Om jag säger så här: det är inte mina origamiskills som gjorde Christoffer kär i mig. Att vika papper är ibland en av våra grejer och där är det mer eller mindre han som äger situationen. Han är grym på origami, jag långt från lika bra. Men jag envisas ändå med att vara med på de olika projekten, som i går när ”vi” gjorde en origamielefant i en något svårare modell.
Efteråt får jag chans att fota och blogga om origamiprojekten – superkul. Jag tycker det är så himla roligt att leka med makroobjektivet. Från vissa vinklar ser papperselefanterna nästan verkliga ut. Att Christoffer dessutom skulpterar skapelserna på slutet gör inte direkt dem mindre verklighetstrogna. Papper är förvånansvärt formbart!
Origamiinstruktioner för att vika en elefant i papper
Vika en elefant i papper, det finns säkert siljoner sätt att göra det. Vi utgick från Leyla Torres filminstruktioner för att göra en papperselefant i origamikonstnären Fumiaki Kawahatas tappning. Verkligen pedagogiska origamiinstruktioner, tycker jag. Jag upplevde likväl papperspysslet som en sjuhelsikes utmaning.
Det är den här sortens pyssel som får mig att inse hur matematiskt och logiskt origami kan vara. Jag har ju heller aldrig varit en stark matematiker eller logiker, så inte att undra på att jag inte greppar vikningarna lika snabbt som Christoffer. Hjärntröttheten och värken kan också ta ner mitt fokus – och fokus behöver man när man ska vika den här elefanten.
Jag har tränat nya pass under veckan och när vi gjorde origamielefanterna i går kändes varje rörelse aj-aj-aj. Hah! Att träna när man har värk är en annan sorts utmaning jag borde skriva om.
