Träna när man har värk – hur ska man ens orka?

träna när man har värk jobbigt

Träna när man har värk, jag tror aldrig jag kommer kunna sätta punkt för ämnet. Det finns alltid något nytt att prova och tillföra – och fallgropar att rasa ner i. Inte bara det att livet med kronisk smärta är en utmaning i sig, man ska dessutom ge sig i kast med träningen för att i längden orka mer. Kanske till och med få lite mindre värk.

Jag har i veckorna kommit i gång ordentligt med träningen. Förutom mina nästan dagliga långpromenader innebär detta att jag gör träningspass typ varje dag, eller i alla fall fem sex dagar i veckan. Just nu går jag runt med en konstant mjölksyra i kroppen. Jag hoppas den ska gå över snart för jag har inte så mycket energi över till annat än just träningen.

Hade aldrig orkat träna så här med ett heltidsjobb

Innerst inne vet jag ju att jag pressar värkkroppen, det är bara det att om jag orkar bita ihop ett tag kommer jag kanske, kanske känna mig fysiskt starkare sedan. Det skulle inte vara första gången det händer. Jag hade dock aldrig orkat träna så här om jag hade heltidsjobbat. Tack och lov kommer jag kunna styra någorlunda över min egen tid över sommaren.

bild på vallmo
Det finns ingen symbolisk mening i att jag har bilder på vallmor i detta blogginlägg. Jag tycker blommorna är vackra, that’s it.

När man har värk blir träning mycket svårare. Det gäller att träna rätt utifrån de egna förutsättningarna och vad som fungerar för mig kan vara en dödsstöt för en annan. Allra helst ska jag träna vattengympa i varmvattenbassäng och qigong i någon form. Men vattengympa går inte på grund av coronan och jag bygger inga vidare muskler av qigong.

Jag vill känna mig vältränad. På riktigt. Därför måste jag prova och se hur långt de tuffare träningspassen för mig. I detta nu försöker jag peppa mig själv att riva av ett pass. Bara den som har värk kan sätta sig in i den enorma viljeansträngning som krävs för att trotsa smärtan och köra.

Origami – hur viker man en elefant i papper?

vika elefanter i papper

Om jag säger så här: det är inte mina origamiskills som gjorde Christoffer kär i mig. Att vika papper är ibland en av våra grejer och där är det mer eller mindre han som äger situationen. Han är grym på origami, jag långt från lika bra. Men jag envisas ändå med att vara med på de olika projekten, som i går när ”vi” gjorde en origamielefant i en något svårare modell.

origami elefanter
Det gjorde inte så mycket att min vikning ledde till ett ojämnt elefantben. Nu ser det snarare ut som att elefanten är i rörelse.

Efteråt får jag chans att fota och blogga om origamiprojekten – superkul. Jag tycker det är så himla roligt att leka med makroobjektivet. Från vissa vinklar ser papperselefanterna nästan verkliga ut. Att Christoffer dessutom skulpterar skapelserna på slutet gör inte direkt dem mindre verklighetstrogna. Papper är förvånansvärt formbart!

Origamiinstruktioner för att vika en elefant i papper

Vika en elefant i papper, det finns säkert siljoner sätt att göra det. Vi utgick från Leyla Torres filminstruktioner för att göra en papperselefant i origamikonstnären Fumiaki Kawahatas tappning. Verkligen pedagogiska origamiinstruktioner, tycker jag. Jag upplevde likväl papperspysslet som en sjuhelsikes utmaning.

origami elefanter

Det är den här sortens pyssel som får mig att inse hur matematiskt och logiskt origami kan vara. Jag har ju heller aldrig varit en stark matematiker eller logiker, så inte att undra på att jag inte greppar vikningarna lika snabbt som Christoffer. Hjärntröttheten och värken kan också ta ner mitt fokus – och fokus behöver man när man ska vika den här elefanten.

vika elefant i papper

Jag har tränat nya pass under veckan och när vi gjorde origamielefanterna i går kändes varje rörelse aj-aj-aj. Hah! Att träna när man har värk är en annan sorts utmaning jag borde skriva om.

Origami – hur viker man en körsbärsblomma i papper?

körsbärsblomma origami

Körsbärsblommor, det älskar jag. Jag älskar också papperspyssel, så varför inte vika en körsbärsblomma i papper? De origamitranor jag och Christoffer gjorde tidigare i veckan har definitivt gett mersmak.

körsbärsblommor origami

Vi har varit ivriga att prova ett annat origamiprojekt och när jag fick chans att välja – igen – blev det alltså dessa pappersblommor. Tvåfärgade origamipapper användes, den ena sidan mörkrosa och den andra ljusrosa.

Origamiinstruktioner för att vika en körsbärsblomma i papper

När vi vek körsbärsblommorna utgick vi från HTQuyets Origamis filminstruktioner på Youtube. Båda överraskades av att origamikonstnären plötsligt plockade fram saxen för att klippa till en pentagon efter en stunds vikning. Sax och origami – hur hänger det ihop?

vika körsbärsblommor i papper

Men då hade vi redan hunnit så långt i pysslet att vi såklart ville slutföra det vi påbörjat (och egentligen behöver man ju inte vara origamipuritan). Jag känner en enorm tacksamhet för att jag och Christoffer successivt börjat hitta tillbaka till andra aktiviteter än företagande.

vika körsbärsblomma i papper

Våra origamiprojekt blir dessutom fina, om jag får lov att sticka ut hakan…(?)

5 skäl till att jag älskar växten japanskt körsbärsträd

japanska körsbärsblommor

Häromdagen skrev jag ett blogginlägg om skälen till att jag älskar vitsippor och nu vill jag göra detsamma om varför jag tycker så mycket om japanska körsbärsträd. Känns fantastiskt glädjerikt att kunna ägna dagarna åt att skriva om sådant jag tycker är vackert.

1. Körsbärsblomningen är underbar men kort

Jag hade gärna haft ett evigt blommande japanskt körsbärsträd utanför fönstret, men det går ju inte. Körsbärsblomningen är underbar men kort. Kanske är det det ögonblickliga som gör att jag skattar körsbärsblommorna så högt. Det finns en poetisk skönhet i så sköra ögonblick, i förgängligheten.

2. Skrivs dikter om japanska körsbärsträd…

… och jag får väl medge att jag försökt imitera de japanska haikudikterna många gånger. Jag tycker jätte-jättemycket om haiku och längtar efter att finna ron till att skriva sådana kortdikter igen.

Åh, åh –
allt jag kunde säga
vid blommande Yoshino-berget

– Teishitsu i tolkning av Eiko och Christer Duke

Diktformen haiku härrör alltså från Japan. Dikten är ett slags bunden form. När den översätts till svenska (och engelska) får den tre rader.

japanskt körsbärsträd

Den första raden har fem stavelser, den andra sju och den tredje fem. Fem-sju-fem är mönstret i den bundna formen.

Under körsbärsblommen –
där förblir  
ingen främling

– Issa i tolkning av Eiko och Christer Duke

Det går också att skriva så kallad fri haiku. Då är det mer känslan man eftersträvar, den där något snopna slutklämmen som ger dikten en djupare mening.

japanska körsbärsträd

Haikuexemplen här ovanför är från den förtjusande lilla boken Haiku från 2003.

3. Dagdrömmer om den högtidliga Hanami i Japan

När jag ändå skriver ett inlägg om japanskt körsbärsträd (i vilket jag lyfter fram haiku) passar jag på att berätta om en dagdröm jag har.

Jag fantiserar om att få uppleva sakura under Hanami i Japan. Sakura är namnet på körsbärsträdet och Hanami på festivalen som firar dess blomning under våren.

japansk körsbärsblomma

Körsbärsblomningen är nästan som en högtid i sin egen rätt och i Sverige anordnar man liknande festivaler, bland annat i Göteborgs botaniska trädgård. Har faktiskt aldrig varit där och inte heller vid blomningen i Kungsträdgården i Stockholm. Det vill jag ändra på.

Det är mängden japanska körsbärsträd jag skulle vilja uppleva. Måste vara magiskt med alla de rosa blomstren som fyller synfältet.

4. Japanskt körsbärsträd har rosa blommor…

… och jag älskar färgen rosa. Körsbärsrosa, borde inte blommornas nyans ha ett eget namn? Jag tycker att rosaskimret på träden inte liknar något annat.

5. Japanska körsbärsträd väcker barndomsminnen

Jag har flyttat tillbaka till mina barndomskvarter och ett av de finaste minnena jag burit med mig härifrån är just de japanska körsbärsträden.

blomning japanskt körsbärsträd
Bilderna på körsbärsblommorna och humlorna har jag dock inte tagit hemma. De är tagna utanför Varbergs sjukhus, som jag ofta passerar på mina promenader.

Det är mycket som inte är vackert med dessa slitna miljonprojektshus, grönområdena och blomträden som fyller dem är undantag.

Origami – hur viker man en trana i papper?

trana origami

Origami, det är ett pyssel jag och Christoffer gärna ägnar oss åt men gör alltför sällan. I går gjorde vi dock slag i saken och satte på filminstruktioner för att vika en trana i papper.

Att göra papperstranor är väl inte jättesvårt, är ändå tacksam att jag har Christoffer till hjälp. Han borde tusan heta Mr Crafter, pysslare av rang som han är.

vika trana origami
Jag har valt att visa Christoffers origami-trana. Blev nöjdast med dessa fotografier, då det rosa smälter så vackert samman. Helt klart en känsla av körsbärsblom.

Andra gånger har vi gett oss på helt galna origamiprojekt, som att vika drakar och dinosaurier utifrån origamikonstnären Jo Nakashimas instruktioner.

För att vara ärlig hade jag inte fixat en drake eller dinosaurie utan Christoffers öga för de underligaste vikningarna. En papperstrana, då? Kanske… ja, jo, det hade jag nog.

I vilket fall blev jag jätteglad när Christoffer föreslog att vi skulle vika något litet för att pausa från skrivande och bokförande.

Han tyckte nog synd om mig som måste ge upp mina planer på grund av regnet. Skulle annars varit ute och plockat maskrosor till allehanda pyssel.

Origamiinstruktioner för att vika en trana i papper

Under våren har jag fascinerats av fåglar, inte minst av tranor. Jag och Christoffer åkte till och med till trandansen vid Hornborgasjön, som ett endagsäventyr för att stilla nyfikenheten.

vika en trana i papper

Ända sedan dess har jag tänkt att jag borde göra papperstranor och i går blev det alltså av. Vi utgick från Karakuri Japans origamiinstruktioner på Youtube och använde ”riktigt” origamipapper.

Jag har en diger samling av mönstrade origamipapper med måtten 15×15 centimeter. Nackdelen med de mönstrade pappren är att vecken man gör blir svårare att se. Samtidigt blir det ju så himla fint med de olika färgerna och formerna.

Ser fram emot vårt nästa pysselprojekt – blir det ännu en papperstrana men i en annan stil?

5 skäl till att jag älskar vårblomman vitsippa

5 skäl att jag älskar vårblomman vitsippa

Vitsippa är nog min favoritblomma. Har länge tänkt att inget är ljuvare än körsbärsblomningen, men vid närmare eftertanke är det få saker som fyller mig med sådan glädje som att se vitsippor täcka marken.

Den här våren har jag kunnat njuta av skönheten länge. Fördelen med det halvtaskiga vädret är att det förlängt våren och därför är jag innerst inne tacksam att värmen hållit sig borta.

Jag bor i utkanten av Varbergs stad och har skogen runt hörnet. Har vandrat på skogsstigarna otaliga gånger bara för att få se havet av vitsippor igen och igen…

1. Vitsipporna breder ut sig överallt på marken

Nog för att vitsippan är vacker i sin egen rätt, ändå är det ymnigheten som fyller mig med en poetisk kärlek. Genast får lövskogarna ett sagoskimmer när vitsipporna breder ut sig överallt. Än perfektare blir synen när ljuset strilar genom lövverken och ner över blomstren.

2. Finns många vackra sagor om vitsippa

Det var i första klass jag hörde den, sagan om vitsippan. Den har kopplingar till grekisk mytologi, kanske visste jag redan där och då att det var antikvetare jag skulle bli som vuxen.

sagor om vitsippor
Vit på ovansidan, lätt röd på undersidan. Tårar och blod.

Enligt den grekiska mytologin blev vitsipporna till genom blodet från Afrodites döde älskare Adonins och de tårar hon fällde över hans livlösa – men o, så vackra – kropp.

På samma plats där händelsen utspelat sig växte en skör liten blomma, vit på ovansidan och med en skiftning av rött på undersidan.

3. Rättelse: finns många HEMSKA sagor om vitsippor

Okej, okej, så kanske att sagan om Afrodite och Adonis inte är jättevacker. Kanske är den riktigt, riktigt hemsk. Märkligt nog tycks blomman ha inspirerat till många otäckheter i folklore.

I Kina planteras vitsippa på gravarna, dödsblomma som den är i detta land. Tyskland, då? Där är den häxornas blomma – hexenblume – och växer där häxorna dansar. I Storbritannien är den däremot en älvblomma, vilket jag kan förstå (se min älvbild så förstår du varför jag förstår).

Läs mer om vitsippesagor på Sagobygdens blogg, Sagobygden.blog.

4. Vill skriva en dikt om temat vitsippa…

… eller kanske inte bara en eller två eller tre dikter. Oavsett vilket tror jag att jag bär på något litet om vitsippan, må det bli epik eller lyrik av den inre bilden.

vitsippa i skog

Jag försöker bygga upp en inre symbolbank med djur, växter och platser som betyder något för mig och som dessutom har en djupare kulturell betydelse. Där platsar vitsipporna.

Löjligt, måhända. Men ja, sådan är jag. När jag blundar och tänker på vitsippor ser jag romantiska sagoäventyr i svunna tider framför mig. Gränsen mellan myt och verklighet, borta.

5. Går utmärkt att pyssla med vitsippor

Tänk dig vilka fina små blombuketter du kan göra av vitsipporna du plockat under din skogspromenad. Har själv tänkt tanken oräkneliga gånger. Det blev dock inga vitsippebuketter i år.

Däremot plockade jag en del vitsippor och lade dem i blompressen. Än så länge verkar blommorna hålla, de har väl legat i några veckor eller så i väntan på att jag ska bestämma mig för vad jag ska göra med dem. En tavla, ett smycke eller ett bokmärke?

pressa blommor
Scillor och vitsippor är de första blommorna jag pressat, både i vår och i vuxen ålder.

Att ställa blommor i färgat vatten är ett roligt barnpyssel och vitsippan är ideal för ändamålet, spröd och ljus som den är. Vilken färg får de vita kronbladen om blomman står i rött, grönt eller gult vatten? Färga vattnet med karamellfärger. Billigt och enkelt.

Jag borde nämnt vitsippa som ett förtjusande vårtecken, det borde jag faktiskt. Nu fick det ingen egen punkt. Men vår, vad är väl mer vårligt än vitsippor överallt?

Förhoppningsvis mer balans i tillvaron

zen stenar

Det är en konstig känsla, det här. Känslan att vakna på morgonen och vara helt min egen igen. Har längtat ihjäl mig under våren. Jag hoppade på ett projekt i vintras, 10 januari skulle projektet varit klart och så visade det sig bli ett evighetsprojekt. Typ så.

Projektet kan ha varit ett av de rörigaste någonsin och det har tillfört en stress i vardagen som jag inte behöver. Har mycket som det är med livet och var därför så sjukt stolt över att jag lyckats nå ett slags vardaglig harmoni under hösten – som försvann med projektstressen.

Livet kan jag inte påverka, men vilka frilansuppdrag jag har kan jag faktiskt styra någorlunda över. En enorm lyx, det förstår jag. Jag kommer hålla hårt i friheten nu och ser en framtid där jag mest sköter mitt eget innehåll. Driver ju flera egna sajter med hyfsad trafik och på vilka jag själv bestämmer dagens tema.

balansera stenar i naturen
Någon tar sig tid att stapla stenar på varandra i ett av skogsstråken där jag bor. Alltid en ny stenskulptur på g, verkar det som. Att balansera stenar är inte det lättaste, en del av lösningarna ser väldigt kreativa ut. Dessa stenar får helt enkelt symbolisera balansen jag vill ha i tillvaron.

Mäktigt och märkligt att vara sin egen boss. Kanske lite stressande i sig, för nu ska jag komma på nya bloggämnen varje dag och jag har bara mig att utgå från. Jag tänker att blogginnehållet på många sätt ska få avspegla min egen strävan efter en mer balanserad tillvaro.

Vill absolut inte snitta en skärmtid på 12 timmar om dagen, den livsstilen gör mig till ett vrak. I stället ska jag utforska allt från platser till pyssel i lugn och ro med kameran som följeslagare, hoppas jag.

The green witch’s grimoire av Arin Murphy-Hiscock

pysselbok om att göra en grimoire

Nej, jag är ingen häxa. Men jag är fascinerad av häxornas värld och har på sistone funnit det inspirerande att fördjupa mig i deras moderna lore. Arin Murphy-Hiscock ska vara något av en auktoritet på ämnet.

Hennes The green witch gjorde mig pepp på att läsa ännu mer om den gröna häxans eller naturhäxans livsstil, därför fortsatte jag direkt vidare till boken The green witch’s grimoire. Det var en minst lika spännande läsning.  

The Green Witch’s Grimoire är mer av en diy- och inspirationsbok än en teoribok om häxkonsten. Den handlar om hur man gör en egen magibok, dock inte en magibok i den mest fantastiska bemärkelsen. I alla fall inte nödvändigtvis.

Instruktioner för att göra en grimoire från grunden

Så som Murphy-Hiscock beskriver grimoiren påminner den starkt om en naturhandbok. I boken samlar man den kunskap man förvärvar om naturen. Främst genom att studera och uppleva den.

Man läser på om liksom plockar och provar växter – givetvis inte hejvilt då vissa växter är giftiga.

göra en skuggornas bok med naturmagi
På tal om pyssel med blommor. Ska införskaffa glasburkar för att kunna göra maskrosmarmelad respektive maskrossirap i dag. Maskrosorna är överallt nu och jag älskar det.

Iakttagelserna man gör skriver man ner i grimoiren, må det vara att man lärt sig receptet på en ny brygd eller mediterat över en blomma. Mycket av The green witch’s grimoires fokus ligger på tekniker för att göra en personlig och vacker bok.

Hur gör man eget papper, vilka bindningar passar ändamålet bäst och hur organiserar man bokens innehåll?

Eftersom jag själv har börjat pyssla med växter – liksom ägnar mycket av min tid åt att fotografera blommor i naturen – finner jag pysselmomenten Murphy-Hiscock beskriver särskilt givande. Jag går även i tankarna att skapa eget papper med mina pressade blommor.

Magiska inslag för att göra en skuggornas bok

Arin Murphy-Hiscocks The green witch’s grimoire är ju inte en instruktionsbok i magi för intet, nejdå, nejdå. Författaren delar frikostigt med sig av tips för att besvärja och välsigna, sådana saker en naturhäxa absolut kan tänkas göra.

Hon beskriver bland annat hur man välsignar sin skuggornas bok på olika vis, som ett sätt att skydda dess hemligheter. Grimoiren är en väldigt personlig bok, den gränsar till en dagbok. Kanske därför det är så viktigt att skydda dess innehåll.

Faktiskt berättar Hiscock-Murphy ingående hur man för anteckningar om sina dagliga upptäckter längs den gröna häxans väg. Att föra dagbok kan vara tämligen avkopplande och läkande, och författaren ger exempel på välgörande skrivövningar i stil med flödesskrivning.

Oväntat läsvärd och hands-on, så skulle jag vilja sammanfatta mitt positiva intryck av The green witch’s grimoire. Trots detta kommer jag vila från häxböcker en vecka eller så, har redan påbörjat paranormal mystery-boken The vampire knitting club.

Mer information om The green witch’s grimoire

the green witch's grimoire av arin murphy-hiscock

Originaltitel: The green witch: Your complete guide to the natural magic of herbs, flowers, essential oils, and more
Serie:
Författare: Arin Murphy-Hiscock
Översättare:
Utgivningsår: 2020
Bokförlag: Adams media
Sidantal: 256

The green witch av Arin Murphy-Hiscock

bok om grön häxkonst

The green witch är Arin Murphy-Hiscocks populära handbok i grön häxkonst och är även den första engelskspråkiga boken jag läst på länge.

Den värkrelaterade hjärntröttheten har hindrat mig från att läsa böcker på engelska, tyvärr. Men all tid jag tillbringar utomhus gör mig gott. För första gången på ett år har jag lyckats läsa en engelsk bok till fullo. Äntligen!

Känns ju lite symboliskt att det blev en naturbok, i alla fall på sitt sätt. The Green Witch är en korsning mellan esoterik och ekokritik, kanske därför jag finner den så fascinerande. Murphy-Hiscock beskriver en häxkonst som värnar naturen och människan.

Häxkonsten i fråga har inslag av wicca, men behöver inte alls vara religiös som just wicca är. Tvärtom gränsar den gröna häxans väg till livsstil och självhjälp, det bästa av allt är att man kan vandra vägen hur kort eller långt man vill.

Omsorgen om naturen viktig i den gröna häxkonsten

Själva essensen i den gröna häxkonsten är omsorgen man visar naturen. Genom att ta hand om naturen tar man också hand om hela omgivningen, det ena föder det andra.

Mycket av The green witchs fokus ligger även på vikten av att förvärva kunskap om naturen. Boken uppmuntrar läsaren att flitigt studera och känna in allt från årstidernas omvälvande växlingar till örternas specifika egenskaper.   

Det man inte kan läsa sig till kan man i stället uppleva, så länge man inte börjar plocka och äta växter i naturen hejvilt. Försiktighet krävs! Man kan meditera över en blomma eller i en solnedgång, typ så. Jag gillar idén.

En lärorik häxbok med många praktiska delar

The green witch innehåller många praktiska delar, såväl uppslagsverk i mindre skala som instruktioner till hur man tillvaratar växter. Här har jag till och med fått lära mig mer om magiska stenars betydelser och hur man renar hemmet från negativa energier.

Grön häxkonst, kanske inget jag tror på fullt ut. Samtidigt tar jag till mig en del av det Arin Murphy-Hiscock lär. Jag kommer definitivt använda flera av hennes meditationsövningar och faktiskt behöver man inte vara häxa för att göra en egen grimoire.

Mest av allt tycker jag boken är ett intressant stycke folklore, esoterism och ockultism. Jag fortsätter med författarens The green witch’s grimoire på direkten.

Mer information om The Green Witch

the green witch av arin murphy-hiscock

Originaltitel: The green witch’s grimoire: Your complete guide to creating your own book of natural magic
Serie:
Författare: Arin Murphy-Hiscock
Översättare:
Utgivningsår: 2017
Bokförlag: Adams media
Sidantal: 256

Tänk som ett träd av Jacques Tassin

jacques tassin tänk som ett träd

Tänk som ett träd är den franske växtekologiforskaren Jacques Tassins filosofiska skrift om träden på vår planet.

Den cirka 120 sidor långa boken är även en kritik mot antropomorfismen, som bland annat innebär att människan tillskriver växter samma egenskaper som sig själv.

Jag kan tänka mig att kritiken främst riktas mot populärvetenskapliga böcker i stil med Peter Wohllebens Trädens hemliga liv.

Tassin menar att träden är fantastiska som de är och att deras egenskaper därför inte behöver rysch-pyschas av kanske inte fullt belagd forskning.

Det är inte för intet som trädets form går igen i så mycket, till och med i vår idéhistorias tankekartor, där logiska resonemang förgrenas.

I Tänk som ett träd läser jag om hur livet på jorden är sammanlänkat med träden och hur de storartade växterna i sin tur har en unik anpassningsförmåga. Beakta hur trädet vajar i vinden! Följsamhet är nyckelordet.

böcker om träd
På sistone har jag stirrat så mycket i talltopparna att min nackvärk triggats. Anledningen till beteendet? Skogen runt knuten har haft ett tillfälligt besök av en hel ugglefamilj och jag har hoppats på att få se ugglorna igen och igen.

Krama ett träd, då, ska det vara bra? Njaej, inte om jag ska tro Jacques Tassin. Han avfärdar hälsotrenden men månar samtidigt om att lyfta fram forskningen som visar på naturvistelsernas positiva hälsoeffekter.

Människan mår bra av skogen, hon rent av behöver den. I framtiden kan det bli så att hon behöver träden än mer, och då inte minst i en klimat- och miljösynpunkt.

En av alla de fantastiska sakerna med träden är att de är energimässigt självförsörjande. De använder koldioxiden i luften för att producera syre.

Trädväxterna är dessutom under av hållbarhet, de konsumerar nämligen mycket, mycket mindre än vad de producerar.

Människan – och det andra livet på jorden – har stor nytta av trädens resurser. Är trädet måhända den perfekta förebilden för vår framtida energiproduktion och -förbrukning?

Det finns mycket att lära av de gröna jättarna.

Mer information om Tänk som ett träd

tänk som ett träd av jacques tassin

Originaltitel: Penser comme un arbre
Serie:
Författare: Jacques Tassin
Översättare: Astrid Hjort
Utgivningsår: 2020
Bokförlag: Bakhåll
Sidantal: 125