inleder med min barnmusikquiz. Leken börjar med att du spelar snuttar från fem olika barnlåtar och att gästerna ska skriva ner namnen på dem. Jag valde sångerna 1. Oppochnervisan; 2. Tänk om jag hade en liten, liten apa; 3. Sudda sudda; 4. Var bor du lilla råtta?; 5. Sockerbagaren. Gud, vad svårt det var att komma på rätt namn! Det tyckte vi alla. När musiksnuttarna spelats är det bara att fylla i resten av frågorna. För enkelhetens skull räknade jag ett poäng per rätt svar. Kommentar angående Blinka, lilla stjärna: Enligt de visböcker jag kollat i ska det vara “VAD” och inte “VAR”. Jag har fått så många rättningar på detta att jag känner att jag vill föregripa framtida kommenterar. 😀 Det kan säkert vara så att både “VAD” och “VAR” är rätt, att “VAR” är en moderniserad version av sången.

#2

Gissa barnets födelsedag, längd och vikt. Svårare än så är inte denna babyshowerlek. Var och en av gästerna ska fylla i bladet – även du själv och föräldern.

#3

Tänk dig att du är en god fé och ska välsigna bebisen – vad önskar du för hen? Fyll i bladet med dina önskningar och/eller visdomsord. Det är kul för föräldrarna att ta med sig dessa personliga hälsningar hem, som ett litet minne från babyshowern.

#4

Fyll i ett barnnamn på varje bokstav. Lite inspiration till föräldrarna och när de ska välja namn till bebisen. Ganska klurigt, om jag får säga det själv. Hur många namn finns liksom på X och Ä?

A Haunting – tv-serie om hemsökta hus i USA

Min box med de fyra första säsongerna i skräck-tv-serien A Haunting. Många av mina saker får behålla nyskicket, men den här boxen är så välanvänd att den nästan rasar samman.

Under mulna och regniga dagar blir det mycket lättare för mig att komma till ro inomhus. När jag inte känner behovet att vara ute i solen är det som om luften går ur mig och då hinner även värken ikapp. Vila är inte bara välkommet, det är ett måste. Vilken tur att jag i dagarna upptäckt att det finns ”nya” avsnitt i min favoritserie A Haunting och vad snällt att jag dessutom tillåtit mig ha ett par lugna förmiddagar.

Hur paradoxalt det än låter finns det inget som får mig att komma till ro så som att titta på skräck. Faktiskt brukar jag slockna när spänningen är som tätast. A Haunting är en skräck-tv-serie om paranormala fenomen och hemsökta hus i USA. Den började sändas på Discovery Channel redan 2005 och har i skrivande stund kommit upp i 10 säsonger, men då genom sändningar på även Destination America och TLC.

Många av avsnitten kretsar kring kända fall, som A Haunting in Connecticut där Ed och Lorraine Warren undersökte huset och bistod vid en exorcism. Lorraine berättar själv om sina övernaturliga upplevelser i flera av avsnitten, liksom de som drabbats av hemsökelserna och spökjägarna som bistått dem gör. Det ger de otäcka berättelserna en större tyngd, känner jag.

Är hemsökelserna i A Haunting mer spännande än i en skräckfilm?

Kan det vara så att A Haunting är mer spännande än en skräckfilm? Med The Conjuring som enda undantag tycker jag det. Utan att lägga in en värdering i huruvida berättelserna i tv-serien är sanna eller inte, riktigt njuter jag av att dras in i dem. De är underhållande, får det att kittlas sådär härligt i maggropen.

A Haunting är en mycket berättande tv-serie. Dokumentära och dramatiserade inslag varvas med varandra, och det är främst de som bor i de hemsökta husen som delar med sig av sina upplevelser. Att titta på A Haunting är lite av min sagostund, och det händer ofta att jag blundar och därmed bara lyssnar till det som sägs.

Vilka av avsnitten i tv-serien levererar bäst hemsökta hus?

Jag gillar smygande skräck och är därför inget fan av så kallade ”jump scares”. Enligt min mening går A Haunting mer och mer åt ”jump scares”- och överdrivna specialeffekter-hållet för varje säsong. Så samtliga avsnitten i de fyra första säsongerna är mina självklara favoriter. Kanske beror det också på att tv-serien ännu känns fräsch och nytänkande i de första säsongerna.

A Haunting in Connecticut är ett av de bästa avsnitten i A Haunting-serien. Det är just denna berättelse som skräckfilmen The Haunting in Connecticut bygger på och jag har även läst Ed och Lorraine Warren-boken om det otäcka begravningshemmet som den svårt sjukdomsdrabbade barnfamiljen flyttar in i.*

Som i så många andra av tv-avsnitten i A Haunting handlar A Haunting in Connecticut om demonisk aktivitet. Hemsökelserna i USA verkar vara betydligt mer dramatiska än de paranormala fenomenen i Sverige. Det är ju otroligt fascinerande i sig… Visst är det?

The Haunting of Summerwind påminner om det hemsökta Amityville och är ett annat exempel på ett hemsökt hus med näst intill demonisk aktivitet. Sallie’s House – ett av de kändaste spökhusen i USA – är ytterligare ett. Googla ”the sallie house” så får du upp massor av fängslande sökträffar.

Var någonstans kan man se A Haunting?

Ett par av de senare A Haunting-säsongerna ligger uppe på TV4 Play. Där har tv-serien döpts till Onda andars hus. Jag har boxar med fyra-fem av de äldre säsongerna hemma, men annars brukar jag fusktitta på Youtube. Jag söker då på ”a haunting season 10”, som exempel och får i och med det upp avsnitten i just den säsongen. Boxarna har jag för övrigt köpt på Amazon.com. Jag är osäker på om de går att få tag på i Sverige.

Noter

* Ed och Lorraine Warren-boken om hemsökelsen i Connecticut heter In a Dark Place och bygger på såväl Warren-parets som Snedeker-familjens fasansfulla upplevelser i det gamla begravningshemmet.  

En kulturrik roadtrip på landsbygden i Kungsbacka

Tjolöholms slott sett från slottsträdgården. De piskande kustvindarna har gett buskarna en rolig, böjd form.

Här går det undan! Jag har inte ens skrivit färdigt om min och bästa vännen Thereses roadtrip i Bohuslän innan vi hann ge oss ut på nya äventyr och jag således fått massor av nytt bloggmaterial. Ännu en gång hämtade Therese upp mig för en heldag tillsammans. Nu bar det av till landsbygden i grannkommunen Kungsbacka, så det blev inte så långt att åka i den bemärkelsen. Denna roadtrip blev en kulturmix av historia och mat.

Flärdfullt på Tjolöholms slott

Den här synen möter mig och Therese när vi traskar grusvägen upp mot Tjolöholms slott. Magnifik fasad, eller hur?
Stranden och havet som smälter samman med Tjolöholms slottsträdgård.

Tjolöholms slott ligger i Fjärås, nära staden Varberg där jag bor. Detta till trots – och att jag dessutom varit på bilutställningen Tjolöholms Classic Motor åtskilliga gånger – har jag aldrig varit inne på slottet. Jag har faktiskt inte heller besökt slottsparken. Men idag skulle jag äntligen få besöka slottet. Så här i efterhand kan jag inte fatta att jag inte gjort det förut. Wow, så fint och alla tänkbara superlativer!

Det är här, i det orientaliska rummet, som utställningen Bohemian Luxury Liberty Style på Tjöholms slott börjar.
Inför Bohemian Luxury Liberty Style har Tjolöholms slott låtit sy upp och/eller lånat kläder från Fashion and Textile Museum i London. Många av föremålen är lånade från det anrika varuhuset Liberty på Regent Street i London. Njut av den flärdfulla prakten!

Vi anlände till slottet på förmiddagen, ungefär en halvtimme före vi skulle gå på den guidade utställningen Bohemian Luxury Liberty Style. Det var mulet. De mörka molnen välvde över Tjolöholm och stranden nedanför slottsträdgården. Jag gillade att se Tjolöholms slott så här, med ett stämningsfullt väder som gör det redan ganska dystra slottet ännu dystrare. Det är magnifikt hur väl slottsparken smälter samman med den omgivande naturen – romantiska inslag, kanske?

Klockan 11 slogs dörrarna upp till utställningen Bohemian Luxury Liberty Style. Utställningen är uppbyggd kring inrednings- och modeföremål från det anrika varuhuset Liberty på Regent Street i London. Föremålen avspeglar såväl Tjolöholms slotts historia som Arts and Crafts-rörelsen kring förra sekelskiftet. Vi började i den orientaliskt inspirerade entrén och fortsatte sedan slottsturen rum för rum.

När vi går ut genom dörren till baksidan av Tjolöholms slott knockas vi av denna inbjudande syn…
… Givetvis styr vi stegen från terrassen till trädgården. Det är Therese som går där framme, hon i svart klänning.

Hemodlat i Mariebergs gårdsbutik

Vi stannar till vid Mariebergs gårdsbutik i Fjärås som är vida känd för sin utsökta pepparrot.

På Tjolöholms slott vaknade värsta tänkbara fotomonstret i mig. Stackars Therese, säger jag bara! Vilken fin vän jag har som alltid väntar på mig med ett beundransvärt tålamod. Efter flera timmars hänförelse och fotograferande fick till och med jag ge upp. Om vi skulle hinna äta på Skårs gård, som vi tänkt, måste vi åka nu. Men vi hann med ett litet stopp på vägen från Tjolöholm, vid Mariebergs gårdsbutik i Fjärås. Gårdsbutiken är vida känd för sin utsökta, hemodlade pepparrot, som också säljs i förädlad form.

Mariebergs gårdsbutik odlar och förädlar sin egen pepparrot.

Smakrikt på Skårs gård

Skårs gård i Gällinge, på landsbygden i Kungsbacka är en annan mycket omtyckt plats. Här serveras det chokladfrukost varje helg, året runt. Therese har talat varmt om chokladfrukosten, att besöka den får bli ett litet kommande höstprojekt. Vid vårt besök hade gården fortfarande sommaröppet, och med en smakrik sommarbuffé.

Bara en liten del av sommarbuffén på Skårs gård i Fjärås… Personalen fixade en särskild vegantallrik till mig, men här finns redan goda sallader och tillbehör. Chokladfröknäcket är min favorit.

Det fanns några veganska rätter i form av olika matiga sallader på buffén. Personalen slängde därutöver ihop en egen tallrik till mig och gav mig efterrätt i form av sorbetglass, istället för våfflorna med mjölk och ägg i på buffén. Jag kände mig jättebra bemött på Skårs gård – långt från alla matställen anstränger sig så när det kommer en oanmäld vegan.

Historiskt i Äskhults by

De gamla, gamla husen i Äskhults by i Fjärås. Vi gick in i dem både under och efter den guidade turen.

Har du varit i den där gamla byn? Så kan det låta ibland och då syftar i alla fall mina bekanta på Äskhults by i Fjärås. Äskhult är en bevarad 1800-talsby med rötter i 1600- och 1700-talen – hur häftigt är inte det? Klockan var närmare 15 när vi parkerade bilen nedanför byn och började traska upp mot den, upp längs en grusväg, förbi en kohage och blomsteräng. Vi var framme i rättan tid, guidningen skulle precis börja.

Hela byn bjuder på autentiska 1800-talsmiljöer.

Guidningen förde oss till var och en av de små gårdarna i Äskhult, in i trähusen och tillbaka i tiden. Jag gillar när information byggs upp kring berättelser, och denna guidade tur var sannerligen berättelserik. Skildringar av familjerna i Äskhults by blandades med nedslag i 1800-talets levnadsvillkor och i svensk folktro. Både jag och Therese tyckte jättemycket om besöket – och inte minst den guidade turen i byn.

Till och med naturlandskapet i Äskhults by är återskapad för att återspegla platsen under 1800-talet. Idylliskt.

Sött på Bräutigams Marsipan & Konfektyr

Bräutigams Marsipan & Konfektyr i Fjärås. Ser du hur mycket gott här finns?

Bräutigams i Fjärås har tillverkat chokladpraliner och marsipan i närmare 150 år. Mycket av deras godis, som salt karamell tryffel-chokladkakan och irish cream-marsipanbröden jag köpte till Christoffer, är fortfarande handgjort. Fram till idag hade jag aldrig besökt Bräutigams, så att åka hit var ett särskilt önskemål från mig och besöksmålet passade också bra som ett sista stopp på roadtrippen. Som vegan kan jag äta långt från allt i den här typen av butiker, men där fanns ändå ett par saker jag kunde mumsa på, som superlena marsipanbröd med överdrag av mörk choklad och en himmelskt god svartavinbärssorbet. Japp, Bräutigams har även egentillverkad glass. Hit ska jag återvända med mitt glassmonster till sambo.

Några av dagens inköp hos Bräutigams. Christoffer kommer bli så glad när jag kommer hem. Sorbetglassen med smak av äkta svarta vinbär är dock bara min.

En dag full av inspiration

Ännu en dag att glädjas åt och jag har, som skrivet, samlat på mig massor av nytt bloggmaterial. Jag ska skriva ett inlägg om enbart Bohemian Luxury Liberty Style-utställningen på Tjolöholms slott och ett annat om att besöka Äskhults by.

Lokalhistoria på Stackenäs gård i Varberg

Jag har länge tänkt att jag ska bli bättre på lokalhistoria. Om man bara är öppen för det väntar spännande öden och äventyr alltid utanför dörren, och lokalhistorien är fullpackad av berättelser. Jag försöker se det som så att jag inte behöver korsa världshav för att få försvinna in i ett dramatiskt förflutet. Det är en pågående process inom mig, kanske är jag inte riktigt där ännu, hur gärna jag än vill vara det. Jag rör mig åtminstone i den riktningen.

Stackenäs gård i Karl Gustav socken. På bilden ser du magasinet som ursprungligen var ett gästhus inför ett bröllop på 1600-talet. I bakgrunden breder den vackra sjön Fävren ut sig. Landskapet är verkligen magiskt fint här i trakten och bara utsikten gör i sin egen rätt det väl värt att besöka Stackenäs gård på Varbergs landsbygd. Vi sitter utanför byggnaden och lyssnar på föreläsarna som berättar om både gårdens och Hallands historia.

När bästa vännen Therese frågade om jag ville följa med till hennes hembygd, Karl Gustav och Kungsäter i Varberg, blev jag glad och kunde inte annat än skippa min tänkta vila för att följa med. Undrar om kroppen kommer protestera imorgon…?

I samband med att Halland fyller 400 år öppnade hembygdsföreningen dörrarna till Stackenäs gård i Karl Gustav socken, och detta under eftermiddagen idag. Det var ett unikt tillfälle att lära mig något nytt om en plats jag åkt förbi många gånger.

Här ser du ytterligare ett exempel på hur fin den gamla 1600-talsbyggnaden och Fävren-landskapet är. Det går att besöka den historiska platsen Stackenäs gård, det finns till och med en informationsskylt utanför denna byggnad.

Det var ett mysigt evenemang med hembakad fika, lotteristånd på “gammalt” vis, föreläsningar om Varbergs historia och berättelser från gården (jag hade gärna hört ännu mer om människorna som levt där). Som välbekant har Hallands tillhörighet inte alltid varit så självklar – svenskt, norskt eller danskt? Historiskt sett har gården legat i gränstrakterna mellan de nordiska länderna, och därmed befunnit sig mitt i stridernas hetta under flera århundraden.