Veganska bakelsen Chocorazz på Mr cake i Göteborg

chocorazz mr cake

Chocorazz, Mr cakes veganska bakelse med en brownie av mörk choklad, krämig hallonmousse och fluffig vaniljkokosgrädde. På toppen ett sprött chokladflarn, du vet ett sådant där tjusigt av typ tempererad choklad.

Jag har velat prova bakverket länge, coronan har kommit emellan mig och Mr cake-besöket.

mr cake göteborg
Mr cake är ett trendigt café i centrala Göteborg.

I går gick vi äntligen dit, jag, Therese och Jessica, som vi sagt att vi ska göra i evigheters evighet. Vi hade år att prata i kapp, så jag kunde inte riktigt ta in det trendiga caféet. Kände mig nästan lite stressad med kameran och därför blev fotona som de blev, tyvärr.

Men jag hade däremot världens mysigaste tjejfika, med två älskade vänner. Det betyder ju oräkneligt mycket mer än att lyckas med bilderna. Och fikan var dessutom god. Det är inte så ofta jag äter veganska bakverk, så att blogga om Mr cakes Chocorazz känns som ett slags milstolpe.

Jag är förvånad över hur lätt bakelsen var, choklad och hallon kan vara ganska mustiga smaker. Så kokos på det! I stället bildade smakerna en behaglig kombination och de olika lagren var luftigt krämiga rakt igenom. Jag gillar krämigt.

mr cake vegansk bakelse chocorazz
Hade kunnat fota från en annan vinkel, jag vet, jag vet. Men jag överväldigades liksom när jag såg denna röda skönhet.

Jag fick intrycket av att Mr cake i Göteborg hämtat inspiration från amerikanska bakverk, säkerligen också därför som ordet cake ingår i namnet. Många av de vanliga bakverken gick i en röd färgskala och red velvet skymtade lite här och var. Bara en observation!

Efter cafébesöket gick vi vidare till Kronhuset, Science fiction bokhandeln [sic] samt till Moon thai kitchen, med andra ord hade vi en ganska lagom dag i staden.

Mer information om Mr cake i Göteborg

Mr cake ligger på Lilla badhusgatan, ner mot vattnet innanför vallgraven. Vad betyder ens innanför vallgraven? Om du, som jag, inte riktigt hittar i Göteborg – eller kanske vill du spana in de vackra bakverken (?) – finner du besöksinformation på caféets officiella webbplats.

Historiskt mys vid Kronhuset och Kronhusbodarna i Göteborg

göteborg kronhuset

Kronhuset och Kronhusbodarna… Men först…

Äntligen, äntligen Göteborg. I går besökte jag favoritplatsen för första gången sedan det blev snack om corona. Jag har längtat halvt ihjäl mig efter den, skulle nog påstå att en viktig del av mitt liv finns i staden.

I Göteborg har jag vänner sedan studietiden och mängder av intressen. Faktiskt åkte jag och Therese upp med tåget för att säga hej till en av mina närmaste vänner Jessica – och för att stadsvandra lite, förstås.

kronhuset göteborg
På bilden ser du Kronhuset.

Kronhuset och Kronhusbodarna var en av de platser vi besökte i går. Jag börjar med att blogga om denna plats, för bilderna därifrån är egentligen de enda bilderna jag är nöjd med.

Därefter går det liksom utför, så bli inte alltför chockad när du även läser om besöket på Mr cake, Science fiction bokhandeln [sic] samt på Moon thai kitchen. Att fotografera i bullriga miljöer och inomhusmiljöer utan blommor är nog inte riktigt min grej.

Kronhuset och Kronhusbodarna är en historisk oas i Göteborg

Jag tycker Kronhuset och Kronhusbodarna är en otroligt mysig plats, som en liten oas i centrala Göteborg. Jessica tog mig dit för ett par år sedan och jag kan inte fatta att jag missat denna historiska pärla. I går gick vi alltså dit igen. Vi ville visa Therese platsen.

Kort om Kronhusets historia

Kronhuset byggdes på 1600-talet, det var under stormaktstiden i Sverige och ganska så nära Göteborgs grundande i tid. Byggnaden var avsedd för förvaring av krigsmateriel. Göteborg hade ett strategiskt läge vid älven, och detta ville man skydda av flera olika skäl.

Under åren har Kronhuset fyllt flera funktioner. Det har bland annat rymt en soldatkyrka, ett museimagasin och en konsertsal. På senare år har man kunnat gå dit för att lyssna på musik av Göteborg Wind Orchestra.

Mycket av det du ser på bilderna här i inlägget är originalbyggnaden. Exteriören ser ut som den gjorde på 1600-talet och teglet är i stort sett intakt, oförändrat. Därför är Kronhuset en av de bäst bevarade 1600-talsbyggnaderna i Göteborg. Det i sig tycker jag gör platsen sevärd, lite av en historienörd som jag är.

Kort om Kronhusbodarnas historia

På 1700-talet drabbades Göteborg av en stor brand, jag tror den kallas just stora stadsbranden.

kronhusbodarna göteborg
På bilden ser du ingången till Göteborgs choklad- och karamellfabrik.

Trähusen på Kronhusplatsen brann ner, men Kronhuset klarade sig. Efteråt byggde man i stället stenhus och det är dessa hus som kallas Kronhusbodarna.

Kullerstenen, caféet och butikerna är från 1900-talet, närmare bestämt från århundradets senare hälft.

Göteborgs choklad- och karamellfabrik
På bilden ser du Göteborgs choklad- och karamellfabriks insida. Vid montern kan du välja chokladpraliner.

Personligen älskar jag denna inramning och hur byggnaderna används. Trots kommersen känns det som att det görs på ett respektfullt sätt och det är inte alls dumt att kunna vila i ett sådant här historiskt hjärta.

Marknadskänsla i café och butiker på Kronhusplatsen

Jag är förtjust i Göteborgs choklad- och karamellfabrik. Denna gammaldags godisbutik ligger i en av bodarna och är ljuvligt inredd. Jag köpte ingen fudge, polkagris eller pralin därifrån den här gången, kan nämligen bli velig när det finns så mycket fint att välja på. Det brukar sluta med att jag inte köper något alls i villrådigheten, som i går.

I de olika bodarna säljs delikatesser, konsthantverk och kroppsvårdsprodukter. Det mesta är handgjort och närproducerat, vilket passar bra i det här sammanhanget. Att gå runt i butikerna påminner om att gå runt på en charmig marknad, med andra ord är mysfaktorn hög och prylarna unika.

café kronhuset göteborg
På bilden ser du Café Kronhusets uteservering.

Jag har aldrig fikat på Café Kronhuset och kan därför inte i detalj beskriva matstället. Däremot kan jag gå i god för att caféet är vackert beläget, och det såg verkligen ut som att dess besökare njöt av sin stund på innergården. Någon gång ska jag bege mig till detta fik och prova dess veganutbud (om det ens har ett sådant).

Mer information om Kronhuset och Kronhusbodarna

Kronhuset och Kronhusbodarna ligger på Postgatan, strax bakom Gustav Adolfs torg i Göteborgs centrum. Det är enkelt och smidigt att gå dit från vilken centralt belägen plats som helst. Du kan läsa mer om de olika aktiviteterna och affärerna på besöksmålets officiella webbplats – klicka på länken för att komma vidare dit.

The conjuring: The devil made me do it på bio

the conjuring 3 på bio

Jag har successivt börjat ta små steg ur coronaisoleringen, steg i riktningar jag undrar över. Hur skulle det vara att gå på bio i coronaland?

Att gå på bio med vänner kommer inte på frågan, men jag och min bror lever i varandras bubblor så att sitta bredvid honom känns inte jobbigt. Gå på bio själv? Det har jag inte heller problem med.

I vilket fall, The conjuring: The devil made me do it går på bio. Jag är ett stort fan av Ed och Lorraine Warren, drömmer ju själv om att bli spökjägare.

Har följt dem i säkert 15 år och läst flera av deras böcker. The conjuring-universumet – som bygger på Ed och Lorraine Warrens ”verkliga” fall – är en annan storfavorit. Precis som övernaturliga skräckfilmer över lag.

Eftersom den senaste Conjuring-filmen innehåller så mycket av det jag tycker om kändes det stort att åter gå på bio i fredags.

Det läskigaste var coronan, vad skulle jag liksom vänta mig av biobesöket? Till min förvåning och glädje satte jag mig i en nästan tom biosalong. Jag och bror min satt ensamma längst fram, med rader mellan oss och de få andra besökarna.

Bara att luta mig tillbaka och njuta av den efterlängtade skräckrullen.

Vad handlar The conjuring: The devil made me do it om?

I The devil made me do it eller The conjuring 3 ställs Ed och Lorraine Warren inför ett av sina farligaste paranormala fall.

Filmen utspelar sig 1981 och inleds med en exorcism under vilken paret försöker driva en demon ur en pojke. I ett kaotiskt ögonblick ropar pojkens vuxna släkting Arne Ta mig i stället! Demonen lämnar pojkens kropp och allt blir stilla.

Men vad ingen anar är att helvetet snart ska bryta lös. Demonen har mycket riktigt intagit Arnes kropp och under det djävulusiska inflytandet dödar han sin hyresvärd med 22 brutala knivhögg. Efteråt vet han knappt vad han gjort.

bio the devil made me do it
Bio Capitol, biografen i Varberg. Före coronans utbrott kunde jag vara här en gång i veckan, typ. Vissa perioder var det faktiskt så och att gå på bio är en av de saker jag saknar mest.

Ed och Lorraine Warren kontaktas av Arnes flickvän. Hon är övertygad om att han är oskyldig till mordet. Paret bestämmer sig för att försöka få Arne friad från mordanklagelserna genom att samla bevis för att han är besatt av en demon.

När Warrens söker efter bevisen kommer de snart fram till att samma sak hänt förut, 22 förvirrade knivhugg. Allt tyder mer och mer på att en besvärjelse kallat på demonen – och nu måste paret hitta häxan som frambesvärjt hin håles tjänare för att rädda Arnes själ.

Samtidigt kämpar Ed med allvarliga hälsoproblem och hälsosituationen blir inte bättre av att häxan plötsligt riktar allt sitt mörker mot honom och Lorraine.

Vad tycker jag om The conjuring 3, då?

The conjuring: The devil made me do it är en ganska så klassisk exorcistfilm. Det som kanske särskiljer den från andra filmer är att den ingår i en hel skräckvärld, som bland andra regissören James Wan skapat.

Historien ligger också nära den amerikanska religiösa folktron, eller vad jag nu ska kalla den. För mig är den första The conjuring den bästa skräckfilmen någonsin. Ingen av efterföljarna har såklart toppat denna första upplevelse.

Men jag tycker ändå att den tredje filmen håller en hög nivå och att den rymmer flera riktigt omskakande ögonblick när gestaltningen lyckas – även om de snabbt övergår i något simplare skrämseltekniker. Jag skiter faktiskt lite i det sista, för jag älskar världen och hade gärna fått ännu mer av den.  

När kommer nästa film? *längtar redan halvt ihjäl mig*

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om pärlhyacint

blå pärlhyacint

Pärlhyacint, överallt i blom- och trädgårdsgrupperna på Facebook hyllas blommans skönhet. Det är inte så att det finns blommor jag tycker är fula. Jag vet bara inte riktigt vad jag ska tycka om pärlhyacinter.

Är det inte en ganska märklig blomma, ändå? Jag tänker på de små, små kulorna som minner om just pärlor och som utgör själva blomstren. Naturen är allt påhittig!

blåa pärlhyacinter
Här har du blomman pärlhyacint, ett blomster du antingen planterar som lök på hösten eller som uppvuxen planta på våren. Oavsett mina känslor inför pärlhyacinterna gillar jag fotografierna. Tycker det blev en fin så kallad bokeh-effekt i framför allt den första bilden (en aspekt av fotografiet som jag nu utforskar).

Pärlhyacinterna växer i en av Varbergs parker, i Nöjesparken i Påskbergsskogen. Det händer mycket i rabatterna nu, om jag så bara dröjer några dagar med att gå dit är planteringarna som förbytta.

Jag som så gärna vill åka till och fota i Botaniska trädgården i Göteborg – går ju absolut inte på grund av corona – finner i stället glädje i vad Varberg har att erbjuda. Även vår stads rabatter levererar oväntad mångfald.

Molnridå bakom Subbe fyr fyller synfältet med kustdramatik

varbergs fyr framför molnridå

Måndagskvällen förra veckan, jag var less på allt jobbrelaterat. Har ett projekt som ibland stressar mig enormt mycket.

fyr och strand i varberg

Jag gick ut på en rejäl kvällsrunda, behövde andas på alla tänkbara plan. Stegen drev mig först till scillorna i Påskbergsskogen och därefter vidare till utsikten över Subbe fyr från Kåsa. Jag går i mina cirklar.

subbe fyr stort moln och en annan som fotograferar
Fotografen jag senare pratar med.

Vid Kåsa stannade jag av häpnad. En tung, tung molnridå hängde bakom Subbe fyr och fyllde hela synfältet med kustdramatik när den är som mäktigast.

Solnedgångshimlen var gul, gyllene och orange, molnformationen blå, grå och lila om vartannat. Att stå och titta på molnen och fyren är inget jag gör varje kväll, men förra måndagen gjorde jag det.

subbe fyr bakom vass på kåsa strand

Jag var inte ensam om att beundra ljusspelet den här kvällen. En dam var ute och fotograferade solnedgången och vi pratade en stund. Vi samtalade om hur lugnande – rent av meditativ – en solnedgång kan vara och hur den aldrig riktigt är densamma.

fyr i varberg på strand

Tre minuters småprat med en främling och jag kände att jag fick en gåva. Inte många sådana möten numera, i coronatiderna vi lever.

Tyll i påskriset – i stället för fjädrar

påsk varbergs kyrka

Årets enda påskpyssel gick i stöpet. Jag skulle gjort en äggjakt för syskonbarnen och så måste den ställas in på grund av corona. Sån’t är livet i dessa tider. Känner mig ändå lite, lite besviken. Ville så gärna göra något kul för mina små hjärtan.

Trots att jag älskar påsken har jag varken pyntat eller pysslat här hemma. Hade en galet intensiv jobbvecka och kunde inte fokusera på andra saker än att göra, göra, göra. Faktiskt var en av de sista grejerna jag skrev om alternativ till äkta fjädrar i påskriset.

påskris med tyll utomhus
Varbergs kyrka på torget.

Jag är förtjust i idén att använda tyll i påskriset. Tycker det blir himla fint och färgglatt med tylltussarna. I det påskpyntade Varberg har man i år skippat påskfjädrarna och i stället använt just tyll i regnbågens färger. Se så tjusigt!

Jag har en ganska ny bloggkompis som är grym på påskpyssel, Lingon och musslor. Hon har såklart andra idéer om påskpynt och påskris. Det är också hon som gett mig inspirationen till äggjakten, som ju nu inte blir av.

påsk i varberg hotell
Varbergs stadshotell och Asia spa på torget.

Tanken var att syskonbarnen skulle få leta efter chokladägg i varsin färg – alltså en färgkodad jakt – för att få ledtrådar till ett ännu större påskägg. En äggjakt inte helt olik gömma nyckel, som vi brukar leka.

Vi får helt enkelt ha skattjakt en annan gång.

Somligt är sig likt när det är påsk i Varberg

påsk varbergs stadshotell och asia spa

Påsken är en av mina favorithögtider på året, jag älskar godiset, färgerna, pysslet och våren. Glädje rakt igenom.

vackra tulpaner i varberg

Påskhelgerna brukar vara lugna hemma hos mig och Christoffer, inte heller pyntar och pysslar vi som sig bör när man faktiskt tycker om tillfället. Att vi är två trötta företagare är skälet till detta.

Men i år blir det ännu mindre påskfirande och det känns (nästan) helt okej. Mycket är olikt från tidigare påskaftnar men vissa saker är sig lika. Varberg har återigen klätts i sin påskskrud.

påsk varbergs kyrka
Påskris med tylltussar i förgrunden, Varbergs kyrka i bakgrunden.

Påsk i Varberg, ja, och den syns från varje gathörn. Stora krukor med tulpanplanteringar och höga påskris med tylltussar. Hela centrum lyser av knalliga färger och jag kan inte låta bli att skina upp jag också.

Behövs sällan mycket annat än färggladhet för att jag ska bubbla av förtjusning. Bilderna i det här inlägget tog jag redan i torsdags, på skärtorsdagen. Ville slippa trängseln som en torgdag i Varberg kan medföra.

påsk i varberg hotell
Varbergs stadshotell och Asia spa i bakgrunden.

I och med påskhelgen vaknar Varberg på riktigt. Det är från och med nu turistsäsongen börjar och jag måste medge att jag känner mig nervös inför myllret.

Tusentals tranor under trandansen vid Hornborgasjön

tranornas dans

Trandansen. Länge har jag tänkt att ordet är en poetisk beskrivning av tranornas årliga möte vid Hornborgasjön. Tanken att tranorna dansar har aldrig slagit mig. Men i går såg jag deras dans med egna ögon – och wow!

trandansen vid hornborgasjön

Det var en högtidlig och graciös dans, kan jag likna den vid den gamla pardansen menuett? Fåglarna sträckte på sina halsar, rörde vingarna upp och ner, ner och upp samt gjorde sirliga hopp med benen. Det var inte bara två eller tio eller ens hundra tranor, i går hade över 6 000 tranor samlats vid Hornborgasjön.

Dansade, det var vad de gjorde.

Dagsutflykt till trandansen vid Hornborgasjön

Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner om hur snäv vardagen är numera, en klaustrofobisk känsla jag gissar att många känner igen sig i. Men trots corona och restriktioner finns det massor av saker att göra och att titta på trandansen vid Hornborgasjön är en sådan sak. Det är inte bara en sak, faktiskt, nej, att bevittna denna del av tranornas [livs]resa är en magnifik upplevelse.

hornborgasjön trandans

I går packade jag och Christoffer en påse mat – något så planerat som picknickkorg ägnar vi oss inte åt – och körde till Hornborgasjön. Det är en bilresa på nästan tre timmar enkel väg och i dessa tider en färd utan kaffestopp på bensinmackar. Lång väg att åka, absolut, men i slutänden så värt det när jag i dag fortfarande överväldigas av intrycken från vad jag skulle kalla en nästan religiös upplevelse. Myllret, det finns inga ord för att beskriva det. Och så tranornas flykt över himlen… Bara en gudomlig hand kan ha skapat något så fulländat.

Utsiktsplats vid infocentret mellan Falköping och Skara

För att vara ärlig vet jag inte riktigt var infocentret för trandansen ligger. Det är aldrig jag som kör bilen och därmed har jag dålig koll på sådant. På den officiella webbplatsen för trandansen vid Hornborgasjön står det i alla fall att infocentret ligger utmed väg 184, mellan Falköping och Skara.

tranor dansar hornborgasjön

Infocentret är en officiell knutpunkt, den här coronavåren hålls det dock stängt. Som ett alternativ har man gjort en utomhusutställning med informationsskyltar och vid utsiktsplatserna har man satt upp påminnelser om att hålla avståndet: ”Håll en tranas avstånd”. Lite fyndigt, för den vuxna tranans vingbredd är cirka två meter (1,8 till 2,4 meter). Vid ett tillfälle satte jag och Christoffer oss ner på en av bänkarna och bara lyssnade.

Trandansen vid Hornborgasjön sker i mars och april

Transången är lika storartad som synen av tranorna. Mängden gör sitt. Föreställ dig ljudet av tusentals högljudda och nästan lite gnälliga fåglar. Nasalt och skorrande, så skulle nog en fågelexpert beskriva lätet. Den är inte särskilt vacker, sången, men ändå är den det på det mäktigaste vis. Konstigt att jag inte stör mig på ljudet, sa Christoffer och jag instämde. Transången kändes så rätt, sinneslugnande.

tranor i hornborgasjön

Trandansen vid Hornborgasjön sker i mars och april varje år. Det är svårt att ringa in exakta datum, naturen följer sin egen rytm. Från och med någon gång i mitten på mars till mitten på april brukar den dock äga rum. Enligt transtatistiken samlas flest tranor i början på april, vissa år har så många som 16 000 tranor uppmätts. Hisnande tanke! De 6 000 tranorna jag upplevde i går flimrar på näthinnorna och ekar i öronen. Jag vet inte vad sinnena hade gjort med ännu fler fåglar.

Mer information om tranornas årliga dans

Visit Hornborgasjön är den officiella webbplatsen för trandansen. Hit har jag själv vänt mig för att få mer information om när, var och hur jag kan uppleva tranornas årliga dans. På webbplatsen finns bland annat transtatistik och en webbkamera genom vilken trandansen kan följas.

flygande tranor

Webbplatsen lyfter även sevärdheter i området kring sjön, såsom Varnhems klosterkyrka i Skara och Falbygdens gånggrifter i Falköping. Läs vidare på Visit Hornborgasjön.

Hade en toppenhelg – och nu är det snart helg igen

gula tulpaner

Jag vill verkligen inte känna att helgen är det jag lever för, vill kunna leva även för vardagen. Den här veckan har det varit en enorm skillnad mellan toppenhelgen jag hade och de lite tyngre arbetsdagarna. Har längtat såväl tillbaka som framåt, för vilken helg det var och vilken helg jag ska få igen.

För mig började helgen på det bästa av sätt: det var städat här hemma. En städad lägenhet gör all världens skillnad för mig, får oändligt mycket lättare att koppla av. Gillar inte damm och smuts, gillar egentligen inte röra. Men det blir liksom aldrig riktigt prydligt här, särskilt inte under corona.

ha en bra dag
”Ha en bra dag”, står det på en av parkbänkarna i hemkvarteret. Tack, det ska jag!

Känslan att vakna till ett rent hem på lördagsmorgonen… Finns inga ord. Det var njutbart att flytta från sängen till soffan – efter att jag tittat på Netflix Crime Scene: The Vanishing at the Cecil Hotel halva natten – och att inte behöva tänka på måsten. I stället hade jag tillräckligt mycket ro för att kolla på Netflix Snowpiercer med Christoffer, flera avsnitt i rad.

Undersöker ett skräckinjagande hus i ett av våra brädspel

SÅ mycket tv-tittande, det händer nästan aldrig mig. Jag är jätteglad att jag fått ta del av två så spännande berättelser, känner mig rikare inombords. På kvällen blev det ännu fler berättelser, men då i form av det otroligt välgjorda brädspelet Arkham Horror: The Card Game. Det är skapat för två spelare, vilket passar perfekt nu när jag och Christoffer inte kan spela med våra vänner.

Arkham Horror: The Card Game utspelar sig i H.P. Lovecrafts värld. Jag och Christoffer spelar varsin utredare som undersöker ett skräckinjagande hus. Farliga monster och onda kulter, det är vad som pågar i huset och vi har inte lyckats fly därifrån ännu. Det här ligger också helt i linje med de andra Lovecraft-sakerna jag gjort i veckorna, som att läsa Cthulhu vaknar och kolla på Lovecraft Country.

Vi tyckte det var så roligt att kolla på tv och spela spel, Christoffer och jag, så under veckan taggar vi för en helg i samma anda. Det blir ännu mer Snowpiercer och det blir ännu mer spelande. Vi har till och med beställt hem nya bräd- och rollspel. Det känns extra kul att göra analoga saker numera, när veckorna försvinner framför skärmarna.

I dag är jag pepp på att städa, ska skapa alla förutsättningar jag kan för en så bra helg som möjligt.

Dr Westerlund i mitt köksfönster

dr westerlund doftpelargon

Dr Westerlund, Doktor Westerlunds blomma, rosengeranium, geranium eller helt enkelt doftpelargon. Nu står ett par krukor med de ljuvligt doftande växterna i mitt köksfönster och sprider vår. Ett byte till skira gardiner och vit lampa gör att köket badar i ljus, äntligen kan jag trivas i det. Lägenheten har känts så mörk under coronavintern, mörk och trist och sliten, skrikande efter förnyelse.

doktor westerlunds blomma rosengeranium
Två krukväxter blev det. Väntar på att komplettera med ett par påskkaktusar, de borde komma snart.

Krukväxter – och givetvis textilier – är egentligen sådana enkla saker att byta ut och ändå påverkar de hela atmosfären. Jag vill fortsätta i samma våranda, förnya. Ändra på det lilla. Men behöver verkligen röja bland alla prylar först, ta ett krafttag runt hemmet. Har blivit så matt i tagen av allt hemmajobbande. Hemmet känns inte riktigt som ett hem längre, det är mitt kontor.

Dr Westerlund exploderar i citrusdoft

Så den där lilla, lilla förändringen. Gnistan som tänder kärleken till hemmet, mina Dr Westerlund, bland annat. Jag stryker fingrarna mot dem och så fylls hela köket av deras citrusdoft. Doften är inte en aning av citron, den är en explosion av fräschhet och motar bort lukten av instängdhet, som inte ens ständigt öppna fönster lyckats göra.

dr westerlund i fönster
Ännu inga blommor på krukväxten.

Hur skulle de citrusaktiga bladen smaka i mitt vatten eller i min sockerkaka eller i min sallad? Sakta ner funderingarna, Sandra, plantornas fortlevnad först och främst. Jag är ganska ny på det här med krukväxter och förmådde inte hålla mina små palettblad vid liv genom vintermörkret. Med Dr Westerlund i köksfönstren har jag min nya chans att få något att växa.

skatbo utanför fönstret
På tal om köksfönster… det här mastodontiska skatboet reser sig likt en skyskrapa i trädet utanför fönstret. Det finns till och med en skata bland grenarna. Jag har ganska nyligen läst en bok om kråkfåglar och dessutom skrivit ett litet boktips om den. Känner ju en nästan barnslig förtjusning inför de små liven.

Om jag har det minsta av gammelmormors gröna fingrar i mig kommer kanske även mina blommor frodas. Hon var en fena på skötsel av doftpelargoner, har mamma berättat och försvunnit bort i de glada minnena av väldiga plantor.