Sovit 14 timmar i sträck efter en upplevelserik vecka

fontän vid järntorget i göteborg

Jag har vaknat efter en rolig vecka. Eller vaknat och vaknat. Känner mig fortfarande mer levande än död i kroppen. Det är alltid så efter upplevelserika dagar, jag blir alldeles skakig av utmattning, däckar på soffan och sover. Så även i går. Jag var på en fantastiskt inspirerande brottshistorisk stadsvandring i Göteborg, hade det hur kul som helst på den, och betalar i dag priset för den och de övriga utflykterna. Har sovit 14 timmar i sträck och har i dag dundervärk i varendaste jävla lem.

Men så måste det ju bli ibland, för vad är alternativet? Definitivt en trist vardag. Ont har jag ändå varje dag, vare sig jag vilar hela dagen eller ej. Nu känner jag mig åtminstone glad och pepp. Känns underbart att äntligen kunna blogga om upplevelser som sträcker sig bortom hemmalivet och kvartersvandringarna. Kan dock så här i efterhand känna att förra veckan blev lite väl händelserik, måste verkligen tänka på att ha fler vilodagar mellan de olika turerna. Måste också ge mig själv tillåtelse att vila efteråt.

göteborg järntorget stadsvandring
Fotona i inlägget föreställer fontänen vid Järntorget i Göteborg. Gårdagens stadsvandring inleddes vid just Järntorget, som var mig ett kärt återseende.

Jag är inte alltid så tillåtande mot mig själv, tyvärr. Att ligga däckad är inget jag gör med glädje. Hade ju hellre satt mig ner för att skriva om upplevelserna på direkten. Trots att jag är slut efter all sömn, ja, fortfarande, gick jag upp för att arbeta i dag. Har faktiskt längtat lite efter vardagen nu när jag haft en paus från den. Hade väl egentligen behövt börja i morgon i stället, det märks inte minst på hur segt jag skriver beställningstexterna. Seg, javisst, men jag har ändå skrivit och skickat in två texter hittills i dag. Helt okej, faktiskt.

Nu får det bli hemmaliv och vardag resten av veckan, tror jag. Under tiden ska jag pyssla, titta på film och successivt göra blogginlägg med hemestertips för såväl Göteborg som Halmstad. Förutom krimvandringen är nog Feldts tivolikiosk en favorit från den gångna veckan. Håll utkik efter inläggen! De kommer, de kommer.

Forskning visar numera att vädret påverkar värken

vädret påverkar värken

Vad är det som händer med mig?

Det här har jag förtvivlat tänkt varje sommar och fasat över hur utslagen jag är. Men svaret har såklart varit enkelt: det är vädret som hänt, vädret och värken.

kåsa strand varberg
Fotona är tagna på Kåsa strand i Varberg. Det här var i solnedgången i måndags. Jag har knappt orkat göra något sedan dess. Saknar att kunna njuta av mina promenader, för det är ju ändå vackert utomhus.

Jag har inte lämnat lägenheten på hela dagen. Mår skitdåligt av värmeböljan och luftfuktigheten som det är. Vill inte riskera ännu mer inflammation i kroppen.

Det finns inga ord för lidandet – och nej, värme är inte alls en garanti för minskad smärta. Jag brukade också tro att värmen är bra för mig. Men icke! Åtminstone inte alla gånger.

Viktigt med forskning om väder och värk

För inte så länge sedan var det här med vädrets negativa inverkan på värken mest prat.

Missförstå mig inte. Smärtpatienternas berättelser om mer värk vid viss väderlek kände man till sedan länge. Om man hade frågat mig hade jag kunnat bedyra hur jävla plågsamt vädret kan vara.

väder värk sommar
Bilden visar Kåsa strand och strandpromenaden i Varberg.

Kruxet var dock att man inte hade tittat närmare på det och, ledsen, forskningens legitimerande funktion spelar roll.

Om forskningen kan påvisa ett samband mellan exempelvis väder och värk kan det i längden påverka sjukvårdens och samhällets syn på det hela.

2019 kunde forskningen alltså göra detta.

Luftfuktighet kan ge mer smärta i kroppen

Tusentals personer deltog i studien. De laddade ner en särskild app genom vilken de enkelt förklarat registrerade sitt mående i förhållande till platsen de befann sig på och vädret där. Därefter kunde deltagarinformationen samköras med väderdata.

Som du kan läsa själv i forskningsartikeln visade data på ett samband mellan luftfuktigheten på platsen och smärtan i kroppen. Ju fuktigare luft, desto mer värk. Med andra ord är det inte nödvändigtvis kyla eller värme som triggar värk.

mer värk i värme

Lite lustigt, för jag har alltid sagt att det är fuktigheten som får mig att må dåligt och nu verkar det ju stämma. Omfattande studie, förvisso, men det skulle definitivt inte skada med ännu mer forskning.

Jag vill veta mer, jag vill att hela världen ska veta mer om det. Om jag får önska en sak av dig är det att du ska kika vidare på forskarnas artikel, du kommer till den via länken här ovanför. Gratis läsning, förstås.

Magiskt vackert vid Yngeredsforsen och Döda fallet

yngeredsforsen och döda fallet

Det har redan gått en vecka sedan jag och Therese besökte Yngeredsforsen och Döda fallet i Falkenberg. Du vet när man blir så inspirerad att man inte riktigt finner orden? Så har jag känt inför den här magiskt vackra platsen.

kulturstigen yngeredsforsen
Therese går in i skogen. Kulturstigen leder dit.

Vad är det för en plats, då? Jag hade inte hört talas om den förrän Therese skrev och frågade om jag ville följa med på utflykt dit. Hon hade läst om den i turistappen A day in Halland, tror jag. Ladda ner den bums, om du inte har den. Innehåller massor av bra utflyktstips.

ravin ätran falkenberg

Yngeredsforsen ligger i en sagoskog. Det kändes faktiskt som att gå i en saga när jag gick längs den blomsterkantade kulturstigen under det knallgröna lövtäcket. Kulturstig? Ja, för inte så länge sedan verkade människan här. Vi pratar några decennier tillbaka i tiden, typ så.

skog yngered

Längs kulturstigen finns informationsskyltar som berättar om just Yngeredsforsens och Döda fallets historia, bland annat. Platsen har rymt ett ganska stort kraftverk kopplat till Ätran – och dessförinnan skvaltkvarnar. I Ätradalen har vattenkraften helt enkelt varit viktig.

vatten i ätran

På grund av att människan pysslat runt i området och byggt nya anläggningar är delar av forsen uttorkad, därav namnet Döda fallet. Det har gett upphov till en häftig miljö med en torrlagd fors och stenhällar att gå runt bland.

döda fallet kraftverk yngered

Stigen som leder till forsen må vara enkel att följa, men liiite utmanande var det allt att klättra ut till hällarna. I synnerhet som jag inte var i min bästa värkform och därmed något skakig i benen den dagen. Men det gick ju och det var sååå värt det.

therese yngeredsforsen ätran
Therese njuter av utsikten.

Utsikten från Döda fallet var magnifik.

Mer information om Yngeredsforsen och Döda fallet

Kulturstigen vid Yngeredsforsen och Döda fallet är förvånansvärt framkomlig – så även skogsområdet intill forsen.

vatten på stenhällar
Notera hur vattnet gröpt ur stenhällarna.

Tack vare grillplatser och utstakade stigar är det här ett ypperligt utflyktsmål för hela familjen. Sedan är det ju spännande att klättra vid det gamla kraftverket.

utflykter falkenberg

I vanlig ordning rekommenderar jag att du läser vidare på den officiella besöksplatsen, så surfa in till Falkenbergs webbplats för att få ännu mer information om stället.

Skåda fyren och ängarna i naturreservatet Morups tånge (!)

trift morups tånge fyr

Jag sitter här med värsta värken och hjärntröttheten, men vill ändå skriva några rader om det inspirerande besöket till naturreservatet Morups tånge i Falkenberg. Therese och jag besökte platsen förra fredagen, och för mig var det verkligen ett ställe med stort s.

fåglar i glommen
Måsar på stranden mellan Glommens hamn och Morups tånge.

När jag gick över de ödsliga stränderna och triftgrönskande ängarna kände jag att jag klivit in i en saga. Kanske var det i en piratberättelse eller spökhistoria – eller i en selkieromans (om nu selkies egentligen är så romantiska). Platsen bjöd i vilket fall in till dagdrömmerier.

Försökte nå Morups tånge strandvägen…

Morups tånge, det ser ju ut att ligga så nära Glommen. Bara en liten, liten strand mellan Glommens hamn och naturreservatet. Även åsynen av Morups tånge fyr på andra sidan stranden lockar till att ta några kliv över stranden och sedan vara framme.

morups tånge fyr från glommens strand
Therese på stranden mellan Glommens hamn och Morups tånge. Se det tappra leendet!

Som jag skrev i förra inlägget om mitt och Thereses besök till Glommen var det precis så vi gjorde. Vi traskade ivrigt över den vackra stranden, för att liksom på riktigt kunna insupa hela bilden av naturområdet.

stenar tång vatten

Ganska snart stötte vi på det första hindret i form av vatten och dy. Vi vadade tappert över stället – och blev både blöta och geggiga på köpet. Väl dyngsura var det ju bara att fortsätta. Trodde vi.

fyr morups tånge falkenberg
Till slut blev det den här vägen. Inte så pjåkiga vyer!

Men upplevelsen blev faktiskt ännu gyttjigare och till slut vände vi tillbaka för att i stället gå den asfalterade vägen mellan Glommen och Morups tånge. Mycket smidigare och definitivt vackert, det också.

Praktfullt att mötas av Morups tånge fyr

Vi gick genom grinden in i Morups tånge och i alla fall jag kände mig liten i jämförelse med den ståtliga fyren. Den är praktfull, såväl i sin reslighet som skönhet. Faktiskt påminner den mig om fyren på Anholt, det är något med självaste atmosfären runt den som gör det.

vägen in till morups tånge naturreservat

Många kreatörer åker hit för att fotografera Morups tånge fyr, som byggnaden heter, med fältet av trift som breder ut sig framför den. Det har jag märkt i mitt flöde på Instagram, som just nu domineras av stämningsfulla naturbilder.

morups tånge fyr

Fyren ligger alltså mitt i naturreservatet och är ett lika självklart miljöinslag som sandstränderna, strandängarna, barrträdssnåren (?), otaliga kaninerna samt betande korna. Det var en del som solade i buskagen, något jag kan se mig själv göra i framtiden. Särskilt med tanke på att det verkar vara lugnare i reservatet än hemma i Apelviken.

Korta fakta om naturreservatet och fyren

Morups tånge har varit ett naturreservat och skyddat område sedan 1946. Det 210 hektar stora området ligger i Falkenbergs kommun och är privatägt. Bara 90 hektar av det utgörs av land.

söt kanin i naturreservat
Jag såg en massa kaniner, glada, lilla jag.

En av anledningarna till att naturområdet är skyddat är att det är rymmer oändligt många fåglar. Under sensommaren och hösten skådas de flesta arterna inom fågelsläktet vadare på platsen.

kor i morups tånge naturreservat
Korna betar fritt på strandängarna. Mysigt.

Fyren, då? Morups tånge fyr byggdes 1847 och moderniserades med elektricitet på 1930-talet. Den är 27 meter hög, så inte att undra på att den syns långväga. Fyren har varit obemannad sedan 1967, men den är väl omhändertagen.

Mer information om detta naturreservat i Falkenberg

Morups tånge ligger i anslutning till den pittoreska fiskeorten Glommen i Falkenberg. Där finns bekvämlighetsfaciliteter, om så skulle önskas. Annars finns det en behändig parkering utanför grinden till naturreservatet och det finns en även toalett i det.

strandäng morups tånge fyr
Sagolikt med de oändliga strandängarna av trift.

Fyren har öppet ibland, dock inte under mitt och Thereses besök. Det lättaste sättet att få reda på mer om Morups tånge och fyren är att läsa vidare på Falkenbergs respektive Länsstyrelsens webbplatser.

Eftermiddagsbesök i Falkenbergs pittoreska fiskeort Glommen

glommens hamn i falkenberg

Nu är det nästan en vecka sedan jag och bff-Therese eftermiddagsbesökte den pittoreska fiskeorten Glommen i Falkenberg. Jag har längtat efter att berätta om utflykten och så har jag ändå inte kommit till skott, upptagen av andra tankar som jag varit de senaste dagarna.

hamnen i glommen falkenberg
Ljuvlig grönska. Bakom hundkäxen skymtar bryggan och fiskebodarna.

Men Glommen – oj, vad fint! Jag har varit där en gång tidigare. När jag var fem eller sex år. Därför har jag inte så många minnen kvar av platsen, som du kanske förstår. Kanske en vag bild av hamnen, den var dock tio gånger charmigare än vad jag föreställt mig när jag nu återupplevde den som vuxen.

båtar i glommens hamn

Fredagen var en perfekt dag att strosa i Glommens hamn, soligt och varmt som det var. Det var dessutom en väldigt lugn atmosfär i hamnområdet, de flesta jobbade trots allt. Men en och annan ortsbo stötte vi på, somliga pratglada och mer än villiga att berätta om platsen. Älskar sån’t! Kan lyssna i timmar.

Fiskebodar, foodtrucks och Glumstenen i Glommens hamn

Hamnen i Glommen är vad som kan beskrivas som en oexploaterad pärla, ”som Läjet i Varberg men utan kommersialiseringen”, uttryckt med Thereses ord-ish. Fiskebodarna finns kvar, så även de gamla förvaringsbyggnaderna. Är det skeppsvarv?

fiskebodar i glommen

Strax bortom hamnen ligger Glommens fiskekrog, en regelrätt restaurang med havsutsikt. Restaurangen var stängd under vår eftermiddagsvistelse på orten. Däremot hade en foodtruck öppet i hamnen. Den serverade våfflor och glass, och för att vara en så liten ort drog den många besökare. Underbart att kunna njuta av något svalkande i hettan!

I anslutning till hamnen ligger även den så kallade Glomstenen eller Glumstenen. Stenen hamnade där under istiden och har omnämnts ända sedan vikingatiden, om jag förstått saken rätt. Förr i tiden fungerade bumlingen som riktmärke för sjöfarten, den rollen tog Morups tånge fyr över på 1800-talet.

glumstenen
Här har du den, Glomstenen eller Glumstenen med inskription och allt.

Det finns en inskription på stenen, den härrör från 1800-talet och förtäljer om havsytans medelnivå där och då. Två bänkar står bredvid Glumstenen, så att man kan ha picknick invid den. Utsikten från platsen är magnifik, hamnen åt ena hållet och stranden åt andra.

Öde stränder i Glommen – för att vara den halländska kusten…

glommen strand
När man ser Morups tånge och fyren så här verkar ju strandvägen dit busenkel…

… men att stränderna i Glommen är öde har säkerligen med tiden på dagen och året att göra. Kan tänka mig att turister kommer flockas även på denna plats under högsommaren. Om än inte som hemma i Apelviken!

strandkål
Första gången någonsin jag sett strandväxten strandkål. Vacker, va!?

Jag tycker det är helt fantastiskt att kunna vandra längs ödsliga stränder, bara naturen och jag (och Therese i det här fallet). Just här smälte sanden och vattnet samman till en synvilla, det var i alla fall så jag upplevde det under strandpromenaden.

fåglar i glommen
Skåda surrealismen! Det finns massor av fåglar i Glommen och de kringliggande naturreservaten, btw.

Promenaden blev inte så lång. Vi tänkte att vi skulle vandra över stranden för att komma till naturreservatet Morups tånge, det verkade ju ligga så nära. Bara sanden och blommorna mellan oss. Visserligen var sträckan kort, men den blev en dyig upplevelse med dyngsura skor och strumpor. Ha!

Vackra vyer vid Morups tånge fyr och naturreservat

vägen till morups tånge
Therese är på väg in i Morups tånge.

Morups tånge fyr och naturreservat förtjänar ett eget blogginlägg, så jag ska skriva och lägga upp ett här på Livetmedsandraj.se. Vilken plats, alltså! Påminner faktiskt lite om Anholt, vilket inte är helt otroligt med tanke på att den danska ön en gång i tiden hörde samman med denna plats.

Det slutade med att vi gick den asfalterade lantvägen till Morups tånge, den ack, så ljuvligt blomsterkantade vägen. Ren idyll från början till slut, ser du! Väl i reservatet breder nästan oändliga strandängar ut sig, ett kustlandskap så här års alldeles fullt av trift. Det finns inga markerade leder, men det är egentligen bara till att gå dit känslan för dig.

morups tånge fyr
Vilket gult damm barren döljer. Gjorde misstaget att gå in i buskagen. Där har du den, Morups tånge fyr.

Under mitt och Therese besök var Tånge fyr dessvärre stängd. Jag tror dock fyren har öppet, då under bestämda besökstider. Att beskåda fyren utvändigt var en fullgod upplevelse, fyren är tämligen praktfull där den tronar över strandheden.

Besökarna var något fler i Morups tånge, många av dem hade med sig picknickkorgar och solstolar. De såg ut att ha en riktigt härlig sommardag i den undersköna kustnaturen. Jag fick upp en bild av att jag ska återvända hit för en stranddag längre fram.

trift morups tånge fyr

Om du vill få ännu mer inspiration och information om Morups tånge i Falkenberg kan du läsa vidare i blogginlägget om naturreservatet i fråga. Efter det här besöket var det dags för mig och Therese att ströva tillbaka till Glommens hamn och sedan fortsätta till Sia Glass i Slöinge – men det är en annan historia.  

Mer information om Glommen i Falkenberg

Nu blir du väl allt sugen på att besöka Glommen i Falkenberg? Inför besöket rekommenderar jag att du tar en titt på Glommeninvånarnas egen webbplats och Länsstyrelsens informationssida om Morups tånge – klicka på länkarna för att komma vidare till webbplatserna.

10 saker att göra på stranden – när det inte är sommar

10 saker att göra på stranden

Varberg och inte minst Apelviken så här års, jag älskar det. Det är lite som lugnet före stormen, fantastiska försommardagar innan turistsäsongen drar i gång och en våg av människor drar över stranden.

Ännu kan jag åtnjuta synen av den långa, vita och nästan tomma sandstranden. Jag ömsom förvånas, ömsom gläds över hur få som väljer att gå dit. Med så mycket yta är Apelvikens strand den perfekta platsen för pyssel och aktiviteter.

10 saker att göra på stranden

Jag har fnulat på roliga saker att göra på stranden – på vilken relativt tom strand som, alltså – och det här har jag kommit fram till.

1. Picknick på stranden är ju ganska givet. Det behöver inte bli så stort, en macka och kaffe eller kanske en sallad och frukt. Visst smakar maten godare när man äter den utomhus?

2. Tre-i-rad i sanden ordnas enkelt. Rita upp spelplanen med ett finger eller en pinne och leta strandfynd att använda som spelpjäser. Snäckor och stenar brukar fungera alldeles utmärkt.

3. Skattjakt efter strandfynd är också en enkel sak att göra på stranden. Skattjakten kan göras till en tävling – vem hittar tio snäckor först? Men den kan också gå ut på att ”bara” finna vackra natursaker.

4. Boccia i sanden kräver visserligen att man har ett bocciaset, men det är en väl värd investering. Gammal som ung kan delta i leken och försöka träffa den lilla, lilla vita kulan med sina vattenfyllda plastklot.

5. Mandala av strandfynd är ett klurigt pyssel – men fint blir det. Samla blommor, grässtrån, snäckor, stenar samt tång och skapa geometriska motiv genom att lägga fynden snyggt i sanden.

roliga strandaktiviteter
En ganska varm försommareftermiddag och nästan inte en kotte på Apelvikens fina, fina sandstrand.

6. Vattenkrig i vattenbrynet – o, den oändliga tillgången på vatten! Men se till att det är varmt i luften. Annars blir aktiviteten inte det minsta rolig.

7. Slott i sanden, jag menar att bygga sandslott. Det här var min uppväxt. Vilka kreationer det blev! Sandslott omgivna av vallgravar och dekorerade med snäckor.

8. Kanaler från vattnet till sanden är en annan rolig sak att göra på stranden. Man kan gräva kanalen runt sandslottet och koppla samman den med vallgraven. För övrigt kul att ha leksaksbåtar i.

9. Fotboll i sanden eller tennis eller volleyboll eller helt enkelt någon annan form av bollsport. Det är helt galna ytor att röra sig på, no kidding.

10. Vattenfärger i vattnet borde väl gå? Man tar med sig vattenfärger, papper samt pensel och målar nere vid vattenbrynet.

Det här var tio roliga saker att göra på stranden – och det behöver inte ens vara sommar för att man ska kunna göra dem. Tvärtom är försommaren en ideal tid för strandlek och -pyssel, enligt min mening.

Konsten att fotografera solnedgången

hur fotograferar man solnedgången

Konsten att fotografera solnedgången, snarare mina nybörjarförsök att ta färgsprakande solnedgångsbilder. Men nu har jag ändå jagat solnedgångar i en månad eller så och jag tycker jag lär mig allt mer för varje gång.

Du kanske kommer ihåg hur jag började? Jag rusade ut med kameran i högsta hugg, väntade in exakta klockslaget för solens nedgång och blev besviken när färgerna inte framträdde på himlen. Jag trodde det räckte att infinna mig vid havet för att jag skulle lyckas fånga ögonblicket med stort ö.

Vädret viktigt när du ska fotografera solnedgången

Tack och lov lärde jag mig läxan ganska tidigt, det var min sambo Christoffer som upplyste mig om att det måste finnas moln för att solnedgången ska fyllas av färger. Men inte vilka molnformationer som helst duger.

Molnen ska inte ligga som en tjock hinna över himlen, de ska vara uppspruckna och delvis skingrade. Som små molnöar på himlavalvet. På så sätt kan ljuset tränga igenom och reflektera.

Hög luftfuktighet är inte heller så dumt när man ska fotografera solnedgången. Tvärtom kan ljuset då reflektera ännu mer. Har det regnat under dagen eller hänger regnet i luften? Då kan du vara en vacker solnedgång på spåren.  

Kamerainställningarna påverkar hur bra bilderna blir

Jag har slarvat med kamerainställningarna, det ska medges. Min nyaste vän heter Sara och hon är proffsfotograf. Under våren när vi har arbetat ihop har hon försökt få mig att se över just inställningarna. A-läget, det gör underverk. Testa, testa!

Det så kallade A-läget är en funktion som finns inbyggd i systemkamerorna, i alla fall i Canon och Nikon, som jag förstått det. Jag kör ju Nikon och där vrider jag enkelt till läge A. Genom detta kameraläge kan man leka mer med ljuset och dessutom fånga ögonblicken snabbare.

tips för att fotografera solnedgången
En helt oredigerad solnedgångsbild. Ser du regnstråken i molnformationen? Så här brukar det se ut över havet i Varberg. Fotografiet är taget på stranden Kåsa, kanske en av de bästa platserna för att åtnjuta solens nedgång på himlen.

Jag har inte kört på auto i A-läget ännu, annars ska det vara toppen. Däremot har jag provat flera ISO-inställningar i kombination med läge A. Det är ännu ganska mycket ljus i solnedgången, har jag insett, och därför har jag förhållandevis låg ISO.

Väldigt enkelt förklarat innebär ISO hur mycket ljus kameran tar in. Lyckade bilder handlar mycket om att balansera ljuset, så ISO-inställningarna är viktiga. En annan viktig inställning är bildformatet, se till att fotografierna får RAW-formatet. Då blir de detaljrika (och lätta att redigera i efterhand).

Även platsen spelar roll när du fotograferar solnedgången

Vädret och kamerainställningarna, två aspekter som avgör hur fin solnedgången blir på bild. Men även platsen spelar roll. När jag är ute och fotar ser jag hur vissa fotografer håller sig till en spot, de har liksom riggat innan solen går ner och har därför god tid på sig att ta bilderna.

Jag är inte lika organiserad. Fotograferar mer i rörelse, då vandringsromantiken är själen i det jag gör. Ser mig inte ens som fotograf, tror jag. Personligen gillar jag när solnedgångsbilderna innehåller något mer än bara själva solnedgången.

Ett knep är att fokusera på en annan detalj, som jag gjort här, här och här. Det är ingen slump att en del av strandremsan brukar vara med på bilderna, eller något annat för den delen. Också en vacker molnformation kan vara det som ger bilden det lilla extra lyftet.

På Nikon.se kan du läsa mer om att fotografera solnedgången

Nikon.se – vilken guldgruva av kunskap! Jag har nyligen hittat dit och lär mig ständigt nya saker genom fotoguiderna. Nikons guide för hur du fotograferar solnedgången är allmän, du behöver alltså inte ha en Nikon-systemkamera för att få glädje av tipsen.

Stresslindring av att tillbringa flera timmar utomhus

strandpromenaden i varberg solnedgången

Jag gjorde misstaget att gå upp så i stressen att jag skippade mina långa utomhusvistelser i fem dagar. I stället pressade jag på framför skärmen och kände mig allmänt miserabel.

Det blir som en ond cirkel, stress som föder stress när man slutar göra sakerna man mår bra av. Jag vet ju numera att inget gör mig så lugn som att tillbringa flera timmar i sträck utomhus, allra helst ska jag röra mig mellan skogen och havet.

subbe fyr i milt kvällsljus
Behagligt ljus i solnedgången i går, kvällsmolnen passar bra som bakgrund till Subbe fyr.

Stressen kan göra mig väldigt disträ, på riktigt får jag så allvarliga närvaroproblem att det är läskigt. Jag känner mig avtrubbad från mig själv.

Men att bege mig ut i naturen, känna dofterna, höra ljuden, det gör susen. Jag får stresslindring nästan bums.

varbergs strandpromenad under kvällsmolnen
Förvånansvärt få njuter av solnedgångarna vid havet, och detta trots den otroligt fina strandpromenaden och det magiska kvällsljuset. Här ses promenadvägen från stranden Kåsa.

På nolltid går jag från att vara bedövad till att vara uppfylld. Uppfylld av ALLT. Känslan slår det mesta, den går inte att beskriva och därför ska jag inte ens försöka.

Att befinna sig på stranden i solnedgången är den perfekta platsen att gå ner i varv och börja andas i normaltakt, tycker jag. Se bara lugnet i bilderna!

Psykiskt tärande att vänta på svar efter cancerprovtagning

snäcka och rosa tång i sanden

Är det jag som har cancer? Nej, inte jag. Jag är bara en i mängden av canceranhöriga. Vi är ganska många. Saker har på olika sätt gått i önskad riktning under flera år, ändå blir jag lika knockad varje gång det är dags för ny cancerprovtagning.

Då är det som att ett sår rivs upp och dessvärre finns det för många sådana sår. Jag befarar att såren aldrig kommer läkas helt, tror inte ens de kommer bli ärr.

stenar i våt sand
Apelvikens strand blir genast annorlunda genom makroobjektivet.

Det finns flera skäl till att jag varit på uselt humör senaste veckan, men den främsta anledningen är cancerprovtagningen. Något stort pyr inom mig och vid minsta lilla sak sprakar det till.

Jag är bra på att hålla mig sysselsatt, på att skingra tankarna, det är jag. Men den här väntan på svar finns alltid i bakhuvudet. För mig – i mitt begränsade perspektiv – finns inget mer psykiskt tärande än just väntandet.

Begränsat perspektiv, javisst, vågar inte tänka på hur det är för personen som faktiskt har – eller som haft – cancer.

Vindsurfing – en av de saker jag inte fixar men ändå provat

gå vindsurfingkurs i apelviken

Vindsurfing, det ser ju så himla enkelt ut när seglen fångar vinden och brädan glider över vattnet. Jag går förbi vindsurfarna i Apelviken nästan dagligen, eller åtminstone nästan varje blåsdag. För mig representerar de känslan av frihet och det är många gånger jag velat surfa med dem.

Året före vi skulle fylla 30 provade jag och bästa vännen Therese flera saker vi trodde skulle lindra det hårda åldersslaget. Vindsurfing är en av dessa saker. Vi skrev in oss på en vindsurfingkurs. Under två intensiva dagar skulle vi alltså lära oss äga vinden och vågorna och med det öka i coolhet. Hah!

vindsurfing varberg

Vindsurfingen gick alldeles utmärkt för Therese, hon lärde sig manövrera brädan och seglet ilsnabbt. Jag däremot kunde inte stå upp på brädan, då det krävde ett balanssinne och en ledstabilitet jag inte har. Jag förmådde inte heller dra upp och hålla seglet, det var alldeles för tungt för mina klena muskler.

vindsurfa i apelviken varberg

Redan från början hade jag med mig att vindsurfing kanske inte skulle funka för värkkroppen. Jag ville ändå försöka – för hur kan jag veta vad som går och inte går innan jag gett det en chans? Jag fick avbryta kursen inom en timme. Tråkigt? Självklart. Men jag tar inte längre sådana här saker som bakslag, är mest bara glad att jag testade.

lär sig vindsurfa i apelviken

Jag har levt med värk i 25 år av mitt 35-åriga liv, och med sjukdom hela livet. Det är mycket jag inte fixat genom åren och jag har varit jätte-jätteledsen över dessa saker. När jag var barn och tonåring var det en enorm sorg att inte klara sådant som mina jämnåriga skolkamrater gjorde.

Numera borstar jag av mig det, reser mig upp och går vidare direkt. Vindsurfing var inte rätt sak för mig, men det finns massa annat kul jag kan göra och det har också jag gjort.