Scilla, eller vågor av djupblått

Jag går den vanliga rundan genom Påskbergsskogen och kastar ivriga blickar mot skogsgläntan i hopp om att få se marken täckt av scilla.

äng av blå scilla

Det har jag gjort i en eller två eller tre veckor. Men en dag ser jag dem. Scillorna breder ut sig som ett blått hav, som ”vågor av djupblått”, med nobelpristagaren Louise Glücks ord:

”Inte jag, din idiot, inget själv. Utan vi, vi – vågor
av djupblått som
en kritik av himlen: varför
håller du din egen röst så högt,
när att vara en enda
är att vara nästan inget?”

– Louise Glück i tolkning av Jonas Brun

Jag kommer aldrig mer tänka på scilla utan att läsa in Glücks dikt. Den är döpt efter blomman, rätt och slätt.

Så är det med de flesta dikterna i hennes Vild iris. Scilla och Snödroppar är de dikter som berör mig mest i diktboken.

louise glück scilla

Dikterna säger något djupt om människan. Hur mäktiga representanter är inte scillorna för demokratin? En och en blir vi kanske inte hörda, men om vi går samman kommer vår gemensamma röst skalla.

2 svar på ”Scilla, eller vågor av djupblått”

  1. Fin tolkning av dikten, vågor av djupblått som en symbol för gemenskap! Jag är lycklig ägare av scillahav, både i min trädgård i stan och på torpet. , det är en betagande syn så här års. På landet är inte alla djupblå, vissa stråk är ljusare men de är vackra ändå. Jättefina bilder och de gör sig så fint som “målning” i headerbilden.

    1. Å, så vackert! Jag har ju inga direkta blomsterställen utanför fönstret, men jag önskar jag hade haft det. Jag längtar mer och mer efter en egen oas. Louise Glücks Vild iris är en fantastisk bok, om du inte redan läst den kan jag rekommendera den å det varmaste. Jag ska först skriva kort om två av dikterna och sedan skriva ett inlägg om självaste Vild iris-boken.

Kommentarer är stängda.