Träna när man har värk, jag tror aldrig jag kommer kunna sätta punkt för ämnet. Det finns alltid något nytt att prova och tillföra – och fallgropar att rasa ner i. Inte bara det att livet med kronisk smärta är en utmaning i sig, man ska dessutom ge sig i kast med träningen för att i längden orka mer. Kanske till och med få lite mindre värk.
Jag har i veckorna kommit i gång ordentligt med träningen. Förutom mina nästan dagliga långpromenader innebär detta att jag gör träningspass typ varje dag, eller i alla fall fem sex dagar i veckan. Just nu går jag runt med en konstant mjölksyra i kroppen. Jag hoppas den ska gå över snart för jag har inte så mycket energi över till annat än just träningen.
Hade aldrig orkat träna så här med ett heltidsjobb
Innerst inne vet jag ju att jag pressar värkkroppen, det är bara det att om jag orkar bita ihop ett tag kommer jag kanske, kanske känna mig fysiskt starkare sedan. Det skulle inte vara första gången det händer. Jag hade dock aldrig orkat träna så här om jag hade heltidsjobbat. Tack och lov kommer jag kunna styra någorlunda över min egen tid över sommaren.
När man har värk blir träning mycket svårare. Det gäller att träna rätt utifrån de egna förutsättningarna och vad som fungerar för mig kan vara en dödsstöt för en annan. Allra helst ska jag träna vattengympa i varmvattenbassäng och qigong i någon form. Men vattengympa går inte på grund av coronan och jag bygger inga vidare muskler av qigong.
Jag vill känna mig vältränad. På riktigt. Därför måste jag prova och se hur långt de tuffare träningspassen för mig. I detta nu försöker jag peppa mig själv att riva av ett pass. Bara den som har värk kan sätta sig in i den enorma viljeansträngning som krävs för att trotsa smärtan och köra.
