Skåda fyren och ängarna i naturreservatet Morups tånge (!)

trift morups tånge fyr

Jag sitter här med värsta värken och hjärntröttheten, men vill ändå skriva några rader om det inspirerande besöket till naturreservatet Morups tånge i Falkenberg. Therese och jag besökte platsen förra fredagen, och för mig var det verkligen ett ställe med stort s.

fåglar i glommen
Måsar på stranden mellan Glommens hamn och Morups tånge.

När jag gick över de ödsliga stränderna och triftgrönskande ängarna kände jag att jag klivit in i en saga. Kanske var det i en piratberättelse eller spökhistoria – eller i en selkieromans (om nu selkies egentligen är så romantiska). Platsen bjöd i vilket fall in till dagdrömmerier.

Försökte nå Morups tånge strandvägen…

Morups tånge, det ser ju ut att ligga så nära Glommen. Bara en liten, liten strand mellan Glommens hamn och naturreservatet. Även åsynen av Morups tånge fyr på andra sidan stranden lockar till att ta några kliv över stranden och sedan vara framme.

morups tånge fyr från glommens strand
Therese på stranden mellan Glommens hamn och Morups tånge. Se det tappra leendet!

Som jag skrev i förra inlägget om mitt och Thereses besök till Glommen var det precis så vi gjorde. Vi traskade ivrigt över den vackra stranden, för att liksom på riktigt kunna insupa hela bilden av naturområdet.

stenar tång vatten

Ganska snart stötte vi på det första hindret i form av vatten och dy. Vi vadade tappert över stället – och blev både blöta och geggiga på köpet. Väl dyngsura var det ju bara att fortsätta. Trodde vi.

fyr morups tånge falkenberg
Till slut blev det den här vägen. Inte så pjåkiga vyer!

Men upplevelsen blev faktiskt ännu gyttjigare och till slut vände vi tillbaka för att i stället gå den asfalterade vägen mellan Glommen och Morups tånge. Mycket smidigare och definitivt vackert, det också.

Praktfullt att mötas av Morups tånge fyr

Vi gick genom grinden in i Morups tånge och i alla fall jag kände mig liten i jämförelse med den ståtliga fyren. Den är praktfull, såväl i sin reslighet som skönhet. Faktiskt påminner den mig om fyren på Anholt, det är något med självaste atmosfären runt den som gör det.

vägen in till morups tånge naturreservat

Många kreatörer åker hit för att fotografera Morups tånge fyr, som byggnaden heter, med fältet av trift som breder ut sig framför den. Det har jag märkt i mitt flöde på Instagram, som just nu domineras av stämningsfulla naturbilder.

morups tånge fyr

Fyren ligger alltså mitt i naturreservatet och är ett lika självklart miljöinslag som sandstränderna, strandängarna, barrträdssnåren (?), otaliga kaninerna samt betande korna. Det var en del som solade i buskagen, något jag kan se mig själv göra i framtiden. Särskilt med tanke på att det verkar vara lugnare i reservatet än hemma i Apelviken.

Korta fakta om naturreservatet och fyren

Morups tånge har varit ett naturreservat och skyddat område sedan 1946. Det 210 hektar stora området ligger i Falkenbergs kommun och är privatägt. Bara 90 hektar av det utgörs av land.

söt kanin i naturreservat
Jag såg en massa kaniner, glada, lilla jag.

En av anledningarna till att naturområdet är skyddat är att det är rymmer oändligt många fåglar. Under sensommaren och hösten skådas de flesta arterna inom fågelsläktet vadare på platsen.

kor i morups tånge naturreservat
Korna betar fritt på strandängarna. Mysigt.

Fyren, då? Morups tånge fyr byggdes 1847 och moderniserades med elektricitet på 1930-talet. Den är 27 meter hög, så inte att undra på att den syns långväga. Fyren har varit obemannad sedan 1967, men den är väl omhändertagen.

Mer information om detta naturreservat i Falkenberg

Morups tånge ligger i anslutning till den pittoreska fiskeorten Glommen i Falkenberg. Där finns bekvämlighetsfaciliteter, om så skulle önskas. Annars finns det en behändig parkering utanför grinden till naturreservatet och det finns en även toalett i det.

strandäng morups tånge fyr
Sagolikt med de oändliga strandängarna av trift.

Fyren har öppet ibland, dock inte under mitt och Thereses besök. Det lättaste sättet att få reda på mer om Morups tånge och fyren är att läsa vidare på Falkenbergs respektive Länsstyrelsens webbplatser.

Eftermiddagsbesök i Falkenbergs pittoreska fiskeort Glommen

glommens hamn i falkenberg

Nu är det nästan en vecka sedan jag och bff-Therese eftermiddagsbesökte den pittoreska fiskeorten Glommen i Falkenberg. Jag har längtat efter att berätta om utflykten och så har jag ändå inte kommit till skott, upptagen av andra tankar som jag varit de senaste dagarna.

hamnen i glommen falkenberg
Ljuvlig grönska. Bakom hundkäxen skymtar bryggan och fiskebodarna.

Men Glommen – oj, vad fint! Jag har varit där en gång tidigare. När jag var fem eller sex år. Därför har jag inte så många minnen kvar av platsen, som du kanske förstår. Kanske en vag bild av hamnen, den var dock tio gånger charmigare än vad jag föreställt mig när jag nu återupplevde den som vuxen.

båtar i glommens hamn

Fredagen var en perfekt dag att strosa i Glommens hamn, soligt och varmt som det var. Det var dessutom en väldigt lugn atmosfär i hamnområdet, de flesta jobbade trots allt. Men en och annan ortsbo stötte vi på, somliga pratglada och mer än villiga att berätta om platsen. Älskar sån’t! Kan lyssna i timmar.

Fiskebodar, foodtrucks och Glumstenen i Glommens hamn

Hamnen i Glommen är vad som kan beskrivas som en oexploaterad pärla, ”som Läjet i Varberg men utan kommersialiseringen”, uttryckt med Thereses ord-ish. Fiskebodarna finns kvar, så även de gamla förvaringsbyggnaderna. Är det skeppsvarv?

fiskebodar i glommen

Strax bortom hamnen ligger Glommens fiskekrog, en regelrätt restaurang med havsutsikt. Restaurangen var stängd under vår eftermiddagsvistelse på orten. Däremot hade en foodtruck öppet i hamnen. Den serverade våfflor och glass, och för att vara en så liten ort drog den många besökare. Underbart att kunna njuta av något svalkande i hettan!

I anslutning till hamnen ligger även den så kallade Glomstenen eller Glumstenen. Stenen hamnade där under istiden och har omnämnts ända sedan vikingatiden, om jag förstått saken rätt. Förr i tiden fungerade bumlingen som riktmärke för sjöfarten, den rollen tog Morups tånge fyr över på 1800-talet.

glumstenen
Här har du den, Glomstenen eller Glumstenen med inskription och allt.

Det finns en inskription på stenen, den härrör från 1800-talet och förtäljer om havsytans medelnivå där och då. Två bänkar står bredvid Glumstenen, så att man kan ha picknick invid den. Utsikten från platsen är magnifik, hamnen åt ena hållet och stranden åt andra.

Öde stränder i Glommen – för att vara den halländska kusten…

glommen strand
När man ser Morups tånge och fyren så här verkar ju strandvägen dit busenkel…

… men att stränderna i Glommen är öde har säkerligen med tiden på dagen och året att göra. Kan tänka mig att turister kommer flockas även på denna plats under högsommaren. Om än inte som hemma i Apelviken!

strandkål
Första gången någonsin jag sett strandväxten strandkål. Vacker, va!?

Jag tycker det är helt fantastiskt att kunna vandra längs ödsliga stränder, bara naturen och jag (och Therese i det här fallet). Just här smälte sanden och vattnet samman till en synvilla, det var i alla fall så jag upplevde det under strandpromenaden.

fåglar i glommen
Skåda surrealismen! Det finns massor av fåglar i Glommen och de kringliggande naturreservaten, btw.

Promenaden blev inte så lång. Vi tänkte att vi skulle vandra över stranden för att komma till naturreservatet Morups tånge, det verkade ju ligga så nära. Bara sanden och blommorna mellan oss. Visserligen var sträckan kort, men den blev en dyig upplevelse med dyngsura skor och strumpor. Ha!

Vackra vyer vid Morups tånge fyr och naturreservat

vägen till morups tånge
Therese är på väg in i Morups tånge.

Morups tånge fyr och naturreservat förtjänar ett eget blogginlägg, så jag ska skriva och lägga upp ett här på Livetmedsandraj.se. Vilken plats, alltså! Påminner faktiskt lite om Anholt, vilket inte är helt otroligt med tanke på att den danska ön en gång i tiden hörde samman med denna plats.

Det slutade med att vi gick den asfalterade lantvägen till Morups tånge, den ack, så ljuvligt blomsterkantade vägen. Ren idyll från början till slut, ser du! Väl i reservatet breder nästan oändliga strandängar ut sig, ett kustlandskap så här års alldeles fullt av trift. Det finns inga markerade leder, men det är egentligen bara till att gå dit känslan för dig.

morups tånge fyr
Vilket gult damm barren döljer. Gjorde misstaget att gå in i buskagen. Där har du den, Morups tånge fyr.

Under mitt och Therese besök var Tånge fyr dessvärre stängd. Jag tror dock fyren har öppet, då under bestämda besökstider. Att beskåda fyren utvändigt var en fullgod upplevelse, fyren är tämligen praktfull där den tronar över strandheden.

Besökarna var något fler i Morups tånge, många av dem hade med sig picknickkorgar och solstolar. De såg ut att ha en riktigt härlig sommardag i den undersköna kustnaturen. Jag fick upp en bild av att jag ska återvända hit för en stranddag längre fram.

trift morups tånge fyr

Om du vill få ännu mer inspiration och information om Morups tånge i Falkenberg kan du läsa vidare i blogginlägget om naturreservatet i fråga. Efter det här besöket var det dags för mig och Therese att ströva tillbaka till Glommens hamn och sedan fortsätta till Sia Glass i Slöinge – men det är en annan historia.  

Mer information om Glommen i Falkenberg

Nu blir du väl allt sugen på att besöka Glommen i Falkenberg? Inför besöket rekommenderar jag att du tar en titt på Glommeninvånarnas egen webbplats och Länsstyrelsens informationssida om Morups tånge – klicka på länkarna för att komma vidare till webbplatserna.

Origami – hur viker man en trana i papper?

trana origami

Origami, det är ett pyssel jag och Christoffer gärna ägnar oss åt men gör alltför sällan. I går gjorde vi dock slag i saken och satte på filminstruktioner för att vika en trana i papper.

Att göra papperstranor är väl inte jättesvårt, är ändå tacksam att jag har Christoffer till hjälp. Han borde tusan heta Mr Crafter, pysslare av rang som han är.

vika trana origami
Jag har valt att visa Christoffers origami-trana. Blev nöjdast med dessa fotografier, då det rosa smälter så vackert samman. Helt klart en känsla av körsbärsblom.

Andra gånger har vi gett oss på helt galna origamiprojekt, som att vika drakar och dinosaurier utifrån origamikonstnären Jo Nakashimas instruktioner.

För att vara ärlig hade jag inte fixat en drake eller dinosaurie utan Christoffers öga för de underligaste vikningarna. En papperstrana, då? Kanske… ja, jo, det hade jag nog.

I vilket fall blev jag jätteglad när Christoffer föreslog att vi skulle vika något litet för att pausa från skrivande och bokförande.

Han tyckte nog synd om mig som måste ge upp mina planer på grund av regnet. Skulle annars varit ute och plockat maskrosor till allehanda pyssel.

Origamiinstruktioner för att vika en trana i papper

Under våren har jag fascinerats av fåglar, inte minst av tranor. Jag och Christoffer åkte till och med till trandansen vid Hornborgasjön, som ett endagsäventyr för att stilla nyfikenheten.

vika en trana i papper

Ända sedan dess har jag tänkt att jag borde göra papperstranor och i går blev det alltså av. Vi utgick från Karakuri Japans origamiinstruktioner på Youtube och använde ”riktigt” origamipapper.

Jag har en diger samling av mönstrade origamipapper med måtten 15×15 centimeter. Nackdelen med de mönstrade pappren är att vecken man gör blir svårare att se. Samtidigt blir det ju så himla fint med de olika färgerna och formerna.

Ser fram emot vårt nästa pysselprojekt – blir det ännu en papperstrana men i en annan stil?

En ugglefamilj bestående av sex ugglor i skogen runt knuten

vuxen kattuggla

Hur många gånger i livet ser man uggla i det vilda? Det hör inte till vanligheten, tror jag. Men i går kväll såg jag sex ugglor, en ugglefamilj. Mamman, pappan och de fyra ungarna satt utspridda i tallarna i skogen runt knuten, i Påskbergsskogen.

Faktiskt såg jag en av de vuxna ugglorna häromveckan. Det blev ett förvånat utrop, var en så oväntad syn. Sedan dess har det surrats en del om ugglorna – särskilt om uggleungarna – som är så kallade kattugglor.

vuxen uggla i träd
De är varken enkla att se eller att fota, kattugglorna. Den här ugglan satt högt uppe i talltoppen och dessutom skymde de gröna löven från bokträden sikten.

Jag hade hoppats på att få se de spektakulära fåglarna igen och har därför varit ute på spaning två gånger i dag. Men icke! Kanske att familjen redan hunnit flyga i väg eller att den gömmer sig väldigt väl i trädtopparna.

Känner en otrolig tacksamhet att jag fått uppleva detta ögonblick, det är för mycket begärt av moder jord att få vara med om det en gång till.

Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter

max porter böcker

En älskad fru och mamma går bort, plötsligt knackar sorgen i skepnad av Kråka på. Det här är utgångspunkten i Max Porters säregna och avgrundsdjupa roman Sorgen bär fjäderdräkt, eller Grief is the thing with feathers som den heter i engelskt original. Titeln är en direkt anspelning på Emily Dickinsons dikt Hope is the thing with feathers.

Handlingen är dock inspirerad av Ted Hughes numera klassiska diktsamling Kråka, eller The Crow. Efter makan Sylvia Plaths död blev ju Hughes änkling, precis som huvudkaraktären blir i Sorgen bär fjäderdräkt. Om jag förstått saken rätt ska Hughes ha skrivit diktsamlingen när han fortfarande skakades av den tunga förlusten.

Faderns sorg så djup att barnen glöms bort

Huvudkaraktären i Sorgen bär fjäderdräkt förefaller också vurma för Hughes lyrik, så att han börjar se diktarens Kråka är kanske inte helt otroligt. Kråka – vilken karaktär! Kråka har inga som helst problem med att vända upp och ner på vardagen. Du vet väl hur kråkor kan stöka till det, just så. Samtidigt vakar fågeln över det som återstår av familjen, rent av tröstar. Kråkfågelns mångbottnade natur.

Den sörjande fadern sjunker djupt, djupt ner i en känslomässig misär och någonstans på botten glömmer han av de bägge sönerna. Genom Kråka får jag som läsare höra vad de har för sig. De tillägnar sig gränsöverskridande aktiviteter, destruktiva saker som tyder på en lika gränslös saknad. Två ensamma barn, är det så konstigt att de rasar och skadar?

Genom Kråka sätter författaren ord på sorgen

Hur sätter man ord på sorg? Det är det jag tycker Max Porter lyckas så bra med i Sorgen bär fjäderdräkt. Dels använder han sig av ett poetiskt, tätt språk, det i sig skapar förutsättningar för kreativa uttryck. Dels är Kråka en otroligt smart symbol för svärtan, både i hur den sänker sig över familjen och till slut lyfter sina vingar, flyger i väg.

Jag tycker Sorgen bär fjäderdräkt är en fantastiskt bra skildring av sorg. Som jag letat efter en bok som denna, utan att veta om det förrän nu.

Om du vill få ännu fler tips på böcker om kråkor borde du läsa min boklista via länken.

Mer information om Sorgen bär fjäderdräkt

sorgen bär fjäderdräkt av max porter

Originaltitel: Grief is the thing with feathers
Serie:
Författare: Max Porter
Översättare: Marianne Tufvesson
Utgivningsår: 2016
Bokförlag: ETTA
Sidantal: 161

Tusentals tranor under trandansen vid Hornborgasjön

tranornas dans

Trandansen. Länge har jag tänkt att ordet är en poetisk beskrivning av tranornas årliga möte vid Hornborgasjön. Tanken att tranorna dansar har aldrig slagit mig. Men i går såg jag deras dans med egna ögon – och wow!

trandansen vid hornborgasjön

Det var en högtidlig och graciös dans, kan jag likna den vid den gamla pardansen menuett? Fåglarna sträckte på sina halsar, rörde vingarna upp och ner, ner och upp samt gjorde sirliga hopp med benen. Det var inte bara två eller tio eller ens hundra tranor, i går hade över 6 000 tranor samlats vid Hornborgasjön.

Dansade, det var vad de gjorde.

Dagsutflykt till trandansen vid Hornborgasjön

Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner om hur snäv vardagen är numera, en klaustrofobisk känsla jag gissar att många känner igen sig i. Men trots corona och restriktioner finns det massor av saker att göra och att titta på trandansen vid Hornborgasjön är en sådan sak. Det är inte bara en sak, faktiskt, nej, att bevittna denna del av tranornas [livs]resa är en magnifik upplevelse.

hornborgasjön trandans

I går packade jag och Christoffer en påse mat – något så planerat som picknickkorg ägnar vi oss inte åt – och körde till Hornborgasjön. Det är en bilresa på nästan tre timmar enkel väg och i dessa tider en färd utan kaffestopp på bensinmackar. Lång väg att åka, absolut, men i slutänden så värt det när jag i dag fortfarande överväldigas av intrycken från vad jag skulle kalla en nästan religiös upplevelse. Myllret, det finns inga ord för att beskriva det. Och så tranornas flykt över himlen… Bara en gudomlig hand kan ha skapat något så fulländat.

Utsiktsplats vid infocentret mellan Falköping och Skara

För att vara ärlig vet jag inte riktigt var infocentret för trandansen ligger. Det är aldrig jag som kör bilen och därmed har jag dålig koll på sådant. På den officiella webbplatsen för trandansen vid Hornborgasjön står det i alla fall att infocentret ligger utmed väg 184, mellan Falköping och Skara.

tranor dansar hornborgasjön

Infocentret är en officiell knutpunkt, den här coronavåren hålls det dock stängt. Som ett alternativ har man gjort en utomhusutställning med informationsskyltar och vid utsiktsplatserna har man satt upp påminnelser om att hålla avståndet: ”Håll en tranas avstånd”. Lite fyndigt, för den vuxna tranans vingbredd är cirka två meter (1,8 till 2,4 meter). Vid ett tillfälle satte jag och Christoffer oss ner på en av bänkarna och bara lyssnade.

Trandansen vid Hornborgasjön sker i mars och april

Transången är lika storartad som synen av tranorna. Mängden gör sitt. Föreställ dig ljudet av tusentals högljudda och nästan lite gnälliga fåglar. Nasalt och skorrande, så skulle nog en fågelexpert beskriva lätet. Den är inte särskilt vacker, sången, men ändå är den det på det mäktigaste vis. Konstigt att jag inte stör mig på ljudet, sa Christoffer och jag instämde. Transången kändes så rätt, sinneslugnande.

tranor i hornborgasjön

Trandansen vid Hornborgasjön sker i mars och april varje år. Det är svårt att ringa in exakta datum, naturen följer sin egen rytm. Från och med någon gång i mitten på mars till mitten på april brukar den dock äga rum. Enligt transtatistiken samlas flest tranor i början på april, vissa år har så många som 16 000 tranor uppmätts. Hisnande tanke! De 6 000 tranorna jag upplevde i går flimrar på näthinnorna och ekar i öronen. Jag vet inte vad sinnena hade gjort med ännu fler fåglar.

Mer information om tranornas årliga dans

Visit Hornborgasjön är den officiella webbplatsen för trandansen. Hit har jag själv vänt mig för att få mer information om när, var och hur jag kan uppleva tranornas årliga dans. På webbplatsen finns bland annat transtatistik och en webbkamera genom vilken trandansen kan följas.

flygande tranor

Webbplatsen lyfter även sevärdheter i området kring sjön, såsom Varnhems klosterkyrka i Skara och Falbygdens gånggrifter i Falköping. Läs vidare på Visit Hornborgasjön.

Se språket ur ett fågelperspektiv i P1:s Språket

skog med fågelholk

Är det inte lite märkligt, ändå, märkligt hur jag börjat läsa böcker om fåglar i kulturen och efter detta ser de bevingade krabaterna överallt? Det är som att siktet är helt och hållet inställt på fåglarna.

Kanske är det därför blicken med en gång fastnade på det tematiska avsnittet ”Se språket ur ett fågelperspektiv!” när jag tidigare i dag letade igenom P1:s Språket-arkiv.

Fåglar i det svenska språket, det tycker jag är ett spännande tema. Kråkfötter och snorkråkor, vilka kopplingar har dessa ord till kråkan?

fågelholk i skogen

Det är sådant Språket i P1 tar upp och det är språkvetarprofessorn Henrik Rosenkvist som öser på med fascinerande samband.

Föga överraskande används ord kopplade till kråkor oftast ganska nedsättande. Dessa reflektioner stämmer väl överens med den kulturella bild av kråkfåglar som Cord Riechelmann målar upp i essän Kråkor: Ett porträtt.

Nu blev det inte bara ett utan två kulturtips. Jag ville mest bara slå ett slag för Språket-avsnittet ”Se språket i ett fågelperspektiv!” och samtidigt dela med mig av ett par fotografier från kvällens promenad i Påskbergsskogen. De föreställer en fågelholk. Ha!

Fåglar i svensk poesi av Sten Hidal

sten hidals fåglar i svensk poesi

”Fåglar och diktning hör samman. Till stor del beror detta på att människans första litterära försök hade bunden form och därmed kan kallas lyrik i ordets vida mening. Och fåglar har människan alltid varit omgiven av, alltid kunnat se och höra.”

– Sten Hidal

Balkongdörren öppen, fågelkvittret letar sig in i vardagsrummet. Det är förmiddag och jag ligger nersjunken i soffan med Sten Hidals Fåglar i svensk poesi framför näsan. Tänker – nej, känner djupt inom mig – att en lördag hade kunnat börja mycket, mycket sämre än så här. Det är fridfullt att börja dagen med läsning, kanske den bästa starten jag kan få.

Ett specialintresse för fåglar, är det vad jag har? Nej, inte så värst. Däremot har jag ett specialintresse för att läsa om naturen i kulturen och dit hör Hidals litteraturhistoriska bok. Jag vill dessutom lära mig mer om min närmiljö. Därför försöker jag fördjupa mig i såväl fauna som flora, strövtågen i hembygden blir rikare så.

Faktabok om fågelpoesi lyfter fram många författarskap

Med den begynnande våren har även min passion för lyrik knoppat sig. Fåglar i svensk poesi lyfter fram många för mig okända författarskap. Kan inte påstå att jag är jättebevandrad i den svenska lyriken, men nu har jag fått kännedom om flera intressanta poeter. Besökte till och med Varbergs stadsbibliotek för att låna ett par diktböcker av Joar Tiberg, Fåglar i fält och Fåglar i förorten häromdagen, vad ska denna nya bekantskap ge mig?

svenska dikter om fåglar
Äntligen lyser solen, men först i kvällningen. Jag får chans att prova mitt nya kameraobjektiv och går bort till ankdammen i Påskbergsskogen. Där är fullt av fiskmåsar, trutar eller vad det nu är för måsfåglar. Jag knäpper av kameran på långt avstånd och ändå kommer jag nära måsungen.

Fåglar i svensk poesi, jag skulle kalla boken för en faktabok. Den är skriven på ett akademiskt sätt, vilket jag tycker är lite synd. Hade gärna sett den ta ännu ett steg närmare den spänstiga essäformen, som Cord Riechelmann gör i Kråkor: Ett porträtt. Med detta skrivet upplever jag Hidal som kunnig inom fältet och jag beundrar hur väl han lyckas skapa ett sammanhållet och djuplodat tema kring den svenska fågelpoesin.

Fåglar i svenska dikter får gestalta miljöer och känslor

Jag känner ett enormt sug efter att dikta själv, förbereder mig genom att läsa dikter och skrifter i stil med Fåglar i svensk poesi. Sten Hidal lockar mig att reflektera kring fåglarna i min egen omgivning och hur jag kan använda dem som tydliga miljömarkörer. Jag tänker inte minst på måsfåglarna.

dikter om måsar
Måsarna och änderna stundom trängs i ankdammen.

För mig är fiskmåsar, trutar eller vad det nu är för måsfåglar synonyma med kusten, med Varberg. Många varbergare stör sig på måsskriken, men för mig är ljuden hemma. Så kan fåglarna användas i diktningen, för att förflytta läsaren till en annan plats eller för att skapa en viss stämning. Måsarna: en känsla av frihet.

Fåglar i svensk poesi av Sten Hidal ger inte bara en litteraturhistorisk introduktion till fågeldiktningen, boken exemplifierar också hur poeter använder naturen för att gestalta. Kanske rent av för att bevinga orden. Jag har uppskattat att få lära mig mer om svenska diktare genom ett generöst urval av deras texter.

Mer information om Fåglar i svensk poesi

fåglar i svensk poesi av sten hidal

Originaltitel: Fåglar i svensk poesi
Serie:
Författare: Sten Hidal
Översättare:
Utgivningsår: 2016
Bokförlag: Artos & Norma
Sidantal: 158

Dr Westerlund i mitt köksfönster

dr westerlund doftpelargon

Dr Westerlund, Doktor Westerlunds blomma, rosengeranium, geranium eller helt enkelt doftpelargon. Nu står ett par krukor med de ljuvligt doftande växterna i mitt köksfönster och sprider vår. Ett byte till skira gardiner och vit lampa gör att köket badar i ljus, äntligen kan jag trivas i det. Lägenheten har känts så mörk under coronavintern, mörk och trist och sliten, skrikande efter förnyelse.

doktor westerlunds blomma rosengeranium
Två krukväxter blev det. Väntar på att komplettera med ett par påskkaktusar, de borde komma snart.

Krukväxter – och givetvis textilier – är egentligen sådana enkla saker att byta ut och ändå påverkar de hela atmosfären. Jag vill fortsätta i samma våranda, förnya. Ändra på det lilla. Men behöver verkligen röja bland alla prylar först, ta ett krafttag runt hemmet. Har blivit så matt i tagen av allt hemmajobbande. Hemmet känns inte riktigt som ett hem längre, det är mitt kontor.

Dr Westerlund exploderar i citrusdoft

Så den där lilla, lilla förändringen. Gnistan som tänder kärleken till hemmet, mina Dr Westerlund, bland annat. Jag stryker fingrarna mot dem och så fylls hela köket av deras citrusdoft. Doften är inte en aning av citron, den är en explosion av fräschhet och motar bort lukten av instängdhet, som inte ens ständigt öppna fönster lyckats göra.

dr westerlund i fönster
Ännu inga blommor på krukväxten.

Hur skulle de citrusaktiga bladen smaka i mitt vatten eller i min sockerkaka eller i min sallad? Sakta ner funderingarna, Sandra, plantornas fortlevnad först och främst. Jag är ganska ny på det här med krukväxter och förmådde inte hålla mina små palettblad vid liv genom vintermörkret. Med Dr Westerlund i köksfönstren har jag min nya chans att få något att växa.

skatbo utanför fönstret
På tal om köksfönster… det här mastodontiska skatboet reser sig likt en skyskrapa i trädet utanför fönstret. Det finns till och med en skata bland grenarna. Jag har ganska nyligen läst en bok om kråkfåglar och dessutom skrivit ett litet boktips om den. Känner ju en nästan barnslig förtjusning inför de små liven.

Om jag har det minsta av gammelmormors gröna fingrar i mig kommer kanske även mina blommor frodas. Hon var en fena på skötsel av doftpelargoner, har mamma berättat och försvunnit bort i de glada minnena av väldiga plantor.