Utflykten till Hallandsgården i Halmstad, så avlägsen och ändå så nära. Under några dagar i somras kändes allt nästan – men bara nästan – som vanligt. Jag och bästa vännen Therese upptäckte omgivningarna så coronasäkert vi kunde och hamnade på friluftsmuseet. Vilken förtjusande plats! Linet blommade och jag trixade med kameran så att Therese kunde gå genom ett blåskimrande blomsterfält, älskar att leka med perspektiven.
På grund av corona och sjukdom träffas vi inte ofta, Therese och jag. Jag håller mig borta från det mesta för att skydda och samtidigt kunna vara med min familj, det är hos dem jag villhöver vara nu. Men i dag unnades jag den bästa födelsedagspresenten. Det blev en träff med Therese, en fika och promenad i skogsstråken runt hörnet och på minst två meters avstånd.
När träffades vi senast? Det var på hennes födelsedag i november. Jag skulle lämna en present utanför hennes dörr och det visade sig att hon inte var hemma. Var är du? förhörde jag mig då på telefon och det slutade med att jag åkte efter henne till affären. Bara för att på två meters håll ge henne födelsedagspresenten och få se henne, min ena livskamrat. Inget skulle någonsin skilja oss åt och så kom corona.
Det är inte bara i dag jag känner mig tacksam för att jag har Therese i mitt liv. Att få dela livet med en bästa vän är en av de vackraste gåvorna jag fått.
Jag gillade den första bilden väldigt mycket, ser ut som en vacker målning 😀
Vad roligt att ni fick träffas igen. Grattis på födelsedagen!
Tack. 💖 Det var helt fantastiskt att ses, jag behövde det av hela mitt hjärta. Införskaffade även ett par Doktor Westerlund i dag, btw. Vilken ljuvlig doft de sprider i köket! Kommer nog aldrig vilja vara utan dem. Jag har inte varit jätteaktiv med bloggandet de senaste månaderna och därmed inte heller läst så mycket av det andra skriver, vad har du på g? Nya pyssel, sticklingar etc?
Stort grattis och vad roligt att ni sågs. Jag gillar verkligen orginalbilden så fina färger och skärpa i den
Tack, Mirre. ❤️ Visst är det fantastiskt kul att leka med kameraperspektiven? Jag har efter en lång vila återigen plockat fram kameran och börjat fota omgivningarna. De här bilderna är dock från i somras. Det är som att min fotograferingslust försvinner med hösten och vintern, bara för att vakna igen på våren och sommaren. Har du några tips för hur man skapar fotorutiner som håller året runt?
Så fint skrivet inlägg 😊. Till din bästa vän 💕. Trevligt att ta en promenad & fika. I rätt ordning åxå 😃.
Du är lyckligt lottad att du har en bäste vän i vuxen ålder. Inte alla som har det.
Jag är verkligen lyckligt lottad, det håller jag med dig om. 💖 Har bott i samma stad i hela mitt liv med få undantag och har min familj, släkt och vänner här. Det gör att jag har många fina relationer nära inpå. Känns helt fantastiskt. Men sedan är det alltid speciellt att ha en person som man pratat med varje dag under uppväxten och delat drömmar med, det är en viss sorts kärlek.
Grattis på födelsedagen! Jag hoppas du har haft en riktigt bra dag (låter det som) Du har verkligen tagit fina bilder ute 🙂 Hoppas du även fick några fina presenter 🙂 <3
Tack, Amanda. 💖 Jag hade en jättebra födelsedag, den var dessutom nästan skärmfri. Älskar numera skärmfria dagar och jag gör vad jag kan för att fly datorsittandet. Bilderna i det här inlägget är tagna i somras, hade ett långt fotouppehåll över hösten och vintern. Nu har jag dock plockat fram kameran igen och vill gärna ta med den utomhus så ofta jag kan.
Tänk ändå hur fint det är att man får ha det där ”normala” stunderna. Samtidigt är jag ganska säker på att detta som vi lever i nu är vårt nya normala. Det kommer liksom aldrig bli som det vi hade innan.
Ja, de ”normala” stunderna är verkligen guld. Jag är inne på samma spår som dig, tror att vi fått en ny normalitet och det känns overkligt. Har levt i en surrealistisk dimma det senaste året och vet knappt vad jag gjort under den här tiden. Konstigt nog har dagarna rusat fram, vilket bara späder på overklighetskänslan för mig.
Tycker att original bilden var underbar ❤ härligt att du kunde träffa din väninna enda trots denna hemska coron
Tusen tack, Amanda. ❤️ Bilden är verkligen ett fint sommarminne. Längtar tillbaka. Linblommorna är vackra, jag älskar deras linblåa färg, tror till och med ”linblå” är ett eget ord för att färgen är så karaktäristisk. I vilket fall var blommorna väldigt tacksamma att fotografera och så därtill en idyllisk bakgrund. 😍 Jag tycker mycket om ditt soluppgångsfoto från i går.
Så fina bilderna vart. Bra att kunna träffas ibland trots pandemin och att ni håller avstånd. Önskade alla kunde ta detta på allvar för det är inte många som har munskydd i kollektivtrafiken trots att det är rekommenderat.
Tack. 💖 Jag kan tänka mig att det är fullt i kollektivtrafiken, trots allt som pågår. Har inte åkt kollektivt på över ett år, då jag aktivt undviker att vistas på för sociala platser. Känner mig rent av rädd för att åka buss eller tåg i nuläget. Hade aldrig kunnat gissa att jag skulle känna så inför något så vardagligt.