Sovit 14 timmar i sträck efter en upplevelserik vecka

fontän vid järntorget i göteborg

Jag har vaknat efter en rolig vecka. Eller vaknat och vaknat. Känner mig fortfarande mer levande än död i kroppen. Det är alltid så efter upplevelserika dagar, jag blir alldeles skakig av utmattning, däckar på soffan och sover. Så även i går. Jag var på en fantastiskt inspirerande brottshistorisk stadsvandring i Göteborg, hade det hur kul som helst på den, och betalar i dag priset för den och de övriga utflykterna. Har sovit 14 timmar i sträck och har i dag dundervärk i varendaste jävla lem.

Men så måste det ju bli ibland, för vad är alternativet? Definitivt en trist vardag. Ont har jag ändå varje dag, vare sig jag vilar hela dagen eller ej. Nu känner jag mig åtminstone glad och pepp. Känns underbart att äntligen kunna blogga om upplevelser som sträcker sig bortom hemmalivet och kvartersvandringarna. Kan dock så här i efterhand känna att förra veckan blev lite väl händelserik, måste verkligen tänka på att ha fler vilodagar mellan de olika turerna. Måste också ge mig själv tillåtelse att vila efteråt.

göteborg järntorget stadsvandring
Fotona i inlägget föreställer fontänen vid Järntorget i Göteborg. Gårdagens stadsvandring inleddes vid just Järntorget, som var mig ett kärt återseende.

Jag är inte alltid så tillåtande mot mig själv, tyvärr. Att ligga däckad är inget jag gör med glädje. Hade ju hellre satt mig ner för att skriva om upplevelserna på direkten. Trots att jag är slut efter all sömn, ja, fortfarande, gick jag upp för att arbeta i dag. Har faktiskt längtat lite efter vardagen nu när jag haft en paus från den. Hade väl egentligen behövt börja i morgon i stället, det märks inte minst på hur segt jag skriver beställningstexterna. Seg, javisst, men jag har ändå skrivit och skickat in två texter hittills i dag. Helt okej, faktiskt.

Nu får det bli hemmaliv och vardag resten av veckan, tror jag. Under tiden ska jag pyssla, titta på film och successivt göra blogginlägg med hemestertips för såväl Göteborg som Halmstad. Förutom krimvandringen är nog Feldts tivolikiosk en favorit från den gångna veckan. Håll utkik efter inläggen! De kommer, de kommer.

Forskning visar numera att vädret påverkar värken

vädret påverkar värken

Vad är det som händer med mig?

Det här har jag förtvivlat tänkt varje sommar och fasat över hur utslagen jag är. Men svaret har såklart varit enkelt: det är vädret som hänt, vädret och värken.

kåsa strand varberg
Fotona är tagna på Kåsa strand i Varberg. Det här var i solnedgången i måndags. Jag har knappt orkat göra något sedan dess. Saknar att kunna njuta av mina promenader, för det är ju ändå vackert utomhus.

Jag har inte lämnat lägenheten på hela dagen. Mår skitdåligt av värmeböljan och luftfuktigheten som det är. Vill inte riskera ännu mer inflammation i kroppen.

Det finns inga ord för lidandet – och nej, värme är inte alls en garanti för minskad smärta. Jag brukade också tro att värmen är bra för mig. Men icke! Åtminstone inte alla gånger.

Viktigt med forskning om väder och värk

För inte så länge sedan var det här med vädrets negativa inverkan på värken mest prat.

Missförstå mig inte. Smärtpatienternas berättelser om mer värk vid viss väderlek kände man till sedan länge. Om man hade frågat mig hade jag kunnat bedyra hur jävla plågsamt vädret kan vara.

väder värk sommar
Bilden visar Kåsa strand och strandpromenaden i Varberg.

Kruxet var dock att man inte hade tittat närmare på det och, ledsen, forskningens legitimerande funktion spelar roll.

Om forskningen kan påvisa ett samband mellan exempelvis väder och värk kan det i längden påverka sjukvårdens och samhällets syn på det hela.

2019 kunde forskningen alltså göra detta.

Luftfuktighet kan ge mer smärta i kroppen

Tusentals personer deltog i studien. De laddade ner en särskild app genom vilken de enkelt förklarat registrerade sitt mående i förhållande till platsen de befann sig på och vädret där. Därefter kunde deltagarinformationen samköras med väderdata.

Som du kan läsa själv i forskningsartikeln visade data på ett samband mellan luftfuktigheten på platsen och smärtan i kroppen. Ju fuktigare luft, desto mer värk. Med andra ord är det inte nödvändigtvis kyla eller värme som triggar värk.

mer värk i värme

Lite lustigt, för jag har alltid sagt att det är fuktigheten som får mig att må dåligt och nu verkar det ju stämma. Omfattande studie, förvisso, men det skulle definitivt inte skada med ännu mer forskning.

Jag vill veta mer, jag vill att hela världen ska veta mer om det. Om jag får önska en sak av dig är det att du ska kika vidare på forskarnas artikel, du kommer till den via länken här ovanför. Gratis läsning, förstås.

Värmebölja, värk och en välkommen flykt till landet

lupiner i vägdiken

Värmebölja, och värken går bananas på värsta sätt. Jag älskar sommaren men har det senaste decenniet varit livrädd för den. Vinterkylan får mig att må skit i kroppen – det är som att den ständigt gnager på skelettet – men sommarvärmen får mig platt fall.

restaurang haket på strömma farmlodge

Redan ett år i förväg måste jag planera in att ha semester för att kunna ligga utslagen, det går ju liksom inte att driva företag när värken gör en utmattad. Det har varit kanske 80 till 90 procents luftfuktighet i dagarna och min kropp har svullnat upp.

nudelsallad med portopello svamp
Vegansk nudelsallad med portobellosvamp, lunchen jag åt.

Om jag går ut i luften orkar jag inte göra något på resten av dagen, men även att sitta inomhus tär. Vad göra? I går åkte jag och Christoffer ut en sväng på landet, för att kunna sitta lite i bilens AC. Det var inte bara en utflykt, utan en ren flykt från min sida.

vegansk mat restaurang haket

Vi åkte mot Strömma farmlodge i Tvååker, tänkte äta lunch där. Perfekt – och faktiskt oväntat – tajmat hamnade vi mitt i regnet. Vi fick äta lunchen inomhus, på restaurangen Haket. Men så fort jag steg ur bilen var det som att trycket i kroppen lättade.

tvååker strömma farmlodge

Genast blev allt lättare och jag kunde till och med njuta av att sitta och gå. Det blev bland annat några snabba tittar i Strömma farmlodges butiker innan vi fortsatte färden genom Tvååker, Dagsås och delar av Åkulla.

butik strömma farmlodge

Så pass mycket mer ork lyckades jag få tack vare väderomslaget att jag till och med följde med Christoffer till snickeriet. Vi oljade in en trappa under söndagskvällen och filosoferade om livet som vi brukar göra när vi får tid tillsammans.

tranor på landet i halland
Gissa vad vi såg på vår lilla roadtrip? Tranor. Magnifika fåglar.

Dikena utmed lantvägarna är ju bara sååå vackra. Stannade till och fotade de ännu spirande lupinerna på hemvägen. Jag vet att jag inte borde, men jag älskar lupiner.

lupiner i diken

I dag är jag tillbaka på ruta ett värkmässigt. Fy fan! Ska ändå snöra på mig skorna och göra ett promenadförsök, så får dagen bli som den blir.

Träna när man har värk – hur ska man ens orka?

träna när man har värk jobbigt

Träna när man har värk, jag tror aldrig jag kommer kunna sätta punkt för ämnet. Det finns alltid något nytt att prova och tillföra – och fallgropar att rasa ner i. Inte bara det att livet med kronisk smärta är en utmaning i sig, man ska dessutom ge sig i kast med träningen för att i längden orka mer. Kanske till och med få lite mindre värk.

Jag har i veckorna kommit i gång ordentligt med träningen. Förutom mina nästan dagliga långpromenader innebär detta att jag gör träningspass typ varje dag, eller i alla fall fem sex dagar i veckan. Just nu går jag runt med en konstant mjölksyra i kroppen. Jag hoppas den ska gå över snart för jag har inte så mycket energi över till annat än just träningen.

Hade aldrig orkat träna så här med ett heltidsjobb

Innerst inne vet jag ju att jag pressar värkkroppen, det är bara det att om jag orkar bita ihop ett tag kommer jag kanske, kanske känna mig fysiskt starkare sedan. Det skulle inte vara första gången det händer. Jag hade dock aldrig orkat träna så här om jag hade heltidsjobbat. Tack och lov kommer jag kunna styra någorlunda över min egen tid över sommaren.

bild på vallmo
Det finns ingen symbolisk mening i att jag har bilder på vallmor i detta blogginlägg. Jag tycker blommorna är vackra, that’s it.

När man har värk blir träning mycket svårare. Det gäller att träna rätt utifrån de egna förutsättningarna och vad som fungerar för mig kan vara en dödsstöt för en annan. Allra helst ska jag träna vattengympa i varmvattenbassäng och qigong i någon form. Men vattengympa går inte på grund av coronan och jag bygger inga vidare muskler av qigong.

Jag vill känna mig vältränad. På riktigt. Därför måste jag prova och se hur långt de tuffare träningspassen för mig. I detta nu försöker jag peppa mig själv att riva av ett pass. Bara den som har värk kan sätta sig in i den enorma viljeansträngning som krävs för att trotsa smärtan och köra.

Origami – hur viker man en elefant i papper?

vika elefanter i papper

Om jag säger så här: det är inte mina origamiskills som gjorde Christoffer kär i mig. Att vika papper är ibland en av våra grejer och där är det mer eller mindre han som äger situationen. Han är grym på origami, jag långt från lika bra. Men jag envisas ändå med att vara med på de olika projekten, som i går när ”vi” gjorde en origamielefant i en något svårare modell.

origami elefanter
Det gjorde inte så mycket att min vikning ledde till ett ojämnt elefantben. Nu ser det snarare ut som att elefanten är i rörelse.

Efteråt får jag chans att fota och blogga om origamiprojekten – superkul. Jag tycker det är så himla roligt att leka med makroobjektivet. Från vissa vinklar ser papperselefanterna nästan verkliga ut. Att Christoffer dessutom skulpterar skapelserna på slutet gör inte direkt dem mindre verklighetstrogna. Papper är förvånansvärt formbart!

Origamiinstruktioner för att vika en elefant i papper

Vika en elefant i papper, det finns säkert siljoner sätt att göra det. Vi utgick från Leyla Torres filminstruktioner för att göra en papperselefant i origamikonstnären Fumiaki Kawahatas tappning. Verkligen pedagogiska origamiinstruktioner, tycker jag. Jag upplevde likväl papperspysslet som en sjuhelsikes utmaning.

origami elefanter

Det är den här sortens pyssel som får mig att inse hur matematiskt och logiskt origami kan vara. Jag har ju heller aldrig varit en stark matematiker eller logiker, så inte att undra på att jag inte greppar vikningarna lika snabbt som Christoffer. Hjärntröttheten och värken kan också ta ner mitt fokus – och fokus behöver man när man ska vika den här elefanten.

vika elefant i papper

Jag har tränat nya pass under veckan och när vi gjorde origamielefanterna i går kändes varje rörelse aj-aj-aj. Hah! Att träna när man har värk är en annan sorts utmaning jag borde skriva om.

The green witch av Arin Murphy-Hiscock

bok om grön häxkonst

The green witch är Arin Murphy-Hiscocks populära handbok i grön häxkonst och är även den första engelskspråkiga boken jag läst på länge.

Den värkrelaterade hjärntröttheten har hindrat mig från att läsa böcker på engelska, tyvärr. Men all tid jag tillbringar utomhus gör mig gott. För första gången på ett år har jag lyckats läsa en engelsk bok till fullo. Äntligen!

Känns ju lite symboliskt att det blev en naturbok, i alla fall på sitt sätt. The Green Witch är en korsning mellan esoterik och ekokritik, kanske därför jag finner den så fascinerande. Murphy-Hiscock beskriver en häxkonst som värnar naturen och människan.

Häxkonsten i fråga har inslag av wicca, men behöver inte alls vara religiös som just wicca är. Tvärtom gränsar den gröna häxans väg till livsstil och självhjälp, det bästa av allt är att man kan vandra vägen hur kort eller långt man vill.

Omsorgen om naturen viktig i den gröna häxkonsten

Själva essensen i den gröna häxkonsten är omsorgen man visar naturen. Genom att ta hand om naturen tar man också hand om hela omgivningen, det ena föder det andra.

Mycket av The green witchs fokus ligger även på vikten av att förvärva kunskap om naturen. Boken uppmuntrar läsaren att flitigt studera och känna in allt från årstidernas omvälvande växlingar till örternas specifika egenskaper.   

Det man inte kan läsa sig till kan man i stället uppleva, så länge man inte börjar plocka och äta växter i naturen hejvilt. Försiktighet krävs! Man kan meditera över en blomma eller i en solnedgång, typ så. Jag gillar idén.

En lärorik häxbok med många praktiska delar

The green witch innehåller många praktiska delar, såväl uppslagsverk i mindre skala som instruktioner till hur man tillvaratar växter. Här har jag till och med fått lära mig mer om magiska stenars betydelser och hur man renar hemmet från negativa energier.

Grön häxkonst, kanske inget jag tror på fullt ut. Samtidigt tar jag till mig en del av det Arin Murphy-Hiscock lär. Jag kommer definitivt använda flera av hennes meditationsövningar och faktiskt behöver man inte vara häxa för att göra en egen grimoire.

Mest av allt tycker jag boken är ett intressant stycke folklore, esoterism och ockultism. Jag fortsätter med författarens The green witch’s grimoire på direkten.

Mer information om The Green Witch

the green witch av arin murphy-hiscock

Originaltitel: The green witch’s grimoire: Your complete guide to creating your own book of natural magic
Serie:
Författare: Arin Murphy-Hiscock
Översättare:
Utgivningsår: 2017
Bokförlag: Adams media
Sidantal: 256

Vindsurfing – en av de saker jag inte fixar men ändå provat

gå vindsurfingkurs i apelviken

Vindsurfing, det ser ju så himla enkelt ut när seglen fångar vinden och brädan glider över vattnet. Jag går förbi vindsurfarna i Apelviken nästan dagligen, eller åtminstone nästan varje blåsdag. För mig representerar de känslan av frihet och det är många gånger jag velat surfa med dem.

Året före vi skulle fylla 30 provade jag och bästa vännen Therese flera saker vi trodde skulle lindra det hårda åldersslaget. Vindsurfing är en av dessa saker. Vi skrev in oss på en vindsurfingkurs. Under två intensiva dagar skulle vi alltså lära oss äga vinden och vågorna och med det öka i coolhet. Hah!

vindsurfing varberg

Vindsurfingen gick alldeles utmärkt för Therese, hon lärde sig manövrera brädan och seglet ilsnabbt. Jag däremot kunde inte stå upp på brädan, då det krävde ett balanssinne och en ledstabilitet jag inte har. Jag förmådde inte heller dra upp och hålla seglet, det var alldeles för tungt för mina klena muskler.

vindsurfa i apelviken varberg

Redan från början hade jag med mig att vindsurfing kanske inte skulle funka för värkkroppen. Jag ville ändå försöka – för hur kan jag veta vad som går och inte går innan jag gett det en chans? Jag fick avbryta kursen inom en timme. Tråkigt? Självklart. Men jag tar inte längre sådana här saker som bakslag, är mest bara glad att jag testade.

lär sig vindsurfa i apelviken

Jag har levt med värk i 25 år av mitt 35-åriga liv, och med sjukdom hela livet. Det är mycket jag inte fixat genom åren och jag har varit jätte-jätteledsen över dessa saker. När jag var barn och tonåring var det en enorm sorg att inte klara sådant som mina jämnåriga skolkamrater gjorde.

Numera borstar jag av mig det, reser mig upp och går vidare direkt. Vindsurfing var inte rätt sak för mig, men det finns massa annat kul jag kan göra och det har också jag gjort.

Kan leder hoppa ur led bara sådär?

hav av blå scilla i varbergspark

Rubriken är en retorisk fråga, för svaret är ja, leder kan hoppa ur led bara sådär. Särskilt när man är extremt överrörlig.

scilla i varbergs centrum
Massor av scilla i Varbergs centrum. Fotografierna är tagna i en liten, liten park framför Kulturhuset Komedianten.

Jag har gått runt med ett lillfinger ur led – tror jag – och i går satte det sig på plats igen när jag sträckte ut fingrarna. Men ont i fingret, det har jag fortfarande.

Mina leder är verkligen instabila nu och jag känner själv att jag släppt lite på kontrollen. När jag sträcker ut fingrarna står de åt andra hållet, och det här är något jag måste börja uppmärksamma mig själv på. För att liksom kunna hejda.

blå scillor framför träd och busskur
Som Christoffer påpekat kan säkert allt fotograferande på sistone bidragit till överansträngda fingerleder – för att inte tala om allt knappande på tangentbordet.

Jag vet dock inte riktigt hur lillfingret blev som det blev. Har haft en del hand- och fingerkramper på nätterna, kombinerat med domningar och nervpirr. Kanske att värken har bidragit eller att jag legat illa på handen.

scillor i varbergs stad

I dag kände jag att jag måste ta hand om fingret och jag begav mig därför av till apoteket i stan för att köpa tejp. Genom att tejpa det hoppas jag kunna ge det välbehövlig stadga. Som ett fantastiskt plåster på såren stod hela Varbergs centrum i vårblom.

Blåsigt väder, ett favoritväder… Men inget vidare för värken

varbergs kusthotell i stormen

Väder och vind påverkar värken, det får vi som lever med smärta erfara varje dag. Fukt – eller snarare luftfuktigheten – är ett av de väderförhållanden som påverkar allra mest.

Jag borde skriva mer om forskningen kring detta i ett annat blogginlägg, noterar jag för mig själv. Så ska ske! Men även blåst är en drabbande väderlek för många. Förra fredagen blåste det nästan storm och jag tillbringade flera timmar i de isiga västkustvindarna.

Dåligt klädd.

stormvågor varbergs fästning
Varbergs kusthotell, plåtad mitt på strandpromenaden (bilden längst upp). När jag vänder mig 180 grader ser jag i stället Varbergs fästning och en avsevärt gråare himmel.

Det var inget bra.

Missförstå mig inte. Jag hade hur kul som helst när jag försökte plåta vågornas skum den aftonen. För lika mycket som de riviga vindarna verkligen kan klösa min nacke fördärvad och få mig platt fall, älskar jag hur de dramatiserar kustlandskapet.

Himlen och havet, så oändligt mörkare och mäktigare i stormen. Det är svårt att inte känna sig poetisk när skummet yr och man tillsammans med ett par seglande måsar är ensam i ovädret.

Väl hemma var kroppen genomfrusen, nacken misshandlad (skulle haft halsduk) och jag var utslagen i nästan ett dygn. Inte ens ett rykande varmt bad kunde rädda situationen!

Efter det har jag haft svårt att hinna ikapp mig själv, därför lägger jag upp förra veckans fotografier först i dag.

Kan numera tillbringa fem eller sex eller sju timmar utomhus

subbe fyr och vågor på strandpromenaden

Flera dagar i veckan, jag är så glad i våren att jag numera kan tillbringa fem eller sex eller sju timmar utomhus. Först den vanliga långpromenaden med farsgubben och sedan ytterligare några timmar med kameran i handen.

ankaret på strandpromenaden i varberg
Ankaret är en av de stora samlingsplatserna på strandpromenaden i Varberg. Det är beläget vid havet, klipporna och badbryggorna.

Men det är väl egentligen inte bara den plötsliga vårkärleken som driver på stegen. Nej, det är nog kombinationen av vår och hjärntrötthet. Jag orkar liksom inte med skärmtiden som jag brukar, den ökar utmattningskänslan och gör mig alldeles skakig i kroppen.

Frisk luft och kvitter är den bästa medicinen för mig nu. Även om alla steg tär på värkkroppen mår jag så mycket bättre av intrycken från naturen. Det är som att hjärnan får tiofalt mer energi bara jag kommer ut.

subbe fyr genom ankaret på strandpromenaden
I går kväll – när fotona är tagna – blåste det så kraftigt att skummet yrde från vågorna. Fotografiet visar en liten, liten bit av strandpromenaden till vänster. Rakt fram tronar Subbe fyr på Subbehalvön.

Jag känner också den största glädjen i skapandet. Kan gå helt upp i ögonblicket att fotografera havet, strandpromenaden och fyren som platserna ser ut jämte ankaret. Dagarna blir inte vad de borde bli, men de känns otroligt meningsfulla trots tröttheten.