Kategori: Upplevelser

Publicerat

Fredagsfika på Kullagårdens glutenfria stenugnsbageri

älgaslätt i veddige

Det hör verkligen inte till vanligheterna att jag kan vraka och välja på massor av gott att äta, särskilt inte när jag äter ute. Men på Kullagårdens glutenfria stenugnsbageri hände det. Där görs det mesta veganskt och fritt från de vanligaste allergenerna.

baksidan på kullagårdens glutenfria stenugnsbageri

I fredags var jag i väg på en liten utflykt till Derome trä- och nostalgimuseum och efter museibesöket åktes det till grannorten Veddige för att fika. Det var bästa vännen Therese som tog med mig ut på fredagsäventyret, hon har riktigt bra koll på Varbergs förtjusande lantställen och stenugnsbageriet visste hon av erfarenhet skulle vara toppen.

Vackert beläget i en gammal ladugård vid ån Viskan

Jag har kommit att uppskatta matställen på landet, de är oftast vackert belägna i fridfull natur. Så är även fallet med Kullagårdens glutenfria stenugnsbageri. Bageriet finns i en gammal ladugård vid ån Viskan.

ån viskan i veddige

Det var en strålande dag med solglitter på vattnet och i lövverken, perfekt att tillbringa utomhus på serveringen. Fördelen med ett lantställe som detta är att de har generöst med plats. Jag och Therese satt långt från de övriga gästerna och filosoferade om livet, precis som sig bör på en fika två bästa vänner emellan.

Chockartat mycket fika på stenugnsbageriet

Personligen tycker jag det är genialiskt att baka kakor och laga mat med så få allergener i som möjligt. Oändligt många fler kan njuta av det goda då. När jag botaniserade bland maten på stenugnsbageriet blev jag chockad av hur många valmöjligheter jag hade.

stenugnsbakad pizza med potatis och kapris
Vegansk pizza. Första gången jag provar pizza med potatis.

Pizzor, mackor, tårtor och småkakor. Det första valet föll på en stenugnsbakad pizza med potatis, kapris, ost, dillsås och citron – allt veganskt. Det andra valet – det viktigaste av dem bägge – föll på en rabarbermazarin och seg chokladcookie. Hujedamej, så gott! Har inte fikat mazarin på evigheters evighet.

min bästa vän therese på vår fredagsfika
Min fina, fina bästa vän Therese.

Efter fikan gick jag och Therese längs strandpromenaden vid Viskan. Vi är båda uppvuxna i trakterna och pratade gamla minnen medan vi beundrade den fina platsen. I tonåren uppskattade vi inte området alls, men i dag är inställningen en helt annan. Kullagårds- och Viskanområdet i Veddige ger såväl skönhet som ro.

älgaslätt väg i veddige

Jag kommer återvända till Kullagårdens glutenfria stenugnsbageri. Snart, väldigt snart.

Mer information om Kullagårdens glutenfria stenugnsbageri

Hur hittar man till Kullagårdens glutenfria stenugnsbageri, vad finns på deras meny och vilka öppettider har de? Matstället ligger på den gamla Älgaslättsvägen i Veddige.

kullagård viskan

Det säger kanske inte så mycket, så jag tänker det är bättre att jag tipsar om deras webbplats. På webbplatsen för stenugnsbageriet hittar du all nödvändig information inför utflykten.

Publicerat

Derome trä- och nostalgimuseum – ett litet fredagsbesök

välkommen till derome trämuseum

Stort och nervöst, så kändes det att bege mig ut på fredagsutflykt tillsammans med bästa vännen Therese. Har nästan inte varit ute på något sedan coronans utbrott i Sverige.

träskulptur ansikte med skägg

Då började vi ändå småskaligt med en tur till Varbergs landsbygd, mer exakt till min gamla hembygd Derome. Där finns ett trämuseum vid namnet Derome trä- och nostalgimuseum.

utställning av träskulpturer

Jag har minnen av att jag besökte trämuseet när jag gick på Deromeskolan, annars har jag inte varit där på decennier.

med handväskan som vapen i trä
Trämodell av den ikoniska statyn Med handväskan som vapen.

Det är ett speciellt museum, helt och hållet drivet av entusiasters genuina kärlek för träfigurer och livet förr.

uggla i trä skulptur

Museet har till och med en privatägare, tror jag. Han är en av dem som drivit Derome såg och Deromegruppen.

Utställningar och föremål på Deromes eget trämuseum

Utställningarna och de otaliga föremålen är utspridda i flera byggnader, med andra ord är Derome trä- och nostalgimuseum som en gård. Inte en så liten gård, heller.

derome trä- och nostalgimuseum

En av byggnaderna rymmer en utställning av träskulpturer, en annan en av gamla maskiner, ytterligare en fågelholks- liksom papperstillverkning och så fortsätter det.

derome trämuseum gunnar svensson

Det finns många saker att pilla på och pyssla med, vilket jag tänker tilltalar barnasinnet. Mitt sinne talar det i alla fall till, och jag är ju 35-plussare. Vågade dock inte röra så mycket som jag kanske ville.

träfigur sågverk

Efter att ha gått in i flera byggnader kom vi till min favoritdel av trämuseet, utställningen med Gunnar Svenssons träfigurer.

träfigurer gubbar sågar

Hans träsniderier föreställer människor i arbetar- och bondemiljöer, och de berättar många historier om vardagen förr i tiden.

gunnar svensson träsnideri

Man skulle kunna tro att vi var klara efter allt detta upptäckande, men icke. Då återstod nämligen huvudbyggnaden med ännu fler museiutställningar.

gunnar svensson trä utställning

Vi tittade på allt från gamla snickarmaskiner till nostalgimiljöer. Tänk dig gamla sågverk, kök och sovrum, typ sådant.  

trämuseum i derome

Museibesöket var bara början på min och Thereses fredagsutflykt. Vi fortsatte vår färd till Kullagårdens glutenfria stenugnsbageri i Veddige.

Mer information om Derome trä- och nostalgimuseum

Derome trä- och nostalgimuseum, kanske har jag gjort dig nyfiken på besöksmålet? I så fall tycker jag du ska ta dig en titt på museets webbplats – läs vidare om utställningarna och öppettiderna via länken.  

Publicerat

10 saker att göra på stranden – när det inte är sommar

10 saker att göra på stranden

Varberg och inte minst Apelviken så här års, jag älskar det. Det är lite som lugnet före stormen, fantastiska försommardagar innan turistsäsongen drar i gång och en våg av människor drar över stranden.

Ännu kan jag åtnjuta synen av den långa, vita och nästan tomma sandstranden. Jag ömsom förvånas, ömsom gläds över hur få som väljer att gå dit. Med så mycket yta är Apelvikens strand den perfekta platsen för pyssel och aktiviteter.

10 saker att göra på stranden

Jag har fnulat på roliga saker att göra på stranden – på vilken relativt tom strand som, alltså – och det här har jag kommit fram till.

1. Picknick på stranden är ju ganska givet. Det behöver inte bli så stort, en macka och kaffe eller kanske en sallad och frukt. Visst smakar maten godare när man äter den utomhus?

2. Tre-i-rad i sanden ordnas enkelt. Rita upp spelplanen med ett finger eller en pinne och leta strandfynd att använda som spelpjäser. Snäckor och stenar brukar fungera alldeles utmärkt.

3. Skattjakt efter strandfynd är också en enkel sak att göra på stranden. Skattjakten kan göras till en tävling – vem hittar tio snäckor först? Men den kan också gå ut på att ”bara” finna vackra natursaker.

4. Boccia i sanden kräver visserligen att man har ett bocciaset, men det är en väl värd investering. Gammal som ung kan delta i leken och försöka träffa den lilla, lilla vita kulan med sina vattenfyllda plastklot.

5. Mandala av strandfynd är ett klurigt pyssel – men fint blir det. Samla blommor, grässtrån, snäckor, stenar samt tång och skapa geometriska motiv genom att lägga fynden snyggt i sanden.

roliga strandaktiviteter
En ganska varm försommareftermiddag och nästan inte en kotte på Apelvikens fina, fina sandstrand.

6. Vattenkrig i vattenbrynet – o, den oändliga tillgången på vatten! Men se till att det är varmt i luften. Annars blir aktiviteten inte det minsta rolig.

7. Slott i sanden, jag menar att bygga sandslott. Det här var min uppväxt. Vilka kreationer det blev! Sandslott omgivna av vallgravar och dekorerade med snäckor.

8. Kanaler från vattnet till sanden är en annan rolig sak att göra på stranden. Man kan gräva kanalen runt sandslottet och koppla samman den med vallgraven. För övrigt kul att ha leksaksbåtar i.

9. Fotboll i sanden eller tennis eller volleyboll eller helt enkelt någon annan form av bollsport. Det är helt galna ytor att röra sig på, no kidding.

10. Vattenfärger i vattnet borde väl gå? Man tar med sig vattenfärger, papper samt pensel och målar nere vid vattenbrynet.

Det här var tio roliga saker att göra på stranden – och det behöver inte ens vara sommar för att man ska kunna göra dem. Tvärtom är försommaren en ideal tid för strandlek och -pyssel, enligt min mening.

Publicerat

5 skäl till att jag älskar växten japanskt körsbärsträd

japanska körsbärsblommor

Häromdagen skrev jag ett blogginlägg om skälen till att jag älskar vitsippor och nu vill jag göra detsamma om varför jag tycker så mycket om japanska körsbärsträd. Känns fantastiskt glädjerikt att kunna ägna dagarna åt att skriva om sådant jag tycker är vackert.

1. Körsbärsblomningen är underbar men kort

Jag hade gärna haft ett evigt blommande japanskt körsbärsträd utanför fönstret, men det går ju inte. Körsbärsblomningen är underbar men kort. Kanske är det det ögonblickliga som gör att jag skattar körsbärsblommorna så högt. Det finns en poetisk skönhet i så sköra ögonblick, i förgängligheten.

2. Skrivs dikter om japanska körsbärsträd…

… och jag får väl medge att jag försökt imitera de japanska haikudikterna många gånger. Jag tycker jätte-jättemycket om haiku och längtar efter att finna ron till att skriva sådana kortdikter igen.

”Åh, åh –
allt jag kunde säga
vid blommande Yoshino-berget”

– Teishitsu i tolkning av Eiko och Christer Duke

Diktformen haiku härrör alltså från Japan. Dikten är ett slags bunden form. När den översätts till svenska (och engelska) får den tre rader.

japanskt körsbärsträd

Den första raden har fem stavelser, den andra sju och den tredje fem. Fem-sju-fem är mönstret i den bundna formen.

”Under körsbärsblommen –
där förblir  
ingen främling”

– Issa i tolkning av Eiko och Christer Duke

Det går också att skriva så kallad fri haiku. Då är det mer känslan man eftersträvar, den där något snopna slutklämmen som ger dikten en djupare mening.

japanska körsbärsträd

Haikuexemplen här ovanför är från den förtjusande lilla boken Haiku från 2003.

3. Dagdrömmer om den högtidliga Hanami i Japan

När jag ändå skriver ett inlägg om japanskt körsbärsträd (i vilket jag lyfter fram haiku) passar jag på att berätta om en dagdröm jag har.

Jag fantiserar om att få uppleva sakura under Hanami i Japan. Sakura är namnet på körsbärsträdet och Hanami på festivalen som firar dess blomning under våren.

japansk körsbärsblomma

Körsbärsblomningen är nästan som en högtid i sin egen rätt och i Sverige anordnar man liknande festivaler, bland annat i Göteborgs botaniska trädgård. Har faktiskt aldrig varit där och inte heller vid blomningen i Kungsträdgården i Stockholm. Det vill jag ändra på.

Det är mängden japanska körsbärsträd jag skulle vilja uppleva. Måste vara magiskt med alla de rosa blomstren som fyller synfältet.

4. Japanskt körsbärsträd har rosa blommor…

… och jag älskar färgen rosa. Körsbärsrosa, borde inte blommornas nyans ha ett eget namn? Jag tycker att rosaskimret på träden inte liknar något annat.

5. Japanska körsbärsträd väcker barndomsminnen

Jag har flyttat tillbaka till mina barndomskvarter och ett av de finaste minnena jag burit med mig härifrån är just de japanska körsbärsträden.

blomning japanskt körsbärsträd
Bilderna på körsbärsblommorna och humlorna har jag dock inte tagit hemma. De är tagna utanför Varbergs sjukhus, som jag ofta passerar på mina promenader.

Det är mycket som inte är vackert med dessa slitna miljonprojektshus, grönområdena och blomträden som fyller dem är undantag.

Publicerat

5 skäl till att jag älskar vårblomman vitsippa

5 skäl att jag älskar vårblomman vitsippa

Vitsippa är nog min favoritblomma. Har länge tänkt att inget är ljuvare än körsbärsblomningen, men vid närmare eftertanke är det få saker som fyller mig med sådan glädje som att se vitsippor täcka marken.

Den här våren har jag kunnat njuta av skönheten länge. Fördelen med det halvtaskiga vädret är att det förlängt våren och därför är jag innerst inne tacksam att värmen hållit sig borta.

Jag bor i utkanten av Varbergs stad och har skogen runt hörnet. Har vandrat på skogsstigarna otaliga gånger bara för att få se havet av vitsippor igen och igen…

1. Vitsipporna breder ut sig överallt på marken

Nog för att vitsippan är vacker i sin egen rätt, ändå är det ymnigheten som fyller mig med en poetisk kärlek. Genast får lövskogarna ett sagoskimmer när vitsipporna breder ut sig överallt. Än perfektare blir synen när ljuset strilar genom lövverken och ner över blomstren.

2. Finns många vackra sagor om vitsippa

Det var i första klass jag hörde den, sagan om vitsippan. Den har kopplingar till grekisk mytologi, kanske visste jag redan där och då att det var antikvetare jag skulle bli som vuxen.

sagor om vitsippor
Vit på ovansidan, lätt röd på undersidan. Tårar och blod.

Enligt den grekiska mytologin blev vitsipporna till genom blodet från Afrodites döde älskare Adonins och de tårar hon fällde över hans livlösa – men o, så vackra – kropp.

På samma plats där händelsen utspelat sig växte en skör liten blomma, vit på ovansidan och med en skiftning av rött på undersidan.

3. Rättelse: finns många HEMSKA sagor om vitsippor

Okej, okej, så kanske att sagan om Afrodite och Adonis inte är jättevacker. Kanske är den riktigt, riktigt hemsk. Märkligt nog tycks blomman ha inspirerat till många otäckheter i folklore.

I Kina planteras vitsippa på gravarna, dödsblomma som den är i detta land. Tyskland, då? Där är den häxornas blomma – hexenblume – och växer där häxorna dansar. I Storbritannien är den däremot en älvblomma, vilket jag kan förstå (se min älvbild så förstår du varför jag förstår).

Läs mer om vitsippesagor på Sagobygdens blogg, Sagobygden.blog.

4. Vill skriva en dikt om temat vitsippa…

… eller kanske inte bara en eller två eller tre dikter. Oavsett vilket tror jag att jag bär på något litet om vitsippan, må det bli epik eller lyrik av den inre bilden.

vitsippa i skog

Jag försöker bygga upp en inre symbolbank med djur, växter och platser som betyder något för mig och som dessutom har en djupare kulturell betydelse. Där platsar vitsipporna.

Löjligt, måhända. Men ja, sådan är jag. När jag blundar och tänker på vitsippor ser jag romantiska sagoäventyr i svunna tider framför mig. Gränsen mellan myt och verklighet, borta.

5. Går utmärkt att pyssla med vitsippor

Tänk dig vilka fina små blombuketter du kan göra av vitsipporna du plockat under din skogspromenad. Har själv tänkt tanken oräkneliga gånger. Det blev dock inga vitsippebuketter i år.

Däremot plockade jag en del vitsippor och lade dem i blompressen. Än så länge verkar blommorna hålla, de har väl legat i några veckor eller så i väntan på att jag ska bestämma mig för vad jag ska göra med dem. En tavla, ett smycke eller ett bokmärke?

pressa blommor
Scillor och vitsippor är de första blommorna jag pressat, både i vår och i vuxen ålder.

Att ställa blommor i färgat vatten är ett roligt barnpyssel och vitsippan är ideal för ändamålet, spröd och ljus som den är. Vilken färg får de vita kronbladen om blomman står i rött, grönt eller gult vatten? Färga vattnet med karamellfärger. Billigt och enkelt.

Jag borde nämnt vitsippa som ett förtjusande vårtecken, det borde jag faktiskt. Nu fick det ingen egen punkt. Men vår, vad är väl mer vårligt än vitsippor överallt?

Publicerat

The green witch’s grimoire av Arin Murphy-Hiscock

pysselbok om att göra en grimoire

Nej, jag är ingen häxa. Men jag är fascinerad av häxornas värld och har på sistone funnit det inspirerande att fördjupa mig i deras moderna lore. Arin Murphy-Hiscock ska vara något av en auktoritet på ämnet.

Hennes The green witch gjorde mig pepp på att läsa ännu mer om den gröna häxans eller naturhäxans livsstil, därför fortsatte jag direkt vidare till boken The green witch’s grimoire. Det var en minst lika spännande läsning.  

The Green Witch’s Grimoire är mer av en diy- och inspirationsbok än en teoribok om häxkonsten. Den handlar om hur man gör en egen magibok, dock inte en magibok i den mest fantastiska bemärkelsen. I alla fall inte nödvändigtvis.

Instruktioner för att göra en grimoire från grunden

Så som Murphy-Hiscock beskriver grimoiren påminner den starkt om en naturhandbok. I boken samlar man den kunskap man förvärvar om naturen. Främst genom att studera och uppleva den.

Man läser på om liksom plockar och provar växter – givetvis inte hejvilt då vissa växter är giftiga.

göra en skuggornas bok med naturmagi
På tal om pyssel med blommor. Ska införskaffa glasburkar för att kunna göra maskrosmarmelad respektive maskrossirap i dag. Maskrosorna är överallt nu och jag älskar det.

Iakttagelserna man gör skriver man ner i grimoiren, må det vara att man lärt sig receptet på en ny brygd eller mediterat över en blomma. Mycket av The green witch’s grimoires fokus ligger på tekniker för att göra en personlig och vacker bok.

Hur gör man eget papper, vilka bindningar passar ändamålet bäst och hur organiserar man bokens innehåll?

Eftersom jag själv har börjat pyssla med växter – liksom ägnar mycket av min tid åt att fotografera blommor i naturen – finner jag pysselmomenten Murphy-Hiscock beskriver särskilt givande. Jag går även i tankarna att skapa eget papper med mina pressade blommor.

Magiska inslag för att göra en skuggornas bok

Arin Murphy-Hiscocks The green witch’s grimoire är ju inte en instruktionsbok i magi för intet, nejdå, nejdå. Författaren delar frikostigt med sig av tips för att besvärja och välsigna, sådana saker en naturhäxa absolut kan tänkas göra.

Hon beskriver bland annat hur man välsignar sin skuggornas bok på olika vis, som ett sätt att skydda dess hemligheter. Grimoiren är en väldigt personlig bok, den gränsar till en dagbok. Kanske därför det är så viktigt att skydda dess innehåll.

Faktiskt berättar Hiscock-Murphy ingående hur man för anteckningar om sina dagliga upptäckter längs den gröna häxans väg. Att föra dagbok kan vara tämligen avkopplande och läkande, och författaren ger exempel på välgörande skrivövningar i stil med flödesskrivning.

Oväntat läsvärd och hands-on, så skulle jag vilja sammanfatta mitt positiva intryck av The green witch’s grimoire. Trots detta kommer jag vila från häxböcker en vecka eller så, har redan påbörjat paranormal mystery-boken The vampire knitting club.

Mer information om The green witch’s grimoire

the green witch's grimoire av arin murphy-hiscock

Originaltitel: The green witch: Your complete guide to the natural magic of herbs, flowers, essential oils, and more
Serie: –
Författare: Arin Murphy-Hiscock
Översättare: –
Utgivningsår: 2020
Bokförlag: Adams media
Sidantal: 256

Publicerat

The green witch av Arin Murphy-Hiscock

bok om grön häxkonst

The green witch är Arin Murphy-Hiscocks populära handbok i grön häxkonst och är även den första engelskspråkiga boken jag läst på länge.

Den värkrelaterade hjärntröttheten har hindrat mig från att läsa böcker på engelska, tyvärr. Men all tid jag tillbringar utomhus gör mig gott. För första gången på ett år har jag lyckats läsa en engelsk bok till fullo. Äntligen!

Känns ju lite symboliskt att det blev en naturbok, i alla fall på sitt sätt. The Green Witch är en korsning mellan esoterik och ekokritik, kanske därför jag finner den så fascinerande. Murphy-Hiscock beskriver en häxkonst som värnar naturen och människan.

Häxkonsten i fråga har inslag av wicca, men behöver inte alls vara religiös som just wicca är. Tvärtom gränsar den gröna häxans väg till livsstil och självhjälp, det bästa av allt är att man kan vandra vägen hur kort eller långt man vill.

Omsorgen om naturen viktig i den gröna häxkonsten

Själva essensen i den gröna häxkonsten är omsorgen man visar naturen. Genom att ta hand om naturen tar man också hand om hela omgivningen, det ena föder det andra.

Mycket av The green witchs fokus ligger även på vikten av att förvärva kunskap om naturen. Boken uppmuntrar läsaren att flitigt studera och känna in allt från årstidernas omvälvande växlingar till örternas specifika egenskaper.   

Det man inte kan läsa sig till kan man i stället uppleva, så länge man inte börjar plocka och äta växter i naturen hejvilt. Försiktighet krävs! Man kan meditera över en blomma eller i en solnedgång, typ så. Jag gillar idén.

En lärorik häxbok med många praktiska delar

The green witch innehåller många praktiska delar, såväl uppslagsverk i mindre skala som instruktioner till hur man tillvaratar växter. Här har jag till och med fått lära mig mer om magiska stenars betydelser och hur man renar hemmet från negativa energier.

Grön häxkonst, kanske inget jag tror på fullt ut. Samtidigt tar jag till mig en del av det Arin Murphy-Hiscock lär. Jag kommer definitivt använda flera av hennes meditationsövningar och faktiskt behöver man inte vara häxa för att göra en egen grimoire.

Mest av allt tycker jag boken är ett intressant stycke folklore, esoterism och ockultism. Jag fortsätter med författarens The green witch’s grimoire på direkten.

Mer information om The Green Witch

the green witch av arin murphy-hiscock

Originaltitel: The green witch’s grimoire: Your complete guide to creating your own book of natural magic
Serie: –
Författare: Arin Murphy-Hiscock
Översättare: –
Utgivningsår: 2017
Bokförlag: Adams media
Sidantal: 256

Publicerat

Tänk som ett träd av Jacques Tassin

jacques tassin tänk som ett träd

Tänk som ett träd är den franske växtekologiforskaren Jacques Tassins filosofiska skrift om träden på vår planet.

Den cirka 120 sidor långa boken är även en kritik mot antropomorfismen, som bland annat innebär att människan tillskriver växter samma egenskaper som sig själv.

Jag kan tänka mig att kritiken främst riktas mot populärvetenskapliga böcker i stil med Peter Wohllebens Trädens hemliga liv.

Tassin menar att träden är fantastiska som de är och att deras egenskaper därför inte behöver rysch-pyschas av kanske inte fullt belagd forskning.

Det är inte för intet som trädets form går igen i så mycket, till och med i vår idéhistorias tankekartor, där logiska resonemang förgrenas.

I Tänk som ett träd läser jag om hur livet på jorden är sammanlänkat med träden och hur de storartade växterna i sin tur har en unik anpassningsförmåga. Beakta hur trädet vajar i vinden! Följsamhet är nyckelordet.

böcker om träd
På sistone har jag stirrat så mycket i talltopparna att min nackvärk triggats. Anledningen till beteendet? Skogen runt knuten har haft ett tillfälligt besök av en hel ugglefamilj och jag har hoppats på att få se ugglorna igen och igen.

Krama ett träd, då, ska det vara bra? Njaej, inte om jag ska tro Jacques Tassin. Han avfärdar hälsotrenden men månar samtidigt om att lyfta fram forskningen som visar på naturvistelsernas positiva hälsoeffekter.

Människan mår bra av skogen, hon rent av behöver den. I framtiden kan det bli så att hon behöver träden än mer, och då inte minst i en klimat- och miljösynpunkt.

En av alla de fantastiska sakerna med träden är att de är energimässigt självförsörjande. De använder koldioxiden i luften för att producera syre.

Trädväxterna är dessutom under av hållbarhet, de konsumerar nämligen mycket, mycket mindre än vad de producerar.

Människan – och det andra livet på jorden – har stor nytta av trädens resurser. Är trädet måhända den perfekta förebilden för vår framtida energiproduktion och -förbrukning?

Det finns mycket att lära av de gröna jättarna.

Mer information om Tänk som ett träd

tänk som ett träd av jacques tassin

Originaltitel: Penser comme un arbre
Serie: –
Författare: Jacques Tassin
Översättare: Astrid Hjort
Utgivningsår: 2020
Bokförlag: Bakhåll
Sidantal: 125

Publicerat

Konsten att fotografera solnedgången

hur fotograferar man solnedgången

Konsten att fotografera solnedgången, snarare mina nybörjarförsök att ta färgsprakande solnedgångsbilder. Men nu har jag ändå jagat solnedgångar i en månad eller så och jag tycker jag lär mig allt mer för varje gång.

Du kanske kommer ihåg hur jag började? Jag rusade ut med kameran i högsta hugg, väntade in exakta klockslaget för solens nedgång och blev besviken när färgerna inte framträdde på himlen. Jag trodde det räckte att infinna mig vid havet för att jag skulle lyckas fånga ögonblicket med stort ö.

Vädret viktigt när du ska fotografera solnedgången

Tack och lov lärde jag mig läxan ganska tidigt, det var min sambo Christoffer som upplyste mig om att det måste finnas moln för att solnedgången ska fyllas av färger. Men inte vilka molnformationer som helst duger.

Molnen ska inte ligga som en tjock hinna över himlen, de ska vara uppspruckna och delvis skingrade. Som små molnöar på himlavalvet. På så sätt kan ljuset tränga igenom och reflektera.

Hög luftfuktighet är inte heller så dumt när man ska fotografera solnedgången. Tvärtom kan ljuset då reflektera ännu mer. Har det regnat under dagen eller hänger regnet i luften? Då kan du vara en vacker solnedgång på spåren.  

Kamerainställningarna påverkar hur bra bilderna blir

Jag har slarvat med kamerainställningarna, det ska medges. Min nyaste vän heter Sara och hon är proffsfotograf. Under våren när vi har arbetat ihop har hon försökt få mig att se över just inställningarna. A-läget, det gör underverk. Testa, testa!

Det så kallade A-läget är en funktion som finns inbyggd i systemkamerorna, i alla fall i Canon och Nikon, som jag förstått det. Jag kör ju Nikon och där vrider jag enkelt till läge A. Genom detta kameraläge kan man leka mer med ljuset och dessutom fånga ögonblicken snabbare.

tips för att fotografera solnedgången
En helt oredigerad solnedgångsbild. Ser du regnstråken i molnformationen? Så här brukar det se ut över havet i Varberg. Fotografiet är taget på stranden Kåsa, kanske en av de bästa platserna för att åtnjuta solens nedgång på himlen.

Jag har inte kört på auto i A-läget ännu, annars ska det vara toppen. Däremot har jag provat flera ISO-inställningar i kombination med läge A. Det är ännu ganska mycket ljus i solnedgången, har jag insett, och därför har jag förhållandevis låg ISO.

Väldigt enkelt förklarat innebär ISO hur mycket ljus kameran tar in. Lyckade bilder handlar mycket om att balansera ljuset, så ISO-inställningarna är viktiga. En annan viktig inställning är bildformatet, se till att fotografierna får RAW-formatet. Då blir de detaljrika (och lätta att redigera i efterhand).

Även platsen spelar roll när du fotograferar solnedgången

Vädret och kamerainställningarna, två aspekter som avgör hur fin solnedgången blir på bild. Men även platsen spelar roll. När jag är ute och fotar ser jag hur vissa fotografer håller sig till en spot, de har liksom riggat innan solen går ner och har därför god tid på sig att ta bilderna.

Jag är inte lika organiserad. Fotograferar mer i rörelse, då vandringsromantiken är själen i det jag gör. Ser mig inte ens som fotograf, tror jag. Personligen gillar jag när solnedgångsbilderna innehåller något mer än bara själva solnedgången.

Ett knep är att fokusera på en annan detalj, som jag gjort här, här och här. Det är ingen slump att en del av strandremsan brukar vara med på bilderna, eller något annat för den delen. Också en vacker molnformation kan vara det som ger bilden det lilla extra lyftet.

På Nikon.se kan du läsa mer om att fotografera solnedgången

Nikon.se – vilken guldgruva av kunskap! Jag har nyligen hittat dit och lär mig ständigt nya saker genom fotoguiderna. Nikons guide för hur du fotograferar solnedgången är allmän, du behöver alltså inte ha en Nikon-systemkamera för att få glädje av tipsen.

Publicerat

Medan jag har er kvar av Tor Åge Bringsværd

tankar om att bli gammal på apelvikens strand

Medan jag har er kvar: Tankar om att bli gammal verkar vara en förtjusande liten bok, tänker jag och slår till på biblioteket. När man lånar böcker på bibblan kan man kosta på sig små utsvävningar bara för att.

apelviken i varberg rosa solnedgång
När man filosoferar om livets stora frågor passar det bra att bege sig till Apelviken i solnedgången.

För att låna en bok om livet på ålderdomens höst när man är 35 är ändå lite av en chansning. Jag var nyfiken och efter att ha läst Tor Åge Bringsværds essä är jag glad att nyfikenheten åter uppmuntrade mig att prova något nytt.

Redan den första boksidan låter mig veta att jag och Bringsværd har saker gemensamma: våra brinnande intressen för gamla kulturer och upptäcktsresande.

vit måsfjäder i tång på strand
En vit måsfjäder, för att jag inte kunde låta bli.

Han varseblev sin ålderdom när han skulle gå upp för den urgamla persiska religionen zoroastrianismens heliga berg i Iran. Kroppen sa stopp. Ville inte röra sig en centimeter till.

”Jag har inget emot att bli gammal. Det är att dö jag inte gillar. Men sådana ting hänger dessvärre ofta samman.”

– Tor Åge Bringsværd

Krämpor – i synnerhet sina egna – skriver Bringsværd ärligt om. Jag älskar det! Han tacklar ålderskrämporna på ett humoristiskt sätt, men skrattar samtidigt inte bort dem.

Det är klart att det skär i hjärtat när man inte längre orkar som förut, när man börjar glömma saker man haft stenhård koll på och när ens vänner dör ifrån en. Eller när man har just så många rent av livshotande krämpor – nu menar jag sjukdomar – som får en att allvarligt undra hur lång tid man har kvar.

rosa himmel lila hav
Långt, långt därborta spatserar en ensam fiskmås.

Tor Åge Bringsværd är en prisbelönt norsk författare. I Medan jag har er kvar: Tankar om att bli gammal väver han samman ålderdomsbetraktelserna med skribentreflektioner. Jag gillar att läsa böcker om hur författare gör det.

Bringsværd ger mig perspektiv på just författarskapet, på självaste skrivlivet. Märkligt att ställas inför faktumet att man kanske skriver sin allra, allra sista bok.

Mer information om Medan jag har er kvar

medan jag har er kvar tor åge bringsværd

Originaltitel: Mens jeg har dere her, eller om det å bli gammel
Serie: –
Författare: Tor Åge Bringsværd
Översättare: Jan Wibom
Utgivningsår: 2021
Bokförlag: Lind & Co
Sidantal: 140