… och hann skrämma upp mig själv på kuppen. Så kan jag sammanfatta förra fredagskvällen. Som jag redan berättat tillbringade jag en hel kväll ute i stormvädret och när solnedgången närmade sig tänkte jag att jag lika gärna kan stanna utomhus någon timme till. Jag mår bra av mina utomhusvistelser, men det här blev lite overkill för värken.
Jag hade en idé om att om jag bara väntar in solnedgången så kommer den se magisk ut. Men icke! Jag gick runt och runt på Subbehalvön, den plats där bland annat Varbergs kusthotell är beläget och där jag har en av mina utsiktsplatser över Varbergs fästning. Den gamla kulturmiljön var ganska enslig i kvällen och jag började fantisera om hemskheter.
Tänk om platsen verkligen är hemsökt, tänk om en seriemördare lurar bland träden eller tänk om, tänk om, tänk om… Du fattar, fantasin skenade i väg. Jag panikringde Christoffer under förevändningen att jag ville ha solnedgångstips. Där och då fick jag reda på att en klarblå himmel inte ger den färgsprakande magin. Det är tydligen molnen som avgör solnedgången.
Men jag fick med mig ett par – vad jag själv tycker – fina bilder i alla fall. Bilden på Varbergs kusthotell har till och med hotellet i fråga delat i sina insta stories, vilket är jättekul. Jag hade bara funnits på Instagram i en och en halv vecka. Nu har jag funnits där i drygt två veckor, @livetmedsandraj.se.
Hehe, det där låter lite som jag när jag är ute. Tänka på en massa hemskheter som sen gör att jag blir precis livrädd…. Intressant att det är molnen som avgör solnedgången, har sett många fantastiska solnedgångar över havet när jag är på Gotland utan moln. Har iallafall lärt mig något nytt. Sommaren 2016 var jag och maken i Varberg så jag har sett hotellet i verkligheten. Fantastiskt fint!
Trist att inte solnedgången var magisk som den kan vara ibland. Förstår dig när du blev rädd jag skulle nog också blivit rädd. Hoppas din lördag varit bra.
Känner så igen mig i att gå runt och skeämma upp mig så där. Tänk ändå hur hjärnan kan spela oss små spratt 😅. Tur dock att jag inte är ensam om saken känner jag.
Platsen ser magisk ut 😃.
Det är så lätt att skrämma upp sig. Känner igen det allt för väl. Tusentals tankar hinner fara genom huvudet och man vet innerst inne att det bara är så dumt.
Det var en god idé som du tänkte ifrån början 😊. Jag med Älskar solnedgångar 😍. Fin plats som du stod på.
Men det var ju inte bra att tankarna om att det kunde vara hemsökt & så.
Jättefina bilder fick du iaf 😃👍. Det var ju lite typiskt att det måste va moln för att det ska bli magisk solnedgång. Eftersom du nu kämpa med att hålla ut. Men om man tänker efter så är det ju faktiskt rett lågiskt 🙂
Ha det så bra!
Va myssigt o kunna fota där och vilka fina bilder det blev . Vad använder du för kamera ? Typiskt att du inte fick se solnedgången det e sp vackert me dem
Det är lätt att känna ett obehag och känna att det ena leder till det andra så kan jag också göra ibland. Samt jag känner igen det med då man tänkt fota något så kommer det ej Så vart det lite men ändå inte i somras på Gotland då jag ville fota solnedgång vid Tofta strand och vi åkte dit, Bellis ville följa med och borde sovit för länge sedan. Det tog nog 2 h sedan kom den perfekta solnedgången, det slutade med att de satt sig i bilen och väntade på mig och jag väntade och väntade, men till sist.