Trandansen. Länge har jag tänkt att ordet är en poetisk beskrivning av tranornas årliga möte vid Hornborgasjön. Tanken att tranorna dansar har aldrig slagit mig. Men i går såg jag deras dans med egna ögon – och wow!
Det var en högtidlig och graciös dans, kan jag likna den vid den gamla pardansen menuett? Fåglarna sträckte på sina halsar, rörde vingarna upp och ner, ner och upp samt gjorde sirliga hopp med benen. Det var inte bara två eller tio eller ens hundra tranor, i går hade över 6 000 tranor samlats vid Hornborgasjön.
Dansade, det var vad de gjorde.
Dagsutflykt till trandansen vid Hornborgasjön
Jag skulle kunna skriva sida upp och sida ner om hur snäv vardagen är numera, en klaustrofobisk känsla jag gissar att många känner igen sig i. Men trots corona och restriktioner finns det massor av saker att göra och att titta på trandansen vid Hornborgasjön är en sådan sak. Det är inte bara en sak, faktiskt, nej, att bevittna denna del av tranornas [livs]resa är en magnifik upplevelse.
I går packade jag och Christoffer en påse mat – något så planerat som picknickkorg ägnar vi oss inte åt – och körde till Hornborgasjön. Det är en bilresa på nästan tre timmar enkel väg och i dessa tider en färd utan kaffestopp på bensinmackar. Lång väg att åka, absolut, men i slutänden så värt det när jag i dag fortfarande överväldigas av intrycken från vad jag skulle kalla en nästan religiös upplevelse. Myllret, det finns inga ord för att beskriva det. Och så tranornas flykt över himlen… Bara en gudomlig hand kan ha skapat något så fulländat.
Utsiktsplats vid infocentret mellan Falköping och Skara
För att vara ärlig vet jag inte riktigt var infocentret för trandansen ligger. Det är aldrig jag som kör bilen och därmed har jag dålig koll på sådant. På den officiella webbplatsen för trandansen vid Hornborgasjön står det i alla fall att infocentret ligger utmed väg 184, mellan Falköping och Skara.
Infocentret är en officiell knutpunkt, den här coronavåren hålls det dock stängt. Som ett alternativ har man gjort en utomhusutställning med informationsskyltar och vid utsiktsplatserna har man satt upp påminnelser om att hålla avståndet: ”Håll en tranas avstånd”. Lite fyndigt, för den vuxna tranans vingbredd är cirka två meter (1,8 till 2,4 meter). Vid ett tillfälle satte jag och Christoffer oss ner på en av bänkarna och bara lyssnade.
Trandansen vid Hornborgasjön sker i mars och april
Transången är lika storartad som synen av tranorna. Mängden gör sitt. Föreställ dig ljudet av tusentals högljudda och nästan lite gnälliga fåglar. Nasalt och skorrande, så skulle nog en fågelexpert beskriva lätet. Den är inte särskilt vacker, sången, men ändå är den det på det mäktigaste vis. Konstigt att jag inte stör mig på ljudet, sa Christoffer och jag instämde. Transången kändes så rätt, sinneslugnande.
Trandansen vid Hornborgasjön sker i mars och april varje år. Det är svårt att ringa in exakta datum, naturen följer sin egen rytm. Från och med någon gång i mitten på mars till mitten på april brukar den dock äga rum. Enligt transtatistiken samlas flest tranor i början på april, vissa år har så många som 16 000 tranor uppmätts. Hisnande tanke! De 6 000 tranorna jag upplevde i går flimrar på näthinnorna och ekar i öronen. Jag vet inte vad sinnena hade gjort med ännu fler fåglar.
Mer information om tranornas årliga dans
Visit Hornborgasjön är den officiella webbplatsen för trandansen. Hit har jag själv vänt mig för att få mer information om när, var och hur jag kan uppleva tranornas årliga dans. På webbplatsen finns bland annat transtatistik och en webbkamera genom vilken trandansen kan följas.
Webbplatsen lyfter även sevärdheter i området kring sjön, såsom Varnhems klosterkyrka i Skara och Falbygdens gånggrifter i Falköping. Läs vidare på Visit Hornborgasjön.
Vilken häftig utflykt ni fick till det. Kan förstå att det var häftigt att få uppleva trandansen live. Även fast det var en lång bilresa så förstår jag att det var värt de 🙂
Det var verkligen värt mödan. Ingen av oss hade haft ett miljöombyte på VÄLDIGT länge, så att åka till trandansen vid Hornborgasjön var ett välkommet avbrott. Det var dock lite speciellt att resa, för vi var ju noggranna med att inte lämna spår efter oss. Tack och lov finns det många öde sevärdheter i trakterna runt Falköping och Skara, och de upplevs utomhus.
Så roligt att du fick uppleva jag trandans har sett det själv men då här uppe. Vi har ju inte samma mängder som kända Hornborgasjön men det är nog så härlig att se ändå, tranor är ju onekligen en rejäl vårfågel.
Ni verkar ha hur mycket fin natur som helst i Dalarna. Önskar jag bodde där. Jag tror inte att tranor är så vanliga här i Varberg, faktiskt. Men jag kan ha fel, har ingen direkt kännedom om fåglar.
Måste vara en magisk händelse att se. Så häftigt alltså. Kan säkert vara värt den turen för att få uppleva det en gång.
Det var så värt det och du bor ju till och med lite, lite närmare. Kan tänka mig att det är en magisk upplevelse för barnbarnen.
Jag har inte sett någon trandans men på din beskrivning låter det verkligen mäktigt. En upplevelse jag lägger till på min vill-göra-lista. Måste ta reda på mer om det känner jag.
Det var storartat och det finns egentligen inga ord för att beskriva magnituden. Pushar återigen för Visit Hornborgasjön, den officiella webbplatsen: https://www.vastsverige.com/hornborgasjon/ På den finns användbar information, särskilt i dessa tider.
Va myssigt att ni kunde komma ut lite . Det där med o stanna vid bensinmackarna på vägen får verkligen en o känna att man är på roadtrip 🙂
Jag håller med om att stoppen längs vägen är en del av roadtripens charm. Den här gången blev det dock inga sådana stopp, då vi satsade på att åka så coronasäkert vi kunde. Har till och med övat på att uträtta behoven i naturen, något som suttit långt inne. 😅
Vad härligt att ni kunde komma ut lite 🙂 tranorna förknippar jag med våren härligt att dom äntligen är här 🙂
Jag tycker också att tranorna är ett vackert vårtecken, i alla fall i tanken. Har aldrig haft dem nära inpå och förknippar nog i stället våren med vissa blommor. Utflykten till trandansen vid Hornborgasjön kändes därför exotisk, som något i ett annat vårland. 😄
Oj vad läckert att få uppleva det och så otroligt många. Näe med sunt tänk är det såklart att röra på sig mer och minska på allt som är onyttigt som bröd, socker, godis osv
Det var faktiskt läckert. Vill redan tillbaka.
Det är de små sakerna som gör det. Har riktigt badat i socker i helgen och det känns inte bra så här efteråt – det verkar alltid vara en bra idé just då.
Jag kan tro att det är en mäktig upplevelse, så himla häftigt med så många stora fåglar som dansar. Det är något jag skulle vilja se, men det ligger långt från oss och blir mer som en resa än en utflykt. Så fina foton, den andra lilla med två fåglar i luften gillar jag mycket! Vad hade du/ni för kamera? Behöver man teleobjektiv? Var det mycket folk? Sen undrar jag om du inte skulle kunna göra fotona klickbara, så att de går att se i större format, man vill gärna se detaljer. Förstår om du är uppfylld av synen och ljuden av alla tranor!
Var bor du nu igen? Du har åtminstone nära till de vackraste skogsmarkerna, av dina bilder att döma.
Tack. Jag använder en vanlig Nikon D60 som jag just köpt ett nytt objektiv till. Det är Nikons 18-300 mm, men jag insåg att jag hade behövt ett teleobjektiv för att fånga trandansen ännu bättre. Mötte en del rutinerade fotografer som konkade på decimeterlånga objektiv.
Det är bloggtemat och det faktum att jag dragit ner upplösningen som ställer till det lite med de detaljerade bilderna. Jag har ännu inget bra sätt att förstora upp dem.
Provade att trixa lite med upplösningen, vet inte om bilderna blev tydligare så här.
Jag ska kika på om det blir bättre om jag gör fotona klickbara, tack för tipset. Ska lösa det i dagarna.
Jag bor i Mellansverige och vi har dessutom ett torp en bit norröver. Det är där jag bara kan kliva ut och välja åt vilket håll jag ska gå för en skogspromenad, även om jag har väldigt nära till naturen även här i stan.
En D60 hade jag före den kameran som jag har nu, som också är en Nikon. Jag undrar lite om du inte tycker att 18-300 mm är tungt att hantera? Mitt 18-200 använder jag bara ibland, och likaså macrot, de ger för mycket värk i axlar och rygg. Jag måste nog skaffa mig en liten kompakt med zoom för att kunna fota fåglar.
Då har du verkligen det finaste av två olika världar. Så underbart! Jag är nästan strandad i Varberg. Har inget körkort – på grund av hälsobilden – åker inte kollektivt i dessa tider och bor dessutom i lägenhet. Vardagen känns därför lite snäv, samtidigt blir den ju vad jag gör den till. Jag försöker hitta fina saker vart jag än går nu, oavsett om det blir till havet, parken eller stan.
Vilken är din favoritplats att fotografera på för tillfället?
Vad har du för kamera nu? Jag överväger att införskaffa en nyare Nikon, men tycker det fungerar bra med D60:an än så länge.
Jovisst, är det tungt med objektivet. Du har så rätt. Kanske inte optimalt med mina svaga armar och händer, men jag övar på ett stadigare grepp. Är så glad i objektivet att det uppväger värkpåslaget i nacken, ryggen och axlarna, som kan komma efter en fotosession. Vilar ganska mycket efteråt.
Vilket objektiv tycker du fungerar bäst med tanke på värken?
Jag har heller inget körkort och det är nog det dummaste jag har gjort att inte ta något.
Jag tyckte väldigt mycket om min D60. Nu har jag en Nikon D5500 och det objektiv jag nästan alltid använder är kitobjektivet som hörde till när jag köpte den, 18-55 mm. Jag hade en Panasonic Lumix som komplement men den är sönder. Jag har behov av en liten lätt kompaktkamera att använda dåliga dagar, mobilen har jag inte börjat fota med.
Du blev helt fascinerad av tranor & trandansen 😊. Så kul 😀. Då kanske det blir en tur dit fler ggr ☺️
Jag är uppväxt i dem trakterna så jag har varit vid Hornborgasjön några ggr & det är väldigt fint där med naturen där ☘️😊. Det är mäktigt att se så många tranor. Rekordet är 27 tusen å det var -19. Så 6 tusen är lite. I april kan det säkert va 15-20 tusen 😊.
Det är en trevlig utflykt. Jag vill poängtera att det även finns ett ställe där man kan köpa Falbygdens ost 🧀 i Falköping. Äta gröt, skinkmacka m.m. Där vid jul. Äta ostbricka där resten av året. Även köpa ost i butiken där 😊
Jag blev jättefascinerad, eller jag kände rent av andakt. Uppfylldes av ögonblickets skönhet. Ska definitivt tillbaka.
Ja, 6 000 tranor var bara början. Men det var fint väder och vi gick lite på det. Jag föredrar att fotografera i solljuset (det blir enklare så). 😁
Vet du, vi åkte förbi Falbygdens ost. Stannade dock inte i och med corona. Annars hade vi absolut gjort det. Christoffer älskar nämligen ost, jag äter vegankost.
Så fint att bo i de trakterna, önskar jag hade närmare till dem.