Etikett: växter

Publicerat

5 skäl till att jag älskar växten japanskt körsbärsträd

japanska körsbärsblommor

Häromdagen skrev jag ett blogginlägg om skälen till att jag älskar vitsippor och nu vill jag göra detsamma om varför jag tycker så mycket om japanska körsbärsträd. Känns fantastiskt glädjerikt att kunna ägna dagarna åt att skriva om sådant jag tycker är vackert.

1. Körsbärsblomningen är underbar men kort

Jag hade gärna haft ett evigt blommande japanskt körsbärsträd utanför fönstret, men det går ju inte. Körsbärsblomningen är underbar men kort. Kanske är det det ögonblickliga som gör att jag skattar körsbärsblommorna så högt. Det finns en poetisk skönhet i så sköra ögonblick, i förgängligheten.

2. Skrivs dikter om japanska körsbärsträd…

… och jag får väl medge att jag försökt imitera de japanska haikudikterna många gånger. Jag tycker jätte-jättemycket om haiku och längtar efter att finna ron till att skriva sådana kortdikter igen.

”Åh, åh –
allt jag kunde säga
vid blommande Yoshino-berget”

– Teishitsu i tolkning av Eiko och Christer Duke

Diktformen haiku härrör alltså från Japan. Dikten är ett slags bunden form. När den översätts till svenska (och engelska) får den tre rader.

japanskt körsbärsträd

Den första raden har fem stavelser, den andra sju och den tredje fem. Fem-sju-fem är mönstret i den bundna formen.

”Under körsbärsblommen –
där förblir  
ingen främling”

– Issa i tolkning av Eiko och Christer Duke

Det går också att skriva så kallad fri haiku. Då är det mer känslan man eftersträvar, den där något snopna slutklämmen som ger dikten en djupare mening.

japanska körsbärsträd

Haikuexemplen här ovanför är från den förtjusande lilla boken Haiku från 2003.

3. Dagdrömmer om den högtidliga Hanami i Japan

När jag ändå skriver ett inlägg om japanskt körsbärsträd (i vilket jag lyfter fram haiku) passar jag på att berätta om en dagdröm jag har.

Jag fantiserar om att få uppleva sakura under Hanami i Japan. Sakura är namnet på körsbärsträdet och Hanami på festivalen som firar dess blomning under våren.

japansk körsbärsblomma

Körsbärsblomningen är nästan som en högtid i sin egen rätt och i Sverige anordnar man liknande festivaler, bland annat i Göteborgs botaniska trädgård. Har faktiskt aldrig varit där och inte heller vid blomningen i Kungsträdgården i Stockholm. Det vill jag ändra på.

Det är mängden japanska körsbärsträd jag skulle vilja uppleva. Måste vara magiskt med alla de rosa blomstren som fyller synfältet.

4. Japanskt körsbärsträd har rosa blommor…

… och jag älskar färgen rosa. Körsbärsrosa, borde inte blommornas nyans ha ett eget namn? Jag tycker att rosaskimret på träden inte liknar något annat.

5. Japanska körsbärsträd väcker barndomsminnen

Jag har flyttat tillbaka till mina barndomskvarter och ett av de finaste minnena jag burit med mig härifrån är just de japanska körsbärsträden.

blomning japanskt körsbärsträd
Bilderna på körsbärsblommorna och humlorna har jag dock inte tagit hemma. De är tagna utanför Varbergs sjukhus, som jag ofta passerar på mina promenader.

Det är mycket som inte är vackert med dessa slitna miljonprojektshus, grönområdena och blomträden som fyller dem är undantag.

Publicerat

5 skäl till att jag älskar vårblomman vitsippa

5 skäl att jag älskar vårblomman vitsippa

Vitsippa är nog min favoritblomma. Har länge tänkt att inget är ljuvare än körsbärsblomningen, men vid närmare eftertanke är det få saker som fyller mig med sådan glädje som att se vitsippor täcka marken.

Den här våren har jag kunnat njuta av skönheten länge. Fördelen med det halvtaskiga vädret är att det förlängt våren och därför är jag innerst inne tacksam att värmen hållit sig borta.

Jag bor i utkanten av Varbergs stad och har skogen runt hörnet. Har vandrat på skogsstigarna otaliga gånger bara för att få se havet av vitsippor igen och igen…

1. Vitsipporna breder ut sig överallt på marken

Nog för att vitsippan är vacker i sin egen rätt, ändå är det ymnigheten som fyller mig med en poetisk kärlek. Genast får lövskogarna ett sagoskimmer när vitsipporna breder ut sig överallt. Än perfektare blir synen när ljuset strilar genom lövverken och ner över blomstren.

2. Finns många vackra sagor om vitsippa

Det var i första klass jag hörde den, sagan om vitsippan. Den har kopplingar till grekisk mytologi, kanske visste jag redan där och då att det var antikvetare jag skulle bli som vuxen.

sagor om vitsippor
Vit på ovansidan, lätt röd på undersidan. Tårar och blod.

Enligt den grekiska mytologin blev vitsipporna till genom blodet från Afrodites döde älskare Adonins och de tårar hon fällde över hans livlösa – men o, så vackra – kropp.

På samma plats där händelsen utspelat sig växte en skör liten blomma, vit på ovansidan och med en skiftning av rött på undersidan.

3. Rättelse: finns många HEMSKA sagor om vitsippor

Okej, okej, så kanske att sagan om Afrodite och Adonis inte är jättevacker. Kanske är den riktigt, riktigt hemsk. Märkligt nog tycks blomman ha inspirerat till många otäckheter i folklore.

I Kina planteras vitsippa på gravarna, dödsblomma som den är i detta land. Tyskland, då? Där är den häxornas blomma – hexenblume – och växer där häxorna dansar. I Storbritannien är den däremot en älvblomma, vilket jag kan förstå (se min älvbild så förstår du varför jag förstår).

Läs mer om vitsippesagor på Sagobygdens blogg, Sagobygden.blog.

4. Vill skriva en dikt om temat vitsippa…

… eller kanske inte bara en eller två eller tre dikter. Oavsett vilket tror jag att jag bär på något litet om vitsippan, må det bli epik eller lyrik av den inre bilden.

vitsippa i skog

Jag försöker bygga upp en inre symbolbank med djur, växter och platser som betyder något för mig och som dessutom har en djupare kulturell betydelse. Där platsar vitsipporna.

Löjligt, måhända. Men ja, sådan är jag. När jag blundar och tänker på vitsippor ser jag romantiska sagoäventyr i svunna tider framför mig. Gränsen mellan myt och verklighet, borta.

5. Går utmärkt att pyssla med vitsippor

Tänk dig vilka fina små blombuketter du kan göra av vitsipporna du plockat under din skogspromenad. Har själv tänkt tanken oräkneliga gånger. Det blev dock inga vitsippebuketter i år.

Däremot plockade jag en del vitsippor och lade dem i blompressen. Än så länge verkar blommorna hålla, de har väl legat i några veckor eller så i väntan på att jag ska bestämma mig för vad jag ska göra med dem. En tavla, ett smycke eller ett bokmärke?

pressa blommor
Scillor och vitsippor är de första blommorna jag pressat, både i vår och i vuxen ålder.

Att ställa blommor i färgat vatten är ett roligt barnpyssel och vitsippan är ideal för ändamålet, spröd och ljus som den är. Vilken färg får de vita kronbladen om blomman står i rött, grönt eller gult vatten? Färga vattnet med karamellfärger. Billigt och enkelt.

Jag borde nämnt vitsippa som ett förtjusande vårtecken, det borde jag faktiskt. Nu fick det ingen egen punkt. Men vår, vad är väl mer vårligt än vitsippor överallt?

Publicerat

The green witch’s grimoire av Arin Murphy-Hiscock

pysselbok om att göra en grimoire

Nej, jag är ingen häxa. Men jag är fascinerad av häxornas värld och har på sistone funnit det inspirerande att fördjupa mig i deras moderna lore. Arin Murphy-Hiscock ska vara något av en auktoritet på ämnet.

Hennes The green witch gjorde mig pepp på att läsa ännu mer om den gröna häxans eller naturhäxans livsstil, därför fortsatte jag direkt vidare till boken The green witch’s grimoire. Det var en minst lika spännande läsning.  

The Green Witch’s Grimoire är mer av en diy- och inspirationsbok än en teoribok om häxkonsten. Den handlar om hur man gör en egen magibok, dock inte en magibok i den mest fantastiska bemärkelsen. I alla fall inte nödvändigtvis.

Instruktioner för att göra en grimoire från grunden

Så som Murphy-Hiscock beskriver grimoiren påminner den starkt om en naturhandbok. I boken samlar man den kunskap man förvärvar om naturen. Främst genom att studera och uppleva den.

Man läser på om liksom plockar och provar växter – givetvis inte hejvilt då vissa växter är giftiga.

göra en skuggornas bok med naturmagi
På tal om pyssel med blommor. Ska införskaffa glasburkar för att kunna göra maskrosmarmelad respektive maskrossirap i dag. Maskrosorna är överallt nu och jag älskar det.

Iakttagelserna man gör skriver man ner i grimoiren, må det vara att man lärt sig receptet på en ny brygd eller mediterat över en blomma. Mycket av The green witch’s grimoires fokus ligger på tekniker för att göra en personlig och vacker bok.

Hur gör man eget papper, vilka bindningar passar ändamålet bäst och hur organiserar man bokens innehåll?

Eftersom jag själv har börjat pyssla med växter – liksom ägnar mycket av min tid åt att fotografera blommor i naturen – finner jag pysselmomenten Murphy-Hiscock beskriver särskilt givande. Jag går även i tankarna att skapa eget papper med mina pressade blommor.

Magiska inslag för att göra en skuggornas bok

Arin Murphy-Hiscocks The green witch’s grimoire är ju inte en instruktionsbok i magi för intet, nejdå, nejdå. Författaren delar frikostigt med sig av tips för att besvärja och välsigna, sådana saker en naturhäxa absolut kan tänkas göra.

Hon beskriver bland annat hur man välsignar sin skuggornas bok på olika vis, som ett sätt att skydda dess hemligheter. Grimoiren är en väldigt personlig bok, den gränsar till en dagbok. Kanske därför det är så viktigt att skydda dess innehåll.

Faktiskt berättar Hiscock-Murphy ingående hur man för anteckningar om sina dagliga upptäckter längs den gröna häxans väg. Att föra dagbok kan vara tämligen avkopplande och läkande, och författaren ger exempel på välgörande skrivövningar i stil med flödesskrivning.

Oväntat läsvärd och hands-on, så skulle jag vilja sammanfatta mitt positiva intryck av The green witch’s grimoire. Trots detta kommer jag vila från häxböcker en vecka eller så, har redan påbörjat paranormal mystery-boken The vampire knitting club.

Mer information om The green witch’s grimoire

the green witch's grimoire av arin murphy-hiscock

Originaltitel: The green witch: Your complete guide to the natural magic of herbs, flowers, essential oils, and more
Serie: –
Författare: Arin Murphy-Hiscock
Översättare: –
Utgivningsår: 2020
Bokförlag: Adams media
Sidantal: 256

Publicerat

The green witch av Arin Murphy-Hiscock

bok om grön häxkonst

The green witch är Arin Murphy-Hiscocks populära handbok i grön häxkonst och är även den första engelskspråkiga boken jag läst på länge.

Den värkrelaterade hjärntröttheten har hindrat mig från att läsa böcker på engelska, tyvärr. Men all tid jag tillbringar utomhus gör mig gott. För första gången på ett år har jag lyckats läsa en engelsk bok till fullo. Äntligen!

Känns ju lite symboliskt att det blev en naturbok, i alla fall på sitt sätt. The Green Witch är en korsning mellan esoterik och ekokritik, kanske därför jag finner den så fascinerande. Murphy-Hiscock beskriver en häxkonst som värnar naturen och människan.

Häxkonsten i fråga har inslag av wicca, men behöver inte alls vara religiös som just wicca är. Tvärtom gränsar den gröna häxans väg till livsstil och självhjälp, det bästa av allt är att man kan vandra vägen hur kort eller långt man vill.

Omsorgen om naturen viktig i den gröna häxkonsten

Själva essensen i den gröna häxkonsten är omsorgen man visar naturen. Genom att ta hand om naturen tar man också hand om hela omgivningen, det ena föder det andra.

Mycket av The green witchs fokus ligger även på vikten av att förvärva kunskap om naturen. Boken uppmuntrar läsaren att flitigt studera och känna in allt från årstidernas omvälvande växlingar till örternas specifika egenskaper.   

Det man inte kan läsa sig till kan man i stället uppleva, så länge man inte börjar plocka och äta växter i naturen hejvilt. Försiktighet krävs! Man kan meditera över en blomma eller i en solnedgång, typ så. Jag gillar idén.

En lärorik häxbok med många praktiska delar

The green witch innehåller många praktiska delar, såväl uppslagsverk i mindre skala som instruktioner till hur man tillvaratar växter. Här har jag till och med fått lära mig mer om magiska stenars betydelser och hur man renar hemmet från negativa energier.

Grön häxkonst, kanske inget jag tror på fullt ut. Samtidigt tar jag till mig en del av det Arin Murphy-Hiscock lär. Jag kommer definitivt använda flera av hennes meditationsövningar och faktiskt behöver man inte vara häxa för att göra en egen grimoire.

Mest av allt tycker jag boken är ett intressant stycke folklore, esoterism och ockultism. Jag fortsätter med författarens The green witch’s grimoire på direkten.

Mer information om The Green Witch

the green witch av arin murphy-hiscock

Originaltitel: The green witch’s grimoire: Your complete guide to creating your own book of natural magic
Serie: –
Författare: Arin Murphy-Hiscock
Översättare: –
Utgivningsår: 2017
Bokförlag: Adams media
Sidantal: 256

Publicerat

Tänk som ett träd av Jacques Tassin

jacques tassin tänk som ett träd

Tänk som ett träd är den franske växtekologiforskaren Jacques Tassins filosofiska skrift om träden på vår planet.

Den cirka 120 sidor långa boken är även en kritik mot antropomorfismen, som bland annat innebär att människan tillskriver växter samma egenskaper som sig själv.

Jag kan tänka mig att kritiken främst riktas mot populärvetenskapliga böcker i stil med Peter Wohllebens Trädens hemliga liv.

Tassin menar att träden är fantastiska som de är och att deras egenskaper därför inte behöver rysch-pyschas av kanske inte fullt belagd forskning.

Det är inte för intet som trädets form går igen i så mycket, till och med i vår idéhistorias tankekartor, där logiska resonemang förgrenas.

I Tänk som ett träd läser jag om hur livet på jorden är sammanlänkat med träden och hur de storartade växterna i sin tur har en unik anpassningsförmåga. Beakta hur trädet vajar i vinden! Följsamhet är nyckelordet.

böcker om träd
På sistone har jag stirrat så mycket i talltopparna att min nackvärk triggats. Anledningen till beteendet? Skogen runt knuten har haft ett tillfälligt besök av en hel ugglefamilj och jag har hoppats på att få se ugglorna igen och igen.

Krama ett träd, då, ska det vara bra? Njaej, inte om jag ska tro Jacques Tassin. Han avfärdar hälsotrenden men månar samtidigt om att lyfta fram forskningen som visar på naturvistelsernas positiva hälsoeffekter.

Människan mår bra av skogen, hon rent av behöver den. I framtiden kan det bli så att hon behöver träden än mer, och då inte minst i en klimat- och miljösynpunkt.

En av alla de fantastiska sakerna med träden är att de är energimässigt självförsörjande. De använder koldioxiden i luften för att producera syre.

Trädväxterna är dessutom under av hållbarhet, de konsumerar nämligen mycket, mycket mindre än vad de producerar.

Människan – och det andra livet på jorden – har stor nytta av trädens resurser. Är trädet måhända den perfekta förebilden för vår framtida energiproduktion och -förbrukning?

Det finns mycket att lära av de gröna jättarna.

Mer information om Tänk som ett träd

tänk som ett träd av jacques tassin

Originaltitel: Penser comme un arbre
Serie: –
Författare: Jacques Tassin
Översättare: Astrid Hjort
Utgivningsår: 2020
Bokförlag: Bakhåll
Sidantal: 125

Publicerat

O, så vackert slånbärsbuskarna blommar!

vita blommor slånbär

Slånbärsbuskarna, nu skriver jag om dem med största självklarhet. Självklara för mig, det är de inte. Så sent som i går trodde jag de var någon sorts spirea. Spireor har också små vita blommor på buskarna. Det har därför varit ett ganska rimligt antagande.

Men att upptäcka att spireorna är slånbär är ju värsta skatten. Snart kommer de vackra, vackra blomstren förvandlas till bär. Nyttiga bär, dessutom! Slånbär sägs vara ett riktigt superbär, späckat av näringsämnen. Beska och sura i smaken, visserligen, men vad gör det?

vit slånbärsblomma
Slånbärsblommorna i närbild.

Hur vet jag att slånbärsbuskarna just är slånbär? Jag har gjort det till en vana att köra mina fotografier genom olika digitala växtidentifieringsverktyg. När jag har fått ett förslag fortsätter jag söka vidare i virtuella floror. På så sätt lär jag mig nya saker nästan dagligen.

I takt med att jag förvärvar mer och mer kunskap om min omgivning blir jag också allt mer tjusad av den. Det är som att jag upplever min lilla värld på nytt när jag numera ser nya saker i den. Nu, just nu, ska jag njuta av slånbärsbuskarnas oerhörda prakt, sedan av dess frukt.

blommande buske slånbär
Slånbärsbuskarna är ymniga. Små vita blommor sitter tätt, tätt.

Vilket är ditt bästa recept med slånbär?

Publicerat

Den lyckliga chocken i att ha tagit riktiga spökbilder…(?)

spökfoto ormhassel

Tror jag på spöken? Ja, det gör jag. Jag vet dock inte i vilken form. Men att se ett spöke känns faktiskt inte helt otroligt och det förklarar varför jag reagerade som jag gjorde på några fotografier från förra veckan.

ormhassel spöke
En ormhassel och inte en trollhassel, tror jag. Mycket jag tror. Det är här spökansiktet snart ska uppenbara sig.

Tidig tisdag morgon laddade jag över bilder från kameran till datorn. Var riktigt spänd på hur körsbärsblomsbilderna blev. På vägen till körsbärsträdet hade jag stannat till och tagit några foton vid en ormhassel. Det var dessa bilder som nu fångade min uppmärksamhet.

spökbild i ormhassel
Först kunde jag inte tro mina ögon – en spökbild? Fotot följdes av ytterligare bilder…

På flera av bilderna framträdde nämligen ett ansikte, det var i alla fall vad jag såg. Ansiktet låg som en hinna över ormhasseln. Nehej, skärp dig, Sandra, tänkte jag först. Så larvigt! Men ju mer jag tittade på bilderna desto tydligare såg jag ansiktet.

Det var då chocken slog till: jag har tagit spökbilder. Okej, så kanske inte bara chock utan kanske, kanske också en liten önskan om att det faktiskt var spökfoton. Jag mejlade över bilderna till min fotografkompis och hon tog en titt.

bilder på spöken

Omdömet löd att man kan få ganska märkliga effekter när man fotar med ett makroobjektiv. Ormhasseln hade säkerligen smält samman med personen som stod bakom den. Vadå, en person bakom? Jag tittade en gång till på bilderna och där var hon ju, personen i fråga.

spöke i ormhassel
Bara en vanlig ormhassel.

Med största sannolikhet inga riktiga spökbilder. Den här gången.

Publicerat

Mandelträd i Varberg – kan det vara möjligt?

mandelträd i sverige

Jag såg det vackraste av träd häromdagen och blev undrande: vilket blomträd är det? I vanlig ordning vände jag mig till växtidentifieringsverktygen och flororna på nätet. De visade mandelträd.

Men mandelträd i Sverige – i Varberg – kan det vara möjligt? En googling senare, så ja. Det är åtminstone inte omöjligt att plantera mandelträd i Sveriges södra delar och det är inte heller otroligt att träden får mandelblommor.

mandelblommor i sverige
De här blommorna är vita med rosarött i mitten.

Jag har en romantisk idé om att jag någon gång ska vandra i mandelblomningen på Mallorca. Men uppenbarligen vet jag egentligen inte hur mandelblommorna ser ut. Kanske att du kan hjälpa mig att räta ut mitt lilla, lilla frågetecken om vilken trädsort bilderna visar?

Det här skulle ju faktiskt också kunna vara någon form av körsbärsträd, identifieringsverktygen kan trots allt missvisa beroende på bilderna.

Publicerat

Har aldrig sett en backsippa i det vilda

röd backsippa

Jag har aldrig sett en backsippa i det vilda, men jag föreställer mig att blomman är en magisk syn. Det är ganska nyligen som jag börjat känna igen den och jag är fortfarande smått osäker på om det verkligen är backsippor jag sett. Så ovanliga är de i Varberg. Tror jag. Det kan ju också vara så att jag inte vandrat tillräckligt mycket i utmarkerna och därför sett tämligen lite av Varbergs flora.

I vilket fall, jag tror alltså jag har fångat backsippor på bild. Av de blomster jag fotograferat hittills i vår är nog backsippan den mest effektfulla. Det luddiga på stjälken och bladen gör sitt, det blir som ett skimmer runt hela blomman.

vit backsippa
Vita backsippor, tror jag. Bilden längst upp föreställer röda backsippor, och här vad jag tror.

Backsipporna på bilderna i inlägget har jag fotograferat i Nöjesparkens rabatter. Blomstren är med andra ord planterade och därmed inte vilda. Kanske att utseendet skiljer sig mellan den planterade och vilda sorten, vad vet jag? Upplys mig gärna! Jag håller på att lära mig mer om Sveriges flora och är första rangens novis. Alla tips och råd mottages tacksamt.

Backsippan är fridlyst i hela Sverige, det skriver bland andra Naturvårdsverket om. Det är ju oerhört lockande att plocka med sig en av de vackra blommorna hem – men det går inte! Vad jag förstått av Naturvårdsverkets artikel är backsipporna inte så vanligt förekommande i de södra delarna av Sverige, inte att undra på att jag klurar på om de finns i Varberg.

Publicerat

Vet inte riktigt vad jag ska tycka om pärlhyacint

blå pärlhyacint

Pärlhyacint, överallt i blom- och trädgårdsgrupperna på Facebook hyllas blommans skönhet. Det är inte så att det finns blommor jag tycker är fula. Jag vet bara inte riktigt vad jag ska tycka om pärlhyacinter.

Är det inte en ganska märklig blomma, ändå? Jag tänker på de små, små kulorna som minner om just pärlor och som utgör själva blomstren. Naturen är allt påhittig!

blåa pärlhyacinter
Här har du blomman pärlhyacint, ett blomster du antingen planterar som lök på hösten eller som uppvuxen planta på våren. Oavsett mina känslor inför pärlhyacinterna gillar jag fotografierna. Tycker det blev en fin så kallad bokeh-effekt i framför allt den första bilden (en aspekt av fotografiet som jag nu utforskar).

Pärlhyacinterna växer i en av Varbergs parker, i Nöjesparken i Påskbergsskogen. Det händer mycket i rabatterna nu, om jag så bara dröjer några dagar med att gå dit är planteringarna som förbytta.

Jag som så gärna vill åka till och fota i Botaniska trädgården i Göteborg – går ju absolut inte på grund av corona – finner i stället glädje i vad Varberg har att erbjuda. Även vår stads rabatter levererar oväntad mångfald.