Konsten att fotografera solnedgången

hur fotograferar man solnedgången

Konsten att fotografera solnedgången, snarare mina nybörjarförsök att ta färgsprakande solnedgångsbilder. Men nu har jag ändå jagat solnedgångar i en månad eller så och jag tycker jag lär mig allt mer för varje gång.

Du kanske kommer ihåg hur jag började? Jag rusade ut med kameran i högsta hugg, väntade in exakta klockslaget för solens nedgång och blev besviken när färgerna inte framträdde på himlen. Jag trodde det räckte att infinna mig vid havet för att jag skulle lyckas fånga ögonblicket med stort ö.

Vädret viktigt när du ska fotografera solnedgången

Tack och lov lärde jag mig läxan ganska tidigt, det var min sambo Christoffer som upplyste mig om att det måste finnas moln för att solnedgången ska fyllas av färger. Men inte vilka molnformationer som helst duger.

Molnen ska inte ligga som en tjock hinna över himlen, de ska vara uppspruckna och delvis skingrade. Som små molnöar på himlavalvet. På så sätt kan ljuset tränga igenom och reflektera.

Hög luftfuktighet är inte heller så dumt när man ska fotografera solnedgången. Tvärtom kan ljuset då reflektera ännu mer. Har det regnat under dagen eller hänger regnet i luften? Då kan du vara en vacker solnedgång på spåren.  

Kamerainställningarna påverkar hur bra bilderna blir

Jag har slarvat med kamerainställningarna, det ska medges. Min nyaste vän heter Sara och hon är proffsfotograf. Under våren när vi har arbetat ihop har hon försökt få mig att se över just inställningarna. A-läget, det gör underverk. Testa, testa!

Det så kallade A-läget är en funktion som finns inbyggd i systemkamerorna, i alla fall i Canon och Nikon, som jag förstått det. Jag kör ju Nikon och där vrider jag enkelt till läge A. Genom detta kameraläge kan man leka mer med ljuset och dessutom fånga ögonblicken snabbare.

tips för att fotografera solnedgången
En helt oredigerad solnedgångsbild. Ser du regnstråken i molnformationen? Så här brukar det se ut över havet i Varberg. Fotografiet är taget på stranden Kåsa, kanske en av de bästa platserna för att åtnjuta solens nedgång på himlen.

Jag har inte kört på auto i A-läget ännu, annars ska det vara toppen. Däremot har jag provat flera ISO-inställningar i kombination med läge A. Det är ännu ganska mycket ljus i solnedgången, har jag insett, och därför har jag förhållandevis låg ISO.

Väldigt enkelt förklarat innebär ISO hur mycket ljus kameran tar in. Lyckade bilder handlar mycket om att balansera ljuset, så ISO-inställningarna är viktiga. En annan viktig inställning är bildformatet, se till att fotografierna får RAW-formatet. Då blir de detaljrika (och lätta att redigera i efterhand).

Även platsen spelar roll när du fotograferar solnedgången

Vädret och kamerainställningarna, två aspekter som avgör hur fin solnedgången blir på bild. Men även platsen spelar roll. När jag är ute och fotar ser jag hur vissa fotografer håller sig till en spot, de har liksom riggat innan solen går ner och har därför god tid på sig att ta bilderna.

Jag är inte lika organiserad. Fotograferar mer i rörelse, då vandringsromantiken är själen i det jag gör. Ser mig inte ens som fotograf, tror jag. Personligen gillar jag när solnedgångsbilderna innehåller något mer än bara själva solnedgången.

Ett knep är att fokusera på en annan detalj, som jag gjort här, här och här. Det är ingen slump att en del av strandremsan brukar vara med på bilderna, eller något annat för den delen. Också en vacker molnformation kan vara det som ger bilden det lilla extra lyftet.

På Nikon.se kan du läsa mer om att fotografera solnedgången

Nikon.se – vilken guldgruva av kunskap! Jag har nyligen hittat dit och lär mig ständigt nya saker genom fotoguiderna. Nikons guide för hur du fotograferar solnedgången är allmän, du behöver alltså inte ha en Nikon-systemkamera för att få glädje av tipsen.

Stresslindring av att tillbringa flera timmar utomhus

strandpromenaden i varberg solnedgången

Jag gjorde misstaget att gå upp så i stressen att jag skippade mina långa utomhusvistelser i fem dagar. I stället pressade jag på framför skärmen och kände mig allmänt miserabel.

Det blir som en ond cirkel, stress som föder stress när man slutar göra sakerna man mår bra av. Jag vet ju numera att inget gör mig så lugn som att tillbringa flera timmar i sträck utomhus, allra helst ska jag röra mig mellan skogen och havet.

subbe fyr i milt kvällsljus
Behagligt ljus i solnedgången i går, kvällsmolnen passar bra som bakgrund till Subbe fyr.

Stressen kan göra mig väldigt disträ, på riktigt får jag så allvarliga närvaroproblem att det är läskigt. Jag känner mig avtrubbad från mig själv.

Men att bege mig ut i naturen, känna dofterna, höra ljuden, det gör susen. Jag får stresslindring nästan bums.

varbergs strandpromenad under kvällsmolnen
Förvånansvärt få njuter av solnedgångarna vid havet, och detta trots den otroligt fina strandpromenaden och det magiska kvällsljuset. Här ses promenadvägen från stranden Kåsa.

På nolltid går jag från att vara bedövad till att vara uppfylld. Uppfylld av ALLT. Känslan slår det mesta, den går inte att beskriva och därför ska jag inte ens försöka.

Att befinna sig på stranden i solnedgången är den perfekta platsen att gå ner i varv och börja andas i normaltakt, tycker jag. Se bara lugnet i bilderna!

Molnridå bakom Subbe fyr fyller synfältet med kustdramatik

varbergs fyr framför molnridå

Måndagskvällen förra veckan, jag var less på allt jobbrelaterat. Har ett projekt som ibland stressar mig enormt mycket.

fyr och strand i varberg

Jag gick ut på en rejäl kvällsrunda, behövde andas på alla tänkbara plan. Stegen drev mig först till scillorna i Påskbergsskogen och därefter vidare till utsikten över Subbe fyr från Kåsa. Jag går i mina cirklar.

subbe fyr stort moln och en annan som fotograferar
Fotografen jag senare pratar med.

Vid Kåsa stannade jag av häpnad. En tung, tung molnridå hängde bakom Subbe fyr och fyllde hela synfältet med kustdramatik när den är som mäktigast.

Solnedgångshimlen var gul, gyllene och orange, molnformationen blå, grå och lila om vartannat. Att stå och titta på molnen och fyren är inget jag gör varje kväll, men förra måndagen gjorde jag det.

subbe fyr bakom vass på kåsa strand

Jag var inte ensam om att beundra ljusspelet den här kvällen. En dam var ute och fotograferade solnedgången och vi pratade en stund. Vi samtalade om hur lugnande – rent av meditativ – en solnedgång kan vara och hur den aldrig riktigt är densamma.

fyr i varberg på strand

Tre minuters småprat med en främling och jag kände att jag fick en gåva. Inte många sådana möten numera, i coronatiderna vi lever.