Kråkor: Ett porträtt av Cord Riechelmann

”Jag tycker om kråkor. Jag tycker om hur de går, flyger och skriker åt varandra. Jag lyssnar gärna på deras kraxande…”

– Cord Riechelmann

Samma, samma. Jag känner också så inför kråkfåglarna och är uppenbarligen tillräckligt fascinerad av dem för att låna Cord Riechelmanns essä Kråkor: Ett porträtt på biblioteket. Den är en förtjusande liten skrift, knappt över 150 sidor lång och väl sammanhållen tack vare att den handlar om dessa fåglar. Rätt och slätt.

Jag läser gärna naturessäer, älskar när författaren suddar ut gränserna mellan natur och kultur. Det tycker jag Riechelmann lyckas särskilt väl med. Boken rymmer personliga betraktelser av allt från korpar till skator, och forskningsstudier varvas med kulturanalyser. På så sätt växer en mångsidig bild av kråkfåglarna fram.

gråkråka i apelviken
För knappt två veckor sedan rådde töväder i Apelviken. Kråkorna verkade trivas i vädret och just den här gråkråkan hade inte alls något emot att bli fotograferad. I alla fall inte till en början.

När jag nu har läst om alla smarta saker kråkor gör kommer jag nog tänka på dem ännu mer som fantastiska små personligheter. Det här är liksom fåglar med koll på sina omgivningar. Riechelmann belyser hur och varför människan stundom tillskriver fåglarna dåliga egenskaper – hur kan man ogilla kråkor? Det frågar jag mig.

Det yttersta skräckexemplet är ju Alfred Hitchcocks Fåglarna. Men runt om i världen verkar människan vilja jaga bort kråkfåglarna från städerna, från landsbygderna. Samtidigt har de små liven en särställning i många kulturer – tänk bara korparna Hugin och Munin – och uppskattas så även på många håll. Kanske för deras otroliga intellekts och fiffighets skull.

Med Kråkor: Ett porträtt gillar jag hur den spänstiga litteraturen lämnar plats åt ett lexikon över världens kråkfåglar på slutet. Lexikonet innehåller koncis information om varje fågel, givetvis med kompletterande fågelbilder. Skriften är den första boken i samlingen Naturläror och jag ser redan fram emot att läsa nästa bok i serien, den handlar om Fjärilar och är skriven av en viss Andrea Grill.

Mer information om Kråkor: Ett porträtt

kråkor: ett porträtt av cord riechelmann

Originaltitel: Krähen
Serie: Naturläror
Författare: Cord Riechelmann
Översättare: Nina Katarina Karlsson
Utgivningsår: 2018
Bokförlag: Ersatz
Sidantal: 155

10 svar på ”Kråkor: Ett porträtt av Cord Riechelmann”

  1. Vad intressant att du gillar att läsa om fåglar och kråkor, själv har jag aldrig haft det intresset. Men du gör boken intressant och skulle kanske låna den. Låter som det inte är en typ av fakta bok som det så ofta finns om djur och fåglar 🙂

    1. Kråkor: Ett porträtt är mer filosofiskt och poetiskt skriven än en vanlig faktabok. Jag gillar när fakta och personliga berättelser vävs samman, och gärna när det handlar om naturen. Det slår an min romantiska sträng och jag tycker att omgivningen blir rikare. 😍 Som att den får en ny mening tack vare perspektiven böckerna ger mig.

  2. Väldigt intressant inlägg om kråkor. Dock av en anl gillar ja skator mer, tycker de är så sjukt vackra då man kan skymta blått/turkost o lila i deras fjädrar

    1. Jag förstår helt din kärlek för skator. Vilka fantastiska varelser! 😍 Jag har ett enormt skatbo i trädet utanför fönstret och tycker det är hur spännande som helst att följa det. Håller också med om skatornas vackra fjädra, som gnistrande ädelstenar. Jag passerade en äng med flera skator i går och blev lite ledsen över att jag inte hunnit skaffa ett bättre kameraobjektiv ännu. Hade så gärna velat fota fåglarna ännu närmare.

  3. Ska jag erkänna en sak? Jag är rätt så rädd för fåglar. Kanske det kommer från skräckfilmen fåglarna.. Tror hela tiden dom ska överfalla mig. Ja, jag vet, det är osunt, men jobbar på det. Däremot har jag blivit överfallen av fåglar en gång. De hade väl ungar och jag var ute med en hund och dom skulle skydda. Samtidigt tycker jag det är mäktigt då vi går på kyrkogården och alla fåglar sitter på samma träd, och sen flyger iväg. Med skräckblandad förtjusning som jag tittar på det.

    1. Det är ändå på sitt sätt en ganska rimlig fobi, man har ändå varit med om att fåglar kretsat ovanför huvudet och flugit nära (och bajsat på en). Jag har en annan och betydligt orimligare djurfobi: jag är livrädd för hajar. Kan till och med känna skräck när jag ger mig ut på svenska vatten. Hur troligt är det att möta en vithaj utanför Varbergs kust? 😅

  4. Jag är LIVRÄDD för fåglar, har faktiskt inget intresse av dom alls🙈
    Kanske ingen bok jag skulle ha läst😅

    1. Att läsa en bok om kråkor är nog lite udda kanske. Särskilt om man är rädd för fåglar, det kan jag helt förstå. Är det någon fågel du tycker är extra obehaglig? Med tanke på att ni är två som skrivit att ni har fågelfobi i kommentarerna är det kanske ganska vanligt att känna så, eller vad tror du? Jag är rädd för hajar, eller egentligen för alla vattenvarelser med vassa tänder. 😅

  5. Va härligt Att du kunde drömma de själv drömmer jag bara märkliga saker just nu och srn vaknar man upp och tror det hänt.

    Förlåt för sen kommentar

    1. Sådana drömmar är ju märkliga! Drömmer också på det sättet, särskilt när jag är stressad.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *