”Fåglar och diktning hör samman. Till stor del beror detta på att människans första litterära försök hade bunden form och därmed kan kallas lyrik i ordets vida mening. Och fåglar har människan alltid varit omgiven av, alltid kunnat se och höra.”
– Sten Hidal
Balkongdörren öppen, fågelkvittret letar sig in i vardagsrummet. Det är förmiddag och jag ligger nersjunken i soffan med Sten Hidals Fåglar i svensk poesi framför näsan. Tänker – nej, känner djupt inom mig – att en lördag hade kunnat börja mycket, mycket sämre än så här. Det är fridfullt att börja dagen med läsning, kanske den bästa starten jag kan få.
Ett specialintresse för fåglar, är det vad jag har? Nej, inte så värst. Däremot har jag ett specialintresse för att läsa om naturen i kulturen och dit hör Hidals litteraturhistoriska bok. Jag vill dessutom lära mig mer om min närmiljö. Därför försöker jag fördjupa mig i såväl fauna som flora, strövtågen i hembygden blir rikare så.
Faktabok om fågelpoesi lyfter fram många författarskap
Med den begynnande våren har även min passion för lyrik knoppat sig. Fåglar i svensk poesi lyfter fram många för mig okända författarskap. Kan inte påstå att jag är jättebevandrad i den svenska lyriken, men nu har jag fått kännedom om flera intressanta poeter. Besökte till och med Varbergs stadsbibliotek för att låna ett par diktböcker av Joar Tiberg, Fåglar i fält och Fåglar i förorten häromdagen, vad ska denna nya bekantskap ge mig?
Fåglar i svensk poesi, jag skulle kalla boken för en faktabok. Den är skriven på ett akademiskt sätt, vilket jag tycker är lite synd. Hade gärna sett den ta ännu ett steg närmare den spänstiga essäformen, som Cord Riechelmann gör i Kråkor: Ett porträtt. Med detta skrivet upplever jag Hidal som kunnig inom fältet och jag beundrar hur väl han lyckas skapa ett sammanhållet och djuplodat tema kring den svenska fågelpoesin.
Fåglar i svenska dikter får gestalta miljöer och känslor
Jag känner ett enormt sug efter att dikta själv, förbereder mig genom att läsa dikter och skrifter i stil med Fåglar i svensk poesi. Sten Hidal lockar mig att reflektera kring fåglarna i min egen omgivning och hur jag kan använda dem som tydliga miljömarkörer. Jag tänker inte minst på måsfåglarna.
För mig är fiskmåsar, trutar eller vad det nu är för måsfåglar synonyma med kusten, med Varberg. Många varbergare stör sig på måsskriken, men för mig är ljuden hemma. Så kan fåglarna användas i diktningen, för att förflytta läsaren till en annan plats eller för att skapa en viss stämning. Måsarna: en känsla av frihet.
Fåglar i svensk poesi av Sten Hidal ger inte bara en litteraturhistorisk introduktion till fågeldiktningen, boken exemplifierar också hur poeter använder naturen för att gestalta. Kanske rent av för att bevinga orden. Jag har uppskattat att få lära mig mer om svenska diktare genom ett generöst urval av deras texter.
Mer information om Fåglar i svensk poesi
Originaltitel: Fåglar i svensk poesi
Serie: –
Författare: Sten Hidal
Översättare: –
Utgivningsår: 2016
Bokförlag: Artos & Norma
Sidantal: 158
Det låter som att du fick en perfekt start på lördagen med en boken i handen med öppen balkong och höra fågelkvitter. Vad intressant med dikter om fåglar
Det var verkligen en idyllisk start på dagen. Jag gillar tematiska böcker av det här slaget, tycker det är ett roligt sätt att lära mig mer om ett ämne.
Intressant, jag Får medge att poesi inte är något jag är helt inne på själv. Har läst lyrik under min tid som lärarstudent men var väl inte det som fastnade mest.
Intressant det där dock med fåglar och placering. Här har vi en del fiskmåsar och den andra stora sorten. Då bor jag ändå mitt inne i landet. Vi har inga hav här men mängder av sjöfåglar. De sitter på hustak och attackerar hela somrarna, finner ett stort obehag av saken.
Som jag skrivit flera gånger hade jag väldigt gärna velat åka mer inåt land. Dalarna, det var länge sedan jag besökte platsen och har därför inte kunnat njuta av er natur på åratal.
Helt sant att fåglarna kan bli ganska aggressiva, samma gäller med måsarna i Varberg. Jag kan ändå inte låta bli att tycka om dem.
Intressant inlägg att läsa eftersom jag själv inte är så bevandrad inom poesi. När jag väl läser vill jag helst läsa romaner. Att lära mig mer om mitt närområde lockar mig dock. Jag förstår Varbergarna, vi hade flockar med kajor i stan och det var fruktansvärt. Aldrig fick man vara i fred och det var aldrig tyst.
Någon ny roman du kan rekommendera, Hanna?
När fåglarna börjar kvittra på våren, få slår mitt hjärta ett extra slag. För då vet man att det går mot sol, värme och utomhusdagar. När vi är i stugan är vår favorit skatan som bott i vår trädgård i 11 år. Fru Skata eller pica pica som vi kallar henne.
Måsarna är lite aggressiva När de fått ungar och attackerar gärna när man kommer ut, så de är inte lika poppis. Dessutom bajsar de ner bilen, flera stycken på en gång.
Kram Kajsa
Så fantastiskt med er Fru Skata eller Pica pica! Har ni byggt upp en relation under era elva år tillsammans? Jag älskar skator, hur de går och samlar. Observerade ett skatpar häromdagen, de var mitt uppe i byggandet av ett nytt bo. Här finns gott om skatbon, ska tilläggas. Många av dem är stora på både bredden och längden. Jag håller med dig i det du skriver om fågelkvittret, så känner även jag.
Vilken underbar början på dagen! Hoppas din helg varit bra!
Det var en underbar början på dagen. Dessvärre blev det en hel del helgjobb, trots att det inte skulle bli så.
Du har verkligen fångat fåglarna vacker där dem är verkligen jättefina bilder 🙂 däremot är jag inte jätte kunnig på fåglar
Tack, Michelle. Jag är inte heller kunnig om fåglar, tycker mest det är roligt att läsa om och titta på dem. Är däremot inte fågelskådare eller liknande. Det har jag nog inte tålamod för.
Ja det är intressant och vackert med poesi, samt jag har väl inte läst så mycket ska jag väl erkänna. Jag älskar att fota fåglar och natur det kan bli så vackert
Just nu tycker jag det är extremt avkopplande att läsa poesi, faktiskt mer vilsamt än att läsa romaner. Man har väl sina perioder.
Ja, det är kul att fota fåglar och natur. Det blir oftast väldigt fina bilder, som du skriver. Tacksamma motiv, de är så vackra i sig själva.
Ja, det är något speciellt att höra på fåglarna på våren. Det är som att dem väcker natur & djur till liv & till den varma delen av året 😊.
Jag förstår dig. Det är mycket måsar på västkusten. Å inte så mkt inåt land. När du åker ifrån det ett tag. Så det är klart att något saknas som alltid finns i din omgivning. Måsarna 😊
Dikter kan va väldigt fina & man kan ta till sig det. Någon dikt kanske man bär med sig hela livet 😊
Så är det verkligen, vissa dikter träffar rakt i hjärtat och stannar där. Kanske som med låttexter?
Har du någon favoritdikt, Jessi?
Tack för tipset på Sten Hidals bok. Joar Tibergs ”Fåglar i förorten – med Finnskogen och södra Indien” tycker jag mycket om. Den var försvunnen ett tag men nu har jag fått ordning på mina böcker och har lagt fram favoriterna. Det är nog inte riktigt dikter, snarare poetiska betraktelser, mycket läsvärda.
Jättefina bilder på måsfåglarna!
Jag har inte hunnit läsa Fåglar i förorten. Har en diger att läsa-hög på soffdivanen. Efter dina positiva ord om Tibergs verk blir jag ännu ivrigare att läsa dem.
Läser för tillfället Sorgen bär fjäderdräkt av Max Porter och Kråka av Ted Hughes. Om du inte har läst Hughes Kråka (Crow på originalspråk), kan jag varmt rekommendera diktboken. Den är fantastiskt fint och lekfullt skriven.
Tack för komplimangen om måsbilderna. Jag har införskaffat ett nytt objektiv – ett Nikon 18-300 mm – som jag utforskar för fullt. Objektivet är väldigt flexibelt och jag har fortfarande mycket att lära.